Mexikansk nakenhund - Xoloitzcuintli - Xoloitzcuintle - Xoliotzcuintle - Xoloiztcuintle - Perro Sin Pelo Mexicano o s v

Varje ras berättelse och ursprung är präglad av ett gäng ras entusiaster som tenderar till att göra generösa tolkningar för att deras ras är främst, bäst, äldst eller liknande.

ALLMÄNT

Mexikansk nakenhund är det vanligaste namnet på rasen i Sverige. Annars kallas den också Meksikonkarvatonkoira, Meksikon Karvaton Koira, Mexikaanse Naakthond, Mehhiko karvutukoer, Chien nu Mexican, Chien Nu du Mexique, Mexikanischer Nackthund, Mexican Hairless Dog (engelska), Perro Sin Pelo Mexicano, Perro Sin Pêlo Mexicano, Perro Pelón Mexicano (spanska), Itzcuintlis, Itzcuintles, Escuincles, Perro Azteca (Aztekisk hund), Xolo, Le Xoloïtzcuintle, Xoloizcuintle, Xoloiztcuintle, Xoloitzcuintli eller Xoliotzcuintle med flera...

En vanlig förkortning på mänga ställen i värden tycks vara Xolo. Xolo uttalas show-low.

Xoloitzcuintle uttalas show-low-eat-squeent-lee.

Kärt barn har många namn sägs det ju.

För enkelhetens skull kallar vi dem här rätt och slätt Mexikansk nakenhund som är den vanligaste namnet på rasen i Sverige, annars blir det fort total förvirring.

Som namnet säger härstammar rasen från Mexiko.

Den moderna historien började med ett räddningsarbete i mitten på 1950-talet. Det fanns på den tiden endast ca 100-talet registrerade hundar samt några oregistrerade.

1955 registrerades de första Mexikanska nakenhundarna, i storleken standard- och miniatyr, i Mexiko. Namnet på rasen var Xoloitzcuintle.

Mexikansk nakenhund började registreras i AKA 1956.

Mexikansk nakenhund började registreras i AKA, Mexiko 1956. Namnet på rasen var Xoloitzcuintle.

Stamboken är fortfarande öppen för rastypiska hundar utan känd härstamning.

Mexikansk nakenhund erkändes som ras i AKC, USA 1959, då under namnet The Mexican Hairless.

Rasen räknas till pariahundar och urhundar. Rasen är placerad i grupp 5 enligt FCI´s gruppindelning. Grupp 5 kallas Spetsar och raser av urhunds typ. Sektion 6. Rasen har FCI nr 234.

Dess främsta kännetecken är avsaknaden av päls på den släta, mjuka huden.

Rasen finns i tre storlekar, här är mankhöjden och namnen enligt AKC (amerikanska kennelklubb) standard inom parantes, liten (toy 10-14 inches), mellan (miniatyr 14-18 inches) och stor (standard 18-23 inches).

Rasen finns i två hårlag varianter, utan päls eller med päls. Pälsen kan då vara i massor av olika kvalitéer.

Den nakna varianten kan ha lite päls på huvud, ben och svans.

Det är inte ovanligt att Peruansk nakenhund blandas ihop med Mexikansk nakenhund.

HISTORIA

Man tror att Mexikansk nakenhund kan vara den första renrasiga hund som invandrat till Nordamerika via Berings sund.

Rasen anses ha ett mycket gammalt ursprung. Den betraktas som primitiv ras, en ras som är utvecklad naturligt i Mexico utan så mycket mänsklig påverkan.

Mexikansk nakenhundens läkande och mystiska krafter har medfört att rasen är praktiskt taget oförändrad sedan århundraden.

De nakna hundarna ansågs representera guden Xolotl, som är en aztekisk solgud, samt det Aztekiska ordet hund (Itzcuintli), så rasens namnet kommer från två Aztekiska ord, Xolotl + Itzcuintli = Xoloizcuintle.

Arkeologiska fynd visar Mexikanska nakenhundar är en forntida ras som har funnits i minst 3 500 år.

