Gatuhundar

 

Anledningen till att jag började studera gatuhundar noggrannare var för att jag fick höra flera gånger från en som har gatuhundar att hon minsann visste vad jag tyckte om gatuhundar.

Jag förklarade om och om igen att jag tyckte ingenting eftersom jag inte fördjupat mig i ämnet, så nu har jag gjort det.

En annan orsak till att jag fördjupat mig i ämnet är för att se vad händer våra hundar om de blir utslängda, vilka överlever och varför, vad blir det av hundarna ifall de mixas urskillningslöst, detta kan också ge oss en liten bit av nyckeln till vad som skiljer vilda hundar från tama hundar och därmed förstår vi vad det är viktigt att avla på framåt för att få fram de bästa hundarna.

 

Gatuhundar är benämningen på herrelösa hundar i stadsmiljö.

Ju fler blandningar, ju mer drar sig hund typen mot en slags medel hund, mellanstor, mellan kort hår (eller extrem korthårig ifall det är mycket vinthundar i botten), mellan svans, mellanstora ögon m m. Som t ex i Medelhavsländerna ser vi ofta att det är vinthunds lika gatuhundar, detta indikerar att de flesta raser ingående i dessa gatuhundar är vinthunds raser. Vinthunds raser är ju kända för att klara sig själv i vilt tillstånd, deras oberoende av människan, kanske kan man kalla det kattbeteende (det är ju en vanlig benämning på självständiga hundar som tänker själv och har ett visst oberoende av människan), är signifikant för vinthundar.

Vissa hundraser är inte kapabla att överleva i det vilda, det kan bero på hur de är konstruerade rent fysiskt, men oftare beror det på deras hjälplösa mentalitet som är framavlad i generationer av duktiga uppfödare, de har helt enkelt avlat fram en tamhund, vilket väl är det vi vill ha!

Vissa hundar bor i sådan miljö att de har mycket svårt att överleva i det vilda.

Dödligheten på valpar som föds av gatuhundar är 70 - 80 %.

Det är inte ovanligt att de är mellanstora, viltfärgade i olika varianter (viltfärgade utifrån sitt ursprung), fast undantag finns eftersom utslängda tamhundar sällar sig till sällskapet tillkommer hela tiden.

Världen över har det ökande intresset för hundar som husdjur ökat hundpopulationen. Detta medför även en viss problematik som ser olika ut i olika länder beroende på landets politik och ekonomi. Gatuhundar är ett akut problem från och till i många länder!

I många länder har de helt enkelt ingen bekämpning alls mot gatuhundar.

I flera länder i Europa, t ex Storbritannien, Tyskland och Spanien, har problem med det ökande hundbeståndet möts med åtgärdsprogram som utbildning av lokalbefolkningen och kastrerings kampanjer. I Spanien har man också satsat på en omfattande export av gatuhundar, alltså gjort det till en affärsidé. Mer om det senare.

I USA finns lokala hundstall överallt. Djuren är ofta omärkta. De satsar mycket på kastreringar.

Trots stora problem i USA förekommer det en organiserad förmedling av hundar från andra länder som Puerto Rico och Mexico. Företeelsen är omdebatterad i amerikanska djurskyddskretsar.

I Sverige har ännu inte problem med gatuhundar kommit i samma utsträckning. Först av allt har vi inte den naturliga miljö som är optimal för gatuhundar, t ex sopor lättåtkomliga för hundar, tempererat klimat, omärkta hundar (så det är svårt att bevisa ägarskap), vi saknar heller inte bekämpningsprogram, vilsesprungna hundar upphittas och lämnat till hundstall regelbundet i Sverige. De tas om hand, vi låter inte dem endast dra omkring i flockar på gatorna.

Vi har alltså lag på ID märkning av hund och registrering i hundägarregistret på jordbruksverket. Vi har också haft massiva vaccinationsprogram, för de sjukdomar det går att vaccinera sig emot. Detta hjälper till att undvika problematiken med gatuhundar, tillsammans med att statusen allmänt är hög för hundar i Sverige. Sverige har varit ett av de länder i världen med mest renrasiga hundar, vilket också hjälp till att höja statusen på hundar. Detta är nog ett av de mer avgörande faktorerna för att vi saknar gatuhundar, detta har vi bl a Svenska kennelklubben att tacka för, och hundägare som vill ha det bästa, inte utslängda gatuhundar utan väl uppfödda och omhändertagna valpar med den perfekta starten i livet för att kunna bli bara så bra det går att bli, med hjälp av duktiga hundägare.

 

Gatuhundar från bl a Grekland och Spanien har under många år skeppats över till tyska djurhem, där de säljs.

Sedan mitten av 1990-talet spred sig företeelsen även till Sverige.

Det finns flertal etablerade föreningar i Sverige som säljer gatuhundar.

 

VARNING!

Sveriges veterinärförbund varnar för att importerade gatuhundar medför såväl smittskydds- som djurskyddsmässiga problem.

Många av sjukdomarna som hundarna för med sig är dessutom zoonoser, d v s sjukdomar som kan föras över från djur till människa.

 

EXEMPEL PÅ SJUKDOMAR

Ett antal av dessa lagligt införda gatuhundar i Sverige kan vara/är kroniskt sjuka i tropiska sjukdomar, mörkertalet är stort. Sjukdomar kan ligga latent (vilande) hos djur under väldigt lång tid.

Det är ingen barnlek att hålla hundar i kennlar friska i sydliga och/eller tropiska länder. De får tänka på allt hela tiden och riskerar hela tiden att få hela kullar raderade i en blinkning, detta trots rigorösa åtgärder. Jag känner personligen till många exempel här.

Kennelhundar från en seriös kennel utgör en försvinnande liten risk. Dessa ägare anser sina hundar för värdefulla för att inte hålla friska. De avmaskar ständigt, behandlar hundarna under hela säsongen, kanske hela året (beroende på hur varmt klimatet är där de bor), med loppmedel. Vaccinerar ständigt. De går inte i områden där risker finns, på gatan bland gatuhundar. På allmän plats håller de hundarna kopplade. De tar inte i gatuhundar och än mindre tar hem dem! De tvättar skor, händer m m innan de återvänder in i sitt hus till sina hundar. De börjar med sina vaccinations program när valpar är 6 veckor (hepatit, parvo), nästa gång 10 veckor (parvo, valpsjuka, hepatit, kennelhosta), nästa gång vid 12 veckor (rabies), nästa gång vid 14 veckor (parvo, valpsjuka, hepatit, kennelhosta), och sista gången till ett års ålder när valpen är 16 veckor (rabies). Vaccinationerna fortsätter sedan i normala intervaller, lika som hos oss. Avmaskningarna börjar oftast vid födseln av valparna och pågår livet ut. Kort sagt, de vidtar alla säkerhets åtgärder de kan. Trots detta händer det att hela kullar raderas, bara borta, oftast efterlämnar de en stor veterinärräkning också!

Jag känner personligen till sådana här händelser, de är stora tragedier, jag vet t o m folk som slutat ha kennel efter sådana händelser!

Är det så vill vill ha det i framtiden?

Detta  är helt enkelt vad vi har att "se fram emot" p g a denna aningslösa importering av gatuhundar. Gatuhundar har inget positivt att ge Sverige! Vi ska helt enkelt inte ta risken!

När jag studerat ämnet gatuhundar ville jag bara gråta, bokstavligen, jag förstår verkligen vidden av vad dessa import utsätter oss för, och det är bara en tidsfråga innan allt exploderar! Passa på att njuta av lugnet före stormen, snart har vi ett helvete vad gäller hälsan på våra hundar p g a dessa importer!

Många gatuhundar i tropiska klimat har eller har haft parasiter och infektions sjukdomar som vi knappt hört talas om i Sverige. En del tror att bara hunden är besikta av veterinär och vaccinerad så är den frisk, men så är det inte.

Jordbruksverkets regler är utformade så att de är menade att hindra rabies och dvärgbandmasken att komma till Sverige.

