INSPEKTIONER

 

När man springer ut och in i kennlar i Sverige idag bör man ha särskilda skor som man inte använder hemma, allra helst t o m skoskydd. Och sedan hålla noga handhygien, tvätta händerna med "kirurg"metoden innan man tar i nästa hund från en annan flock, t ex sin egen.  NÅGOT SOM INTE EN ENDA INSPEKTÖR GÖR IDAG!!! Vi djurägare måste nog börja tvinga dem, då de inte tar sitt ansvar.

 

 

Bara jag ser skymten av en inspektör av något slag så blir jag arg numera (skrivet 2014). De har tappat allt förtroende hos mig. När de ljuger mig rätt upp i ansiktet och dessutom lämnar skriftligt på sina egna lögner, och sedan nekar till dem! Man kan inte annat än inse att de bara är ute efter att skada mig och mina hundar. Jävla djurplågare! Läs mer om dessa inspektörer.

 

Alla olika inspektörer tar sig olika namn för att det ska låta "fiiiiiin".

 

Vi som har kennel via Svenska kennelklubben (= SKK) får regelbundet ta emot oanmälda kennelinspektörer som ska inspektera vår kennel, de kallar sig konsulenter. De tar sig rätten att kika i papper, kliva in även om man är sjuk, eller om ens hundar är sjuk. Om man har gäster, kanske en fin middag eller fest en fredagskväll, inget hindrar dessa inspektörer. Smittsamma sjukdomar som kan föras med inspektörerna från eller till andra kennlar. En tik som valpar. Det finns inget som stoppar dessa inspektörer, stoppar du dem från att komma in riskerar du uteslutning ur kennelklubben.

Vi som har 10 hundar eller mer eller föder upp mer än 2 kullar per år ska ha tillstånd från jordbruksverket (= jbv), detta innebär att vi får ta emot oanmälda besök regelbundet av jordbruksverkets inspektörer. Igen, ingen hänsyn över huvud taget. De bara klampar in.

 

Från och till dyker det upp andra organisationer som ska "leka duktiga djurpoliser". De kan ta till enorma övergrepp, regelvidriga, olagliga övergrepp. Enskilda personer vet inte skillnad på inspektör och inspektör, och kan på detta vis t o m bli av med sina djur, via dessa "duktiga" människor som helt enkelt stjäl dem.

Vissa av dessa organisationer tycker att hälften av alla hundägare inte borde få äga hund. De förespråkar att hundar ska tas från ägarna t o m lättare än nu. Vissa av dessa människor anser att vissa människor aldrig kan bli lämplig att ha hund, oavsett om de ändrar sig.

Det vore kanske bättre om dessa organisationer ägnade sig till att lära ut sin fantastiska hund / djur - kunskap, om de har några, till mindre kunniga djurägare istället för att försöka ta djur från sina hem på regelbunden rutin basis.

 

 

En sak som förundrar mig är alla dessa oskötta hundar som tas från sina ägare till höger och vänster numera. Hur kommer det sig att vi hundägare numera har blivit så dåliga på att sköta våra djur?

Jag själv får höra och se inkompetenta hundägare, veterinärer, djuraffärsinnehavare m m i en enormt stor proportion numera. Det var verkligen inte så förr.

Visst har kraven på våra djurägare/skötare höjts i takt med mera kunskap, vilket är förståeligt, och naturligtvis högst önskvärt. Räknat med detta så är ökningen av vanskötsel gigantisk! Om verkligen alla dessa tvångsomhändertaganden hade haft effekt så borde det bli mer sällsynt med vanskötsel, men det är rent praktiskt tvärs om numera. Vad händer?

En sak är i alla fall säker, metoderna som används numera fungerar inte till djurens bästa.

 

 

Hur familjer splittras upp skiter de i. Djuren kan efter en eller oftast flera flyttar, först till ett inackorderingsställe sedan till ytterligare ett eller flera hem, ofta under traumatiska former, bli mentalt och t o m fysiskt förstörda för livet. De kan mycket lätt förlora förtroendet för människor. Stressen kan göra hundarna fysiskt sjuka.

En stor risk är också att de som vill ha sådana här hundar och andra djur är för att 1) de är billiga. 2) man måste tycka synd om dem.

Det senare är ett mycket större problem än de flesta inser. Folk som vill ha djur för att tycka synd om dem, går och ömkar dem hela tiden, speciellt vid "farliga" situationer, dessa djur blir ofelbart nervvrak! Hundar som tidigare kanske varit lyckliga hundar blir mentalt störda för resten av sitt liv. Jag har personligen sett det hända mer än en gång. De stackars hundarna framlever sin tid i mental misär p g a missriktad vänlighet, helt enkelt en björntjänst!

Det var tidigare "på modet" att ta barn från sina föräldrar, barnen växte upp och kunde säga sin mening om det hela, djuren kommer aldrig växa på sig så mycket så de kan tala om vad de tycker, de är helt i händerna på klåpare och ivrare med mer makt än förstånd.

Dessa hundägare kommer skaffa sig nya djur om och om igen, de har inte lärt sig något. Därför att de inte förstår!

Om samhället tar djur de bedömer ska flytta, är snart djurägaren med nya djur igen. Det leder enbart till tragedier.

Att ta hundar och djur från sina familjer är som att begå våldtäckt på både djur och hela familjen. Barn som tvingas vittna sådana övergrepp kan bli förstörda för livet. Ägare har hamnat på psyket, upprepade gånger. Hundar har blivit nervklena för resten av deras liv...

Att utbilda djurägare ger bättre liv åt djuren och människorna, och även till framtida djur. En total vinn - vinn situation istället för total förstörelse och ödeläggelse. Det är så tråkigt att djuren inte kan säga sin åsikt, djur tas över hela Sverige på rutin.

Utbildning (av inspektörer och hundägare / djurägare) är den enda vägen till att få en bättre djurmiljö i framtiden.

 

Vi ska här inte vara snälla mot alla djurinspektörer, även om jag är en av de första att anse att de gör en hel del nytta och verkligen behövs, de som är duktiga! Jag accepterar inte djurplågeri.

Samtidigt hatar jag översittare som enbart är ute för att trycka ner folk och inte jobbar för att djuren ska ha det bra. Det tycks finnas ett överflöd av den människotypen bland inspektörer, extra speciellt när det gäller SKK och andra inspektörer som inte står under lagen (tror de). Kvinnfolk är överrepresenterade av inspektörer med mer iver än kunskap och ibland kombinerat med förmågan att inte ens kunna hålla sig till sanningen. Det är väl antagligen lite för lätt att bli den typen av inspektör. Vi som varit med ett tag vet också att flera inspektörer faktiskt vansköter sina hundar och / eller andra djur!

