Hällristningar och grottmålningar

Hällristningar är en benämning för symboler och figurer som är avbildningar inhuggna i berghällar eller lösa klippblock. Figurerna har huggits in i berg ytan med olika typer av knackstenar eller under järnåldern, skarpa huggjärn.

De flesta hällristningar har återfunnits i Afrika, Skandinavien, Sibirien, Europa, Nordamerika och Australien. Det finns också hällristningar i Centralasien, alpländerna, England, Irland och Iberiska halvön.

Ibland målade man på hällar också. De äldsta fynden av hällmålningar är 10 000-tals år gamla.

Afrika har extremt lite historisk dokumentation, men de har världens hittills äldsta grottmålningar! En del grottmålningar dateras till 20 000 år gammal! På dessa afrikanska grottmålningar är det mindre än 1 % som har djur, då bl a hundar i sig. Fast också de äldsta bland hällristningarna hade djur, och då bl a hundar i jaktsituation, i sig.

Det äldsta fyndet av grottmålning i Europa är från Spanien, Cueva Vieja, ca 10 000 f kr. Motivet är en hund som blockerar en hjorts väg till frihet.

Tamhunden finns avbildade i Skandinaviens tidigaste hällristningar, ca 7 000 år f Kr. De allra sydligaste delarna av Skandinavien är dock undantagna, där finns inga jaktmotiv på hällristningar. Hunden är då avbildad i jaktsituationer, hundarna verkar till synes söka upp bytesdjur.

Grottmålningar, etsningar och fresker i gravar, pyramider och annat, tyder på att hunden nyttjades av människan som hjälp i jakt, vallning, dragning, bevakning / larm, sophantering, hundfight och vakt.

Ett annat faktum är att hunden genom korsning med olika raser utvecklades med unika genetiska egenskaper till skillnad från många andra djur och tidigt tydde sig till människan och blev hennes trogne vän och samarbetspartner. Hunden blev på det sättet en del av familjen och ingick därför som en naturlig del av hällristningarna.

Jag är övertygad att "konstnärerna" på den tiden inte la timmar och dagar, kanske veckor och månader på att knacka in saker i sten och för att sedan färglägga, om det inte var viktigt för människan. Hundarna fanns där, det visar inte på att enstaka exemplar användes, det tyder på att ett viktigt, permanent förhållande redan fanns mellan hund - människa! Ett förhållande som nog pågått i mammaminnen, innan de var så allmänt accepterade att de fick inta plats i dokumentationen.

Updaterad 2018-04-17