Tuggbehov och ben

 

Att tugga är ett medfött beteende hos våra hundar som sällan tillfredsställs idag hos våra hundar. Vi låter våra hundar få använda sina tänder på tok för lite!

Å ena sidan vill vi att våra hundar behåller alla tänder. Å andra sidan får de flesta hundar i stort sätt aldrig något riktigt hårt att tugga på.

 

Ben till hundarna är i huvudsak två olika saker. Köttben = toppenbra! Hudben = var mycket aktsam!

 

 

Ge hundar ben och är ben farliga?

Detta är en otroligt falskt uttalande.

För mig är det självklart! Finns inget bättre för t ex tänderna, speciellt om det är senor och aningens lite kött kvar. Det är den absolut bästa naturliga kalkkällan med kalk som hundar behöver. Hundarna älskar dem. Det ger också sysselsättning, en sysselsättning som hundar älskar.

 

 

Riktigt hårda ben

Jag har för en gångs skull fått tag i något annat för hundarna att tugga på än bara riktiga köttben. Hovar. Jag hittade dem hos Dollar Store. Jag har efter det även köpt dem hos Häromi som då hade fått in dem i sortementet.

Mina stora hundar är lika förtjust i alla sorters tugg som jag från och till ger mina hundar, råhudsben, hovar (= koklövar) eller köttben går på ett ut, vilket som, de är lika förtjusta i dessa olika sorter.

Mina små hundar är också förtjusta i alla tre. Särskilt mycket i riktiga köttben.

 

Hov/koklöv.

 

Tuggat av små hundar under ca 1 vecka.

 

Tuggat av små hundar under ca 2 veckor.

 

Tuggat av stora hundar i ett dygn.

 

För att jämföra hårdhet kan man jämföra hur längde de får tugga innan de är slut. Ett jättestort köttben (över 1 kg) tuggar Podengona i sig på bara ett par dagar. Ett helt stort råhudsben (ej malt), oavsett modell (ca 250 gram) tuggar de i sig på mindre än en timme. En hov (ca 80 gram) räcker i en vecka, trots att den är extremt mycket mindre både i storlek och vikt.

Av detta kan man lista ut hur hårt de olika tuggbenen är.

Man kan också se att mina hundar har tuggat flitigt på dem, vilket visar deras uppskattning av att få tugga, och behov av att få tugga. Mina hundar är fostrade till att vara hundar i så stor utsträckning som det bara går, och deras djuriska instinkter är starka och väl bibehållna, jag kan bara säga att låta hundar utöva naturliga beteenden är att låta hundar få tugga på saker som inte faller isär och genast övergår i mat så fort de blir tuggade på. Jag kan bara konstatera att detta är ett starkt behov hos hundar som sällan tillfredsställs idag.

 

 

Råhud

Färdigtuggad råhud som är ihoppressad eller annat som aldrig är hårda på riktig är ju inte mycket att hänga i julgranen. Dessa "tugg"ben borde snarare kallas foder, utfodring istället för tugg, enligt min mening. De kan ju också gå under benämningen leksak med foder. Men tugg skulle jag knappast kalla det.

Vill vi att hundar åtminstonde ska få använda tänderna, fast de trots allt inte har någon nytta av ben som utfodring, då de får annan mat, måste vi i alla fall ge våra hundar annat är färdigtuggat tuggben eller mat som inte är hårdare än kex eller knäckebröd.

Dessa råhudsben gömmer massor av bakterier, snusk. Om hunden inte äter upp dessa ben omedelbart bör de kasseras.

Jag har hjälpt åtskilliga hundar genom åren som har spytt. Min första uppmaning till hundägarna är att de ska sluta att ge hunden ben av torkad hud, alla sorter rakt av, inget undantag. Varje gång har jag fått tacksamma hundägare som hört av sig och talat om att det hjälpte, omedelbart. Inga mer problem av det slaget har visat sig något mer.

Riktiga köttben eller hovar/klövar ger däremot inte minsta problem av illamående och uppkastningar.

Personligen så gott som slutade jag med tuggben kring år 2008-10 någonstans. Däremot har de ibland fått presenter av besökare, som då fått dessa och ätit upp dem omedelbart. Har de fått mycket så har jag delat upp dem så det går åt omedelbart. Vid varje tillfälle är det alltid några få hundar som spyr, ofta som en vit slemmig spya, som ser ut som något som hårschampo, fast betydligt segare och slemmigare. Detta har skett inom några timmar från tuggandet på råhud. Efter ca 6-8 timmar av ätandet av benen så är det inga mer som har spytt igen.

Alltså inget som hundar dör av någon enstaka gång, men utan tvekan är spyendet ett tecken på att hunden fått i sig något olämpligt. Om de får det ofta så kan de naturligtvis bli permanent sjuka, få skador.

Jag varnar på hemsidan för dessa tuggben, och då speciellt de som är virade som spiraler. Detta är alltså läder som är klippta i långa strimmor och virade till en spiral. När hunden tuggar på den så den blir mjuk så blir det alltså en extremt lång, stark och ohyggligt svårsmält läderrem av det hela. Jag kan lova att den inte går av i brådrasket.

Så har det hänt igår (170720) igen, en hund höll på att dö! De kan mycket fort helt plötsligt tugga upp dem till en lång remsa som inte går att få varken upp eller ner. Ge köttben istället!!!

Om olyckan är framme men hunden har inte hunnit få ner hela ännu, måste hunden ha hjälp! Dra försiktigt i samma sammandragningar när hunden försöker få upp benet. Försöker hunden istället svälja benet dra mellan sammandragningarna.

Sitter denna för länge i svaljet får hunden inte tillräckligt med luft, får hunden panik och därmed behöver mer syre så kan problemen fortare bli akut. Långvarit syrebrist (svag tillförsel av syre) kan ge framför allt hjärnskador. För att inte tala om kvävningsrisken.

Om en extremt lång och förhållandevis tjock sammanhängande remsa hamnar i magen på hunden blir det stopp. Magen måste mata fram en så extremt lång sak, vilket tarmen på en extremt stor hund som t ex S:t Bernhardshund KANSKE kan klara, i övrigt kan inte hundens tarm arbeta och synkronisera sina rörelser på ett så långt område på en gång. Det sitter där det sitter.

Stoppet innebär att hunden inte kan få i sig näring, men i värsta fall inte ens få vätska att passera. Långt före hunden svälter ihjäl dör den av stoppet i alla fall. Samma som t ex magvred/magonvridning och liknande tarmstopp.

När hunden får stopp i tarmen av en eller annan orsak så blir hunden akut sjuk och det handlar om minuter att ta sig till veterinären som ska konstatera felet, leta rätt på platsen där stoppet sitter och sedan behöver de skära upp hunden akut och plocka ut detta. Vet man att hunden har svalt en sådan farlig slamsa så har veterinären ett försprång och kan snabbare ta reda på var det sitter och snitta upp och ta ut det.

Får hunden t ex i sig ett helt grässtrå så sätter det inte stopp i tarmen, men när det kommer ut har hunden i regel extremt svårt att försöka jobba ut det ur analen. Man bör även där ta mycket försiktigt och hjälpa till och dra för att hunden ska bli av med det. Försök att dra rakt bak så strået inte nuddar analkanten, det kan skära hål i skinnet i analkanten och göra det smärtsamt för hunden att göra ifrån sig närmaste tiden, för att inte tala om risken att få in bakterier m m i blodomloppet. Har man varit med om hundar som ska få ur sig ett grässtrå eller liknande så kan man föreställa sig var en stor och grov läderrem gör i tarmen på en hund.

 

Kycklingfötter, frystorkade. Inget mina hundar gillar.

 

 

Köttben

Riktiga köttben är underskattade.

Ben ger också sysselsättning. Att få tugga och därmed få utlopp för ett medfött beteende är något som tillfredsställer en hund. Hundar finner stort nöje i att gnaga på riktiga ben. Ju mer slamsor och mer naturligt det serveras, ju nöjdare tycks hunden vara.

Vissa hundar äter inte ben, eller för den delen gör något som helst som du försöker göra med dem. Dessa hundar har i regel levt utan tidigare erfarenhet av detta. De kan behöva serveras om och om igen, gång efter annan, innan de vågar sig på det hela. När det väl gör det så brukar det bli en favorit.

Jag har tagit hand om flera vuxna hundar som t ex inte vill leka, eller inte vill tugga på tuggsaker, ben eller liknande. Hundar som inte vill ta godis o s v. Det brukar bara vara att ge dem om och om igen, till sist provar de, och då blir de oftast fast! Allra vanligast är att dessa hundar när de väl förstått det härliga med köttben är de som tuggar mest, längst och är ovilligast att sluta. Det gäller samma med lek, godis o s v, de måste vänjas. Vissa hundar har helt enkelt inte fått lära sig att aktiveras, de är mentalt svältfödda.

Finns inget bättre för tänderna än råa köttben, speciellt om det är senor och aningens lite kött kvar.

Det är den absolut bästa naturliga kalkkällan med kalk som hundar behöver.

Hundarna älskar dem.

 

 

Köttben som tandvård

Riktiga köttben är underskattade.

Köttben bidrar med en eminent tandvård på många olika sätt. Tandvården är i mitt tycke i det närmaste oersättlig när det gäller att ha bra tänder på sina hundar.

I alla olika sorters tandkräm för hund ingår benkalk, därför att det stärker tänderna. Själva smulorna som hundar lyckas rispa ur benen är alltså tandvårdande även p g a kalken. För mycket av den varan, d v s mer benkalk än vad hunden behöver, går bara ut i andra änden. Då brukar avföringen bli ljusare, ibland t o m bengul, och väldigt torr, rent smulig. Detta beror på att kalk är stoppande då det suger upp vätska. Det är fullständigt ofarligt.

Senor och trådar på benen fungerar som tandtråd. Vi som ger riktiga ben har väl många gånger sett hur hunden kan dra i en tråd om och om igen. De försöker få lös den. Resultatet blir en fantasiskt förstklassig tandflossning.

Skav av kött kvar på benet kan hunden försöka få loss genom att gnaga med insisiverna, då dessa små tänder till sist äntligen får sig en behandling.

Den tar också hand om andedräkten. Hundar med dålig andedräkt som är rena i munnen brukar ganska fort bli av med dålig andedräkt när de får riktiga ben.

Som exempel kan jag nämna att när jag tagit hand om främmande vuxna hundar som haft dålig tandstatus så räcker det inte att ta bort tandstenen och eventuell inflammation/infektion i tandköttet. Andedräkten kan fortfarande vara förfärlig efter att munnen blivit sanerad. Så ger jag dagligen alger på maten och Dental Fresch i vattnet. Det är inte alltid det räcker heller, fast det brukar minska lukten. Ger jag däremot ben så brukar det på några dagar ändra lukten ur munnen på hunden. Förutsättningen är naturligtvis att allt sjukt i munnen är avlägnat först.

Riktiga köttben finns det inget bättre för t ex tänderna, speciellt om det är senor och aningens lite kött kvar. Det är den absolut bästa naturliga kalkkällan med kalk som hundar behöver. Även kalken bidrar till bra tänder.

 

Tugg, rökt. Rökt är giftigt för hundar.

 

 

Råa eller kokta ben? Rökta ben eller inte?

Det verkar vara nästan omöjligt att köpa ben idag till hundar som inte är minst lättrökta. Rökningen gör ben giftiga. För mycket rökt är alltså inte bra för hundar. Jag har fått ge mig på den punkten för att få chansen att ge mina hundar ben. Än har jag inte sett något som mått dåligt när jag ger dem benen.

Råa; Råa ben har kanske större chans att före med en eventuell smitta till hundarna, kanske är det därför man röker dem för att minska risken? Jag vet inte. Personligen ger jag gärna råa ben till mina hundar.