Liksom i alla andra sammanhang i livet, finns det bättre och sämre människor på olika platser, så också bland kennlar, men också bland inspektörerna av olika slag.

Det man inte får glömma är att folk väljer att bli inspektörer. Varför vill någon springa hemma hos andra och inspektera och därmed kanske inte kunna ägna sig så mycket åt djur själva, vad har de då själva för praktisk erfarenhet? Varför vill någon gå och anmärka hos folk? Vilket driver dem? Jag tror det är ett fåtal som drivs av att göra det bästa för djuren (från egen erfarenhet)!

Jag tror också att de som är mest lämpade att se om djur verkligen mår bra är fullt upptagna med att sköta sitt eget!

Vi är alla människor, alla människor har fördomar, mer eller mindre. De lägger in egna värderingar i sin syn på hur det ska vara, istället för att hålla sig till att enbart inspektera djuren och se till djurens välfärd. Något som är vanligt i de sammanhangen är att folk har svårt att klara av några få hundar, och därför utgår ifrån att alla som har fler hundar än de skulle klara inte klarar sina hundar, även om hundarna ser aldrig så fina och glada ut.

 

Djurskydds reglerna uppdateras ofta, extremt ofta på senare tid. Samma gäller SKK´s regler. Regelverkets utformning uppdateras dock inte hos hunduppfödarna, inte ens hos sådana uppfödare som fått tillstånd av SKK eller av jbv djurinspektörerna att bedriva omfattande verksamhet! Man får helt enkelt ta reda på själv och lusläsa allt man kommer över.

 

Här kommer ett antal exempel ur verkliga livet. Ibland har detta hänt hos mig, ibland hos mina uppfödare kollegor, ingen av dessa är djurplågare på något vis, de flesta av dessa hundägare har långt mer erfarenhet och kunskap än den genomsnittlige inspektören, faktum är att jag har ännu inte träffat på en inspektör som har i närheten av min egen erfarenhet och kunskap, heller inte min kunskap om djurskyddslagen, vilket säkert är det mest märkliga, de andra sakerna är ju mer logiska.

 

 

Jag gillar inte att kritisera mitt egna kön, men när det kommer kvinnor som inspektörer är risken mycket större för lögner och att de svänger allt i den riktningen de vill påstå att de faktiska förhållandena är, trots andra fakta som visar motsatsen. Det verkar som karlar oftast har lättare att hålla sig till de rätta bestämmelserna och se vad de ser utan att lägga in egna värderingar, medan kvinnor hittar på fel som inte finns och sprider felaktig information! Vissa kvinnor tycks höra vad de vill, ser vad de vill, sanningen tycks inte spela någon roll i sambandet. De plockat enskilda ord och får det till en egen sanning. Stackars människor som aldrig kan greppa verkligheten, inte ens när den lyser dem i ögonen.

En del är desperata för att leta fel för att tro de då är duktiga.

Man tycker ju som ett minimum att inspektörer ska veta vilka regler som gäller i deras egna yrke, men som sagt, dubbelkolla alltid vad inspektörer säger, då det visar sig regelbundet att dessa inspektörer inte kan sina egna bestämmelser, eller om de ljuger med flit till vissa hundägare, det kan man bara spekulera över. I vilket fall ligger det i djurägarens intresse att få fram sanningen.

Det finns inspektörer som ifrågsätter om man har många raser, eller många hundar. Detta är inte olagligt! Det finns många sådana här områden som de använder för att trycka ner kennelinnehavare, trots att de far med osanning om de faktiska förhållanderna, att hur många hundar eller raser man har spelar ingen roll bara alla får det de ska ha och mår bra.

 

 

Jag ifrågasätter starkt alla dessa olika instanser som ska inspektera, det vore nog lämpligare att ha "superinspektörer" som fick så grundlig och riklig utbildning från flera instanser att de är kapabla att göra rätt bedömning och inte låta personliga saker stå i vägen.

Jag ifrågasätter starkt denna vidriga rätt som staten tar sig när de tar djur från deras ägare, trots att det inte var rätt att ta dem, så har de lagar som omöjliggör rättvisa.

Om staten inte uppträder korrekt, hur ska det då finnas respekt och tillit till systemet?

Väldigt många människor blir så djupt deprimerade efter att bli fråntagen sin familj så de inte orkar göra någonting förrän det är för sent. Jag känner till åtskilliga sådana fall och detta faktum är något som inspektörer utnyttjar.

De flesta vågar inte protestera heller, då de tror sig om att ha gjort så många fel, som egentligen är påhittade. Många blir totalt knäckta, vilket är förståeligt då de flesta ändå älskar sina hundar och vill deras bästa.

 

Inspektörer kan kort och gott bete sig hur de vill och kommer undan med det också i de flesta fall.

 

Blotta närvaron av inspektörer som beter sig aggressivt och anklagande kan räcka för att göra en hel flock hundar oroliga. Om ägaren blir riktigt omskakat kan skadorna de åstadkommer på kort sikt bli permanenta! Läs mer om att besöka kennlar o d.

 

Inspektörer och också bara vanliga elaka människor som anmäler folk till höger och vänster, hoppar gärna på oss hundinnehavare för både det ena och det tredje. Finns ingen hejd på vad de kan hitta på. Så hur man blir huggen i ryggen är egentligen endast frågan om anmälarens fantasi. Här kommer några exempel på anmälningar på kennlar som är helt befängda:

O s v. Inget av detta påverkar ju negativt hur hundar mår, så länge hundarna är skötta i övrigt.

 

Förr sa man att en bra inspektörer såg efter alla djurinnehavare i sitt distrikt och såg till att alla djur hade allt de behövde och sköttes bra, i annat fall var man en dålig inspektör. Inspektion handlade då ofta om upplysning, att utbilda folk om vilka regler som fanns som man var tvungen att hålla sig till för att göra livet så bra som möjligt för djuren.

Ska man gå efter den gamla värderingen har vi endast dåliga inspektörer idag.

Idag (våren 2011) säger t o m högsta instanser i dessa myndigheter att de gör lyckade jobb när omhändertagande av djur ökar. Detta är ju en enormt farlig och gungig inställning, så skapar vi nästa generations djur med grava störningar, med hundar som till sist kan t o m bli farlig för människan genom att de får flytta runt och ryckas upp, aldrig får känna sig trygga, hundarna blir av egen erfarenhet att inte lita på människor. Människorna som fråntas djur slutar heller oftast inte att ha djur, vilket är ett välkänt faktum även hos myndigheter.

 

 

Olika knäppa regler

Det finns en och annan knäpp bestämmelse kring hur hundar ska ha det. Så har det funnits i alla tider, antar jag. När jag började med hund på 70-talet så skulle man ha eget kök till hundar ifall man hade mer än 2 avelstikar! Man kunde alltså endast äga tre avelstikar så skulle de ha eget kök! Förr så MÅSTE hundar som hade inhägnad gå på grus! Det kan t o m vara skadligt för hundar! Snacka om knäppt. Ett tag fick man ha högst 10 hundar i en grupp, men numera vet man bättre, hundar kan ha det hur bra som hälst i större flockar, beroende på ägaren. Man har kanske t o m förstått att en större grupp hundar med rätt ägare kan ha det bättre än hundar som lever i små flockar där någon eller några hundar är mentalt skadade och inte får hjälp för sina problem, i en sådan flock kan alla hundar bli lidande i gruppen p g a en eller ett fåtal hundar som inte är rätt hållna för att bli i psykisk balans.

Numera är det andra knäppa idéer. För att ta några exempel. Hundar ska ha en bädd vardera. Om det t ex går 20 hundar i en grupp ska de ha minst 20 sängar. Om hundarna t ex är 20 cm i mankhöjd och väger 2 kg och har sängar om storleken 70*55 cm och neråt så ska en så liten hund ha rätt till den SJÄLV! I sängar mindre än så brukar min 28 kilos hund ligga i, av egen fri vilja, trots tillgång till större sängar. Det är bara konstatera att sunt förnuft fattas tillsammans med kunskaper om hund...

Det finns massor av inspektörer som gnäller och klagar på saker som egentligen inte är något fel, de vrider på orden så det ska låta illa, som om hundägaren har det dåligt åt hundarna. Gemensamt, som vanligt, är att de ger sig på kennlar med många hundar, speciellt om de har många sociala hundar som umgås dagligen.

Exempel är: Gnäll på att det finns för många grindar i huset, som att man inte ska kunna stänga av hundarna ibland från hela huset, t ex när de äter och sover. Klagomål på att det finns nyinköpta hundgårdsgrindar som ännu inte är tagna i bruk, då hette det i rapporten att det låg massa grindar vid infarten huller om buller (stod uppställda på en pall noga fixerade med band från transporten).

En kennel klagar de på för att hundarna är för glada. En kennel klagar de på för att hundarna är för slöa och ifrågasätter om hundarna är drogade. En annan kennel klagar de på för att hundarna är för blasé. Det som är gemensamt vid befängda klagomål är att de bor i Sverige och har många hundar. Speciellt om de har en stor flock hundar som lever tillsammans.

 

 

Bord i hundgård

Bord på minst 50-60 cm i hundgårdar är ytterligare en idiotisk regel (2015) som införts av människor som inte har hundkunskap. Likfullt måste vi följa även idiot regler eftersom det finns idiot inspektörer som bryr sig som sådana här farligare regler.

Vem som helst som har en mindre hund vet ju att om den hoppar ner från 50-60 cms höjd så kan den bryta benen, få hjärnskakning, i sällsynta fall även dö.

Men vi som har hundar måste även följa idiotbestämmelser, hur tokiga de än är.

Åtgärden är enkel. Sätt in ett trädgårdsbord och ett par stolar i var hundgård. Stolarna kan vara indragna när man inte sitter där, så hunden inte kan använda dem som steppstone och ta sig upp på bordet. En metod som vi hundmänniskor som har dvärghundar är väl förtrogen med.

Fördelen med detta, förutom att inspektörer inte kan gnälla, är att i dessa okunniga hundinspektörers ögon så ser det "trevligt" ut, och ger därför ett pluspoäng, hur sjukt det än låter. Sätter man på en duk och blomma så blir många inspektörer och hundokunniga personer saliga över hur trevligt hundarna har det på det stället.

Glöm bara inte, sätt in stolarna under bordet!

 

 

Hur blev det så här?

Varför blir det så här?

Tar man sig en funderare så förstår man att de som totat ihop sådana här ovidkommande saker till ingen nytta inte har tillräcklig kunskap. Om de haft det, så skulle de inte komma upp med sådana här olika idéer som inte gagnar hundar ett enda dugg. I vissa fall kan dessa regler däremot skada bra hundhållning.

Likaså har inspektörerna inte tillräcklig kunskap så de vet hur man ska använda lagarna för att skydda hundar från lidande. Massor av hundar är lidande, och det görs ingenting. T ex är det vanligt idag i små flockar, speciellt hos hundar som lever väldigt avskärmat, t ex en och en långt från mänsklig kontakt.

Man måste förstå att det finns massor av olika sätt att hålla hund som är LIKA BRA! Det finns inte ett enda sätt som är det enda rätta. Hundar kan bo i lägenhet, på landet, i villor, i stan. Detta är INTE avgörande för hur hundar har det. Inte heller om det finns ett enormt överflöd av hundsängar eller inte.

Säg t ex att man har en bädd var till hundarna på minimiutrymme åt hundarna. Eftersom normala sociala hundar ofta väljer att ligga tätt tillsammans så föredrar de några enstaka sängar. Resten tar endast bort utrymme från golvytan.

Har man en soffa till ett gäng små hundar så räknas soffan som en säng till en liten hund?!

Har man t ex en möbel som täcker golvet räknar det bort golvyta från hundarna. Men om man har upphöjda sängar som hundarna lätt kan springa under och kanske t o m ligga ovanpå, så räknas inte det som dubbel eller tredubbel yta...

Har man en matta mitt på golvet, den kanske är 1 gånger 1 ½ meter, då räknas det som en hundsäng. Tänk då om man har Chihuahua, ska man då ha en sådan matta till varje hund? Jag undrar när människorna tappade bort sitt sunda tänkande.

I Norge har man en "sunt-förnuft" medarbetare som kan det praktiska och som har lång praktisk erfarenhet. Kanske det vore något för alla ungdomar till inspektörer o d som springer runt och tror de är hundexperter nu för tiden.

 

 

Föda upp utanför SKK

Dessa inspektioner hör jag att vissa människor är rädda för. Många uppfödare tror att de inte är tillräckligt "duktiga" för att ha en registrerad kennel och att de är rädda att inte klara en inspektion eftersom de bara har någon hund och inte vill gå igenom granskning då de inte är "proffs".

Låt mig säga så här, de som har bara några få hundar får göra hur mycket överträdelser som helst, t o m uppenbara brott mot svensk lag, utan att en enda inspektör höjer på ögonbrynen. Jag har hört och sett åtskilliga exempel på detta i många herrans år. Det gäller inte bara SKK kontroller, utan också jbv kontrollanter. Inställningen är ju allmänt att om du har många hundar, ja, då MÅSTE det ju vara något FEL enligt de flesta inspektörer, då letar de fel, t o m där inget finns. Har man många hundar så är det kanske ändå lättare att föda upp hundar utanför SKK p g a deras behandling av oss uppfödare med många hundar.

Det känna sorgligt att skriva detta, men jag kan bara gå utifrån egen erfarenhet, och min erfarenhet är tyvärr skrämmande för folk som har många hundar, hur duktiga och bra kennelinnehavaren än är.

För mig som månar om djuren, är det lika skrämmande vad många hundar som ska behöva må dåligt för att inspektörer inte bryr sig när folk har få hundar. Alla dessa lidanden...

I mitt tycke skulle det räcka att titta om hundar är glada och friska, hela och rena, så är allt bra. Är många hundar i en grupp "knepiga", rädda, sjuka, har "problem", så är det något fel. Fast det kräver ju kunniga människor för att se om en hund är glad och orädd, eller förtryckt och mobbad. Hundantalet ska inte vara avgörande för hundens enskilda livskvalitet. Det är lika viktigt att en hund mår bra, som att varje individ i en grupp mår bra, oavsett hur liten eller stor gruppen är.

 

 

Djuraktivister

Det är inte bara i Sverige vi har "problem" men knepiga lotsas-poliser. Djuraktivister (animal rights activist) gör just nu (skrivet 2012) livet surt för bl a hundägare i USA. De jobbar bl a tillsammans med regeringen för att få allt djurägande förbjudet...

Man undrar om de vill mörda alla tamdjur eller ska vi slänga ut dem i skogen så de dör fort eller av gräsliga plågor.

Djuraktivister hatar djurägare, det är alltså inte bara kennlar, utan även de som har en hund t ex. Somliga i USA just nu döljer att de har djur för att inte riskera att få djuraktivister på sig.

Djuraktivister kollar annonser på folk som t ex säljer valpar, de är även starkt emot "handel" med djur. De gör livet surt för alla som försöker hitta bra hem till t ex en kull valpar. Många uppfödare vågar inte para sina tikar längre utan håller på att ge upp kenneln, låter den dö ut. Många är livrädda att sätta ut annons, så parar de så behåller de ofta hela kullen, om ingen i bekantskapskretsen vill köpa en av valparna så de slipper annonsera. Också blir det vanligare för varje år att man tar halva köpesymman i handpenning innan man PARAR en tik, för att vara säker på att ha hem åt de små när det är dags för dem att lämna barndomshemmet.

Dessa typer av organisationer som är anti mot djurhållning annonserar bl a i Sverige för att få djurvänner här att ge bidrag till deras verksamhet som alltså går ut på att förbjuda alla tamdjur, inklusive din hund i förlängningen!

 

 

Självutmänada "djurpoliser"

Senast på tapeten är dessa självutnämnda "djurpoliser" som leker "bror duktig". Jag, i vanlig ordning, har med mig mina hundar för att handla hundmat, då passar jag, som vanligt, på att handla lite annat också, jag kom ut från en affär, då står tre ungdomar utanför och stirrar på min bil. Jag går vänligt fram och hinner inte fråga om de vill hälsa på hundarna (som är otroligt vanligt), men nej då, de var ute för att kritisera. De frågade om jag visste att jag hade 17 hundar i bilen? De talade om för mig att jag varit borta OTROLIGT länge från hundarna. De frågade om jag visste hur otroligt varmt det kan bli i en bil? Då var tjejen tyst på pass länge att jag han svara att termometern ligger i fönstret fram för alla och envar att se klart synlig från utsidan. De frågade vad jag skulle med 17 hundar till? Det svarade jag på att det angick inte henne. Hon svarade då med att hennes mamma jobbade åt en lokal djurskyggsförening, så jag skulle stanna där tills de skulle dyka upp. Jag förklarade att jag skulle iväg och handla hundmat och hade ingen orsak att stanna där. Då drog tjejen upp ribban lite och sa att polisen var på väg, så jag sa att då hoppas jag ni skrivit upp mitt bilnr så de kunde ge dem. Då började hon med att jag hade punktering, så jag fick slå ett öga på höger framdäck, inte punktering... Så jag frågade om hon var bilmekaniker också?

Samtidigt när detta fortgår pratar en annan tjej i telefonen, och säger att det sitter 17 hundar i en helt instängd bil, alltså hon ljög, eller så var hon blind.

Efter detta ska jag klargöra hur mina hundar har det i min bil, och hur de hade det även denna gång. Två fönster var nedvevade ca 20 cm. Krok vid baklyckan gör att det även är öppet där, så det blir ordentligt genomdrag. Vattenflaskorna var fyllda som vanligt. Två solcellsdrivna fläktar satt på de två bakre, stora burarna. Hundantalet var INTE 17. Och det viktigaste av allt, termometern, som jag alltid, som rutin, slår ett öga på när jag återvänder till bilen, var på stadiga 22 grader inne i bilen, ute var det 20 grader, enligt samma termometer. För övrigt kan tilläggas att mina hundar ÄLSKAR att åka bil och följa med på våra resor. Bl a tack vara alla dessa trevliga människor som stannar oss för att klappa på mina hundar och prata hund.

Angående tiden de satt ensamma i bilen kan jag säga att jag handlat på en affär närmare Sundsvall (nära Nordic hallen), kvittot är där stämplat klockan 16,50. Därifrån ska jag sedan ut på E4:an för att åka norrut, och sedan in i fredag eftermiddagens rusningstrafik till nästa affär (i gamla IKEA huset). Därifrån är kvittot stämplat 17,34. När jag då kommer ut från den affären så är dessa rasande unga flickor på hugget...

Min slutsats, p g a att de antagligen hade långtråkigt och ville ha lite spänning i livet, kanske i kombination med avundsjuka... Troligen äger de någon egen hund som de knappt klarar av och därför inte förstår hur en annan klarar att sköta "17" hundar.

Det tragiska i kråksången var att jag på senare tid har tagit hand om många olika hundar från olika håll med olika bakgrund under en kortare tid och därav några som tidigare inte haft så skoj liv, två av dessa hundar blev otroligt stressade över detta beteende, och mådde därför inte bra, vilket naturligtvis ger mer eller mindre oro till övriga hundar i gruppen. Allt p g a flickor som ville "vara duktiga".

 

 

Djur i stress

Djur som, ofta i välmening, utsätts för stress, oftast utan att de som utsätter djuren för stress har en aning om vad de gör och vilka konsekvenser det får. Detta är idag ett spår som man slagit in på, som sagt, i all välmening. Detta måste ändras om vi inte ska ha aggressiva och folkilskna hundar i framtiden (mer än som redan finns).

Man har konstaterat posttraumatisk stress hos elefanter. Elefanter som har råkat i kläm p g a oss människor, slutsatsen är enkel, vi måste lära oss att ta hänsyn till djurs psykologiska hälsa, inte bara kroppens hälsa.

Djur är jämförbara med människor i många aspekter. Människan utsätter djur för oanad psykisk misshandel, ibland i en felriktad välmening, hade folk haft mer kunskap om djuren skulle de inte utsatt dem för stress och grava trauman. Ser djuren sina familjer splittras, förändrar djur mentalt i grunden.

Djur som hela tiden trycker ner varandra, dominerar och domineras, dessa hundar lever under en otrolig stress. Stressnivån kan många gånger avgöras endast efter ljudnivån.

Passivisering är också en stor stress för hundar.

Sjukdom är otroligt stressande för hundar.

 

 

Hur borde en bra inspektör vara?

En bra inspektör bör ha den grundsynen att alla hundar ska ha det så bra som möjligt, och naturligtvis alltid under lagens råmärken, då det är de reglerna som inspektörer är tillsatta att inspektera att de åtföljs.

En bra inspektör bör ta till sig olika lösningar och varianter som tycks fungera bra och gärna ta det med sig och dela med sig till andra av det. När de är i ett hem där de ser att vissa detaljer skulle höja nivån avsevärt för hundar så kan de komma med ideer, detta skulle ge dem stort + från alla djurvänner, istället för stort - för idiotiska kommentarer som är allt för vanligt idag vid inspektioner.

Att inte acceptera att hundar har det dåligt är något som jag är den första att respektera.

Att kommentera övertramp mot lagen och visa på vad som är fel är endast något man måste respektera.

 

Det som inte går att respektera är lögner och påhitt. Som exempel kan nämnas:

Att säga att hundar är dåliga i hull så ägaren måste ta hunden till veterinär för att bevisa motsatsen (för att inte få hunden omhändertagen).

Att påstå att ytor är för små när de inte är det.

 

Som t ex halvlögner och påhitt, som exempel att vrida och vända allt som vi djurägare säger och göra om det till en helt annan sanning än den som är rådande!

 

Det som är fullständigt förkastligt och helt oacceptabelt och är att betrakta som hemfridsbrott är attacker, skrik o s v. Liksom att stressa hundar, förfölja dem, göra illa dem.

 

Att kommentera ovidkommande saker är något som är fullständigt förödande, det slår många gånger tillbaka på dem själva. Som exempel:

En inspektör tyckte våra tre Borzoier var så rena! De var de enda i kenneln som inte var nybadade vid tillfället, inte ens nyborstade...

En inspektör tyckte min 7-åriga tik var en valp...

 

Att kommentera privata saker, som t ex sina egna förhållanden med sina hundar, är bra ifall det visar på något som kan vara särskilt bra exempel på något gott eller som ett varnande exempel. Dåliga privata saker att kommentera är t ex:

Min Labrador rymde hela tiden.

Alla mina djur är ensamma hemma minst 10 - 12 timmar om dagen 5 dagar i veckan.

 

Varför är sådana kommentarer olämpliga? Enkelt;

Första exemplet är givet, en som inte kan hålla en Labrador till sig är helt klart inte kunnig om hundar.

Andra exemplet visar på att de inte ens sköter sina egna djur så hur ska vi då kunna respektera att de ska tala om hur vi ska sköta våra!

 

Problemet är att deras jakt på olika detaljer blir väldigt onyanserad. När de lägger in nya detaljer att lägga märke till behövs en grundlig utbildning om vad och varför. Inspektörer måste få grepp om vad de ska inspektera.

Ta t ex klo-jakten som pågick i en drive tidigare. Det blev praksis att anmärka på alla klor som inte var ultrakorta. T ex vissa raser ska ha kraftiga och långa klor! De raserna blev i praktiken ansedda som dåligt skötta! En FÖR LÅNG klo är en klo som skadar hunden.Vissa hundar har längre klo och lång pulpa. Detta är en variant som vi inte kan lagstadga emot för att det ska se snyggt ut i ögat på människor / inspektörer.

T ex jakten på stressade hundar. Att bara stirra sig blind på ett beteende, som t ex hundar som rider på varandra, är helt förkastligt. Man måste då förstå att hundar KAN rida mycket på varandra utan att det för den skull är tecken på varken dominans eller stress. Det kan t ex vara tecken på sexlust! Alla våra hundar kan ju inte vara kastrerade innan könsmognad för att passa i mallen som bra skötta hundar av dessa inspektörer. Att bara stirra sig blind på skällande är heller inte rättvisande, mycket skällande kan bero på annat än sjuklig stress. Situationen är ofta inte optimal numera vid inspektioner, då inspektörer mer och mer uppträder minst sagt "konstigt" numera. Stereotypiska beteendemönster som kickar in är heller inte ensamt visande på dålig skötsel av hundar. Men för att bara ta dessa exempel, ser man alla dessa varianter i ett och samma hem hela tiden, så kan man nog dra slutsatsen att något verkar mindre bra på det stället. Stirra man för mycket på en enskild punkt eller en enskild sak missar man ofta helheten.

 

 

Några goda råd till inspektörer:

Om nu verkligen vill se hur hundarna beter sig naturligt, hur de beter sig när de inte är inspekterade, så ska ni iaktta hundarna i ögonvrån. Prata VÄNLIGT med ägaren. Stirrar ni på hundarna komminuserar ni med hundarna och får svar därefter. Pratar ni otrevligt med ägaren så blir hundarna oroliga. Detta är alltså ingen svår konst-art alls, bara lära sig att "tjuvtitta" som t ex vilken bra förälder som helst, de får minsann utveckla den konstarten, om de är goda föräldrar och vill veta vad barnen håller på med utan att störa och avbryta.

Vill man titta närmare på en hund så ber man ÄGAREN att ta fram hunden till sig, eller frågar ÄGAREN om hur man ska få titta närmare på den hunden, det är en helt naturlig handling i ett normalt hem som bygger på det normala beteendet i det hemmet. Alltså något som hundar ska kunna tåla utan att rubbas ur sina naturliga beteenden i den familjen, det hemmet.

En sak som borde vara självklar, men inte är det längre för mig efter erfarenhet, är att MAN TAR SNÄLLT I HUNDAR!!! Man får ALDRIG göra hundar illa!!!

Attackerar ni får ni motattack, ni får även hundarna ur balans. Är ni vänliga får ni oftast ett sådant bemötande (aggressiva människor finns alltid risk att stöta på, inte bara hos inspektörer utan även bland djurägare). Allt, även negativ kritik, går lika bra att framföra på ett snällt sätt, så att djurägaren måste förstå att något måste göras. Exempel:

Man förklarar alltså bestämmelserna och visar på uppenbara avvikelse i djurbesättningen. Sedan förklarar man att man är satt att inte se mellan fingrarna på sådant. Fel måste åtgärdas.

Är djur så allvarligt vanskötta att ett omedelbart omhändertagande är tvunget, så ska det finnas GOD DOKUMENTATION på felen. Absolut inte påhittade problem sin inte funnits. Sanningen ska vara så uppenbar att alla extra lögner ska vara överflödiga!

Far inte med osanning! Ingen som avslöjar era lögner (och ha klart för er, sanningen kommer alltid fram, förr eller senare) kan respektera er eller lita på er någonsin mer! Det rör trots allt det käraste vi har, vår närmaste familj, våra helt försvarslösa fyrfota vänner och närmaste! Vi MÅSTE försvara dem, om vi blir attackerade med bl a lögner.

Alla kan göra fel, lär er BE OM URSÄKT! Försök sedan vara nogrannare nästa gång så vi djurägare ser resultat och kan lära oss lita på er igen. Vi som verkligen älskar djur vill inget hellre än att djur ska slippa lida och vill därför att ni gör ett BRA jobb!

Döm alla lika! Gör inte undantag, utan se till att de som bryter mot t ex helt uppenbara och klara lagar och direktiv rättar till sina fel, och om det inte görs, se till att få stopp på eleändet! Vi är många som känner att dessa inspektioner är ett "spel för galleriet" när vissa uppenbara djurplågare får hålla på år efter år utan att något görs, trots återkommande inspektioner från olika instanser. Vanligt för de kennlarna är dessvärre ofta att de har hundar som inkomst och har "fina" miljöer (kring sig själva) och sällan hundar kring sig. Inte för att alla missköter sina hundar för att de har det fint eller för att de har hundar som inkomst eller inte har hundar inomhus, det måste absolut framhållas!

Vrid och vänd inte allt som ni hör, ingen vill berätta något för er, och därmed förlorar ni er förmåga att ha förankring i verkligheten.

 

Allt kan sammanfattas enkelt, behandla djur och människor med respekt, tala sanning! Bete er lika överallt, oavsett omständigheter. Ta till er och lär er allt ni kan om de djur ni är tillsatta att inspektera!

RESPEKT är ömsesidig!!!

 

 

Allt är inte guld som glimmar

Är man inspektör för hundkennlar så bör man vara som en slags detektiv. Man måste ifrågasätta allt man ser, både bra och dåligt. Först då finns det en chans att man uppfattar sanningen. Jag har många gånger sett "fina" kennlar (och privatpersoner med t ex endast en eller några få hundar) där hundarna lever i total missär helt öppet. Det är uppenbart att i sådana kennlar pågår inspektioner år ut och år in utan att något görs. Med åren är det oundvikligt att det blir flera olika inspektörer så det är uppenbart att något är konstigt i sådana fall. Inspektörerna ser troligen inte förbi den vackra ytan eller om det är en annan agenda som ligger bakom, kanske personlig?

 

 

Död

Många djur varje år går till en för tidig död p g a dålig mental skötsel, många fler än de som dör av fysiska orsaker. Ett ständigt uppslitande från hem till hem är en vanlig orsak till en mycket djup och ibland livslång mental stress som kan leda till att hunden till sist blir till synes ohanterlig för det stora flertalet av människorna, inklusive många hundexperter. Vissa hundar klarar av många flyttar, vissa klarar inte av en enda flytt. Hur de klarar flytt beror i huvudsak på två saker, hur flytten går till och vilken kunskap och kompitens den får i nya hemmet. Sedan finns det olika benägenhet till känslighet för flytt på olika raser.

Många hundar får återkommande fysiska problem p g a psykisk press, som kan komma av t ex många flytter eller kanske enbart dålig mental skötsel.

 

 

SKK och jag

Det finns gånger när jag vill gå ut SKK (f o m 2014) och endast ha med jordbruksveret att göra, det är nog illa med jbv men det är inte möjligt att komma ifrån i Sverige om man har många hundar, vilket jag vill ha. Att ha båda inspektionssorterna kan ibland bara bli för mycket när de gaddar ihop sig och slår till på bred front, när de gett sig fan på att jävlas p g a orsaker som inte är med sanningen överrensstämmande. De förstår inte hur de ibland försämrar för djur och ibland t o m skadar djur i sin egen okunskap och iver att få spela syster duktig. Allt är så sorgligt, när det trots allt oftast är så att alla instanserna ska försöka göra det bättre för hundar, det är ju i alla fall det som i grunden är vad dessa inspektioner ska handla om (trots att det finns inspektörer som inte erkänner det).

 

Jag fick anmärkning för att mina hundar hade för litet utrymme av SKK´s konsulenter januari 2014. Det visade sig att konsulenterna i fråga hade räknat fel, jag hade alltså inte gjort något fel. Trots flera klargöranden i denna fråga så vägrade de att rätta till felet. Efter över ett halvt år hade gått så sände jag igen, för vilken gång i ordningen vet jag inte, till den ansvariga på SKK för konsulenterna, denna gång sände jag en kopia på mejlen till juridiska. Denna gång fick jag i alla fall svar, av juridiska. De andra har fortfarande inte svarat. Juridiska hävde till sist spärren för valphänvisning som jag haft p g a SKK´s felräkning. Nu kommer det finns i mina papper på SKK för evigt att jag haft hänvisningsstopp ett halvt år, men inte anledningen därtill... Organisationen gör sig skyldig till förtal, så som jag ser det. Är det så vi anser att SKK ska fungera?

Kort sammanfattat så gör SKK´s kennelkonsulenter tjänstefel när de räknar fel.

De gör ytterligare tjänstefel när de inte rättar till sitt misstag.

Sedan skriver de en rapport, åker härifrån och anmäler mig till jbv med en hel bund anklagelser som inte fanns med i rapporten de lämnat här!

Hur många misstag ska vi behöva utstå från SKK?

Det finns dessutom gränser för hur mycket en god hundägare vill utsätta sina hundar för denna stress som dåliga inspektioner utgör.

 

 

Att ljuga är en konstart som de flesta människor inte behärskar. Om man bara lyssnar på dem som ljuger så kommer sanningen fram förr eller senare, ur deras egna munnar. Folk är i allmänhet inte så smarta som de tror, och deras medmänniskor är i regel inte så dumma som den tror som ljuger. Allt det handlar om är att lyssna så kommer sanningen fram förr eller senare. Det krävs ingen som helst ansträngning.

Om man upprepat går in och tar djur från en person utan att ha stöd för det och klargöra det hela logiskt med laga grund för den man tar djuren ifrån, så kommer de inte förstå, utan skaffa nya djur om och om igen, och ofelbart göra om samma fel igen, om de nu gjort något fel i förstonde. Man måste utbilda folk tills de är redo att lyssna och förstå. Först då kan de ta emot kunnande, och därmed kunna sköta sina djur bra.

Är djur inte i omedelbar fara ska inte omhändertaganden göra, enligt myndigheters egna regler och bestämmelser.

Det sägs att en alkoholist inte kan ta emot hjälp förrän den själv vill. Det gäller allt. Som t ex att komma tillrätta med ljugande som blivit sjukligt.

Detta gäller alla, även personer i myndighetspossition eller liknande.

När länsstyrelsens personal gick in här i februari 2014 så ville de säga mig att alla mina då 7 stora hundar var magra, varav en var akut mager. Jag "förstod inte" enligt inspektören hur illa det var, hunden i fråga skulle svälta ihjäl snart, så det var akut, enligt inspektören. Samma dag tog jag hunden som jbv påstod var magrast till veterinär och fick intyg på att han var i normalt hull.

Jag erbjöd mig att kosta på en vet.besiktning på samtliga mina 7 stora, men det behövdes inte, det räckte med den som var "akut mager", värst av alla stora.

När jag inte ville "inse hur mager" mina stora var så skulle det ligga som grund till ett omedelbart omhändertagande, enligt regelverket.

Om jag inte hade tagit den "magraste" normalhullliga hunden till veterinär den dagen hade jag med största säkerhet inte haft mina stora hundar idag. Säkert hade de tagit de små också...

När en inspektör gör fel och fortsätter vägra inse sitt misstag så är det stor fara att den kommer göra om samma missbedöming om och om igen. I frågan om hullet på Maximus vägrar inspektören ifråga att inse och erkänna sitt fel.

Den magra hunden i fråga, SE UCH Maximus Do Vale De Fermedo, har inlett sin utställningskarriär strax före besöket och tagit sin titel i oktober i år, han har inte en enda gång fått kommentar om sitt hull. Det har varit olika domare varje gång. Och varför skulle han få hullet kommenterat? Han har aldrig varit mager. Veterinärintyget finns långt ner på hans egna sida, liksom hans utställningskarriär som återfinns via länk långt ner på hans sida, strax ovanför veterinärintyget. M a o, han är med råge bevisat inte mager.

Dessa fakta har inte ens inspektören ifråga nämnt, trots att inspektören blev överbevisad.

 

Kennelklubbens inspektör, som kallar sig konsult, räknar fel på yta och hundantal här i början av 2014, och sedan kommer de åter i december 2014 och fortsätter hävda att hundarna hade för trångt, trots att det är bevisat att så inte är fallet.

När en inspektör gör fel och fortsätter vägra inse sitt misstag så är det stor fara att den kommer göra om samma fel om och om igen. I frågan om utrymmet på mina hundar vägrar inspektören ifråga att inse sitt fel. De borde, med andra ord, inte ha det uppdraget då de inte är tillräckligt kunniga och inte kan inse sina misstag.

 

Jag undrar om det inte är dags för anmälan om förtal mot alla de som okynnesanmäler folk. När man inte gjort något fel så ska dessa inspektörer springa i tid och otid och man för höra det det ena mer fantasifulla än det andra, man blir paff.

Ta bara mitt exempel i det fallet, jag anmäldes för att ha en papegoja som inte hade det bra, detta var förra året. Min dotters sista papegojan flyttade ut ur detta hus över 7 år före anmälan! Jag har åtskilliga sådana exempel, men nämner här endast en så man får en bild av vad som pågår.

När det gäller anmälan för än det ena och en det andra, så är det ju extra anmärkningsvärt när folk påstår saker som inte är sant och dessutom besitter officiella poster som ger dem makt över hundinnehavaren. Det är en extrem form av förtal eftersom det också är kombinerat med maktmissbruk.

 

Enligt mitt senaste svar från SKK angående att SKK´s inspektörer anmärkt på yta trots att ytan inte var fel, och att de med detta som motivation kan springa här många gånger varje år, och hitta på nya anmärkningar och låta den felaktiga anmärkningen härska. Detta är enligt SKK helt korrekt beteende från SKK´s inspektörer!!! Ta er i akt uppfödare! Vi är alltså laglösa eftersom vi väljer att avla hundar genom SKK.

Jag har så svårt att klara av lögner, varför jag närmar mig den dagen jag går ur denna klubb när de försvarar och ärar lögner.

 

Fakta: Mitt hus är igen mätt (mars 2015) så var och en kan räkna själva och se att jag hade, och har, mer än tillräckliga ytor till mina hundar, något som SKK fortfarande påstår att jag inte hade 2014. Faktum är att för varje mätning de senaste åren har mitt hus krymt lite för varje mätning, hur det nu har gått till.

Ytorna som en Podengo hade vid deras besök för ett år sedan (januari 2014) var vida överstigen, då Estrela löpte och var i kammaren vid besöket. Där finns alltså ingen som helst disskusion. Sedan var det 4 valpar (6 ½ månader gamla), Diana, Ebba, Filippa och Ingemar. Dessa var i kök och hall (med tillgång till toa som ligger vid hallen, där de nästan aldrig går in) på dagen (ofta var en av dessa unga tikar med Estrela så hon skulle slippa ligga själv), de 4 valparna fodrar tillsammans 8,5 kvm enligt jbv bestämmelser (hundar då 46-55 cm). När jag var inne vid de små var nästan alltid en av de stora valparna med tillsammans i vardagsrummet med de små, för socialisering av både stora och små. Där var även två vuxna, Aurora och Maximus (56-65 cm) på dagarna, då får man lägga på ytterligare 6 kvm, då hamnar vi på 14,5 kvm. Aurora gick ofta in och la sig i fåtöljen i vardagsrummet också. Sedan har vi Buzz, som var med mig överallt i hela huset hela tiden på dagtid fram till den dagen, han fick bo i kök och hall på natten, tillsammans med några av tikarna. Morgonen efter inspektionen flyttade han upp och hans träning i att bli rehabiliterad avbröts därmed mer eller mindre.