Reglerna fungerar utmärkt med välskötta sällskapshundar och kennelhundar.

Det finns massor av andra sjukdomar där ute än rabies och dvärgbandmask!

Gatuhundar kommer i kontakt med massor av sjukdomar och parasiter, en del av dem kan ligga latent länge (vissa sjukdomar upp till 8 år) för att senare bryta ut. Vissa sjukdomar kan man inte se hur noga man än granskar hundar och tar prov på dem. Inga tester är entydiga, om ens tester finns. En smittad hund kan på prov visa friskt resultat.

Ni som t o m levt med hundar med t ex leishmania, önskar ni verkligen att vi får sjukdomen till Sverige (mer än vi redan har) och utsätter alla våra kära och nära hundar för det lidandet? Det är nämligen vår framtid p g a er! Det finns inte en enda uns av tvekan därom.

Varje gång en gatuhund beträder svensk jord riskerar den att förstöra den friskhet och renhet vi har bland hundarna i Sverige, än så länge. En risk som inte finns vid import av rashundar, då de hålls friska med rigorösa program.

Så har vi redan fått in en del problem som tidigare inte fanns i Sverige. T ex Isospora, Giardia och nu senast har det kommit ett nytt problem; Titrichomonas.

För att endast nämna några till (av de vi i dagsläget känner till): Brucellos, Leptospiros, Chagas sjukdom, Ehrlichia Canis, Fransk hjärtmask, Hepatozoonos, Lungmask, allehanda extern ohyra, Neospora, Toxoplasma, Tropisk hjärtmask och Tryanosoma brucei.

Detta är tragiska problem, då flera av dem mer eller mindre inte går att bota, vissa leder till livslångt lidande, vissa till för tidig dör. Vissa sjukdomar kan dessutom smitta människor. Vissa sjukdomar har vi inte ännu, men kan få, t ex babesios.

Vill ni veta mera om sjukdomar?

Om parasiter?

Följ länk.

Alla ni som funderar på att importera gatuhundar, snälla! Följ länkarna och läs!

Känner ni er lockade att ta hit några av dessa stora och allvarliga problem till våra kära hundar? Importera då gatuhundar och uppmuntra försäljarna till fortsatt verksamhet!

När ni ändå har ångan uppe kan nu ju smuggla in hundar på en gång. Ni kan ju läsa vad som riskerar oss då! Rabies och Dvärgbandmask,

Jag säger bara, är det verkligen så här vi vill ha det? VI JOBBAR PÅ DET!

Naturligtvis är det behjärtansvärt att vilja hjälpa andra, men jag är nog av tron att den bästa hjälpen att i första hand ta hand om sitt eget, för att på det viset göra gott och inte riskera att göra oss eller våra hundar sjuka för att vi ska hjälpa andra. I andra hand hjälpa till att ge dessa länder kunskap att ta hand om sina hundar på bästa sätt, i sitt land.

Bästa hjälpen till andra brukar i allmänhet vara att hjälpa dem att hjälpa sig själva!

Alltså låt hundar stanna i sitt land, gör allt ni kan för att sprida information, eller till och med räck en hjälpande hand! Skicka dit information i massor om vad som går att göra åt problemet. Diskutera, kastrera - sterilisera. Visa på möjliga vägar att gå, som vi i Sverige i stort har lyckats med. Höj djurens värde. Slå ett slag (eller två) för rashundar. ID-märkning med ägarregistrering, som faktiskt är ett krav i alla EU länder! Friskvård av hundar. Massor av TV-program om hundar (skötsel, träning, avel, vaccination, sjukdomar, risker med gatuhundar, vad som helst så folk förstår hundarna bättre och höja statusen för hundar). Det finns massor av vägar att gå mot ett bättre hund samhälle. Vi har gjort det, vi har lyckats! Vi kan lära ut våra metoder.