Kokta ben då. De underkänner jag. När man kokar så lösgör sig den nyttiga märgen i vattnet, ger man vattnet så blir hunden ofta att få magsmärtor och diarée. Ger man inte vattnet så är det bortslösat. En bit av det bra med benen tas bort. Benen i sig själv blir skörare, det vill vi inte ha till våra hundar. De behöver få tugga. Senorna lossar, eller om de ändå sitter kvar blir de sköra. Köttskrapet lossnar eller om det sitter kvar så lossnar det lätt. I stort sett alla fördelar som ben ger är borta när man kokar benen innan man ger dem till hundar.

Ett kokt ben ger alltså avsevärt mindre aktivering för hunden än ett rått ben.

 

Myten att hundar blir lösa i magen av ben är värsta sortens BULLSHIT!

Om man däremot kokar ur märgen ur benen och ger hundar så blir hundar lätt lösa i magen av den soppan. När man kokar så frigör man märgen och fetterna, som fungerar som rena lavemanget i magen på hundar.

Likaså om man gräver ur märg och utfodrar hundar med så är det lätt att hundar blir lösa i magen av detta, speciellt om det är kokt.

Det är alltså för mycket och för hunden onaturligt framtagen märg till hundar som är problemet, inte benen som oftast får skulden.

Själva benet är tvärs om bra för lös mage då det suger upp överflödig vätska.

OBS! Jag ger enbart råa eller lätt rökta ben från nöt, annars kan hunden få diareé och dessutom så förfaller en stor del av tandrengöringen om man kokar benen. Problemet med diareé när man ger ben har alltså inte med benen att göra, utan med märg och kött som kokats eller värmts upp kraftigt och länge på annat vis!

Om man gräver ut massor av märg och ger hunden hela dagsgivor av ren märg så kan hundens mage blir ur lag. Har man kokat det hela så kan man få en hund som skiter så hunden blir helt uttorkad.

Detta och andra myter.

 

 

Olika sorters ben

Ben av olika sorter kan ha vissa bieffekter.

Insjöfisk ska man aldrig ge rå, det kan ge mask. Dessutom är benen som rena synålarna, de kan sticka sönder magen.

Rå gris (ben eller kött) kan innehålla något som ger hunden "falsk rabies", därför får mina hundar aldrig grisben (eller kött).

Vissa fåglar (ben och/eller kött) kan ge hundar sjukdomar och mask.

Farliga ben? Vi lär oss att hundar inte ska få gris, fågel, fisk o s v. Bra regel, då de har tunnare och klenare ben som kan splittras upp och sticka hål på hundens mage.

Nötben är det absolut kraftigaste.

 

 

Ge hundar "farliga" ben

Jag kände ett fåtal olika människor förr i tiden som hade någon enstaka hund och gav sin hund alla sorts ben, ofta, mycket, under hela hunden eller hundarnas liv, utan minsta problem.

Jag kände t o m en norsk kennel som gav samtliga hundar hela fiskar de fick smälla i sig så gott som dagligen med ben och allt, utan minsta problem.

Samtidigt säger man att slaktdjur i dag i allmänhet har klenare bestomme/skelett än förr i tiden.

Bl a fågel och gris fick mycket rester förr, både från hushållet men också från trädgårdslanden. Idag äter de flesta fjäderfä och svin färdigblandade matsorter.

Jag har fått mina hundar matade med farliga ben om och om igen från ca 2002-2018, och jag har om och om igen SKYNDAT mig att ge hunden eller hundarna som kan ha kommit i kontakt med benen sparris. Om det är därför mina hundar klarat sig så bra eller om de gjort det ändå står skrivet i stjärnorna.

Jag säger inte att man ska ge "farliga" ben. Jag gör det inte! Mina hundar får hållas med ben av nöt. Råa eller lätt rökta. Enda anledningen till att mina hundar ibland får lätt rökta ben beror på att jag ibland inte får tag i helt råa ben. Då tycker jag att det näst bästa är lätt rökta, men det är inte vad jag föredrar.

 

Uppdaterad 2022-03-23

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström