Felläge på valpar under förlossning

Felläge kan man ibland ha lyckan att få rätta till själv utan att behöva veterinärens hjälp. Det finns olika fellägen, har tar jag upp några.

Först ska jag berätta lite om olika lägen, vissa tror att valpar, liksom människor, ska vända sig för att vara rätt vända. Mycket är lika för människor och hundar, men inte allt, detta är inte lika.

Slumpen gör att ca hälften av alla valpar ligger rätt och hälften fel i magen på mamman. De kan också ligga med ryggraden neråt. De kan helt enkelt trilla runt lite hur som helst i sin lilla påse, i mån av utrymme.

I samband med att tiken kommer in i öppningsstadiet ändrar valparna läge.

Det  normala är att 40 % av valparna föds baklänges, 60 % framlänges, det innebär att ca 10 % vänder sig "rätt" under förlossningens gång. När själva krystverkarna sätter igång har valparna i regel inte möjlighet att vända sig något mer.

En valp kan även födas med ryggen neråt, det är ganska ovanligt (tack och lov). En normal, frisk valp brukar vända sig så den kommer ut med ryggen uppåt.

Det bästa läget är om valpen kommer med huvudet först och med framsträckt nos där huvud vilar på frambenen som är framsträckta. Detta bildar en pil som lättast skjuts ut ur tiken.

Valpar som föds baklänges innebär ofta lite mer problem, speciellt om det är förstfödda valpen. En valp som kommer ut korrekt baklänges kommer ut med bakbenen först och sedan låren, midjan och därefter resten. Ändan är bredare än nosen så denna position är inte lika pilformad som en valp som föds med huvudet först. Dessutom kan revbenen ta emot lite när de ska pressas igenom bäckenöppningen. Är det tikens förstfödda valp är hon heller inte redan vidgad så det blir tuffare att klämma ut den första.

När en valp föds baklänges kommer navelsträngen i kläm mot bäckenkammen i botten av bäckenöppningen, detta gör att blod och syre till valpen inte kan passera fram till valpen. Detta gör att valpen andas in fostervatten istället och kan drunkna.

Ser man valpens fötter kan man se på dess färg om valpen får akut brist på syre, för då blir fötterna blå och då är det bråttom.

Man kan prova att försöka hjälpa till att få ut valpen fort och kvickt genom att greppa runt valpens ben eller midjan, om valpen kommit så långt. Det är bra att ta till en handduk då, den gör att man inte slinter så lätt på den lilla hala valpen. Man kan prova med att vicka valpen i sidled samtidigt som ni drar bakåt-neråt. Eftersom bäckenet är lätt avlångt kan man också prova att rent vrida valpen ett kvarts varv för att få mer utrymme.

Valpar som föds baklänges kan kroka i armbågarna i bäckenet och fastnar då. Då får man gå in med ett finger i tiken, med klippta naglar och renskrubbade händer, naturligtvis, man kan också använda kirurghandskar, känn efter noga om det är armbågen som tar och och för den sakta över kanten på bäckenet för fri passage.

Lyckas man inte med det, det är oerhört trångt i en tik, speciellt då dvärghundstikar, då kan man försöka putta tillbaka valpen! Detta gör man helst precis efter en värk då tiken är som mest avslappnad i bäcken musklerna. Där får valpen oerhört mycket bättre utrymme att vända sig rätt. Är det en större valp kan man prova att hjälpa till för att vända valpen rätt själv. När valpen petas tillbaka så får också valpen syre om navelsträngen setat i kläm.

Om ni måste åka till veterinären för att få hjälp är det också bäst att putta tillbaka valpen för att ge den största möjliga chans att överleva.

Valpar som föds baklänges kan också födas i sätesbjudning, det innebär att bakbenen ligger vikta under valpens mage och stjärten kommer ut först. Detta blir en ohyggligt stor klump för tiken att klämma ut. Det ser då ut som om valpen inte kommer ut, tiken krystar och inget händer, men känner man inne i tiken så känner man bara en svans, det är typiskt för sätesbjudning.

Då måste man putta tillbaka valpen och försöka få fram båda bakbenen så de kommer först, det är ett pillergöra, speciellt på dvärghundar, men brukar kunna lyckas om man gör rätt. Man kan få försöka pilla fram bakbenen en och en, se då till att det första benet inte faller tillbaka i sätesbjudning igen.

Vill man inte försöka måste man söka veterinärhjälp, putta då tillbaka valpen för att ge den största möjliga chans att överleva under väntan.

Om då valpen föds framlänges kan igen hända både det ena och det andra.

Föds det en död valp kommer den i regel ha svårare att komma ut. Sådana valpar som föds med huvudet först kommer ofta med frambenen under sig, då kör ofta huvudet fast i undre bäckenkanten. Då jobbar tiken med sina värkar men inget händer eller syns. Går man då in och känner med fingrarna så känner man endast ett huvud och en nacke. Man får då försöka få upp hakans kant på bäckenkanten, kan man försöka att också få med frambenen är det bra, men är valpen död blir det oftast svårt.

Försöker man få fram frambenen kan man putta tillbaka valpen så pass att man får rörelseutrymme, så tar man pekfingret som en krok och krokar runt armbågen på valpen och för på så vis fram brambenet. Man tar ett ben i taget, ibland är det tillräckligt att få fram ett framben för att resten ska kunna pressas ut. Det är inte ovanligt att man först tar fram det ena frambenet och sedan det andra, när man för fram det andra, halkar det första tillbaka.

Ligger valpen väldigt långt bak, de kan halka bak efter att tiken fått jobba för länge innan man upptäcker felet, då man kan prova att pressa med handen på tikens bukvägg eller rent lyfta upp tikens framdel, allt för att på det sätter få valpen fram i bäckenläge.

Är valpen död kan man försöka ta tag i nackskinnet på valpen och hjälpa till och dra lite försiktigt, man ska då endast dra när tiken har värkar, inte mellan.

Jag var med om detta en gång när jag var ganska fräsch som uppfödare, jag fick åka till veterinären för att få hjälp, det slutade med att valpen kom ut i bitar! De drog så hårt att det kom en bit i taget, det är inte att rekommendera, varsamhet behövs! I detta fall hade vi tur, tiken hade fått en hel patrull med valpar hemma så hon hade en fin kull att ta hand om trots tragedin med den sista valpen.

Ibland ligger valpen dessutom med huvudet i sidled, så nacken tar emot i bäckenkanten. Oftast är då frambenen vikta åt ena hållet och huvudet åt motsatt håll. Man får då skjuta tillbaka valpen och hjälpa till att lägga valpen rätt. Då för man som vanligt tillbaka valpen direkt efter en värk för att få mesta möjliga avslappning i livmodern på tiken under proceduren.

Ibland räcker det med en levande valp att man endast för tillbaka den, så rättar den till sig själv!

Ibland kommer två valpar samtidigt. Då får man hjälpa till genom att putta tillbaka den ena valpen. valparna ligger i regel som ett ormbo runt varandra, det kan vara svårt att känna var den ena valpen slutar och den andra tar vid. Det är inte ovanligt att dessa lägen slutar hos veterinären med kejsarsnitt. Jag har en gång haft detta läge, men hade tur och lyckades greja det.

När felläge gör att förlossningen drar ut på tiden lite extra, blir tiken väldigt trött på slutet kan man prova att ge henne vatten med lite druvsocker i. Man får dock inte köra slut på tiken totalt, utan blir den för medtagen måste man fort åka till veterinär innan det är för sent.

Uppdaterad 2018-06-05