VETERINÄRER

Bra veterinärer är fullständigt ovärderliga för en seriös hundägare och kennel!

Dåliga veterinärer kan ruinera hundar (och hundägare) och en hel kennel eller flera!

Min förhoppning är att avla fram hundar som ger sina ägare en lång och frisk och glad tillvaro tillsammans, inte klippkort hos veterinären.

En bra veterinär (som tyvärr inte alltid är självskrivet) är värd mer än guld! Men därför behöver man inte avla fram sjuka hundar.

Här måste jag ge en eloge till min veterinär (eller rättare sagt mina veterinärer, flera stycken på samma veterinärstation), TACK FÖR NI FINNS! Jag vet inte hur många gånger ni hjälpt mig i sorg såväl som glädje sedan jag flyttade till trakten sommaren 1992.

Jag låg sömnlös under en period när mina veterinärer skulle gå i pension, de tog dit några intressenter, den ena knäppare än den andra. Till sist kom DE NYA! Helt fantasiska! Jag har varit MER ÄN nöjd med mina gamla veterinärer, de nya är nog sända från himlen!

Jag har en veterinärer station på "endast" 3 mils avstånd enkel resa, jag har ytterligare två veterinärstationer på endast 4 mils avstånd enkel resa, men väljer att åka 5 ½ mil enkel resa istället, en bra veterinär är obetalbar!

Här kommer några exempel på bra saker som hänt hos veterinärer.

• Min Borzoi räddades livet på när hon var endast 6 år gammal och har sedan dess kunnat leva ett felfritt liv (om än på låg protein kost). En diagnos som inte var alltför enkel att upptäcka.

• En veterinär "räddade" 4 hundar och 1 katt under deras förlossningar under en natt, utan att behöva ta till kniven på en enda av djuren! Tala om att gå den där extra milen, sådana veterinärer vill vi ser mer av!

• Två veterinären (mina ordinarie veterinärer) avbröt en fest på nyårsafton och åkte till kliniken, för att snitta en tik akut! Detta kallar jag engagemang! Då bryr man sig verkligen om vad man sysslar med.

• En hund 4 år gammal bedömdes av hundägarna att ha problem med andningen, varför de åkte till veterinären, de kom dit och veterinären sa att den var frisk! Som tur är uppsökte hundägarna en annan veterinär istället (mina ordinarie veterinärer), där konstaterades lunginflammation!

Här kommer några exempel på mindre bra saker som hänt hos veterinärer.

• En vän till mig åkte med en då 13 år gammal hund till veterinären, veterinären upptäcker hjärtfel och lite tandsten. Hunden hade under senaste ½ - året varit lite trött, naturligt för åldern. Hunden sövs och de tar bort tandsten, hunden skickas hem med återbesök vad gäller hjärtat, några veckor senare återkommer ägaren med hunden, de lyssnar igen på hjärtat med stetoskop, lika som gången innan, tar betalt ytterligare knappt 1 000 kronor (+ en resa för hund och ägare på ett par timmar), och skickar sedan hem hunden utan minsta behandling!

• En hund lämnades in för operation av en sak som fastnat i tarmen på en hund, hunden sövs och opereras, när hundägaren vid hämtningen frågande vad de hittat säger de att de vet de inte! Sedan tar de 240 kronor extra för att de klippt klorna under sövningen, utan att ens ha frågat och utan att det behövdes!

• En valp var sjuk, den var mindre än 1 vecka gammal, veterinären sa att det var endast att sätta in penicillin så skulle den bli bra, men hon hade inte tid förrän om en vecka att ta emot valpen! Det var så krångligt att räkna ut penicillin mängden till så små valpar! Valpen dog 3 dagar senare.

• Jag var med om en väldigt obehagliga veterinär en gång, under hela mitt besök gjorde inte veterinären något annat än att prata skit om mina ordinarie veterinärer! Mycket otrevlig veterinär, där vill jag aldrig sätta min fot igen!

