Mental ohälsa

 

När man, liksom jag, har en sjukdom som är ovanlig och som få läkare känner till så är det inte ovanligt att många läkare ger upp när de inte hittar rätt diagnos och tror att man har psykiska problem, så de tror att det är säkert därifrån som all smärta m m kommer ifrån. Så var det för mig.

Efter 15 år i psykiatrin så kunde dessa "hjärnskrynklare" konstatera att mitt psyke fanns det inget fel på, trots en kvardröjande svårighet att interagera med många människor p g a en psykiskt sjuk uppväxt. Dessa många människor har med åren blivit några/vissa människor.

Det enda jag hade klagat på i 15 år, kom de fram till, var mina smärtor och vad de innebar.

Efter 15 år inom psykiatrin och över 20 i sjukvården så fick jag då rätt diagnos som förklarade allt. Då droppade psykiatrin mig direkt. Likaså slutade de somatiska läkarna att skyffla över mig på psyk. Så var det kapitlet klart i mitt liv.

Under denna tid i psykiatrin så slutade jag många gånger, då det inte gav mig något, förutom att vi bollade folks psyke så jag fick lättare att förstå människors handlade fortare, vilket var bra, då det ger andra människor mindre makt över att göra illa mig.

Men så fick jag en annan läkare lite nu och då, och då började det om igen.

Efter en långväga flytt och p g a detta ett till läkarbyte, så började det om igen, psykiatrin.

Efter bara nåt år med den läkaren hade han klurat ut vad det var för fel på mig.

Sedan blev allt lättare inom sjukvården och jag slapp springa på psyk som inte gav mig något längre vid det laget.

 

 

180803 Starka människor

Man pratar om starka människor. Jag har kommit fram till att de som kallas starka människor är de som inte besvärar sin omgivning så mycket med sina besvär. Det vill säga att omgivningen kan lotsas som om det inte finns några besvär och därför är den personen lättare att hantera, umgås med.

De så kallade "starka människorna" bär därför en tygre börda, de vill säga att de i praktiken lider mer. De får ett sjukt psykiskt innandömme då de inte får chans att få ur sig det.

Som jag ser det läggs därför de starka människorna med mer börda än de som haspar ur sig sitt lidande i tid och otid.

 

 

180803 Börda

Med tiden när börda efter börda läggs på en person så kroknar den till sist. Det spelar ingen roll hur "stark" en människa är, till sist når den botten.

Det är inte helt ovanligt att de som trots detta inte kan ta hjälp, tar sitt liv.

Denna typ av "starka människor" är ofta "starka" p g a att de inte förstår hur sjukt och osunt det är att inte dela med sig av börda, då delad börda faktiskt är minskad börda.

De som inte ser någon utväg, de ser ingen framtid, de har helt enkelt inget mer att leva för.

 

 

180811 Trygg hemma

En förutsättning att kunna må bra är att man har en trygg hemmabas att utgå ifrån, där man får ett andrum. Är man jagad hela tiden, otrygg, rädd, så kommer mental ohälsa, hur mycket man än försöker att inte hamna där.

 

 

180811 Bilden av vem man är

När man har kronisk smärta så säger folk att man med åren vänjer sig vid smärtan, men så är det naturligtvis inte, det kan t o m vara tvärs om.

Jag har lärt mig att det inte är lönt att klaga om min städiga smärta. Dels för att det bara tar mina tankar till smärtan, och det gör inte mitt liv lättare. Dels för att det inte är någon idé att klaga, då ingen kan hjälpa mig med det.

Då drar folk snabbt slutsatsen att man inte har ont...

Mer om min kroniska sjukdom, Morbus Dercum.

 

Uppdaterad 2018-08-11