Hårlösa hunden är troligtvis den första tama hunden i Amerika, de var uppfödda för sällskap, jakt och för att ha färskt kött. Deras forna herrar inkluderar Toltek, Aztek, Maya och Colima indianerna.

Artefakt har hittats på arkeologiska sidor. En del gravar som kallas shaft tombs har visat sig ha bevis på relationen med hundarna vi känner idag.

Beviset för Mexikanska nakenhundens existens har hittats i ruinerna som finns kvar från de pre-Colombianska samhällena i Mexiko och länder i central- och Sydamerika. Arkeologer har hittat kvarlevor från hundar och 3 000 år gamla statyer, statyerna har hittats i gravar hos Maya, Colima och Aztekiska indianer. Statyetter i lera visar att rasen funnits i Sydamerika så tidigt som för 3 500 år sedan. Dessa kvarlevor och statyer är märkligt lik dagens Mexikanska nakenhundar. Statyetterna i lera finns att se på museum.

Från Colima-kulturen i västra Mexiko som blomstrade 900 - 300 f kr vid utgrävningar av gravar har det hittats mer än 500 kopior gjorda i keramik av dessa hundar.

Man har funnit statyetter av hundar lika våra dagars Mexikanska nakenhundar i gravar efter Toltek, Aztek, Maya och Zapotek indianerna.

Allt tyder på att hundarna var viktiga och uppskattade, dyrbara för folket.

Man trodde att hundarna skulle visa den avlidna vägen till den slutgiltiga viloplatsen (dödens land eller Mictlan) i dödsriket samt skydda själen under den sista färden. Hundarnas offrades alltså för att följa de dödas själar till den sista vilan.

Hundens uppdrag var att göra de döda sällskap och beskydda deras själ på vägen till deras slutgiltiga viloplats. Läs mera längre ner under myter.

Rester av Mexikansk nakenhund har hittats vid flertalet gravplatser.

Rasen har haft en central roll i de gamla kulturernas storhetstider.

Mexikansk nakenhundens historia är väldokumenterad under aztekernas storhetstid. Inte bara i deras egen codex (codex = latin för träkloss. Det kan vara en handskriven text, bokrulle, lagsamling från antiken eller medeltiden eller en bok), utan även av de historieskrivare som följde de spanska erövrarna till inkaindianernas rike. Innan denna period fanns det Mexikanska nakenhundar över hela Mexiko, ja, över stora delar av Sydamerika!

Aztekerna hade nakenhundar när Hernán Cortés 1519 började erövringen av Mexiko.

Spanska erövrare beskriver bl a att de nakna hundarna salufördes på marknaden i Tenochtitlan, vilket då var huvudstaden i aztekiska riket. De skrev att Aztekerna avlade fram nakenhundar för att ha som husdjur, sängvärmare och rituella offer. Som det inte var nog med de, de avlade fram dem för att få mat till sig själva också. Detta var en sed som de spanska erövrarna anammade och höll på att bli hundarnas fall.

Rasen överlevde knappt den masslakt som följde. Men som tur var fanns det några få kvar i de mest avlägsna och avskilda byar i delar av Mexiko och Sydamerika, hos olika indianska stammar.

Pälslösa hundar har varit kända i Mellan- och Centralamerika i flera tusen år. Fynd av dekorerad keramik ca 3 000 år gamla visar avbildningar av hundar utan päls.

Det är inte förrän i mitten av 1950-talet som den mexikanska kennelklubben började göra sig ansträngningar för att rädda rasen. Det fanns på den tiden endast ca 100-talet registrerade hundar samt några oregistrerade.

1955 registrerades de första Mexikanska nakenhundarna, i storleken standard- och miniatyr, i Mexiko.

Grevinnan Lascelles de Premio har starkt bidragit till rasens överlevnad med sitt engagemang. Hon letade personligen upp hundar i landsbygden för att använda dem i sitt avelsprogram. Tack vare henne och några andra uppfödare lyckades rasen räddas.

Det finns tre hundar som mer eller mindre saknar päls, om man räknar de som är erkända av FCI. Mexikansk nakenhund, Perro Sin Pelo Del Perú och Chinese crested dog.

Boran dog var ytterligare en hårlös hund variant, den fanns i Thailand, men den är numera utdöd.

Rasernas inbördes släktskap är okänt och omdiskuterat. Man vet helt enkelt inte om de är släkt eller om samma mutation uppträtt på olika platser vid olika tidpunkter.

Mexikansk nakenhund är idag Mexikos nationalras.

Quetzalcoatl, ägd av baronessan Lascelles de Premio Real är känd som en av de största avelshundarna av sin ras. Han ställdes ut runt om i Europa våren 1976 och blev den första Mexikanska nakenhund som vunnit Internationell champion titel. Många av hans avkommor har även de erövrat diverse champion titlar.

Folk har genom tiderna tyckt att Mexikansk nakenhund och Chihuahua liknar varandra och är samma ras i botten, en teori som jag INTE tror ett dugg på.

MYTEN

Mexikanska nakenhunden omges med en lång historia och många myter, dessa har av någon anledning adopterats av Chihuahuan.

Det finns ingen som helst anledning att tro att Mexikansk nakenhund och Chihuahua har gemensamt förflutet före 1500 - 1600 - talet. All referens till de tidigare hundarna visar klart nakenhundar, inte Chihuahua.

Chihuahua hade sina kopior på Malta på 1500 - 1600 - talet, på den tiden passerade sjömän där när de for till Sydamerika och Mexiko!

Däremot är det troligt att Chihuahua sedan mixades med säkert med mexikanska nakna hundar, därav deras stundtals avsaknad av päls.

Xolotl från Codex Telleriano-Remensis 1600-talet

För att återgå till Mexikansk nakenhund.

I den Pre Colombianska (före inflytandet från Europa) tiden i den Aztekiska myten var Quetzalcoatl och hans tvillingbror Xolotl söner till Coatlicue.

Xolotl var lorden av aftonstjärnan. Han var också förkroppsligandet (avbilden) av Venus, fast en mörk Venus. Han var också beskyddare av allt liv, alla levande ting och dödens besegrare.

Xolotl var associerad med eld, otur, blixt, fysisk och psykisk sjukdom, och död.

Xolotl pressade, sköt solen i aftonen mot oceanen och vaktade solen under natten på solens farliga resa genom undervärlden. Xolotl återföljde sin bror Quetzalcoatl att föra eld och människa genom undervärlden till landet av döda. Xolotl hämtade benen från de som bebodde den tidigare världen (Nahui Atl) för att skapa nytt liv för den nuvarande världen (Nahui Ollin), solens rörlighet. På sätt och vis så är detta återskapande uppnått varje natt när Xolotl guidar solen genom undervärlden.

Xolotl fanns med som stöd åt de döda på deras resa till Mictlan, platsen för livet efter döden, enligt några myter. Xolotl var inte bäraren av själen, utan endast ett stöd, men en hjälp genom att han pressade solen genom Mictlan, alltså lös upp vägen för den döde.

I konsten var Xolotl beskriven som ett skelett eller en man med hundhuvud eller ett monsterdjur med omvända fötter.

MYTEN OM MEXIKANSKA NAKENHUNDENS UPPKOMST

Efter den stora floden, var jorden karg och tom, inga människor som strävade eller jagade och deras avbild, begravdes djupt i underjorden Mictlan och bevakades av Mictlantecuhtli och Mictlantecihuatl.

Quetzalcóatl och Xolotl bar med stor möda det Levande Benet, som alla människor är gjorda av från Mictlan till himlen. Och från himlen, men hjälp av gudarna, återuppväcktes människan för att bo på jorden igen.

För att förhindra människan från att någonsin bli vilse igen, skapade Xolotl i det djupaste mörkret av underjorden en beskyddare till hans egen avbild, gjord från en sticka av Livets Ben. Den här beskyddaren är begåvad med mänskliga egenskaper därför att den är gjord av Livets Ben och himmelska egenskaper, eftersom Xolotl blåste sin kunskap om himlen och underjorden in i stickan av Livets Ben.

Och Xolotl gav sin gåva till människan med anvisningen att bevaka den med sitt liv och därefter i utbyte skulle den vägleda människan genom Mictlans faror, dödens värld och mot himlens aftonstjärna.

Vägledaren som gavs till människan från självaste Xolotl är den nakna hunden, Xoloizuintle.

I den fjärde Världens gyllene dagar, före världen som vi känner den idag, kom gudarna ner från himlarna för att gå bland människorna. När de var redo för att återvända, var där en liten flicka som grät hjärtskärande samtidigt som hon höll tvillingarna Xolotl och hans broder i handen, och önskade att de skulle ta henne med sig när de gick. Då Xolotl tyckte synd om flickan, tog han en flöjt av lera och blåste livs styrka in i hunden. När den kom till liv såg den ut som honom, som om den varit Xolotls lillebror. Xolotl gav den lilla hunden till flickan och sa till henne: - När det är din tid att lämna jorden vägleder min lillebror dig säkert hem till mig. Detta var den första Itzcuintlen och hans ättlingar ska till denna dag vägleda oss hem till himlarna, när vår tid kommer.

När du dör kommer det stora mörkret att svälja din ande och du måste bo i landet för de döda, Miquiztlien. För att undvika att spendera ändlös tid i dödens grepp måste du stiga ner genom Jaguarens mun och korsa de stora vattnen som är kvar efter den stora floden och som inte har någon riktning eller horisont.

Därefter gå igenom alla döda världar och passera genom det levande bergets port. Men att gå igenom detta är svårt. När du har passerat porten är du fri att ströva omkring de himmelska sfärerna.

Det stora mörkret önskar inte att svälja andar från krigare som dräpts i den ärliga striden, inte heller kvinnor som dött i barnsäng, de kan gå direkt till stjärnorna. Den nakna hunden ska bära de döda barnens själar, de som dött utan att få leva, så att de inte vandrar till skugglandet oskyddade.

Det enda levande som vandrar säkert bland skuggorna är den som bär Xolotls själ, Quetzalacoatls tvilling som ger oss gryningsljuset varje morgon. Därför är det bäst att ha med sig en hund när man dör och att hålla fast i den genom skuggorna i ljuset. Det sägs att den bästa hunden är en naken hund med rött skinn eftersom det röda på Aftonstjärnan är reflexioner från solen, således kommer den röda hunden att lysa upp din väg mot pånyttfödelse i gryningen.

Eftersom den onda Cizin höll andar inlåsta i de djupaste kamrarna i hans kungarike gav Itzama det välsignade folket Itzcuintle för att kunna flytta sig genom Cizins sfär lika snabbt som solen rör sig genom skuggorna på natten, utan att vila.

Xolotl Codex Fejérváry-Mayer 1400-talet

Det sägs att en fantasisk hund hittade en väg från underjorden genom att låta en levande sten föra honom mot ytan. Med en väldig blixt föddes han  ut ur den stora vulkanen, där han tvättade av sig minnena av skuggan, där finns nu en sjö som kallas Xolotlán, den ligger i Nicaragua. Den här hunden och alla hans förfäder tros ha talat gudarnas språk, och de tretton himlarnas språk, och bär för alltid det brända skinnet som han fick från vulkanen.

I anden av denna prominenta plats i mytologin, var köttet efter Mexikanska nakenhundar en stor del i dieten för vissa förfäder som hade denna tro.

TEMPERAMENT OCH EGENSKAPER

Mexikanska nakenhunden värderades högt för sin lojalitet, självständighet, kamratskap, intelligens samt deras läkande och mystiska krafter. De kan vara avståndstagande och fjär mot främlingar, men i familjen är de väldigt älskliga, lojala och beskyddande mot familjen.

Mexikansk nakenhund hades som sällskap, sängvärmare, mat och även som religiösa offer. Man hade dem också för att hålla onda andar borta från hemmet. De hade alltså även rituell betydelse.

Eftersom Mexikanska nakenhunden är hårlös, känns den mycket varm vid beröring, men temperaturen är den samma som för andra hundraser.

Mexikansk nakenhund ska än i våra dagar vara tystlåten, lugn, glad, uppmärksam, intelligent och alert. Den är en utmärkt sällskapshund, men kan vara reserverad mot främlingar och är därför en högt respekterad vakthund. De är klassade som sällskapshundar idag, men den mellanstora och stora används ofta än idag som vakthundar. 

Naturligtvis kan dess utseende öppna dörrar för dessa hundar. P g a sin hårlöshet är den det perfekta husdjuret för allergiker, där den inte drar på sig ohyra, den inte luktar "ullstrumpa" och är högst allergivänlig för nästan alla hundallergiker.

Mexikansk nakenhund är en mycket sund ras. Den kan utstå heta klimat och t o m kalla situationer, så länge det inte är allt för extremt kallt eller långvarigt. Normal sval väderlek klarar den utan några som helst problem om man inte förstört den med kläder.

Mexikanska nakenhundar är ofta lite "fina" av sig, de uppskattar oftast inte regn eller slask.

De är en mycket tillgiven ras som gärna binder sig vid en person, men är också tillgiven mot hela familjer.

De är en utmärkt vakthund och skäller inte utan anledning.

Mexikanska nakenhunden gillar inte att vara från sin ägare, men vilka hundar gillar det?

UTSEENDE

Mexikanska nakenhund  varierar i storlek, från liten till stor.

Mankhöjd: Liten 25-35 cm. Mellan 35-45cm. Stor 45-60 cm.

FCI har en rasstandard, USA - Kanada har en annan rasstandard, som så många gånger är valigt bland våra rashundar.

Angående pälsade Mexikanska nakenhundar; en del valpar som föds är pälsade som andra hundar. Den hårlösa genen är dominant. Om en uppfödare konsekvent endast använder hårlösa i avel så kommer det ändå att födas pälsade valpar ibland.

Antalet pälsade valpar ökar naturligtvis om man använder pälsade hundar i aveln.

Parar man två pälsade man man inte få hårlösa valpar.

Hårlöshet beror antagligen på en mutation.

För länge sedan någonstans i Mexiko föddes en pälsad hund, en Itzcuintli tik, ett antal hårlösa valpar.

Detta berodde på en mutation i en gen. Denna gen är kopplad till brist på hår och små ofullständiga tänder.

Denna förändring skedde alltså plötsligt, inte gradvis.

Det vanligaste är att evolutionen långsamt förändrar individer till att passa sin omgivning.

T ex idag är det vanligt att hundar börjar förlora P1 och P2, tänder som användes när hundarna skulle slita och tugga kött från hela byten. Dessa behövs inte längre, hundar har helt enkelt inte nytta av dem när de utfodras av oss. Utvecklingen går mot att hundarna på sikt förlorar P1 och kanske även P2, sakta men säkert.

Sedan finns det mutation, det är alltså en spontan förändring i en gen som plötsligt ger en förändring.

Extremt många av egenskaperna hos våra rashundar har uppstått genom mutation, detta ger ofta det ovanliga (fysiskt och psykiskt) som gör rasen så speciell. Så också hos Mexikansk nakenhund.

Det normala för däggdjur är ju att ha päls. Mexikansk nakenhund är ju väldigt speciell för att den saknar päls. En egenskap som ingen kan missa ens vid en kort anblick.

En del mutationer är till nackdel för individen, dessa dör därför ut på ett tidigt stadium. En del mutationer ger djuret en fördel, då biter denna egenskap sig fast för att stanna.

Varför bet sig nakenheten fast då? Det måste ju uppenbart då gett några fördelar.

Alla har väl hört uttrycket luspudel. Detta är inte helt utan anledning. Förr i våra länder, och då behöver man inte gå så långt tillbaka, kryllade det av ohyra på hundarna av alla möjliga slag. På de flesta ställen i världen än idag har hundar ohyra, loppor, insekter, fästingar, löss och allehanda andra parasiter. I tropiskt tempererade länder är det ännu värre och ännu flera sorter än det någonsin har varit hos oss.

Ohyra är till ständigt obehag för människor och djur, i form av irritation (hudklåda m m) och smittspridning.

Människan liksom hårlösa hundar har lättare att hålla ohyran på avstånd. I länder som Mexiko måste detta bli en gigantisk vinst, då ohyra av alla möjliga slag är så mycket mer förekommande i det klimatet än hos oss, och hos oss kan det bli fruktansvärt plågsamt med ständiga ohyreangrepp. Tänk er bara då vilka vinster ett djur gör genom att vara hårlös i dessa länder!

Så ska vi inte glömma en outtalad detalj. Hunden har länge hållits av människor. Människorna gillar oftast inte att ta ett loppbo till sig och kanske t o m dela säng med!

NUTIDSHISTORIA

Mexikanska nakenhunden är en ovanlig ras, det finns ca 4 000 i hela världen, den är t o m ovanlig i Mexiko.

Registrering och avel började 1 maj 1956, före den tiden ansågs den som nästan utdöd.

SKÖTSEL

För att den saknar päls är den inte helt fri från skötsel. Naturligtvis blir det tandvård, klovård, öronvård m m, som hos alla hundar.

Deras öron är dessutom ofta extremt tunna och behöver ofta hjälp när de är valpar för att få öronen att resa sig. Man tejpar öronen när de är små (2 - 3 månader) och fortsätter så länge det behövs. Kirurgtejp och bomull går bra att använda.

Deras hud blir lätt torr. Använd mild oparfymerad och icke giftig hudkräm eller handkräm och smörj in hela hunden, speciellt efter bad men också när solen är som starkast eller vintern är som kallast kan smörjningen vara till hjälp.

Är hunden smutsig bör den badas innan man smörjer in den. För många bad torkar även ut en nakenhund. Bad en gång i månaden är lagom även för nakenhundarna, liksom de flesta andra hundraser.

Använda aldrig matolja för att smörja hunden med! Vid starkt solsken kan hunden få brännskador då! Vid starkt solsken kan man med fördel använda sololja för barn, den är garanterat giftfri.

Insmörjningen är ännu mer viktig på ljus hud, mörkare hud är starkare, kraftiga och klarar kyla, uttorkning, värme m m bättre än vad de ljusare partierna gör. Ljusare hud mörknar lite i solen, de blir alltså solbrända. På vintern när de är mer inne ljusnar de igen.

Mexikansk nakenhund är en mycket sund ras. Den kan utstå heta klimat och t o m kalla situationer, så länge det inte är allt för extremt kallt eller långvarigt. Normal sval väderlek klarar den utan några som helst problem om man inte förstört den med kläder.

Om hunden utsätts för kyla en allt för lång tid börjar den frysa. Man kan sätta på hunden kläder, men det finns en bättre lösning, regelbunden utomhus vistelse i korta stunder för att vänja dem vid kyla! Börjar man hålla hunden inne för att man tycker synd om dem, eller klär på dem massor av kläder försämras problemet! Man kan t o m få hunden vekare och sjukligare, sedan finns alltid risken för hudsjukdomar p g a kläder!

Skulle man vara tvungen att vara ute när det är extremt kallt, eller tvingas att vara ute en lång stund när det är kallt, så KAN man använda ett LÄTT täcke, som man draperar löst över ryggen. Inget som sitter åt kring kroppen, utan kroppen ska fortfarande få luft, det får absolut inte skava! Man håller då hunden i rörelse hela tiden, blir man still kommer kylan fort att tränga in genom märg och ben. Detta är alltså i absoluta undantagsfall och endast i nödfall.

Personligen har jag med täcken till hundarna i bilen när jag är ute och åker när det är extremt kallt, tänk om man blir stående och måste ta sig till närmaste bebyggelse, har man flera hundar är det svårt att värma dem alla under jackan...

Mexikansk nakenhund har ett tjockt skinn och mer underhudsfett än andra raser, vilket gör att den är tåligare mot kyla än vissa korthåriga raser.

Däremot är ofta Mexikanska nakenhundar lite "fina" av sig, de uppskattar oftast inte regn eller slask.

Updaterad 2018-04-17