Träna din vuxna hund

När man har med levande väsen att göra så ska man inte jäkta. Speciellt lugnt ska man ta det med djur, barn och gamlingar. Ger man detta tid, så får man så oändligt mer tillbaka.

Somliga tror att bara för att de har en liten hund så ska den få göra vad som helst, inte alls hållas på samma sätt som en stor hund. För hundens och människors skull behöver små hundar gränser och uppfostran, lika mycket som en stor hund.

Små raser finns i omfattande variation, från små livliga brukshundar till soffpotatisar. Precis som stora raser så är temperamentet ofta mer eller mindre rasbundet men med individuella variationer och undantag som bekräftar regeln.

Vid träning av hundar är tajming a-o, eller t o m mera. Om vi människor kunde lära oss att läsa de små signalerna på hund, att föregå, så är vi genast experter på att träna hundar, så enkelt är det. Naturligtvis kan man inte upphöra att vara snäll mot sin hund, sköta den väl, se till att den är frisk fysiskt och psykiskt, och får allt den behöver. Vill man sedan träna in något är tajming avgörande.

Grejen är det att alla metoder i all ära, så är vår mänskliga hjärna för långsam jämfört med hundars hjärna. P g a detta måste vi förutse hundens nästa drag genom att läsa de små signalerna hunden visar, om vi är några sekunder i framkant på vad hunden ska göra, och redan då sätter in åtgärd, så kommer vår åtgärd komma i exakt samma tillfälle som hunden startar eller startat sitt beteende. DETTA är optimal tajming för träning av hund. Det gäller både de som fyar dåligt beteende och de som berömmer bra beteende, tekniken är exakt den samma när det kommer till tajming.

Människans signal från inkommande i hjärnan till reaktion i form av t ex handrörelse, uttala ord eller liknande har en viss fördröjning, hos människan är denna tid mycket längre än den är för hundar.

Betraktar man en hund noga så ser man vad snabbt en hund kan skifta från en sak till en annan, detta visar hur snabb hunden är i tanken. När den får minsta influens utifrån kan den ändra vägval i ett snäpp.

Vissa hundar har längre retningströskel, vissa hundar kortare. Man väljer hund och sedan lär man sig leva med det man har. Om man tycker en hund gör saker utan förvarning innebär det att man inte kan och förstår att läsa den hunden. Man måste iaktta sin hund noga och lära sig att läsa de små signalerna. Är man inte förmögen till det så måste man ta någon till hjälp som är duktig och som kan och vill hjälpa.

När man kan förutse så sätter man in träningen redan när man ser vad som ska komma.

Att dressera djur med tvång var vanligt förr. Förr var det också vanligare med olyckor vid träning. Folk blev bl a bitna av sina hundar! Idag vet vi bättre. Ju större, och därmed farligare djur, ju mer måste man bete sig enligt naturens sätt med djuret ifråga, det inser i stort sätt alla idag.

Att stora och farliga djur dresseras med våld är inte vanligt idag. Tack och lov! Idag vet man bättre.

Hunden som får mycket stimulans när den är ung och tränas mentalt får en större hjärna med fler och större celler och med fler förbindelse mellan dem.

Vi kan alltså påverka hundens hjärnas utveckling genom att ge bra förutsättningar redan i valplådan.

Om du vill ha en intelligent hund och kanske t o m träna med din blivande hund så köp den hos en uppfödare som håller på mycket med den! Leker med den. Har mycket leksaker åt den. Låter folk komma och hälsa på och ta i valparna. Största stimulans ger levande kontakter. Detta ger dig en större möjlighet att få en mentalt bra hund.

Bor valparna endast i en valphage i ett undanskymt valprum och ingen får komma och hälsa på dem och klappa dem, eller t o m i ett hundhus med lite personal, har du större förutsättningar att få en oerhört tråkig och dum hund. Detta kan säkert passa dem som bara vill ha en hund som inte varken syns eller hörs, men vi som vill leva med våra hundar och vill att de ska bete sig som hundar för att vi älskar hundar, vi kommer antagligen tycka det är tråkigt och ibland t o m ledsamt med en sådan hund. Har man otur och inte förstår att göra en hund trygg så kan en sådan hund bli att leva hela sitt liv som ett nervöst vrak.

För raser som är väldigt hårda, envisa eller liknande, krävs det att vara extra tålmodig, men samtidigt mjuk. Går man i kamp med dessa hundar så får man bråka resten av livet, hundar som är envisa sätter emot och motarbetar. På dessa hundar är hundpsykologi sättet att arbeta med dem.

Skillnaden mellan hundar som är lättlärd eller inte, är ägarens / förarens skicklighet. Vissa raser är lättare att lyckas med för de flesta. Vissa raser kan lyckas minst lika bra att lära, med rätt metoder.

Försöker man trycka ner hundar kan de reagerar med att bli extremt obstinata eller rädda / kuvade.

De raser man allmänt betraktar som envisa, obstinata, hopplösa är inget annat än ägarens / förarens oförmåga att förstå hunden och därmed kunna träna hunden på rätt sätt.

Hundspråket är härligt befriat från människans komplicerade tänkande, så använder man för hunden naturliga signaler så är ingen ras svårare eller lättare. Vill man däremot ha en cirkushund som alltid är "på", då är vissa raser lämpligare än andra.

Det gäller att hitta nyckeln till motivation för varje enskild individ, och förhoppningsfullt har var och en skaffat en hund som passar ens eget psyke, en hund som man har förmågan att förstå och samarbeta med.

Bli inte arg när seriösa uppfödaren nekar er att köpa hund, för att den inte tror ni kan passa ihop, det kan vara för ert bästa!

Hunddjur är generellt sett främst långdistans löpare i kyligt klimat. Hundar håller hjärnan kall genom tung - kylning. Sjakaler har dock anpassat sig väl till olika klimat i Afrika, halv öken, akacia stäppen, busk och skogs kanter, träsk och översvämnings områden.

Människan verkar vara en halvbra långdistans löpare för hett klimat. Människan svettas effektivt över hela kroppen och vår upprätta ställning gör oss mindre exponerade för direkta solstrålar.

Vi människor kan utnyttja vår överlägsna kylning till att hetsa hundar med sämre kylning tills dom blir överhettade och får värmeslag. Detta är oftast ett välkänt faktum bland kunniga jägare.

Vissa raser, t ex vissa doggar, har extra svårt med kylningen och blir lättare överhettade, dessa raser bör man därför se till att de inte hetsar upp sig för mycket eller motionerar till det yttersta. Överhettning kan slå till väldigt fort.

Hundar har en nästan naturligt fantastiskt bra kondition, vilket gör att dom kan springa mångdubbla maratonlopp dagar i följd.

De behöver också träning, men förhållandevis lite träning jämfört med människan.

Att använda hundens naturliga språk är alltid den lättaste vägen till att få hunden att förstå snabbt och lätt. Det är lättare att du lär dig hundspråk än att hunden lär sig människors sätt att prata. På det viset, när man använder hundens naturliga instinkter så kan hunden få plats i sitt huvud med att också lära sig mer eftersom den inte behöver belasta huvudet med att först i grunden lära sig människospråk.

En hund som är lite socialiserad mot människor som valp är extremt svårt att lyckas med ifall man inte använder hundspråket.

Rent generellt gäller att snabba rörelser, hög, snabb röst, piggt och glatt sätt uppfattar hunden som skoj.

Djup röst, långsamma rörelser, långsamt tal uppfattar hunden som hotfullt eller dämpande, beroende av styrka i signalerna.

Att visa tänder (skratta på amerikanskt vis) kan hunden uppfatta som att du hotar dem, visar tänder som en hund.

Om man t ex knuffar en hund, med en mycket lätt hand (man får absolut inte göra illa hunden), i en snabb rörelse ofta kombinerat med ljusa, lätta ljud, så uppfattar hunden det som att "kom igen och lek". Om man istället knuffar hunden långsamt och hårt med bestämda rörelser, uppfattar hunden det i regel som hot (vilket man alltså inte ska göra).

På hund har storlek betydelse, men det är inte omöjligt att vända på begreppen.

Att vara lång och kraftig kan ha sina nackdelar om man har att göra med en hund som är försiktig av sig, hunden kan uppfatta stor storlek som hotfull, det är bäst ifall man kan göra sig så lite som möjligt, krypa ihop som en köttbulle och vända ryggen till, naturligtvis gäller det också småvuxna människor.

En liten och tunn människa kan uppfattas av dominanta hundar som om de inte har auktoritet, en människa man kan köra över, där är det istället bra att gå med lite stel rygg, långsamma rörelser, med auktoritet, som en självsäker hund bland ett gäng stora hundar.

Alltså med våra kroppar kan vi förmedla massor till våra hundar, dels från hur vi är byggda men mest från hur vi uppträder. Uppträder vi smått, så blir vi betraktade som små, uppträder vi stort och tar vår plats, uppfattas vi som stora och starka.

Uppträder vi nervöst, blir hunden stressad, uppträder vi balanserat blir hunden trygg.

Man kan med fördel peka med hela armen för att förtydliga riktningar man vill visa hundar, det bygger på hundspråket, en hund pekar med nosen dit den vill visa dig att du ska titta, du kan använda samma metod tillbaka till hunden, det är något hundar förstår instinktivt. Kom bara ihåg att vinkla riktningen så att den uppfattas korrekt från det håll hunden står.

Backa och gå emot en hund kan man använda i många samband för snabba resultat i att göra sig förstådd inför hunden, få hunden att förstå vad vi menar. Går man emot en hund lungt och stadigt och brer ut sig framför hunden så backar den, går man bakåt och visar lite kroppsbredd, t ex går lite i sidled, håller ihop axlarna o s v så följer hunden.

Detta är ett typiskt kroppsspråk som går att praktisera vid inkallning. Gå emot hunden och den kan få viljan att fly. Gå ifrån hunden och den kan få viljan att följa dig. Tar man sedan ett skutt bort från hunden så skapar man snabbt en lek, denna lek kan gå överstyr vid överdrivet praktiserande då den kan vilja göra samma mot dig tillbaka, alltså hoppa bakåt precis som du ska ta i hunden.

Man kan sedan göra exakt samma med en hand t ex. Ta en hund och bred ut den brett framför ansiktet på hunden och för den sakta och lugnt mot hundens ansikte så backar hunden eller viker undan huvudet, och tar du handen framför hunden och drar den bort från hunden så följer hunden.

Om man t ex ska ge hunden en godis och för handen mot hunden och jagar hundens mun med godisen så kan hunden reagera med att bli förskräck och bara vilja gå undan. Tar man samma godis, låter hunden få lukt på den och drar den sakta bort från hundens näsa så följer den och vill ha.

Att dansa med hund är ett samspel som kommer ifrån kroppsspråket, du går mot hunden, hunden backar, du går från hunden, hunden följer, du går i sidan av hunden och går mer mot låret, då rundar hunden dig o s v. Det är bara att prova sig fram så ser man hur känslig hunden är på dessa naturliga rörelser, om hunden har fått vara hund. Läs mer om hund - dans.

En vuxen hund som plötsligt blir "stökig" och värre och värre dag för dag, kan vara utsatt för underaktivering, hundar som skäller mycket, hundar som gör hyss man inte önskar, hundar som vaktar, ofta beror det på att hunden kanske inte fått samma stimulans den brukar få, t ex tillräckliga promenader, träning etc. Man får aktivera hunden mera så går det i regel över. Det är en process som ibland tar lite tid att ge effekt, så man kan inte ta för givet att det blir resultat med omedelbar verkan.

Det finns hundar och raser som är mer aktiva än andra och får de understimulans kanske redan från starten i sitt liv lär de in ett icke önskvärt beteende som man senare måste träna bort. Det tar lite längre tid. De hundarna bör man aktivera mycket med olika aktiveringar samtidigt som man där emellan måste lära hunden att koppla av. Ju mer skadad en hund är från början, ju längre tid tar det att få den bra.

Det gäller att försöka få igång hunden att leka i slutet. Lättare sagt än gjort, vägen kan bli lång men det är bara att kämpa på och med tiden ger det resultat.

Om hunden är väldigt skräckslagen måste man till att börja med komma den nära. Tålamod och mjukhet, man bör göra sig så liten som möjligt så hunden inte ser en som ett hot, man kan med fördel vända ryggen till. Man kan prova att mata till sin en extremt rädd hund, under förutsättning att den inte är övergödd. I så fall måste man noga se till att ta bort mängden man ger under träningen från hundens matskål så man får en chans att banta hunden trots träning, man kan t o m använda hela dagsgivan till träningen. Är det en ung hund brukar godistricket inte behövas utan då kan man oftast hoppa direkt på moment två.

När man kommer hunden fysiskt nära börjar man med att leka med hunden. När man en gång fått igång hunden i lek har man hundens förtroende och med automatik kommer hunden från här bli tryggare och tryggare.

En förutsättning är dock, som jag ser som självklar, var aldrig elak mot hunden! Var aldrig obeslutsam och osäker med hunden. Det är ungefär som med barn, bara man är snäll med dem och trygg (d v s säker och beslutsam, men vänlig) så litar hunden på dig.

När hundar utsätts för chock kan man få hunden lugn genom att massera öronlappen nere vid basen, ungefär i höjd med vecket vid basen som hundar med hängande öron har. Det är en punkt som kan få hundar väldigt lugna och avslappnade. Det finns en annan punkt också uppe på ryggen nära svansroten som man kan massera.

Om en hund har blivit rädd för en speciell situation kan man använda samma knep som ovan samtidigt som man gradvis utsätter hunden för det den är rädd för, lite först och mer och mer vartefter.

Att ta fast en hund som inte vill bli fasttagen är ibland inte det enklaste, om man inte vet hur man ska göra.

Ibland kommer hundar in i en ålder när de inte ska komma när man ska ta dem. Detta kan börja som en lek, men om man blir otrevlig mot hunden då så blir den osäker och lär sig att inte lita på oss. Ibland har man på ett eller annat sätt gjort illa hunden när man tagit dem och när de är i känslig ålder sätter det sina spår.

Om man "lurar" en hund att man är tålmodig och sedan när man får fram den så är man kvick att fånga hunden och kanske t o m är arg när ni får tag i hunden, tålamodet är slut. Hade man däremot haft några sekunder (när problemet började) eller några minuter på sig att fortsatt vara tålmodig hade hunden kommit över detta obehag mot att bli tagen av egen vilja på några få tålmodiga intagningar.

