Innan Buzz kom till Sverige

 

Den 19 juni 2011 tog vi ett nytt steg mot en framtid för rasen i och med att jag fick löfte om att låna Buzz av den underbara Diana McCarty, en fantastisk kvinna som gör allt för denna underbara ras, hon går mer än den där extra milen för att se till att saker händer, och snabbt dessutom.

På några dagar checkade jag av med SKK, med jordbruksverket, hundägareregistreringen, tull, allt för att vara på det klara med alla regler och allt som skulle behöva till för att låna in en hund från USA.

Den 24 juni skickades blodprovet in till lab, så väntade vi på svar. Svaret brukar komma efter 1 - 3 veckor. Spänningen är olidlig! Den 12 juli kom svaret, han gick igenom! Redan nu har Diana fått ihop papper så det nästan gick att lägga ut dem hit så kunde Buzz ha gått på dem hela vägen till Sverige, om det gick!

Ingen i hela vår vida värld kan blivit lyckligare än jag när han gick igenom blodprovet!

Vid kontroll av olika alternativ av frakt för Buzz till Sverige visade det sig att om han skulle slippa omlastning så måste Diana åka en 8 timmars bilfärd till närmaste flygplats som hade sådana resor. Då kan man snacka om att man är engagerad i hundarna, det är ÄKTA kärlek till hundarna, prata är billigt men göra är guld!

Då tillkom sedan allt krångel med att överföra pengar till frakten, det var lättare sagt än gjort. Två dagars slit var det för att lyckas med detta, det krävde mig 2 resor till Delsbo (6 mil t o r per resa) för att överföringen skulle lyckas, bankerna är mer än lovligt komplicerade.

Den 20 juli kom hans papper från USA och jag kunde sända in dem till SKK, han blev registrerad redan den 21:a i registret, så kunde vi börja anmäla honom till hundutställningar också. Vi startade med Svensk vinnareutställning, det blev en stor start för att ge honom största möjlighet att synas. Jag hoppas flera än jag blir intresserade av denna underbara ras.

Den 21 juli började väderleken hota med att bli varmare den 27:e vilket betyder att är det för varmt får vi inte skicka hund! Tala om att hela magen blev som en knut av nervositet!!! Den 24:a börjar vi tro att det finns en chans att vädret håller sig så han kan flyga.

Sedan var det "bara" planeringen av transport, lämning i USA och hämtning på Arlanda. Checka av med Chikago, och med uppfödaren. Prata med Arlanda. In i det sista visste vi inte om han skulle komma den dag som bestämdes, p g a väder och vind, så spänningen var olidlig intill slutet.

Diana ska åka med två burar till flyget för att se vilken av dem som flyget accepterar för att vara säker på att han kommer med planet som planerat. Somliga gör allt som står i deras makt för att inte problem ska inträffa medan somliga andra litar på turen och låter allt gå på lösa boliner. Diana är min melodi, hon gör allt hon kan, och så lite till, så som jag själv alltid försöker göra.

Så äntligen lämnade han USA 26 juli 2011 klockan 16,25 lokal tid som planerat och anlände Arlanda 27 juli klockan 7,45 (lokal tid) där jag stod och väntade på honom i god tid, som vanligt.

 

Updated 2013-04-15