• Veterinärer kan mjölka hundägare på pengar regelbundet, utan att åtgärda problemet som finns bakom sjukdomen och utan en enda uns av omtanke av hunden! T ex en hund med hormonproblem får behandlingar med bl a cortison varje ½ år + att det görs olika blodtester varje gång, allt "kostar skjortan" för ägarna. Ägarna tycker veterinären är toppen, veterinären tycker antagligen hundägaren är toppen som fortsätter försörja honom. Hunden lider år ut och år in, värre för varje år. Snacka om djurplågeri, satt i system! Detta för plånbokens skull från veterinären och sjukligt behov av att vårda hos ägaren. Dessa hundägare skulle inte ha hund, de skulle ägna sig åt att vårda behövande, kanske jobba inom sjukvården istället!

• Min hund hade brutit benet, den var väldigt ung, då säger veterinären (inte min ordinarie, då de var på semester) att det var bara att ta av lindan när det gått 3 veckor, för den var så ung att det skulle läka snabbt. Jag tyckte det lät oroväckande snabbt, men tog bort lindan efter det gått 3 ½ vecka, det såg toppen ut! I en månad... Sedan kroknade benet mer och mer och det var för sent att göra något åt det...

• En valp av rasen Cavalier King Charles Spaniel togs till veterinären av sina nyblivna hundägare, som inte var van vid rasen, de klagade på att hunden snorklade sig, envisades med att den nog var förkyld. Veterinären gjorde en undersökning och kom fram till att den var fullt frisk, lika som veterinären som besiktat hunden någon dag tidigare också. Hundägaren envisades, då fick de ny tid där valpen skulle vara sövd så den fick inte äta innan, de gick då ner med en tub via valpens mun - hals, hittade fortfarande inget fel. Återbesöken pågick i några månader, efter den "behandlingen" var hunden rädd för livet för människor och allt annat. Hela hundens liv var fördärvat, något fel upptäcktes heller aldrig.

• Två grannar upptäckte samma "sjukdom" på sina två tikar. Det var smuts kring tuttar som satt väldigt hårt fast. Båda hundarna "behandlades" (eller misshandlades) av veterinärer. Efter ett år tog en vän till mig kontakt med mig och ville ha råd i frågan, jag talade om att de skulle dränka tuttarna i matolja (enligt den gamla läran "fett löser fett"), och låta hunden gå i det någon ½ timme och sedan bada hunden med Yes, för att få bort allt fett. Kuren fungerade och hunden blev "frisk" (d v s ren). Grannens hunds ägare trodde dock inte på detta "hokus pokus" så de fortsatta att springa hos veterinären och få "behandling", efter ytterligare ett år fick den avlivas för alla åkommor som åsamkas som biverkningar av medicinerna hunden utsatts för. Denna andra hunden fortsatte att vara frisk och fick tvättas om någon gång om året, fast då räckte det med endast en topz dränkt i olja och inget omfattande fettlösligt bad behövdes då inte efteråt heller.

• En hund 4 år gammal bedömdes av hundägarna att ha problem med andningen, varför de åkte till veterinären, de kom dit och veterinären sa att den var frisk! Som tur är uppsökte hundägarna en annan veterinär istället (mina ordinarie veterinärer), där konstaterades lunginflammation!

• Så har det hänt igen (maj 2011), en hund blev sövd så den aldrig höll på att vakna upp något mera. Men efter intensiva uppvakningsförsök lyckades de till sist, medan hunden var sövd hade de brutit så hårt i käkarna på hundstackarn så två fina och friska tänder for iväg, på en hund som står i sin blom just nu som utställningshund!

• Ytterligare en hund som hostade och därför sökte ägaren veterinär, den visade sig vara hjärtfel. Då söver veterinären den sjuka hunden för att skrapa tandsten, utan att ägaren begärt det, och hunden höll aldrig på att vakna till efter sövningen! Detta hände 2011.

• Papillon på 5 år, en tik, skulle skrapas tandsten på, den gick aldrig att få den att vakna efter sövningen. Skrapningen blev dess död, en död som kunde ha undvikits om ägaren skrapat själv.

• En Tibetansk spaniel hane på 2 år skulle kastreras (2011), han vaknade aldrig från sövningen, det blev begravning istället för kastrering.

• Nyligen (2011) fick jag höra om en väldigt sjuk hanvalp som en kennel köpt för dyra pengar, som dessutom var besiktad bara någon dag innan valpen flyttade till nya hemmet, allt var u a på intyget! Men inte valpen. Valpen hade rinniga ögon och dessutom var det kraftigt missfärgat under dem som tydde på långvarigt rinn som i sin tur kan indikera andra fel om man har otur. Valpen hade blå hinnan kvar över båda ögonen, hela ögonen. Fontanellen hade en stor öppning över halva skallen! En testikel. Väldigt glapp i båda knäna. Missfärgningar i baken som tydde på återkommande lös avföring och hela valpen var otroligt mager. Ett litet navelbrock. De missade alltså en hel mängd med fel, vissa alvarligare, vissa mindre alvarliga, men alla anmärkningsvärda.

• Så får man höra (april 2012) om en hund som inte kan gå som den ska p g a tidigare misshandel, chansen att hunden skall bli bra igen är ingen. Hunden ska dessutom byta hem då den enbart är i tillfälligt hem idag. Och så uppmuntrar veterinärer ägarna till denna hund att ha kvar djuret och placera om det. Det är som veterinärerna vill att djuren ska leva till varje pris, som ett levande djurförsök. Är det månne så att de vill håva in livslångt pengaflöde från sjuka hundar på bekostnad av djurets lidande? Vi måste nog inse at djur inte är människor, och att i vissa länder har beslutsfattare t o m börjat inse det humana med att avsluta mänskligt liv i förväg när det inte finns annan utväg än livslångt lidande. Vi ska skydda våra djur mot lidande. Detta är helt grundläggande i djurskyddslagen så väl som i min personliga kodex för vad som är rätt och fel här i världen. Hur veterinärer kan förbise det förstår inte jag.

Funderingar kring diffusa diagnoser

En tanke som slagit mig just nu är att förr i tiden så gick man ibland till veterinären för hunden hade fått något litet problem, som egentligen kanske inte var så väldigt allvarligt. Veterinären, som också ibland blir ställda, kunde konstatera att hunden inte verkade ha några uttalade besvär, så vi avvaktade, om det blev värre återkom vi, om det blev bättre så gick vi bara vidare och lämnade det hela bakom oss.

Idag om man går med samma besvär så startar utredningar, provtagningar m m. Ifall att... Utan att ens veta var det är sätts många gånger en penicillinkur in, ifall att... Sedan försvinner det och man tänker inte mer på det.

Sätter man igång utredningar leder det sällan till något alls, mer än ibland små förändringar som egentligen inte betyder något. Det enda resultat som osvikligt kommer av sådana undersökningar är räkningar som ska betalas.

Självklart kan många allvarliga problem starta så också, men allvarliga problem är dessbättre ovanliga.

Det jag vill sammanfatta detta med risk för problem, recistens är ett av dem. Ett annat problem är eventuella smärtsamma undersökningar som skrämmer hunden och kan ge hunden mentala problem för resten av deras liv. Det bra i detta är att folk bryr sig, oavsett om de är ägare eller veterinärer.

160408 Denna text kommer sig av att en veterinär som ville vaccinera DHPPi till en liten Japanese valp upprepat efter 2 veckor (skrivet april 2016), trots ägarens protester med flera felbedömningar och felhanteringar som samma veterinär utsatte denna lilla valp för, för att inte tala om extra utgifter och onödig medicinering.

Veterinärer kan ljuga och bedra nästan obehindrat. Veterinärer har makten i sin hand att svänga sig som de vill för att få det att låta som de är duktiga. Vissa veterinärer drar sig heller inte för att skada hundar. Att ha fel veterinär kan vara farligt för djurägare och djur. Var aktsam till vilken veterinär som du sätter din tilltro till.

Tyvärr var det ett sådant fall som drabbade oss idag. Mycket tragiskt. Tyvärr svårt att bevisa också. Om jag bara kunde bevisa...

1/ Kom ihåg att vaccinera hundar med 2 veckors mellanrum med samma vaccinsort/er kan vara skadligt för din hund.

2/ Kom ihåg att vissa instanser kan ha olika riktlinjer men både Jordbruksverket-Jbv och Svenska kennelklubben-SKK är överrens om att en vaccin på hundar från 10 veckor räcker idag med de effektiva levande vaccin vi idag använder. Efter det ska hunden vaccineras vi 1 års ålder enligt SKK och efter 1 år från föregående vaccin enligt Jbv.

3/ Om hundar konstateras efter test ha ett eller flera fel ska man be om att få se papper eller testresultat, speciellt om resultatet låter otroligt (d v s inte troligt).

5/ Om en veterinär gör din hund illa utan att det behövs, protestera!

6/ Om en hund har en smittsam sjukdom så MÅSTE man behandla alla hundar som den hunden umgås med. Att t ex inte ge alla familjens hundar medicin i sådana fall är ett grovt tjänstefel av en veterinär.

4/ Om en veterinär inte verkar pålitlig, är okunnig, elak med ditt djur eller liknande, se till att aldrig mer gå till den veterinären.

Ta er i akt, alla veterinärer är inte kunniga om hundars fysik, sjukdomar, behandlingar och liknande. Alla veterinärer har inte empati med djur och behandlar djur med respekt. Få veterinärer har kunskap om att skydda djuren psykiskt från behandlingar som inte alltid är så trevliga men ändå måste göras. Det finns mycket i övrigt att önska hos somliga veterinärer.

Våga protestera! Våga gå därifrån!!!

När det gäller Japanese chins så vet vi att de dog ut i Europa under första vågen hit p g a valpsjukeepedimi. Normalt överlever de flesta hundar valpsjuka som får snabb vård. Några dör och några överlever med livslånga handikapp. Japaneserna dog, allihopa, utan undantag. T o m med omedelbar expertvård. Detta är välkänt sedan mitten av förre seklet, för de med raskunskap. Alltså inget nytt under stjärnorna. Rasen är alltså extra känslig mot valpsjuka. Då raskunskap i detta fall saknas hos nära alla veterinärer i Sverige så måste vi uppfödare sprida detta till våra kollegor och valpköpare så vi Japanese ägare kan skydda våra hundar mot okunniga veterinärer när så behövs.

Sedan vet vi ytterligare ett faktum. Hundar under 1 års ålder får många gånger en reaktion, som nära alltid är ganska oskyldig, på Nobivacc DHP och DHPPi. Vanligt är lite feber, trötthet, orkeslöshet. Dålig aptit. Ofta går det över på en halv till en dag. Denna reaktion är vanligare på Japanese chins mot andra raser. Dessutom är det vanligare att det blir starkare bivärkningar på Japanese chin. Vaccineringar med dödlig utgång händer just på Japanese chin vid enstaka tillfällen.

Vi ger levande vaccin idag, levande vaccin består av en bit valpsjuka. D v s vi smittar våra hundar i lindrig grad.

Vacciner är viktiga! Vi MÅSTE vaccinera för att hålla våra, och andras, hundar friska. Men vi måste inte övervaccinera hundar som är extra känsliga för det. Att vaccinera en Japanese tätare än 4 veckor är farligt. Man kan riskera valpens liv.

Vi behöver inte heller vaccinera med Nobivac, då det finns t ex Eurocan som INTE ger kända biverkningar vid vaccinering.

Jag har själv använt alternativa vaccineringsmärken till Nobivac på alla mina raser sedan mitten av 1990-talet med ytterst få undantag. Undantagen har varit när min veterinär haft stängt så jag tvingats gå till andra veterinärer. När jag använt Nobivac till hundar under 1 år har ca 30-40 % reagerat på vaccinet i varierande grad. På Japaneserna har reaktionen varit kring 60-70 % av hundarna. Japaneser har i regel dessutom fått starkare reaktion än andra raser. Jag har åtskilliga gånger genom åren fått rapporterat om döende valpar och valpar som rent dött av vaccinet. Uteslutande av Nobivac. Att det är Nobivac som dödar eller gör valpar allvarligt sjuka skyller veterinärer på att det är det vanligaste vaccinet.

När jag givit Eurican eller andra märken som inte varit Nobivac, som jag vaccineret 100-tals valpar med, så har jag aldrig sett en enda reaktion på vaccinet på en enda valp, oavsett ras. Jag får hem samma lyckliga och glada och friska hund som jag åkte till vaccinering med, utan ett enda undantag.

Jag har kollegor som också haft förmånen att ha veterinärer som bryr sig och uppfödarna har på det viset kunnat ge det bästa för sina hundar. De har samma erfarenhet som mig. Om de dessutom har Japaneser så har de dessutom samma erfarenhet av skillnaderna på den rasen från andra raser som jag.

Övervaccinering är onödigt, det kan vara farligt, dessutom kan för täta vaccineringar ta ut varandra.

Mer om vaccineringar.

Vågar vi ta våra djur till veterinären?

De senaste tre månaderna (skrivet april 2015) har jag hört om tre olika fall, i olika delar i Sverige, som blivit hotat att anmälas för djurplågeri om de inte avlivat eller opererar djuret omedelbart. Ägarna har inte ens fått en natt på sig att bestämma sig. I alla tre fallen har djuren insjuknat akut utan ägarens försorg, i alla tre fallen åkte ägaren omedelbart in till veterinären... I två fall hade djuren fått smärtlindrig, men i det tredje fallet så hade veterinären ännu inte gett smärtlindring och meddelat ägaren att djuren inte skulle få smärtlindrig heller om de tog hem djuret! Gissa vem jag tycker är djurplågaren!? I mitt tycke skulle den sista veterinären fällas för djurplågeri och tas ifrån sin veteriärlicens.

Under senare år har jag hört fler och fler som inte vågar ta sina hundar till veterinären. När man hör sådana här historier så förstår man varför.

Det är oerhört viktigt att ha en bra veterinär som vi kan lita på i alla lägen! En som är en stor och kunnig djurvän OCH mänsklig.

Jag kan tillägga att för inte så länge sedan så var jag med om en hund som blev sjuk av en smitta och hade ont, så jag hade valet att operera bort båda ögonen eller avliva. Hunden kunde inte leva på smärtstillande resten av sitt liv. Det fanns ingen som helst diskussion, jag tog med mig hunden hem under en vecka innan jag fattade beslutet. Naturligtvis fick hon smärtstillande hela tiden. Detta skrivet 6 månader efter avlivning och jag kan fortfarande inte ens tänka på det utan att bryta ihop, bara att skriva ner dessa ord gör att jag bryter ihop i tårar. Vi människor måste också få en chans. Hade veterinärerna tvingat mig att avliva på sekunden så hade jag nog velat döda dessa veterinärer idag.

Jag har alltid hävdat att veterinärer i allmänhet är mer humana än läkare, men det är ett tillstånd som börjar ruckas på.

Jag lämnar aldrig en hund hos veterinären, jag är med hela tiden, även om det är en operation. De har bara mig och måste kunna lita på att jag finns där och skyddar dem så gott jag kan.

Vi är alla människor och har fel och brister. Hundägare, kennelinnehavare, veterinärer m m. Det är mänskligt att göra fel. Vi är inga gudar.

Uppdaterad 2016-04-09