Jag har stor förståelse för att man vill ta hand om en hund som kanske finns i rännstenen, som kanske sitter demonstrativt bakom rostiga galler etc. Detta är knep som bl a djurförmedlarna använder för att få igång ruljansen, flera av dessa hem har regelrätt uppfödning för att få fler hundar att sälja till tokiga och aningslösa nordbor.

Jag förstår att när man ser söta bilder är det lätt att förtränga verkligheten, verkligheten är inte vacker alla gånger.

Man måste lära sig att se verkligheten. Ta alla fakta och inse vad man kan göra om man verkligen vill hjälpa, och det är minsann inte att ta hit dessa hundar. Inte om man månar om hundar i stort, hundarna i framtiden, månar om svenska såväl som utländska hundar etc.

Hundarna bör hjälpas på plats!

Att ta hit hundarna och därmed sprida smitta här är att göra både oss och hundarna en otjänst. Problemen fortsätter då i samma utsträckning i hemlandet, eller ökar! Det finns "uppfödare" som satt i system att avla fram hundar (avelsdjuren är ofta gatuhundar) så de får sälja dem till oss och tjäna pengar! Ofta används gatuhundar som avelsdjur, gatuhundar med diverse smittor som de för det mesta för vidare till sina avkommor.

Vill man hjälpa hundar finns möjligheten inom Sverige, och därmed undvika riskerna att göra våra Svenska hundar exponerade för nya sjukdomar i framtiden, förutom de sjukdomar som redan kommit för att stanna.

Att kalla gatuhundar för "adoption" är ett sätt att förmänskliga hundarna, att lotsas vara mer "snäll" än vad man är.

Hundar är hundar, de ska få vara hundar, vi ska gilla dem som hundar, annars ska vi inga hundar ha!

Vill man skryta med hur underbar man är som "tar hand om" sjuka hundar, betänk då att varenda enskild gatuhund som kommer hit från utlandet är ett hot om ytterligare risker!

Visste alla ni som har gatuhundar att försäkringarna inte täcker dessa sjukdomar som fanns på hunden innan den kom till Sverige, detta gäller fast man har tagit hit en till synes frisk och testad hund. De går alltså inte ens att försäkra sig mot alla de här skumma, svårupptäckta och ibland oerhört kostsamma sjukdomarna.

Vissa av dessa gatuhundar som kommer till Sverige kan ha flera sjukdomar i en och samma hund, som ett exempel ur verkligheten, t ex leishmania, Ehrlichia canis och hjärtmask i en och samma hund, detta trots att de varit godkända för att importeras till Sverige, med alla våra regler och bestämmelser, färskt friskintyg och genomgångna tester! Kostnaderna för de eventuella sjukdomarna täcks dessutom inte av försäkringar, då hundarna hade sjukdomarna innan de kom till Sverige. Pengar till dessa undersökningar, behandlingar m m är alltså helt och hållet hundägarens kostnad.

Omplaceringsverksamhet finns i Sverige med svenska hundar, som är van vid Sverige, svenskt klimat och svenskt språk, de är vana vid svenska seder och bruk, framför allt, de är inte infekterade med sjukdomar vi inte har här! Det är naturligtvis behjärtansvärt att hjälpa, det bästa är nog att hjälpa utan att förstöra för alla seriösa hundägare och alla hundar som redan finns i Sverige, eller kommer att finnas i framtiden.

Kontakta t ex hundstallet i Stockholm för att skaffa omplaceringshundar! Kalla det gärna adoption om ni tycker det är finare, men behandla hundarna som hundar, de är inga människor!

Jag skriver inte detta för att döma ut alla som "adopterat" hund från utlandet. Jag hoppas och vill tro att det är okunnighet om vad de stället till med som drivit dem till detta.

De stackars hundarna som redan blivit slitna från sin naturliga miljö och gått igenom så mycket under sitt förhållandevis korta liv, det är inte deras fel heller. Varje hund är värld att få det bästa här i världen!

Om hundar kunde tala är jag övertygad om att de inte skulle vilja smitta friska hundar i framtiden med de sjukdomar de själva lider av! Jag är också övertygad om att de inte skulle vilja flytta runt på vår jord, långa frakter, nya klimat, språk och kulturer. Detta är en större omställning än de flesta människor förstår. Det är nog svårt för en väl anpassad hund.

Vissa av dessa gatuhundar kan aldrig helt fullt ut adoptera det svenska klimatet, språket och kulturen. De lever olyckliga resten av deras liv, ett liv som dessutom ibland blir allt för kort och ibland allt för plågsamt.

Vissa gatuhundar får oerhört svårt att anpassa sig till vårt svenska samhälle. Vissa kan rymma hemifrån, vilket bl a hundstallet fått erfara. Vissa ägare orkar bara inte kämpa på med dessa "romantiska" välgörenhetshundar, de omplaceras, vilket bl a hundstallet fått erfara (ett problem som ökat genom åren, enligt hundstallet). Hundarna avlivas ibland också, vilket många veterinärer fått erfara.

Man kan tycka att dessa hund "adoptions" byråer som finns i Sverige borde ta hand om problemet med de hundar som är sjuka eller inte fungerar här, men allt som oftast tvår de sina händer när problemen visar sig, i alla fall så fort de fått betalt (hundarna är inte precis gratis heller, inte ens i införskaffandet).

Många gatuhundar är rädda för händer, man drömmer om att få hem sin goa hund som man ska sitta med i knäet hela dagarna och stryka på, så vill inte hunden att man tar i den!

Man har drömt om att gå med sin fina "adopterade" hund i band och träffa andra hundägare och få visa upp den inför andra "vanliga" hundägare som inte alls är så exotiska och fina, så vill hunden inte ens gå i band och kan bli oerhört svår att få att gå i band!

Vissa individer är extremt rymningsbenägna, de vill bara ut i friheten så som de är vana vid den, i tropiskt klimat. Springa fritt under palmerna. Interagera med "sin" hundflock, leta mat, para sig, frihet... Att stänga in något sådant i band och lägenheter, eller ens en stor tomt, är aldrig det samma. Att bli lämnad ensam instängd kan bli ett stort trauma för dessa stackars hundar. Har de inte genomlidit nog?

Många av dessa hundar är ofta vinthunds blandningar, vinthundar är nog frihetsälskande förut, har de sedan fått smaka på friheten är det ofta väldigt svårt för dem att anpassa sig till vår svenska hundkultur.

Så har vi de fullständiga idioterna som smugglar! Riskerar bl a även rabies och dvärgbandmasken att komma hit, med allt vad det innebär!

Många av dessa hundar får ångest om de lämnas ensamma, inte ovanligt i kombination med att ägaren inte får ta i dem, skoj va? Extra roligt för de söta hundarna som är så väl omhändertagna och "adopterade".

Framför allt vet vi aldrig var den tickande bomberna ligger, hur mycket vi än undersöker gatuhundar innan de kommer hit.

Sanningen om gatuhundar är helt enkelt inte speciellt trevlig, men det rår ju inte hundarna för! De förtjänar det bästa, var eviga hund oavsett var den kommer ifrån.

Det är INTE riskfritt att importera hundar, och då speciellt inte gatuhundar.

 

Hjälp till självhjälp!

Då måste de ta itu med problemet och hundarna får på sikt det bättre + att våra hundar skyddas! Våra hundar är också värda det bästa!!!

 

Jag har fler exempel från bekantskapskretsen, eller snarare, folk som sedan kommit till mig och köpt hundar som tidigare har råkat ut för skojare som fått dem att "adoptera" sjuka hundar. Här kommer några exempel av storys:

 

En dam skulle ha en liten hund från Spanien, det kommer en hund i Greyhound storlek som var livrädd och sjuk.

 

En dam skulle ha en liten sällskapshundar, fick en tax liknande blandras som var sjuk, tog det till veterinären omedelbart, den visade sig ha kraftiga benpålagringar med kraftig smärta i ryggen, den bedömdes att vara minst 12 år gammal, efter 2 veckor hade hunden sådana akuta smärtor, trots smärtlindring och på grund av skadorna i kombination med hundens höga ålder var heller inte operation möjlig,  så hunden fick avlivas.