När jag åkte någonstans så var Aurora hemma sista året, medan de andra var med mig ute och åkte. Efter detta besök var Buzz på övervåningen, Aurora nere, när vi var ute, Aurora av fri vilja. De 6 yngre Podengona var alltså aldrig ensam hemma.

Ska man räkna noggrannt ska man egentligen inte räkna ytan som permament "boende" för 6 stora hundar hela tiden, då det i stort sätt aldrig var så många på den ytan, men trots att jag räknar så är ytan mer än nog enligt bestämmelserna. Den som vill är välkommen att komma hit och kontrollmäta. Ju fler som ser jag pratar sanning, ju större chans för mig att få SKK´s personal att inse är det inte går att hitta på egna storlekar här hos mig.

Mitt hus.

 

 

Den 21 februari 2014 bedöms en hund vara för mager av jbv inspektör, hunden är besiktad u a rakt igenom samma dag. Fortsättningen på denna storry som började 21 februari 2014 så kommer samma inspektör tillbaka 17 november 2015. Inspektionen mellan dessa var inte denna kvinna med. I vilket fall så är hennes uttalande angående hull på mina hundar att alla har bra hull den 17 november 2015! Maximus vägde då 1,4 kg mer än han gjorde som unghund vid kvinnans tidigare besök. En hund som är under två år (som Maximus var feb. -14), speciellt av denna storlek, går upp i vikt när de blir mer vuxna. Så också denna hund. M a o, han vägde i förhållande till sin ålder mindre vid det senare besöket (nov. -15) än den tidigare. Inspektören i fråga vägrar fortfarande medge att hon hade fel, trots veterinärintyg som henne är mindre värt än hennes åsikt, och trots vikter som angivet.

Vi som har kunnande och möts av okunskap av inspektörer blir helt överkörda av inkompetens. Problemet är att de har makten att förinta en bra hundägare som inte gjort fel och därmed skada många hundar på samma gång.

 

 

Höga bord och krafsande

Nu är det andra gången jag fått rapporterat till mig att inspektörer från jordbruksverket (jbv) har fodrat att småhundar ska ha ett bord som är 60 cm högt i rastgården!!! Första gången var 2014, andra gången 2015. Ska vi bryta benen av våra hundar? Det är olika inspektörer från olika delar av Sverige. Om detta är sant så är det lika befängt som jbv´s påstående att hunden har behov av att krafsa.

 

 

170107 Absolut ansvar

För att ta ett exempel på det egna ansvaret: Jag har haft inspektörer här (som naturligtvis kommer regelbundet då jag har kennel) som givit mig felaktig information. De har tyckt jag ska sköta hundarna på så sätt som står stick i stäv med svensk djurskyddslag. Om jag följer inspektörernas anvisningar gör jag något olagligt och kan bli dömd för det, trots att jag blivit vilseledd av inspektörer. Det är alltså alltid hundägarens ansvar och ingen annans. Därför gäller det att kolla och kolla upp om och om igen för att vara på säkra sidan. Ta inget för givet!

 

 

Utveckling bra eller dålig?

En sak som förundrar mig är alla dessa oskötta hundar som tas från sina ägare till höger och vänster numera. Hur kommer det sig att vi hundägare numera har blivit så dåliga på att sköta våra djur?

Jag själv får höra och se inkompetenta hundägare, veterinärer, djuraffärsinnehavare m m i en enormt stor proportion numera. Det var verkligen inte så förr.

Visst har kraven på våra djurägare/skötare höjts i takt med mera kunskap, vilket är förståeligt. Räknat med detta så är ökningen av vanskötsel gigantisk! Om verkligen alla dessa tvångsomhändertaganden hade haft effekt så borde det bli mer sällsynt med vanskötsel, men det är rent praktiskt tvärs om numera. Vad händer?

Jag känner till t ex kennlar och djuraffärer som tidigare haft bättre skötsel men där det är under all kritik numera, inte i närheten av godkänt enligt regler och paragrafer, trots det så får de fortsätta att ha det lika år efter år. Så var det inte förr i tiden.

En sak är i alla fall säker, metoderna som används numera fungerar inte till djurens bästa.

 

 

Skillnader mellan hundälskare och företagare

Om du har hundar för att du älskar hundar så är det lättare för inspektörer att ta dina hundar. Har du däremot dina hundar för att ha ett arbete, en inkomst, måste inspektörer ta hänsyn till att du förlorar din utkomst av verksamheten om de tar hundarna. Vi som älskar hundar är alltså mer oskyddade och måste vara ännu noggrannare med att inte komma i händerna på dåliga inspektörer utan protestera så fort felaktigheter begås och vara beredd att skydda våra hundar med våra liv som insats, om så behövs.

 

 

Omhändertagande

Jbv inspektörer har rätt att förorda ett omedelbart omhändertagande om de anser att akut fara förligger för djuren.

Läs mer om omhändertagande.

 

 

VARNING!

Ni som har många djur eller kanske en eller två och får klagomål på dem, akta er! Lämna för all del ALDRIG djuren själv, inte ens för att bara åka och handla 30 minuter, när du kommer hem kan djuren vara borta!

På senare år (2005 - 2014) har jag hört om åtminstone 20 fall där djuren brutalt slitits bort från sina hem när ägaren varit borta en stund, ibland under våldsamma former, bl a hundar som släpats i rep med strypöglor till bilen som transporterat bort djuren.

De drar sig inte heller för att stjäla din egen utrustning för att underlätta tagandet av djuren. Kort sagt, de drar sig inte för någonting, och favoriten tycks vara att bedriva denna ljusskygga verksamhet när ägaren är borta, antagligen efter att man kartlagt ägarens vanor först i lönndom!

Är man rädd om sina djur ska man alltså ALDRIG, inte ens för 5 minuter, lämna dem själv, de kan vara brutalt tagna, med våld t o m, från er och sina hem när ni återvänder, t o m utan att ni har gjort ett enda fel!

 

Updated 2017-01-08