Problem hund

 

Det sägs vara 10 000 avlivade hundar p g a temperamentsproblem, problem med temperamentet bottnar i nästan alla fall i ägarens ansvar av att fostra och sköta hund.

Problemhund är ofta problematiska ägare.

 

Absolut största delen av problem med hundar som människan har uppkommer p g a att människan inte förstår sina hundar. Bl a måste man förstå skillnaden mellan människor och hundar, för att inte gör misstaget att behandla hunden som om den är människa, eller behandla den på ett sätt som de föreställer sig att hunden kan förstå, p g a bristande kunskap om vad en hund är och varför.

Dessa problem utbildar man människor för att komma tillrätta med.

 

 

Vid all träning är kontakt mellan människa och hund avgörande.

 

 

161116 Vanligaste är att psykiska störningen hos hund kommer från ägaren

Många problem hos hundar är psykiska. Enligt min erfarenhet nära nog alla problem är psykiska. Däremot ska man minnas att ALLA hundar kan man hitta fysiska avvikelser på, oavsett hur friska de är. Letar man nog länge hittar man fel på de friskaste hundarna som går att få.

T ex om en hund har en begynnande "förkylning", d v s en virus som kommer och går i kroppen på alla levande varelser, mer eller mindre, så kan ett blodprov visa en lätt förhöjning av det ena och det andra värdet. Sådana små avvikelser är oroande för ägaren. Många gräver hundens grav i ett sådant provsvar genom att undersöka hunden i all oändlighet och oroa sig. Ju mer ägaren oroar sig, ju mer psykiskt ostabil blir hunden...

Förr lugnade veterinärer oroliga ägare. För att t ex nämna blodprovssvar med lätt förhöjda värden så sa veterinärer förr att det är inom det normala, gå hem och var som vanligt, blir hunden sämre, kom tillbaka. Men det är säkert inget att oroa sig för.

Idag säger veterinärer att det kan vara tecken på en det ena och en det andra (de kan t o m räkna upp det ena skräcksenariet efter det andra), de kan rekomendera fler undersökningar i det oändliga. Ägaren går hem och är orolig.

 

Jag har genom åren tagit hand om ÅTSKILLIGA hundar med störningar i varierande grad. Jag försöker få hundarna i psykisk och fysisk balans. När det är gjort, om hunden inte är frisk och sund både fysiskt och psykiskt använder jag den inte i avel. Det är endast de friskaste och sundaste hundarna som ska användas i avel.

Men det är extremt sällsynt att hundar inte kommer i fysisk och psykisk balans bara de får ett bra liv. Att få vara hund. Att få vettig sysselsättning, sysselsättning för hundar och få en trygg människa som de kan lita på. Det är i princip vad en hund behöver för att med tiden bli i balans. Detta skapas inte genom veterinärer som oroar djurägare.

Några exempel på störningar jag botat hos hundar enbart med psykisk hjälp, totalt i frånvaro av fysiska hjälpmedel av något slag:

 

Listan kan bli hur lång som helst. Ibland när det gäller vissa andra fall, ibland med samma symtom, har jag fått hjälpa till med mediciner, massage, homeopatmedicin, luktterapi o s v. Men som sagt, det allra vanligaste är att det hjälper att bara ge hunden med balanserad hundmiljö så blir de bra med tiden.

 

 

Fysisk bakgrund är oerhört viktigt. Det är inte ovanligt att hundar blir störda i sitt beteende när de har ont eller andra fysiska handikapp. Fysisk undersökning är alltid en bra början med en "problemhund" om man misstänker sjukdom.

Nackproblem är vanligt, och kan komma av felaktig utrustning, kan också komma av medfödda defekter. Det är ett problem som ökar i expressfart numera, vissa vill hävda att det är stryphalsband som gett detta, det tror jag inte alls på! Stryphalsband är ovanlig utrustning till hundar numera medan förr var det standardutrustning och då var inte nackproblem vanliga. Jag tror det är bl a fasta halsband, breda halsband och att hundar tillåts dra oavbrutet i dålig utrustning / halsband som är en bidragande orsak till nackproblem och framavlandet av för korta skallar (som börjar uppmärksammas mer och mer på vissa raser), så kallad extremavel.

Jag har två gånger sett djur som haft extrema beteenderubbninbar p g a fysisk sjukdom. Rent allmänt är det ovanligt att hunden blir psykiskt i obalans med kroniska problem av fysisk orsak men ALLA påverkas psykiskt av att ha ont, människor så väl som hundar m m.

Den attityd som ägaren har präglar förhållandet hund - människa. Hundfostran är till största delen attityder, hur människor förhåller sig som människa, ett gott ledarskap ger trygghet åt hunden.

En osäker människa får osäkra hundar (som senare inte ovanligt kan övergå i aggressivitet), en stöddig människa får stöddiga hundar. En aggressiv människa får aggressiva eller rädda hundar o s v. Man får vad man förtjänar och framför allt vad man skapar.

Rätt hund till rätt ägare. Rätt aktivering till rätt hund. Mer behöver inte sägas...

Om t ex en jägare skaffar en Japanese chin  för att jaga med är han nog fel ute, det förstår nog vem som helst, men varför är det så svårt för folk att förstå att en brukshund (d v s hundar som ska jobba fysiskt eller / och psykiskt för att må bra) som ren sällskaps hund är lika förkastligt?

Uppfödare har här ett stort ansvar att se till att informera om sin ras och se till att de som inte är lämpade inte får skaffa hund, i alla fall inte från en seriös kennel. I övrigt kan vi inte göra mycket, vi är ganska maktlösa. Det finns alltid oseriösa uppfödare som säljer valpar till hutt och mutt utan att bry sig ett dugg var hunden ändar upp i framtiden. Det finns också åtskilliga hundköpare som inte är ärliga eller kanske helt enkelt inte känner sig själva bra nog eller sin egen hundras.

Det är inte ovanligt att jag hör, - "Den hunden är hopplös", oftast är det ägaren som är hopplös på att ge den hunden var den behöver.

Ägaren har i slutet det totala ansvaret för hur hunden uppför sig!

 

 

Tycka synd om hundar

Är detta bra? Är den för ägarens skull eller hundens?

Det finns olika sätt att få fram problemhundar.

Ett inte alls ovanligt syndrom på dvärghunds sidan är att man tycker så synd om sig själv så man skaffar en hjälplös liten hund, liten för att man själv ska känna sig större. Man skaffar sig gärna en hund med sämre bakgrund. Allt för att ha en stackare att stötta och hjälpa så man själv slipper vara så nertryckt. Man får känna sig duktig och omhändertagande, antagligen som man själv skulle vilja vara omhändertagen av någon annan som är större och starkare.

Att placera hunden i en kategori där det är synd om det och behandla den därefter ger hunden signalerna att matte / husse är så osäker att de måste ta över ledarskap. Detta skapar en rädd - tuff hund. Hunden är rädd och osäker och blir till synes med tiden (under åren som går) "tuff". Det visar sig i smått först, t ex hunden kissar inne, sedan blir der värre och värre, i slutstadiet visar det sig i att hunden t o m kan försöka bita barn, vuxna, andra hundar, djur, ibland t o m sina ägare o s v.

Denna hund lever under en ständig nervspänning där hunden aldrig kan koppla av och njuta med och av sin ägare. Hunden får aldrig för en sekund känna sig säker. Den måste ständigt vara på sin vakt. Det är heller inte ovanligt att dessa hundar blir så psykiskt utbrända att de ofta dör i förtid. De blir sällan gamla.

En hund med en säker ägare är en säker hund, som är trygg och glad över att ha en handlingskraftig ägare att luta sig mot och känna sig trygg med. En sådan hund söker ögonkontakt med ägare, vill ha nära och kär kontakt med ägaren.

En hund som aldrig vill titta på sin ägare är psykiskt störd eller totalt utan kontakt med sin ägare p g a att den inte är tämjd från börjar och dessutom inte senare fått en ägare som bryr sig om den tillräckligt för att ha en kontakt med den.

En hund som ständigt bara ligger i knäet eller bärs i famnen och tittar ut över nejden är en hund som ständigt bevakar reviret och inte på något vis vill söka sig till ägare utan endast hämta kraft från ägaren för sin egen personliga klättring på rangskalan.

En hund som söker höga punkter och att ha utkik och gärna stirra på andra familjemedlemmar, av vilken sort det vara månne, är en hund som fått ta över ledarskap i familjen. En hund är inte vuxen den positionen, det gör hunden nervklen och en fara för sig själv och samhället.

Den hund eller människa som är utstirrad av denna hund är i sin tur nertryckt i skorna, det är bara en tidsfråga innan blodvite uppstår, om den andra parten inte är dumt snäll. I alla händelser är det synd om omgivningen till en sådan hund också.

Hunden lider, omgivningen lider, den enda som känner sig "duktig" och tillfreds med situationen är den som inte vill ändra villkoren och därför heller inte ser problemen, d v s ägaren. Att så själviskt behandla ett oskyldigt djur och framkalla ett monster av den är djurplågeri, då är det nog bättre med omplacering till någon som kan leva med hunden utan att tycka synd om den, men har det gått så långt så den redan fått börja bita är nog avlivning för den stackaren ett bättre alternativ, för hundens skull och för omgivningens skull.

En hund som biter folk kan bli omhändertagen och senare avlivad. Den hundens ägare kan även bli åtalad. Det är olagligt i Sverige att ha hundar som bits, oavsett varför hunden biter.

 

Jag såg ett väldigt besynnerligt beteende hos en människa i oktober 2011 som klargör detta väldigt tydligt. Människan äger själv en hund som hon ständigt tycker synd om, varför hunden har beteende rubbningar. Jag berättade om en tragedi som inträffat en av mina hundar i telefonen ca en månad innan (själva händelsen låg då någon månad tillbaka i tiden), vid mötet med denna människa ca 1 månad senare slängde hon sig fram och rent desperat frågade vilken som var just den hunden, när hon sedan fick i denna, så klappade och ömkade hon den till leda. Hunden undrade var som var fel!? Vi människor som iakttog beteendet undrade vad som hänt. De andra hundarna som ville hälsa, såg hon inte ens åt, utan puttade bort ett par av dem som de irriterade henne i hennes hedersstund av ömkan!

 

 

Tuffa, stöddiga hundar

Det finns människor som vill ha stöddiga och tuffa hundar, de skaffar gärna stora hundar som de kan känna att de behärskar, för att de vill det, de har behov av att ha kontroll och känna sig stor och stöddig själva.

Det är inte ovanligt att de skaffar sig kamphundar eller andra hundar som betraktas som farliga på ett eller annat sätt.

Det är inte ovanligt att dessa människor misshandlar sina hundar, är extremt hårda med dem.

Hundarna blir till synes "tuffa" med tiden, men de lider av ständig stress, de blir sällan gamla.

 

 

Vaktande hundar

Det finns ägare som är osäkra och vill ha en hund som vaktar dem. Dessa människor utstrålar naturligtvis osäkerhet. De ger hunden alla signaler på att människan är underlägsen, osäker, okunnig och otrygg. Människan ger signaler av att inte kunna ta hand om sig själv. En människa som inte kan ta hand om sig själv kan naturligtvis inte ta hand om en hund. Det kan t o m en hund lista ut.

Dessa människor väljer ofta att ha stora hundar, gärna av raser som betraktas som "tuffa".

Hundarna i detta fall utvecklas inte ovanligt till någon slags bestar. De lever under konstant stress och blir sällan gamla.

En hund som "vaktar", vaktar inte sin ägare, den vaktar sig själv! Den vaktar inte sin ägares ägor, den vaktar sina ägor! O s v. Anledningen till att det gör det är att det är avsaknad på flockledare för området, så då anser den sig vara starkast, och har därmed rätten till possitionen "top - dog".

Ska man ta ur hunden detta måste kan själv bli kapabel att ta över ansvaret och dessutom ta ifrån hunden situationerna som den vaktar i. Läs mera på andra sidor i respektive område.

 

 

Tuff

Det är vanligt att vi människor betraktar hundar som tuffa som är högljudda, skälliga, bråkiga, olydiga. Allmänt svårhanterliga. Dessa hundar är inte tuffa, utan rädda och söker mod i en massa oväsen och stora gester. De slår sig fram i livet. De lever med massor av adrenalin i kroppen som flödar ständigt och de bränner ut sig.

En hund som är tuff på riktigt är trygg och lugn och är inte rädd för fan själv. Den är stadig i humöret, skäller inte annat än i nödfall. Attackerar ingen om inte det är av yttersta nöd tvunget och då endast som en sista utväg.

Hunden som är tuff inger dominans utan att bråka, vinner respekt av andra hundar utan att höja på huvudet.

En hund som lever i största harmoni och lycka har en ägare som beskyddar den från onödigt obehag utan att överbeskydda den, alltså en trygg ägare.

Det är bland dessa hundar som det förekommer hundar som kan uppnå avsevärd ålder.

Ser man en hund som lever i ständig stress så vet man på förhand att den inte blir speciellt gammal.

 

 

Bitande hundar

En av baksidorna med hundar är att olämpliga hundägare kan få sina hundar farliga. De kan bitas. Ibland så illa så folk hamnar på sjukhus.

I England har man siffror på detta via The Helth & Social Care Information Centre.

År 2004 sedan vårdades 4110 personer för hundbett och hundattacker. Motsvarande siffra år 2014 var 7227 personer. En ökning med 76 % som har skett genom en ganska jämn fördelning av uppgång år för år.

Skador som beror på hundar är stor. Vi hundägare måste hjälpa varandra så att vi kan eliminera detta problem, det är ju helt oacceptabelt att vi sköter våra hundar så illa så hundarna måste ta till tänderna för att försvara sig!

 

 

Mer om hundägarens ansvar.

 

Updaterad 2016-11-15