 

En fick en hund med kroniska sjukdomar, trots att den var testad fri, när hundägaren fick kontakt med laboratoriet som hade utfört testet visade det sig att pappret var förfalskat, det var en annan hund som hade testats fri enligt alla siffror. Hunden hade så svåra problem både mentalt och fysiskt så den fick avlivas efter 3 månader. Notan för denna hund blev 40 000 kronor för att äga en hund som ägaren inte fick ta i, i 3 månader.

 

Tänk på vilka enorma besvär för hund och människa, omställningar för hund och människa, kostnader för ingenting, de enda som gör vinst är de (i dessa fall) spanska uppfödarna / säljarna.

 

Min väninna provade på att bo i Afrika några år för sin hälsas skull (behövde värmen). Då tog hon hand om några hundar från hundstall i landet. Hon fick i en gatuhund som var fullkomligt omöjlig och skygg, de fick vara rädda att sticka fram händerna till den! Naturligtvis kunde de till sist inte ha den kvar utan fick lämna tillbaka den och ta en annan istället som inte varit gatuhund tidigare. Det intressanta är att hon tycker jag tar i i underkant om riskerna och problemen på min sida här, så ta varning!

 

En läsare av min sida: Sedan kom jag in på din sida där det stod om gathundar och jag kunde inte sluta läsa. Jag har själv bott och arbetat i Thailand där jag och mitt ex tog hand om gathundar som vi fick friska och gav bra hem där nere. Jag hade själv en gathund som jag tog hand om när hon var under året och hade 3 valpar. Jag lyckades placera valparna och behöll mamman.
 
Hon var min absoluta soulmate och jag har aldrig träffat en hund som henne. Hon flyttade först in i min trädgård där hon sov på en filt men snart var hon inne i huset och sov i soffan och sängen. Jag fick gå igenom henne varje kväll på jakt efter fästingar för det var där gott om.
 
När jag åkte hemifrån var hon alltid i trädgården eftersom jag inte ville låsa in henne i huset. När jag kom hem igen var hon alltid på gatan utanför trädgården. För att komma ut klättrade hon över en mur som var 1,20 m hög. Som tur var bodde jag vid en återvändsgata där det var minimalt med trafik och alla grannarna hade hundar som var på gatan.
 
Hon var det bästa som hänt mig och jag älskade henne över allt annat........ Just därför tog jag INTE med henne till Sverige, hon skulle inte behöva leva här instängd när hon var van vid att leva i frihet. När jag flyttade hem till Sverige fick hon hem hos en Svensk man som bodde på samma gata som mig. Det gjorde ont hjärtat när jag lämnade henne där nere men jag kunde inte bara tänka på mig själv och ta hit henne till Sverige utan måste tänka på vad som var bäst för henne. Jag har varit nere och hälsat på henne och hon har det bra men när jag kom ner så var det ändå jag som var hennes favorit.
 
Jag håller helt och fullt med dig om att vi inte ska ta hit gathundar från något land utan man gör bäst i att hjälpa dem på plats. De är inte skapta för att leva instängda här i kalla Sverige.
 
Tack för en mycket intressant hemsida.

 

 

190721 Nyheter

Gatuhundar ökar i import till Sverige.

Mellan 500-1000 hundar kommer in till Sverige årligen just nu (2019). Det har ökat år för år.

Detta trots alla sjukdomar gatuhundar redan tagit hit och flera kommer att komma.

De som importerar gatuhundar dömmer våra svenska hundar för all framtid till att bli sjukare och sjukare och mer och mer beroende av mediciner för att hålla sig friska i vardagen, mediciner som har biverkningen och inte ens skulle behövas, om inte alla sjukdomar släpats hit och fortsätter att släpas hit.

Allt för egna själviska behov.

Räcker det inte med all skit vi redan fått hit p g a dessa hundar?

Jordbruksverkets varning för import av gatuhundar kvarstår även 2019.

 

Updaterad 2019-07-21

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström