UTSTÄLLNING

En bra domare
är i första hand snäll vid hundar och trevlig mot människor. En bra domare är också en som har kunskap att snabbt se de allvarliga felen på en hund. En som har förståelse för att ingen hund är perfekt, men direkt kan se vilka fel som är allvarliga eller inte. En som inte släpper igenom dålig mentalitet eller osunda hundar. En som kan rasstandarden på rasen den dömer och dessutom följer den. Det är en domare att se upp till och respektera.

En mindre bra domare är i mitt tycke sådana som inte läst rasstandarden. Något som inträffar för mig mer eller mindre på minst en hund per utställning. En skandal, i mitt tycke! Domare som tar fram hundar som visar skygghet eller aggressivitet är inte värdiga att kalla sig för domare heller, anser jag. En domare som tar fram hundar som uppenbart lider av ett fysiskt lyte, är helt värdelösa, enligt mig.

Hur många utställningar per år är för mycket för en hund? Naturligtvis är det individuellt. Men utan tvekan kan man ibland se det inträffa. När hundar t o m på bild inte vill hålla upp huvudet på vinnarbild efter vinnarbild och inte varit så på sina första 50 utställningar, så vägrar jag att tro att det är ägaren som plötsligt har fått tycke för bilder på sin hund där den ser olycklig ut. När sedan ägaren säger att hunden inte vill längre, så har man nog skjutit ansvaret åt fel håll. Det är ÄGAREN som inte sett till att hunden tycker det är kul längre.

Min Podengo P fick kritik för att hon var alltigenom för kraftig i april, därför fick hon en 2:a. Enligt rasstandarden ska helheltsintrycket på en Podengo P vara medelstor, medelkraftig, välmusklad med stark benstomme! Dessutom är det ett tillägg på Grande att de ska ha mycket substans jämfört med den lilla och medelstora varianten. På samma utställning fick hon kritik för att hennes svans inte var lång nog eller smal nog. Enligt rasstandarden ska svansen på Podengo P vara kraftig, tjock, medellång och avslutas i en tunn spets, alltså så som min tik har. Samma domare ville också att min hund skulle ha mer uppdragen buklinje, ett fel som är diskvalificerande på denna ras!

En Japanese jag sålt fick kritik för att han hade för stort huvud, så han fick inget ck p g a detta, intressant, en till domare som inte läst rasstandarden! Japanese ska ha stort huvud.

Jag fick kritik på en Japanese tik nyligen för att hon hade för höga frambenslyft, därför fick hon inte ck!

Just nu är det en extremt långhalsad Japanese som vinner om och om igen, i kritiken får hunden att den har så lång, vacker hals. Japanese SKA ha kort hals.

En Japanese som jag sålt fick nyligen kritik för att den hade för långa ben och kort rygg. Snacka om att domaren inte är läskunnig!

En Italienare som är ca 35 cm i mankhöjd fick nyligen kritik för att den var för liten! Snälla nån, är vissa domare inte läskunniga? Rasen SKA vara 32-38, utan undantag, hundar under eller över detta mått är diskvalificerade, enligt rasstandarden! Något man tycker domarna ska veta efter två års obligatorisk mätning som vi nyss gått igenom på denna ras.

Vi utställare betalar så pass mycket och lägger ner så pass mycket arbete på våra utställningar så man tycker att det minsta man kunde begära är att domarna läser rasstandarden på den / de raser den ska döma!

Av någon anledning har exteriör domare på hundutställning tagit för vana att nästan uteslutande ta fram hundar i lätt överhull (eller kraftigt överhull beroende på ras). Det bådar inte gott för hälsans skull i framtiden för våra hundar!

Här följer några olika kritiker på olika hundar och olika raser från hundutställningar med mina personliga kommentarer efteråt.

Jag tar för det mesta bort domare, pris o s v, jag vill inte peka ut enskilda hundar eller domare, jag vill bara att man ska dra lärdom av att en kritik kan ofta innehålla totala felaktigheter som står i direkt strid mot rasstandarden, som vi alla ska försöka följa, uppfödare såväl som domare.

Jag för efter varje kritik egna kommentarer med utvalda citat från rasstandarden för var ras.

Utställningar tröttnar jag helt på snart, mycket snart (oktober 2010). Att höra vad den ena efter den andra inkompetenta domaren säger om olika hundar, det tar på. Jag skulle önska det fanns flera domare som var kapabla att läsa rasstandarden, är det verkligen för mycket begärt? Och att domare var utrustad med lite mer sunt förnuft och öppna sinnen.

En hund tävlar i championklass, denna har svansen nere halva tiden den visas i ringen, den kommer väldigt högt upp i konkurrensen med ck med flera priser, en junior hund i samma ras för samma domare, samma dag, har svansen lite osäkert över ryggen från och till under bedömningen, dock ÖVER RYGGEN hela tiden, den får en 2:a p g a att den är osäker!!! Den mest osäkre i det sammanhanget förefaller mig vara domaren.

En domare upptog halva kritiken med tänder och bett, på Japanese chin! Men i slutändan ger samma domare, samma dag, fina priser till en hund med enormt dåliga tänder, som domaren själv påpekat uttryckligen och skriftligen var dåliga!

En hanhund var bästa junior när han tävlade mot sin syster och hanen var helt enligt domarens typ, detta var alltså när syskonen tävlade om bästa junior. I uppfödare grupp var dessa två hundar med, då säger domaren att hanhunden inte är hans typ och att tiken är precis hans typ!!! Alltså samma domare, samma dag, bara några minuter efter!!!

I uppfödare grupp där samma normalstora champion hane deltar utpekas samma hane att vara alldeles för stor och grov! Alltså samma domare som ovan, samma dag, bara några minuter efter.

Samma domare, samma dag som de två exemplena ovan, förklarar att en Japanese chin ska ha lång hals, lång rygg, övervinklat bakställ och drive i steget, finns det inte läskunniga domare? Det hade ju räckt att han läst på rasstandarden innan utställningen.

Rasen blir förstörd om sådana domare får hållas mycket längre.

Jag tänker inte börja nu att avla efter vad som är populärt och kan vinna på utställning just nu, jag tänker fortsätta att avla efter rasstandarden, oavsett dagens mode, precis som alltid förr, med huvudinriktning på mentalitet och sundhet. Utseendet är alltid mindre viktigt här hos mig, men inte obetydligt, jag tänker därför inte börja avla fram orastypiska hundar för att vinna på utställning för att domarna numera börjar prioritera felaktiga hundar. Förr eller senare hoppas jag att domarna tar sitt förnuft till fånga och återgår till rasstandarden, eller så ser de väl till att rasstandarden uppdateras och ändras för att passa nya modet, sådan har ju hänt förr med hundraser...

Denna bedömning var inte kul, speciellt inte när man såg vad domaren tog fram, ju längre, ju snyggare, trodde han. Då förstår man vad han menar med kommentaren "a bit to square in prop." Enligt rasstandarden ska rasen vara högbent och kvadratisk, kroppslängden ska vara densamma som, eller något mindre än, mankhöjden. Det får man väl påstå är noggrann beskrivning av proportionerna som inte går att missförstås, lik fullt förstod inte domaren hur rasen ska vara i proportionerna.

Denna ras ska röra sig eleganta, lätta och stolta. Det står inte någonstans att rasen ska ha stora steg eller drive. Dessutom är hanen utställd många gånger, han har aldrig fått kritik för trånga näsborrar eller dålig päls, tvärs om! Så hela bedömningen kan man ifrågasätta. Så kan man ifrågasätta hur en hund, som här beskrivs, kan vara ganska välvinklad samtidigt som hunden har stora steg och passande drive. Samma dag ställde jag ut ytterligare två hundar av samma ras för den domaren, tyvärr fanns det inte en enda kritik på någon av de tre hundarna som stämde med rasstandarden. Dessa kritiker, tycker jag, är urtypen av en helt okunnig domare, vissa domare kanske inte skulle ha fått bli domare?

Denna ras ska vara kraftig, välmusklad med stark benstomme, med mycket substans. Här tycker domaren att hunden i fråga är för kraftig.

Beautiful head feminine with good scull, excellent stop, beautiful eyes well placed and of good shape, typical nose and stop, correct front face profile, little short neck, good shoulder, very good front, very nice size, good chest, tail, very good rear, nice temperament and close in back when moving.

Rasen ska ha kort hals.

Jag har valt att ta in en hund av en ras (Podengo P stor korthår) som är först i Sverige. Detta skapar viss problemantik. Speciellt som rasen är ganska lik (enligt somliga tydligen) flera befintliga raser som redan finns i Sverige (fast med annat temperament och naturligtvis sina egna knorrer i exteriören). Detta är en vinthundsras som tävlar i grupp 5, alltså spetsar och urhundar. Det finns dessutom flera liknande (närbesläktade mer eller mindre) vinthundsraser, t ex Podenco från Ibiza, Podenco från Kanarieöarna, Faraohund (som alla också tävlar i grupp 5) för att nämna några. Podengo P ska ha mest substans av dessa raser. Den stora varianten, som jag har, ska ha extra tyngd. Så kommer jag då med min hund för domare som ser rasen för första gången, de dömer min hund som det vore en av sina släktingar och påstår gång på gång att min hund har för mycket massa, för kort svans (som är perfekt enligt rasstandarden), har för grov svans (vilket rasen ska ha enligt standard) och för lite vinthundsprägel.

En mycket klok människa, som var min mentor inom hunderiet, lärde mig att man ska tänka sig att man svartmålar alla hundar för att på det viset inte förvillas av färgen.

Med god hjälp av min väninna (som är konstutbildad) svartmålade vi min hund (från en bild på hunden när den är 2 ½ år, alltså fullt utvecklad) och gjorde en siluett. Döm själva, har denna hund för lite vinthundsprägel och för mycket tyngd?

Det känns viktigt att här påpeka att de domare som sett rasen live före de dömde min tik tycker hon är nära nog perfekt! En domare, som hade dömt flera ur denna ras i hemlandet Portugal uttalade sig att min tik var den bäst konstruerade och bästa av dem alla, oerhört värdefull!

De tre domare som dömt rasen före de dömde min tik gav henne hennes tre certifikat, de andra domarna gjorde det inte!

Det är som sagt inte alltid lätt att ställa ut en hund som är ensam i sin ras och ny i landet.

Min Podengo P ställdes ut som valp flera gånger, en gång kom jag in med hunden, domaren frågade ringsekreterarna ifall det var fler valpar av samma ras som skulle komma, vilket talar om att han inte visste vad han dömde. Sedan visade domaren uppenbar rädsla för min valp (men även andras valpar som dömdes före och efter min) när han började gå igenom henne. Inte nog med det, han hade enormt mycket åsikter om min hunds utseende! Efter att kritiklappen var nästan fullklottrad med åsikter frågade han ringsekreteraren vad rasen hette! De talade om det, och då säger han att han aldrig hört talas om den rasen!

En gång när min hund ställdes ut som ung, då var jag hemma, min dotter med fästman var med tiken på utställning åt mig, då är den en uppfödare kollega och mycket god vän till mig som visade hunden åt mig. Min tik fick en 2:a, hennes första och enda hittills, när han går ut ur ringen säger domaren att det var den fulaste Ibiza han sett!

På en utställning i juli 2010 dömde en äldre och respekterad domare Japanese chin. En som jag hade förtroende för. Detta förtroende är för evigt raserat. Detta p g a 4 Pia´s Japaneser ställdes denna dag ut för nämnda domare. Två fick anmärkningar för att det inte var tillräckligt lång i ryggen! Japanese ska vara fyrkantig, d v s lika lång som hög. En av Japaneserna fick anmärkning på för högt ansatt hals, vilket rasen ska ha! En fick anmärkning på för kort hals, vilket rasen ska ha. Allt detta skulle enkelt ha varit avhjälpt om domare LÄST RASSTANDARDEN!

Så har vi problematiken med trånga näsborrar respektive små nosar. Det har på senare tid kommit upp en hysteri kring små nosar, och så kallas det trånga näsborrar. Jag har sett trånga näsborrar på Japanese, dock INTE på min egen uppfödning. Däremot har jag fött upp några som är små och därmed har mindre näsor! Dessa hundar har inget lyte, de är endast proportionerliga enligt den korrekta fysiologin för hund. Hundar med trånga närborrar har endast ett streck till öppning, ett streck de inte ens kan få tillräckligt med luft genom, många måste flämta genom munnen för at ens få luft, vissa måste andas via munnen för att få tillräckligt med syre så fort de rör sig, de lever många gånger med ständigt återkommande förkylningssymtom, de är kort sagt SJUKA. Dessa hundar ska naturligtvis inte vara, men hundar som är större än vad rasstandarden medger ska anses ha tillräckligt stora nosar, detta är att jobba EMOT rasstandarden, vi ska INTE avla fram hundar som är större en vad rasstandarden beskriver, i så fall bör vi byta ras till en större ras och avla på dem.

En hund som är större och därmed har större tryffel behöver INTE ha vidare luftöppningar. Även stora hundar kan drabbas av trånga näsborrar, så även om vi avlar upp Japaneser i Boxer storlek kommer vi inte ifrån andningsproblemen för det.

Själv har jag att vardagligt "test", de hundar som inte av glädje kan springa fritt och glatt med mina andra hundar på en timmes promenad i skogen för att de inte orkar eller vill, är inte i mitt tycke tillräckligt sund för att gå i avel.

Om vi avlar fram Japaneser med en benstomme som är gigantisk kommer rasen inte få det som den ska ha, tunn, sirlig benstomme. De kommer viktmässigt att bli mycket tyngre än vad som är meningen för rasen. Hela rasen förlorar sin raskaraktär.

Sagda domare anmärkte dessutom på att två av Japaneserna hade för små tänder. Det är igen samma problematik som med näsorna, rasen ska vara sirlig, alltså har den tunn benstomme i benen har den också så i tänderna, annars blir det flodhästar, kanske inte så höga men allt för tunga i modellen, alltså inte alls som rasen ska se ut enligt rasstandarden.

Rasen ska inte ha tunnformad bröstkorg och massor av tyngd och massa, den ska vara lätt i benstommen och med elegant och graciöst utseende.

Nämnda domare kom också med en kommentar att rasen hade ökat förfärligt mycket i antal på utställning också, vilket i sig är ett helt felaktigt påstående.

För ett tag sedan gick det upp Japaneser i rasen för grupplaceringar. Detta kan tyckas vara bra, men det kan SKADA ifall hundarna är mer lik en hund av vilken ras som helst än en som har utsökt RASPRÄGEL! Rasprägel är vad vi ska eftersträva som domare och uppfödare. Vi ska dock inte gå till överdrift, utan när vi ser att rasstandarden går till överdrift kanske vi bör tona ner det värsta för RASENS fortlevnads skull.

För att då nämna mig t ex, jag har fullt klart för mig att rasstandarden på Japanese är tvetydig. T ex nämner rasstandarden att rasen ska vara tunn i benstommen men ha stort huvud. En hund som har tunn benstomme har så också i kraniet. Då väljer jag personligen att föredra lite mindre huvud, bl a för förlossningsproblematikens skull, sundhet framför allt, anser jag!

Vi har också en annan paradox på rasen, vi ska ha en normal konstruerad front och framben men rasen ska ha kort, högt ansatt hals och höga frambenslyft. Detta är också en sak som inte är förenligt. Jag tycker det är ok med båda modellerna, jag avlar dem gärna mot varandra för att inte få en stam som är helt igenom felkonstruerad, och heller inte en stam som helt saknar frambenslyften och nackarna, som jag tycker är oerhört viktig för siluetten och rörelser, som tillsammans är en stor del i helhetsintrycket, anser jag.

Vi ska inte bara klaga på våra domare. Här var domaren extremt uppmärksam, han upptäckte att ringsekreteraren började skriva andra kommentarer på kritiken, som han aldrig sagt! Bra gjort!

Slutledningen kan vara att ibland får man undra om domare är läskunniga? Vi utställare betalar enorma summor och lägger ner enormt arbete, för att ibland bara få höra dravel, allt p g a domare som inte läser innantill. Jag kan ha förståelse för att en domare inte kan hålla alla detaljer i huvudet för varje enskild ras, speciellt inte allrunders (= domare för alla raser). Men om man vet att man ska döma vissa raser en viss helg kan man kanske begära att de ska putsa på sina kunskaper lite innan de går och dömer rasen. Har man dåligt minne kanske man rent ska ha med sig rasstandarden och läsa på under gång? Jag skulle föredra det framför att få höra dumma kommentarer som inte alls stämmer för min ras.

En Chihuahua fick 2011 anmärkning på att han hade för stora öron, KÄRA DOMARE, läs rasstandarden!!!

Så blir man ledsen när man hör att en uppenbart vanskött hund placerar sig som bäst i gruppen på utställning.

Hundar ska inte vara missfärgade av smuts, speciellt inte på en skönhetsutställning! Är hunden ens badad eller är det så långvarig vanskötsel så hundens missfärgning inte ens går att få bort i ett bad?

Tyvärr är detta inte första gången hundar i denna skötsel - kondition placerar sig högt för vissa domare.

Det blir tråkigare och otrevligare för var utställningen, utvecklingen är inte skoj. Denna dag (Piteå juli 2012) började med klagomål över var vi parkerat, samma ställe som dagen innan...

Fortsättningen var alla dessa tält, det tog 2 timmar att ta sig en sträcka på ca 6 meter, för hela packningen fick plockas i bitar och bäras en och en till ringen, snubblande på trådar, utskälld av ilskna hundar som ansåg att jag störde deras revir, ilskna blickar från folk o s v.

Nummer tre på ordningen denna dag var det tragikomiska i en ring där domaren huffade och puffade och orkade inte röra sig!

Sedan en domare som inte "tyckte inte om" färgen på en hund, fast färgen var godkänd, och därför hittade domaren på inte mindre än 7 fel på just den hunden, fel som inte ens existerade på den hunden, vissa anmärkningar var väldigt lätta att konstatera var felaktiga, t ex antal tänder.

Sedan kommer man till en ring där det härskar en domare som anser hunden ska ha andra proportioner och andra rörelser än vad rasstandarden säger för den rasen...

Så till råga på allt avslutades dagen med en otrevlig och värdelös ringsekreterare.

Hur många nybörjare är intresserad att gå tillbaka till utställnignar efter en sådan dag?

Jag funderar mycket denna sommar på om jag ska fortsätta med hundutställning eller inte. Jag börjar rent tröttna på utställningar då det blir mer och mer konstiga bedömningar nu för tiden.

Mina senaste erfarenheter som ligger i färskt minne räcker för att jag ska krokna. Domaren skulle bl a ha långa ryggar och små huvuden på Japaneser! En annan domare gillade inte färgen på en hund och p g a detta hittade på att hunden hade 7 olika fel!!! Ingen hund är felfri, inte heller denna. Men domaren lyckades inte pricka in ett enda av de felen som fanns utan uppfann egna, bl a tandbortfall, vilket hunden inte har! Det är en riktig tragedi varthän det går med hunderiet.

En annan intressant sak, hunden med 7 anmärkningar och inga förtjänster enligt domaren, den fick excellent i pris.

En annan hund på samma utställning samma dag fick good, detta med två anmärkningar som på inget vis påverkar hunden psykiskt eller fysiskt och heller inte påverkar helhetsintrycket nämnvärd, och massor av förtjänster enligt samma kritiklapp. Det hela står då rakt inte i proportion till prisen, ingen av bedömningarna.

Vi hundfolk måste vara sega och stryktåliga, men det finns gränser även för oss.

Så kommer vi till nästa utställning, eller så kan det kallas tragedi. Jag blir bara mer och mer less på skiten.

Varför bemödar man sig för att åka till en enda utställning? Det är definitift inte i proportion till hundarnas kvalitet. Och än mindre till kostander och ansträngningar som man gör sig att bara visa trevliga, glada, friska och helt igenom vackra hundar men så löjliga resultat att ett barn skulle lyckats bättre som domare.

När ska det vara slut på denna utförsbacke som sker i kvaliten av våra domare?

Så är det utställare, en hund som inte ens ägare kan ta i kanske inte skulle vistas på utställning? Har den så dåligt psyke och / eller är så otroligt illa tränad så mår den psykiskt DÅLIGT av att vistas på en hundutställning så den ska helt enkelt inte VARA DÄR! Ta hänsyn till er hunds psykiska hälsa, misshandla inte er hund! För övrigt har man lite att vinna på en sådan misshandel, det är inte träning, det är att skrämma upp hunden så den senare, när den förhoppningsvis är tränad rätt, kan vara så traumatiserad att den aldrig mer vill visa sig på utställning.

En bra domare kommer inte heller vara glad åt att behöva möta sådana dåliga hundar i utställningsringen.

Jag följer ett oerhört litet antal hundar, och såg alltså bara skitbedömningar på de hundar jag följde. Om detta varit ett utplock av enbart det dåliga av tusentals hundar så hade det kanske inte varit så illa, men att alla jag följde denna helg som var under 5 olika ägare och av 4 olika raser och 5 olika domare ska samtliga bli tokigt bedömda är inte rätt.

Om man som domare vet med sig att man ska döma en ras eller rasvariant som avskiljer sig från de andra i rasstandarden, så bör man läsa på rasstandarden.

En podengo grande är först som sist en JAKTHUND. Släpp ut en enda liten ynka mus framför hunden så ska ni få se!

Podengo grande är en av de mest otypiska vinthundsraser som klassas som vinthund.

Hela rastypen ska inte ha de typiska vinthundsattributen, den ska vara medelkraftig med stark benstomme, detaljer t ex: den ska inte ha lång, smal näsa (tvärs om), den ska inte ha överdrivet stora öronlappar, den ska inte ha lång hals, den ska absolut inte ha lång, smal svans, pälsen på de korthåriga ska vara särskilt kraftig o s v.

Grande ska vara speciellt olik vinthund genom att den ska avskilja sig från sina små och mellanstora släktingar genom att HA MER SUBSTANS!

Sedan handlar Podengo P. om att vara jakthundar, i Portugal genomgår de egna, särskilda jaktprov, från den minsta rasen till den största. Grande ska ha SÄRSKILDA attribut för att även klara t o m storvilt, som t ex hjort (motsvarar vår älg bland jaktbyten i Portugal) och vildsvin. Podengo P. Grande ska alltså inte vara ett "smalt snöre" som driver iväg för minsta vindpust, tvärs om! Den ska vara väl förankrad i myllan och stå stadigt på jorden MED EXTRA SUBSTANS.

Om en domare yttrar dessa ord, vill domaren att hunden ska ha ett uselt liv i förhållande till att få umgås med sina älskade människor. Allt för att den ska tända på alla cylindrar när den får vara med sin ägare så den har den rätta "utställningsattityden" de få minuter den vistas i utställningaringen ett antal gånger under sitt hela liv.

Våra tamhundar togs inte från skogen och placerades i en hundgård avstägda från människan för att plockas fram 5-10 % av deras tid för att få umgås med sin människofamilj så de blev hysteriska av glädje när de fick vara med oss.

Hundarna tog vi till oss och hade tillsammans med oss HELA TIDEN! Det var så det startade. Det är grunden för vårt förhållande idag.

Jag har sagt detta tidigare, och jag säger det igen, för det tål att upprepas. Hunden är tämjd för att UMGÅS med oss HELA TIDEN!

Om man på utställningar primerar hundar som är hysteriska av glädje så fort vi GÖR något med dem, som t ex springer med dem (springandet skänker en stor del av glädje till hunden) så beror det i regel på att hunden inte är VAN att få umgås med människan.

Det beror INTE på att hunden har det FÖR bra hemma, det beror på att hunden har det NORMALT som en hund SKA ha det hemma. Alltså att den får vara tillsammans med sin människa.

På en ras i helgen (180527) hände något som jag aldrig sett förrut. En domare fick in första hunden för dagen. Den hunden hade problem med ögonen. Då tar domaren upp en papperstuss från fickan och torkar hunden i ögonen med den! Undrar vad den papperstussen varit använd till innan? Men om vi nu antar att papperstussen i fråga vad oanvänd, vad gör sedan domaren? På 4:e hunden för dagen i ringen tar han upp SAMMA TUSS och torkar en ny hund i ögonen med! Sedan fick jag rapporter att han hade torkat fler hundar med samma tuss av annan ras senare under dagen. Många hundägare var djupt oroade.

Man får ALDRIG gå med samma material i ögat på en hund till en annan. Inte ens mellan ens egna hundar. Sekret från ögonen kan vara väldigt smittsamt.

T o m när man droppar ögon med ögonsalva eller liknande så ska man inte doppa pipen i ögat, utan droppa från håll. T o m hundens egen smitta kan bli värre av dess eget ögonsekret!

Jag fick en gång tillbaka en hund som var förstörd i ögonen, de hade varit vårdslösa med honom och skadat hans öga. Jag var dum nog att låta honom gå tillsammans med mina hundar. Det fick jag betala dyrt för. Det visade sig att det fanns sjukdom förutom skadan i ögonen, 7 av mina hundar smittades! En blev blind och fick avlivas... Tre blev helt bra. Tre fick en permament grumling i ögonen som aldrig går att få bort.