Estrelas äventyr

150902

Idag fattades 5 skruvar i underliggaren och 2 muttrar som höll ihop två grindsektioner. Pressenningen var bortsliten i fästerna längst med öppningen. På grund av detta så var grindarna öppna för hundarna att springa direkt rakt ut. De 2 brickorna och de 2 genomgående skruvarna satt kvar inne i grindarna. Alla 5 skruvarna och de två muttrarna med tillhörande brickor är totalt försvunna. Jag har t o m letat med magnet. Skruvar har en relativt vass spets och kan vara farligt för hundar, alltså vill jag hitta dem så jag får ta bort dem. De finns inte. Trådarna av metall som höll ihop den provisoriska presseningen lyckas jag inte heller hitta. En tråd satt kvar i nätet, det hål som varit för den tråden var söndersliten, så hålet på presseningen hade blivit förstört.

Följden blev att de 5 stora hundarna for ut. Hanen och de tre ungtikarna kom tillbaka. Men inte Estrela Radiante. Hon var försvunnen i 5 ½ dag och hittades mager och utsvulten, med sönderslitna tassar. Alla tassarna hade rejäla sår, alla tassar utom en har flera skavsår på samma tass. Stackarn hade så ont...

Plötsligt vid 11,30 rastningen så stod grindarna mot vägen på vid gavel. Alla 5 stora rusade ut och försvann. En kom tillbaka på några minuter. Tre tjejer kom ett tag efter det. Estrela blev själv i skogen...

Först kom de alla 5 förbi grannen överst på gatan, åt det håller jag såg att de försvann, innan jag gick in för att dra på mig kläder så jag kunde sticka efter dem.

Efter det har de fortsatt på den vägen rakt fram ända till vägens ände. Där är en vändplan och en liten stig utgår ifrån vändplanen, den går över en liten träbro och ut på andra sidan en bäck, där kom de upp på vägen som vetter mot Lennsjö. På den vägen kom en bil med en släpkärra efter som hade en gräsklippare på släpet. Den "hakade" gänget på. Här var det 4 hundar kvar i gänget.

De sprang efter bilen till de nådde några hus som hade hundar lösa på gården (3 familjer väldigt tätt). Då sprang de ner på gården. Sedan var de på väg att lämna gården, då skulle en man på gården skrämma dem och jaga bort dem, då hade de vänt och "attackerat" honom, en hund i spetsen och de andra tre strax bakom. De hade morrat och skällt och visat tänderna. Sedan hade de stuckit mot hållet bort ifrån vårat hem, i den riktningen bilen hade kört som de tidigare jagat.

Strax efter det hade 3 av hundarna synts några hundra meter i riktning mot vårat hem. De hade synts på en gård vid Lennsjökorset av två personer.

Strax efter detta kom en hund hem, och det tog inte många minuter så kom det två till. Alla var inne och genomgångna lite snabbt, som första titt, utfodrade och vattnade, då var kl 15 när allt det var färdigt.

Vid 16-tiden påstår sedan de tre familjerna ha sett hundarna igen, alla 4. Då detta omöjligt kan stämma antar jag att den ena kvinnan, den som var pådrivande om tiden, har sett fel på klockan, och de hade kanske varit där något tidigare. Men antalet verkar också konstigt, då hundarna vid det laget var splittrade 3+1.

Nåja, det må vara hur det vill med det, tidigt morgonen efter hade en ensam hund, alltså Estrela, synts igen på gården i Lennsjökorset.

Dagen efter det hade hon synts igen av bär och svampplockare, området hon då vistades i var från byn hon blivit bortskrämd från lika långt som hem fast i 180 grader fel riktning. Hon har alltså sprungit rätt distans, men åt fel hål, precis tvärs emot vad hon skulle. Det området är mina hundar inte vana att bli rastade, så hon hade inte en aning om vart hon skulle ta sig för att komma hem.

De som sett henne hade ringt polisen, de sa att de inte fått in någon anmälan på försvunnen hund...

Kvinnan som hade ett varmt och kärleksfullt förhållande till hundar, kunde inte släppa det hela, TACK OCH LOV! Hon återkom dagligen och såg henne dagligen. Så fort hon eller hennes vänner närmade sig sprang hon iväg, som en vildhund.

På måndag kväll, 7 september, strax före klockan 20 hade hon ringt polisen igen, denna gång hittade de igen min anmälan och hon fick mitt nr och hennes vän ringde mig.

Jag kastade mig iväg till en mötesplats vi båda hittade till (Furuberg) och sedan åkte vi ut till det området där hon blivit sedd (fågelvägen ca 5 km hemifrån). Efter denna långa omväg (då jag tuggade naglar hela tiden) var vi så ute i skogen vid ca kl. 21 och startade leta. Vi tog varsinna av mina hundar och gick och letade. Vid ett tillfälle gick jag och flickan och Maximus ut efter en väg ifrån bilen, då var hennes vän kvar vid bilarna, och de andra 3 stora satt och väntade i bilen, då jag hörde mina stora skälla från bilen! Jag fattade på skallet att nu var hon där! Vi skyndade oss tillbaka. Karln mötte upp oss och och bekräftade att Estrela hade varit vid bilen och sprungit runt och han hade sett åt vilket håll hon sprang efter det och kunde peka ut rätt håll åt mig.

Jag bad de andra stanna vid bilen och gick själv ner för backen, som var väldigt lång och rak, dit hon sprungit. Jag fick ögonkontakt på långt håll, ropade hennes namn, hon stannade, jag ropade en gång till, då vände hon på huvudet, jag ropade en gång till, då sprang hon till mig i full galopp och kastade sig i mina armar!

Flickan hade flera gånger fått henne att stannat upp på detta viset under dagarna hon ihärdigt försökt hjälpa Estrela. Så fort flickan pratade igen hade hon stuckit varje gång. Hon hade sett livrädd ut.

Jag bar henne till bilen och la henne i passagerarsätet fram så jag skulle ha koll på henne under resan hem (ca 10 minuter tog resan hem med bil) och för att inte de andra hundarna skulle trampa på henne under hemresan. Klockan var nu 23,50.

Hon drack massor i bilen, säkert 3-4 dl. Hon fick 8 Lidl-pinnar (Orlandos som alla mina hundar ÄLSKAR) som hade legat länge i handväskan, hon högg i sig dem alla begärligt. De består av torkat kött.

Hemma igen, när hon skulle hoppa ur bilen hade hon glömt att hon var trött och hade ont, hon ramlade helt enkelt ur bilen med nosen före, innan jag hann blinka. Minns då att jag inte sovit på 6 dygn, men än någon stulen timme här och där med ytlig slummer. Förutom leta hund dygnet runt hade jag fullt upp att laga staket också, förutom sköta mina andra hundar. Antingen ramlade hon så för att benen inte bar henne, eller så var det att tassarna gjorde ont att använda, eller både ock. Matade, det fanns inte mycket plats i hennes magsäck, hon kunde inte äta mer än ett par nävar uppblött Eukanuba, jag tvättade alla fötterna och hittade sår på alla 4 tassarna. Många sår per tass på tre av tassarna. Efter detta la hon sig i barnsängen under fönstret i köket. Hon fick vara själv i köket för att få lugn och ro, hon vill inte flytta på sig efter detta på hela natten. Hon vill inte ens gå ut efter maten och drickandet.

Man han se oron och smärtan i hennes ögon, hon ville ha ögonkontakt med
mig hela tiden första tiden efter hemkomsten. Detta är ett halft dygn efter
hemkomsten.

Efterbehandling blev penicillin, sulfa, 3 sorters smörja, tvättkuddar. Vi provade smärtstillande en gång, men det var inte lyckat, utan när dygnet hade gått så fick hon inget mer av den varan, något som också veterinären samtyckte till.

Första 1 ½ dygnet bar jag henne över grinden varje gång hon skulle gå ut. Den är inte högre än att de stora kan kliva över den, som om den var en hög tröskel. Hon hade svårt att hoppa, så jag bytte grind åt henne, så jag slapp lyfta henne varje gång hon skulle ut och hon slapp ha det obekvämt.

Hon smärtade i fötterna när hon gick, så hon fick hela golvet täckt med mjuka fällar på veterinärens inrådan. Det gillade hon skarpt! Det syntes att det underlättade jättemycket åt henne.

På 4 dagar började hon uppföra sig mer normalt, gick ut, åt, var normalt aktiv, ville till de andra hundarna. Redan den kvällen kunde jag se att det var skapliga hinnor över alla såren och läkprocessen var redan enormt snabbt synlig för blotta ögat. Efter ytterligare några dagar så kunde hon hoppa igen utan smärta. Ytterligare ett par dagar efter det kunde jag släppa ihop henne med de andra, då fanns inte en enda rodnad kvar i såren, som alla var blodröda och en del hade varit ner till blod direkt efter hemkomsten.

Ett par gånger har hon, och en av de andra hundarna som var med i flera timmar ute och sprang första dagen, reagerat med spänning vid möte av karlar i keps. Detta är absolut inte vanligt på mina hundar, men jag är glad att mina hundar kommer och ställer sig vid mig och håller sig lugna. Med tiden kommer hundarna märka att människor inte gör dem illa något mer igen.

I detta fall slutade allt väl, men hade det inte varit för flickans ömma hjärta och envishet, så kunde Estrela varit död eller döende nu och kanske aldrig blivit återfunnen.