Hundar kan bli osäkra i en viss ålder, börjar med att de ska "leka" och se vad de kommer undan med och sedan tappar man tålamodet och "fångar" dem, då kan de vara känsliga och snabbt bli misstänksamma. Man ska då istället vända ryggen till, kanske prova svartsjuka, kela med någon annan, försöka bjuda andra på godis, allt för att få dem att glömma sin "lek". Men är man tålmodig så är det inte svårt att träna bort. Man lockar dem på olika sätt med svartsjuka, godis, leksaker och liknande metoder, lungt och stilla. Låter dem komma fram. Låter dem gå! Om och om igen. Till sist kryper de upp i famnen och vill inte lämna oss. Då, och först då, tar man dem. Detta kan ta lång tid när det sitter djupt, men man får inte förlora tålamodet. De lär sig sedan att det är trevligt att komma till folk, att vi inte tänker göra något mot hans vilja utan få dem att vilja vara med oss istället.

Vissa hundar vill "rymma" när man sätter ner dem, man ska inte låta dem göra det. Om man låter dem rymma när man släpper dem så kommer nästa fasttagande ske med större problem än om man bara sätter ner dem, så fort hunden börjar krångla så håller man stilla bara, när hunden sedan står på marken/golvet och står stilla och tittar på dig, då släpper du, och först då.

Vissa hundar vill känna sig som karla-karl och ha utmaningar i sitt liv, och det kommer den göra när de ser att man inte övermannar dem, utan de känner att de gör saker av egen vilja. Sedan ska man också sätta in massor av stimulans att ha skoj med. Då blir hundar säker på människan och säker på sin egen förmåga när de lär sig nya saker hela tiden som de lär sig att klara av. Det är så "modiga" hunden växer.

Har man mer en ljuv viol så räcker ofta vardagens miljö för att känna sig lycklig bara de får känna att de "kan själv". De hundarna är en mildare typ.

Alla är olika, alla behöver sitt. Så också hundar. Det är det som är tjusningen, tänk om vi alla vore lika? Så fruktansvärt trist livet vore.

Fostran och träning förr bestod mest av urladdning av sitt eget, dåliga temperament och byggde på stora bokstäver, mycket känslor. En signal som fortplantar sig till hunden, och hunden blir gapig och temperamentsfull eller nertryckt och rädd. Ingendera delen ger hunden ett bra liv. En normal ägare mår heller inte bra i förlängningen av detta, då den hela tiden är aggressiv och får samma problem som en hund som är aggressiv hela tiden och den får ett dåligt samvete som kommer ikapp förr eller senare.

Idag är kunskapen utbredd om att det går aldeles utmärkt att träna hundar utan våldsmetoder och skrik. Ändå kan man än idag se hur så kallade proffesionella hundförare skriker och domderar med sina hundar, hundar som är tjänstehundar, det tycker jag är mer än sorgligt. De om någon borde föregå med gott exempel och visa på att man ska behandla sina hundar väl, ännu viktigare borde det ju vara när man t o m använder hunden i sitt arbete och när hunden med sin förare är frontfigurer i sin tjänst.

Hundar som har tendens att rusa och skälla kan ibland uppfattas som bra av vissa hundägare, de har hunden för att vakta gården, huset, bilen eller vad det nu är. I vårt samhälle kan det däremot ställa till en del bekymmer.

Nackdelarna är ju helt klart att dessa hundar är störande, låter mycket och skräms. En annan nackdel är att det stressar hundarna (och omgivningen).

Att avdressera ett sådant här beteende är egentligen ganska lätt, det handlar om ledarskap rent allmänt och sedan är det att bryta mönstret.

Om hunden springer fram till staketet och skäller, minska staketsträcka mot vägen, se till att du snabbt tar dig dit, stoppa gärna folk och tala om att du håller på att avdressera hunden från ett oönskat beteende så närområdet ska bli trevligare för alla, och försök få dessa människor att stanna till och prata en stund, tala om för dem att de hjälper till ifall de har tid att prata en stund. Prata tills hunden är ointresserad, då kan de långsamt dra sig därifrån. Upprepa detta ofta, ju oftare, ju fortare blir ni av med beteendet. Ju längre hunden betett sig illa, ju längre tid tar det att få den bra igen. Nyckeln till hela träningen är (som alltid) att inte ge sig förrän hunden är helt lugn igen. Det ska inte finnas minsta antydan till spänning kvar när man släpper det hela.

Man kan naturligtvis rigga situationerna och ta till hela bekantskapskretsen, så de får gå i parad utanför. Ju fler lyckade möten, ju fortare blir man av med det felaktiga beteendet.

En hund med detta beteende är inte sällan understimulerad, ge gärna hunden en uppgift eller två!

Hundar fick förr vara med överallt, de sprang lösa, de följde med ut på åkern, de följde barn till skolan, de följde med ut i skogen, de hade full koll på hela sin familj och hela sitt revir. Full kontroll på vilka hundar som fanns i de olika gårdarna / flockarna, vilka hushåll de kunde gå till och vid vilken tid för att få sig en godbit eller vilka hushåll de inte skulle beträdda för att då skulle då få sig en hink vatten över sig.

På liknande vis har hundar levt i årtusenden tillsammans med människan. Dessa hundar var ALDRIG överspeedade. De levde ett rikt och aktivt liv.

Idag lever inte våra hundar i västvärlden så (med ytterst få undantag). De, liksom vi, är mera instängda i vårt eget, hunden får därmed inte tillräcklig stimulans för vad den är kapabel till och född till. Vi liksom hundarna, motionerar / rör på oss mindre än förr också.

Att monotont träna samma moment om och om igen med en hund gör hunden övertränad. Den är alltså helt enkelt uttråkad. Hundarna visar därmed ingen glädje.

Att enbart sitta ensam i hundgårdar och sitta ensam i hus eller lägenheter gör hundar understimulerade. Att sedan ta ut dem för att ha "skoj" med dem, träna dem, mata dem, och sedan sätta tillbaka dem. De blir sedan, så fort de ser en människa, överspeedade. Dessa hundar efterfrågas mer och mer på prov och utställningar idag. Understimulerade hundar som inte får leva ett rikt och sunt hundliv. Hundar som blir hysteriska av glädje bara de får en klapp, som ständigt är överhysteriska, dessa hundar lever knappast ett bra liv. Stress är dessutom extremt farligt för hälsan, hos båda hundar och folk.

Är hundar inte överspeedade idag (på utställningar och prov), så anses de inte ha tillräcklig framåtanda. Vi kanske borde ta oss en funderare på detta, ska våra hundar leva ett underaktivt liv för att vara "bra" i dagens läge?

Upprepa om och om igen när man samtidigt MYCKET lånsamt och stegvis ökar svårighetsgraden bit för bit.

Om hunden gör "fel", räcker det med att ignorera det och gå vidare. Leda hunden rätt och vid rätt utförande är man tillbaka på rätt spår igen. Pockar hunden på uppmärksamhet vid "fel" beteenden kan man vända ryggen åt hunden under den stund som hunden pockar på, tills den lugnat ner sig, sedan fortsätter man. Eller så kan man helt enkelt sluta och börja från början igen senare, denna modell ska man ta till när man blir frustrerad, för annars sänder man dåliga signaler och har lite chans att lyckas. Om man avslutar med ett bra försök, så är chansen att lyckas rätt nästa gång man startar väldigt mycket större. Vi måste förstå att om hunden gör "fel" så beror det på att vi inte gett den tillräckligt bra och tydliga instruktioner, det är alltså vårat fel, inte hundens. Det vanligasate är att inte grunden sitter tillräckligt djupt i sådana fall. Att gå ett steg, eller två, tillbaka är då att rekomendera.

Ska man däremot "lära in" hunden i ett medfött beteende, handlar det inte om inlärning. Då handlar det om stimulans. Man låter helt enkelt hunden vistas i sådan miljö och i sådana situationer så den har chans att låta "generna" kicka in. Samma här, börja på låg nivå, och stegra bit for bit. Kan hunden ha en erfaren, duktig, kunnig och bra hund med sig som den kan lära sig av kan det ofta vara ett plus och påskynda prosessen.

Vissa medfödda beteenden hos en hund kan hos en annan hund som saknar anlag läras in mauellt, däremot är i regel inte resultatet lika precist som det blir efter en hund med medfödda anlag.

Jag hade en gång en Schäfer som lärde sig otroligt mycket, bl a fårvallning (som rasen är framavlad för), kovallning, viltspår, kapplöpning o s v. Hon var duglig i allt, om än totalt överlägsen i att valla "vild"kor vilket hon gjorde fram till hon blev 10 år gammal.

Människans kroppshållning är viktig kring hundar. Kroppshållningen är det som sänder ut signaler till hunden om du är stark och därmed trygg eller inte. Styrka i psyket är det som hundar sätter högst. Kroppen speglar självförtroendet.

Kan man känna självförtroende så är det lättare att kroppen visar de signalerna, eller om man rättar till kroppen och dess signaler så är det lättare att man känner sig mer full i självtillit. Man kan därför här jobba från två olika håll för att förbättra sin utstrålning.

Vem som helst, även väldigt hundkunniga, kan hålla sin kropp i en vek possition. Och varje hundrädd kan hålla sin kropp i en stark possition. Man kan t o m testa detta för att förstå vilka kraftiga signaler vi på detta vis sänder ut till hundar.

Vek = axlarna framåt och nedåt. Blicken nedåt. Minska sin kropp från hundens sida sett, t ex vända sidan till. Backar vid närkontakt med hundar. Krum rygg. Kort sagt, man gör sig så liten som möjligt. Ibland i kombination med att armarna läggs i kors över bröstet (man vill skydda sig) men man ser noga till att detta kors armarna bildar utgör så liten och smal tavla som möjligt. Spänd som en fiolsträng.

Stark = axlarna uppåt och ordentligt bakåtlagda. Blicken i horisonten. Går med bredsida rakt mot hundar. Rak rygg. Avslappnad.

Helt klart är ett stark kroppsspråk en sundare kroppshållning för människans kropp (fysiskt) då den ger minst belastning på våra kroppar och därför är skapt till att vara i denna possition. Dessutom stärker den psyket, att uppträda självsäkert ger bättre självbild, och därmed bättre självförtroende.

Människor som t ex alltid blir nedtryckta har lätt att hålla sin kropp i vek possition. Allt för att signalera att mobbaren / mobbarna inte ska se dem och ge sig på dem. Ibland kan en sådan människa plötsligt få mer respekt genom att räta upp sin kropp och låta sig "ta plats", och därmed blir mer respekterad av alla psykiskt friska i sin omgivning. Hundar kan alltså hjälpa oss med det, om vi låter dem. Man ger alltså hundar en sundare flockledare och samtidigt blir starkare i kroppen i kombination med att man signalerar respekt till sin omgivning. Alltså en vinn - vinn situation.

Jag har ett uttryck jag haft sedan jag startade med hund (1976) som heter: - "Tänk inte ens tanken". Denna lilla strof får stå som exempel på det jag här vill förklara.

Hundar uppfattar INTE orden, annat än de ord som vi lärt in hos hunden (medvetet eller omedvetet). Hunden läser vårat kroppsspråk.

När vi människor blir extra ledsna, arga eller glada så visar vi det oerhört tydligt med vårat kroppsspråk, därmed får vi en snabbare och klarare reaktion hos hunden direkt.

När vi vill lära hunden kan vi för att hjälpa OSS SJÄLVA förstärka med de ord som passar, då är det större chans att vi visar de kroppssignaler som motsvarar det vi säger. Orden är alltså till största del en hjälp för oss människor för att vi ska uttrycka oss så tydligt som möjligt med vårt kroppsspråk och därmed hjälpa hunden att förstå vad vi vill att den ska göra. Om vi däremot blir arga, så suddas kroppsspråktet ut igen, då det blir grovt och klumpigt och därmed svårläst för hunden.

Alltså, var lagom intensiv när du lär dig att göra dig förstådd för bästa komunikation med din hund. Inte för lite så det hela blir otydligt, men heller inte för mycket så det hela blir otydligt.

Idealet för perfekt hundträning, för att enbart få fram klara signaler att gå fram till hunden är att själv inte ha någon som helst tanke annat än att hjälpa hunden att förstå, och innan det kollat oss själva för att se hur vår kropp förmedlar och förstärker det rätta budskapet.

Som barn uppfattar vi inte den stora bilden av vad som händer, inte ens när vi själva är inblandade, och vi uppmärksammar inte detaljer. P g a detta är barn lättlurade i vissa detaljer.

En god mor eller far ser direkt när ett barn börjar fixera ögonen på något och kan snabbt dra slutsatser om vad barnet ska göra, dessa slutsatser är förvånansvärt ofta de rätta. I mitt fall, en god mor som uppmärksammade detta hos bl a mig när jag var barn och uttryckte det hela som - "Tänk inte ens tanken". Varmed barnet, i detta fall jag, insåg snabbt att hoppsan, hon kan läsa mina tankar!

Detta beskrivna är alltså att förekomma, att dämma i bäcken innan den blir en hel å. Eller som jag brukar uttrycka mig, prata med små bokstäver innan katastrofen är ett faktum.

Väntar man till man ser att hunden startat med det den förmodas att inte göra, så tar det längre tid innan hunden uppfattar sambandet: orsak - verkan. Anledningen till detta är att ibland är hundens sinne redan i nästa moment, den förstår ibland t o m det hela som att det är fel att sluta med den handling som vi inte vill hundens ska göra.

En snabbare hund tjänar absolut mest på att uppfostras med metoden - "Tänk inte ens tanken". Italienska vinthundar är ofta en sådan snabb hund.

En långsammare hund har lättare att uppfatta även om det gått lite för långt in i den felaktiga handlingen. Många Japanese chins är ofta av den långsammare modellen eller så är de hirr-virr varianten, mellantingen på denna ras uppnås sedan med uppfostran och god vägledning.

Hur tränas lämpliga eller olämpliga beteenden in? Hur lär sig hundar "själva" att utveckla olika beteenden? Använder man hundens naturliga sätt att utveckla inlärda beteenden och härmar det, så har man störst chans att lyckas med en livslång inlärning.

Ta t ex en liten dvärghund som ska lära sig gå i trappor eller gå upp i soffan / sängen eller en extremt ung stor hundvalp som lär in det samma. Först försöker den kanske kravla sig upp, eller får ett mellansteg, eller flera, att kliva på, till sist flyger hunden upp! Eller så lyfter ägaren hunden. Hunden som alltid blir lyft av sin ägare stannar ibland i det beteendet och fortsätter åka snålskjuts på sin ägare resten av livet och får ofta svårt att utveckla ett normalt hundbeteende och lära sig att stå på egna ben med eget självförtroende. Hundar som sedan börjar ta sig upp själva, med extra hjälpmedel eller inte, så kommer de bli säkrare och duktigare allt eftersom. De tränar, träning ger färdigheter, deras självförtroende höjs och de blir med tiden proffs.

Hundens motivation är att komma upp och belöningen är att vara uppe i soffan, övervåningen, sängen eller liknande i detta fall. Har hunden en förebild i form av en hund fungerar den som draghjälp, den höjer motivationen och visar valpen att momentet är möjligt för en hund att klara av. Ungefär som äldre syskon fungerar på yngre syskon.

Det är samma princip man tränar in olika moment efter, först visar man lite stilla hur det ska vara, på ett enkelt sätt. Sedan ger man hunden belöning för att den har lyckats. När den kan det duktigt så höjer man lungt och stilla svårighetsgraden, grad för grad, o s v. Hunden blir full i säkerhet över att lyckas och bli duktigare och duktigare, och känner sig riktigt duktig ju svårare moment man ger hunden med tiden, då är hundar som fått vara hundar lyckliga.

Så kan vi ta en annan inlärning. En hund som tillåts skälla eller kanske t o m morra åt någon, eller rida på en annan hund eller människa eller liknande, och får göra så, den fortsätter och blir "större" och stökigare för var gång den får träna på detta. Med tiden utvecklas ett monster, om man inte stoppar dem.

En vanlig variant när folk har hundar som hoppar över stängsel så har många gånger ägaren ökat svårighetsgraden steg för steg. Om man t ex har ett staket som är 1 meter, så börjar en hund hoppa. Då höjer man till 1,2 m, så får hunden träna på denna höjd till fulländling, sedan höjer man till 1,5 m, och hunden lär sig det, och sedan tar man i och höjer till 2 meter! Då har hunden lärt sitt att oavsett hur mycket man höjer staketet så lyckas den i alla fall. Jag vet inte var gränsen går för vad en hund är fysiskt kapabel till, men mitt "rekord" är en Cavalier king charles spaniel (en liten tik för sin ras, ca 6 kg) tog sig över en hundgård som var 2,25 cm högt! Hon klättrade i hörnorna för att ta sig upp och kastade sig själv handlöst och oförskräckt ut.

I detta fall är det så att vill man ha en hund som inte hoppar och man ska kunna lämna den ensam utan tillsyn så är det nog bäst att när den tar sig över ett nät, låt säga 1 meter högt, så höjer man till minst 2 meter på en gång, då brukar hunden som inte tränat upp sig en längre tid innan krokna och "inse" det omöjliga i situationen.

Så finns det en annan modell av inlärning, som egentligen består av det samma, utan assistans av oss i sin träning. En hund som står ensam dag ut och dag in utan sysselsättning, en understimulerad hund, den kan ta 24 timmar per dygn till att lista ut hur den ska ta sig ut, den tar ett litet mål, uppnår det, höjer kraven på sig själv, klarar det o s v. Detta är alltså en hund som inte får tillräcklig stimulans, detta är ägarens ansvar. Man måste ge hundar ett liv, inte bara en förvaring.

Ta nu detta staketexempel och överför det till er medveten inlärning av er hund. Då förstår man vad kapabla hundar kan vara, om man ger dem chansen.

När det gäller olämliga beteenden är naturligtvis det bästa att "dämma i bäcken", så slipper man jobba ihjäl sig för att bryta beteendet och hunden slipper bli stressad och ni slipper skämma ut er som hundägare till en ouppfostrad hund.

Regelbundet ger en enorm trygghet och lugn. Något som katter generellt behöver när deras tilltro till oss människor är i gungning av naturen.

Hundar får lätt ett intryck av styrande när de kan "förutsäga" något. De får lätt för sig att det är deras handlande som styr handlingen som kommer. Något som är av ondo när det gäller hund är att ge dem tron är det är de som styr, de vill ha en stark ledare. Får de inte det så blir de "problemhundar" på ett eller annat sätt.

Vissa vinthundar, framför allt sådana som förlorat tron på människor, blir lite mer som katter, så kan de känna sig relativt säkra i en "farlig" värld, så där kan vissa få regelbundna händelser vara bra.

Regelbundenhet i sådan mått att man kan sköta hunden så den är frisk och sund behövs och är ett måste. Däremot går det att göra regelbundna saker något oregelbundna också. Ta t ex matning. Börjar hundarna förvänta sig maten t ex en viss tid, eller efter en viss händelse, bryt gärna förloppet och för in matningen i annan ordning, på annan tid. Gör man detta så fort som hunden börjar "styra" händelseförloppet så är man i kontroll och håller hunden på allerten.

Först gavs en omplacerings-"problem"hund mat direkt efter att barnen gått till skolan och detta skedde så fort som frukosten blivit avplockad, hunden följde varje händelse. Maten barnen hade lämnat ströddes på torrfodret, maten fick dra lite medan matte torkade bord, laddade diskmaskinen o s v. Därefter serverades hunden portionen.

Under alla dessa steg mellan starten av frukosten och serveringen var hunden på helspänn och lärde sig ritualerna. Då hunden var av en hungrig modell så ville den skynda på förloppet, bit för bit. Till slut kunde inte barnen inte äta klart, matte kunde inte torka bord, hon kunde inte ens stanna i köket på slutet. Hunden blev farlig vid matning varje morgon.

På eftrermiddagarna samlades rester till hunden, något som den fick lite när det passade in i händelseförloppet under kvällen på lite olika ställen. Den strikta rutinen var tappad på eftermiddagarna. Då var hunden "normal". Vem som helst kunde gå nära matskålen o s v utan att hunden gjorde något.

I sådana fall sätter man in olika matskålar, olika tider, matning i olika ordning efter händelser. Man blir passiv jämtemot hunden så fort den hetsar sig, när den är fullständigt lugn och avkopplad får den maten. Vaktar den skålen så tar man upp skålen och handmatar hunden, man markerar där att maten tillhör människan / ledaren, och att de får sin mat när det passar den som bestämmer. Man kan sedan sakta låta hunden ta någon bit själv. Man för ner matskålen mer och mer med tiden, till sist så matar man som vanligt. Det viktiga är att aldrig ge hunden maten förrän den är lugn och visar total harmoni.

I detta fall tog det 3 dagar att få hunden att sluta bråka i köket på morgonen. För var dag som hunden fick maten blev den lugnare. Efter bara 1 månad var det inte kvar några problem alls.

Om man älskar sitt djur ser man till att den är tam. Tamdjur, till skillnad mot de flesta vilda djur, ska man kunna ta i överallt, undersöka och sköta. Kan man inte det, är djuret inte tam.

Om en hundvalp t ex strular vid tandtittning eller kloklippning eller liknande, så är det bra om man tar ett stadigt tag så hunden inte kan komma loss, men endå får man aldrig klämma åt, det får inte göra ont eller vara obehagligt. Hundvalpen kan svänga och försöka ta sig loss, ju mer fixerat man kan hålla valpen så den inte kommer någonstans, ju fortare lugnar de sig och inser att den inte kommer någonstans, det är bara att "gilla läget" för valpen och sedan är det bara att titta på tänderna. Ger man valpen några sekunder så den hinner bli lugn så är det toppen, det kan komma några få sådana protester, men sedan har hunden gett sig och finner sig i att få munnen inspekterad.

Tänk dig en valp som man håller och den drar, så "vinner" den några cm nu och då, så tar det längre tid innan dessa hundar slutar hoppa och försöka komma loss. Tar man samma hund och t ex ställer sig på kopplet så kommer inte hunden en enda cm längre bort, och då kommer den lära sig det samma på en jättekort tid.

Vi som är äldre har alla varit med om alla dessa hundar som setat bundna utanför affärer. Varför rycker och sliter inte de hundarna för att komma loss? Enkelt, de får inte väggen att röra sig en minsta lilla bit, hur mycket de än försöker. Då blir de lugna. Anledningen till lugnet är enkelt, de känner sig trygga i den vetenskapen att väggen ger bestämt besked, hit men inte längre, vad du än provar. Den vet då snabbt vilka regler som gäller och känner sig lugn.

Vanligaste felen vi gör att att bli arg på hunden, tilltala dem med arg röst, ge dem chansen att få vinna lite nu och då i sitt uppsåt och ger upp för fort. Ha tålamod, ge hunden tid, var i-stadig "som en vägg". Lungt och stilla. Resultatet kommer väldigt fort då.

Ju oftare människan misslyckats tidigare med den speciella hunden, ju fler knep har den lärt sig att ta till. Då får man bara hålla på lite längre, men ovan metod fungerar utmärkt även på vuxna hundar som tidigare ansetts som "omöjliga".

Det är hur många hundar som helst som jag fått ordning på bara genom att ge dem tid att inse att de inte kan köra med mig, utan att det är jag som "håller i spakarna" på detta ställe. En hund som jag både beundrar och beklagar är min egen Leonardo, han var tidigare sövd (hos tidigare ägare) för att kunna klippa klor m m, men idag finns inte skuggan av ett problem. Han står som vilken utställningshund som helst vid all skötsel, inklucive tandstensskrapning. Jag hade kungligt roligt åt alla 100-tals försök och varianter han provade, i princip alla undanflykter jag känner till utom att ta till tänderna. Han försökte inte en endaste gång ta till tänderna! Hur blev han sådan? Många har provat att "besegra" honom, men ingen har lyckats. Hunden är dessutom extra ordinärt intelligent. Han hade finslipat massor av metoder.

Jag är en stor beundrare över Leonardos intelligens. Dessutom älskar jag att få mina kunskaper satta i praktisk test. Det var fantastiskt roligt. Att se det strålande resultatet efter en otroligt kort stund är något som jag njuter av. Att se hunden bli behagligt avslappnad och trygg på några minuter är en otroligt stor glädje. Harmonin lägrar sig på kort tid och normal balans uppnås där hunden är hund och människan är överhuvudet i familjen.

Det som på en valp tar sekunder, tar på en vuxen som är vältränad i att slippa många minuter, per moment! Ju fler lyckade träningar, ju lättare blir det med nästa.Första 3-5 momenten man lär en vuxen hund att finna sig i är ofta testrundan, sedan blir det lätt, som på en valp.

Det är aldrig problem att inspektera och sköta en hund. Däremot finns det många metoder som är väldigt dåliga.

Lite mer om träning av hund

Lite mer om träning av valpar

Koppelträning