Epilepsi

 

 

0,6 % av våra hundar är drabbade av epilepsi. Vissa raser är högst överrepresenterade.

 

 

Epilepsi är en form av kramper i hela eller delar av kroppen. Hunden kan ramla omkull, den rycker ofta i ben, nacke och mun. Vissa hundar sparkar med benen, vissa blir styva och stela i benen.

Ett anfall kan pågå i sekunder till flera minuter. I ovanliga fall i timmar, i de fallen kan epilepsin lättare bli livshotande.

Ibland kan hunden efter anfallet känna sig dissorienterad eller orolig. En del känner helt enkelt inte igen folk eller plats. I enstaka fall kan de även bli aggresiva.

En hund som en gång haft epilepsi få nya anfall, ibland ofta, ibland väldigt sällan. 

För att ringa in problemet kan man prova att ge hunden mat, godis eller bara vatten, tar den detta och kan svälja ner det har hunden inte epilepsi!

Anledningen till att en hund kan få epilepsi är nästan omöjligt att fastställa, men om de första symptomen kommer före 2 ½ års ålder så kan det vara sannolikt att det är den ärftliga formen. Om man har hunden i hundhus, hundgård o s v så man inte är med hunden så mycket i det dagliga livet kan hunden mycket väl ha lindriga anfall utan att ägaren har en aning om att så är fallet. Hundar som börjar att får anfall när de är äldre, speciellt om de varit med om en olycka och då slagit i huvudet hårt, där kan man anta att det är en förvärvad epilepsi.

Orsaken kan vara t ex missbildningar, vattenskalle, ärftlig, tumör, hjärnskakning, hjärnhinneinflammation eller inflammation i hjärnan.

Epilepsi förekommer hos vissa raser mer än andra och så kan det skilja en hel del mellan olika blodslinjer. Jag känner bl a till flera fall av epilepsi hos såväl Chihuahua, Japanese chin som Italiensk vinthund.

Det finns olika former av lindring (men tyvärr inget bot) för epilepsi, p-spruta, speciellt för hanhundar har ansetts kunna vara verksamt. Fenemal, myosoline är exempel på vad veterinär kan skriva ut o s v. Det finns även homeopatmediciner som lindrar anfall.

Det finns flera sjukdomar som har epilepsiliknande symptom varför det är viktigt för veterinären att undersöka hunden för att utesluta andra sjukdomar som man inte behandlar för fel sak. Det är enda sättet att fastställa diagnosen.

Ni som lever med en hund med epilepsi kan underlätta för er hund genom att under anfall gärna lägga något mjukt kring hunden så den inte kan skada sig, gärna lite mörkt och utan för höga ljud eller om det är en liten hund prova att hålla den intill sig och sitta still med den i dämpad belysning och tystnad, men se upp för hundbett! Det har förekommit att hunden krampar i käken och biter till, hårt! En del hundar tycks snabbare släppa krampen ifall man håller den lite fast mot sin kropp, man får prova sig fram vilket som gör livet bäst för er hund. Klappa dock inte hunden och då speciellt inte på huvudet, det kan förvärra situationen. Man kan däremot prova att stryka långsamt över kroppen eller endast hålla hunden stadigt mot sig. En del hundar kissar på sig under anfallet, det rår de inte för!

Ta tid (med klocka) på hur länge krampen varar. Skriv upp varje anfall (tid och datum) så ni exakt kan visa veterinären intervaller på anfallen. Vid anfallen måste man räkna med att det känns som en oändligt tid hunden har kramp fast det i regel är kortare än man tror.

Första gången hunden får ett anfall, ta och beställ tid hos veterinär. Men kommer det många anfall under kort tid, som ett dygn t ex eller om anfallen varar onormalt länge, som 10 minuter, bör ni åka in akut till veterinären! Veterinären kan ge en spruta som löser upp krampen.

En epilepsihund ska naturligtvis aldrig användas i avel!

 

 

190710 Hundar som epilepsivarnare för människor

Hundar är naturliga för att upptäcka kommande epileptiska anfall, EP anfall.

När man sett hur hunden talar om kommande anfall, när man kanske lärt hunden att vara så tydlig så vi människor inte kan missa signalen om kommande anfall, så kan man lita på hunden. Säger den att det kommer ett anfall, så har den rätt. De har ingen felmarginal.

Vissa raser tycks ha en mer naturlig förmåga.

En ras som själv är överrepresenterad för att själva oftare ha EP är Italiensk vinthund, den rasen tycks ha en medfödd naturlig förmåga att säga till människor som snart ska ha ett anfall att det är på gång.

Både de hundar som själva har EP och de som är av rasen men inte har EP tycks ha den förmågan extra starkt.

 

 

Egna erfarenheter

Jag har till dags datum levt med 4 epilepsihundar. Det är INTE en kul sjukdom, att stå och se på de hemska plågor hunden återkommande utsätts för är inte kul alls! Samtliga 4 hundar var inköpta (och av 3 olika raser), samtliga hundar placerades ut i hem där de levde ett lugnare liv då de haft en lindrig variant.

Däremot har jag vänner som allt för ofta har fått sänt hunden i en för tidig grav p g a svår epilepsi, som varit tvungen att börja medicineras och därefter fått följdsjukdomar p g a medicineringen som till sist lett till döden. Jag har också en vän som såg när hans hund hade en epilepsi - attack som dödade hans älskade hund. Tänk att stå bredvid och se det!

 

Uppdaterad 2019-07-13

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström