Tjuvparning

 

Tjuvparningar används oftast som sambandsbegrepp för oönskade parningar.

Det förefaller mig som det är vanligare att folk får tjuvparade tikar nu för tiden (2011). Den utvecklingen tycks mig ha börjat för ca 8 år sedan. Jag har funderat på detta en hel del, så som jag brukar göra i olika ämnen om hundar och djur.

I detta fall har jag kommit fram till en förklaring.

För ett antal år sedan fick vi "total"förbud mot att förvara hundar i bur. I det hela en bra utveckling, tycker jag. Anledningen till ändringen i systemet var att systemet missbrukades.

Före ändringen fick man ha hundar i bur 1 timme om dagen eller 3 veckor två gånger om året (tror jag det var, med recervation för någon smärre avvikelse). I princip gällde det alltså för att utfodra hundar dagligen en och en på en begränsad yta och ge alla hundar tillfälle att äta samtidigt (ett begrepp som senare försvann, tack och lov), för att se att alla fick i sig den maten som var och en skulle ha. Det gällde även för tikar som löpte, under normala löp. Inte så tokigt system alls på hela taget i och för sig.

Men så kom det massor av folk som missbrukade systemet, hundar satt som burfåglar 24 timmar per dygn i dessa små burar, inte ovanligt för små burar för var hund dessutom. Kom inspektörer skyllde man på att man var mitt i matningen eller tiken löpte... Det blev omöjligt för inspektörer att överbevisa detta, alltså kunde folk fortsätta att ge hundar ett odrägligt liv, det var det naturligtvis tvunget att sätta stopp på.

Hur gör man då idag för att minska risken för tjuvparning på ett bra och lagligt sätt?

Inte äga hundar av båda könen själv, men det hjälper inte helt och hållet, näst intill alla har hundar av motsatta kön inom området man rör sig på.

Några bra nyckelsystem är inte så dumma. Först försöker man hitta en möjlighet att ha två olika avdelningar i sin bostad, d v s i hundarnas bostad. Löptikarna är det alltid en fördel om man har så de inte ser eller bor "vägg i vägg" med varandra. Om de delar en vägg spelar ingen roll, utan om det enbart är en grind eller dörr mellan dem kommer de ofelbart att bevaka varandra och försöka lista ut ett sätt att ta sig till varandra vid varje löp, till sist lyckas de.

Både tiken och hanen har 24 timmar / dygn på sig att liste ut system att ta sig till varandra. Har hundägaren 24 timmar per dygn att bevaka båda?

Hanhundar har ett större kontrollområde än de flesta människor tror. De känner löptikdoft på minimum 3 km avstånd. Detta innebär att de flesta hundar känner löptikdoft från och till hela året. De kan också känna skillnad på doften av löp, om det är "deras" tik som löper eller inte. Alltså en tik som hanhunden känner och anser vara deras egen och tiken håller koll på sin favorithane under sitt löp och försöker få en chans att ta sig dit.

UNDERSKATTA INTE HUNDAR! Den kan vara oerhört kreativa. Under finns en lista på hur hundar tagit sig ut, under löptider blir de extra kreativa, de "värsta" varianterna har alla inträffat under löpperioder.

Om man då kan hålla löptikarna utan direktförbindelse mellan löptik och hanhund är alltså mycket vunnet, men det räcker inte alls.

Sedan är det en fördel om man kan låta bli att rasta hundarna på samma yta, har man då olika utgångar i huset så är det bra idé ifall man kan använda den ena enbart till löptikar och ta ut den på aldeles eget område avsett för enbart den / dem.

Man får ABSOLUT INTE lämna löptikar ute själv! Hundar (både tikar och hanhundar) kan springa kilometervis för att ta sig till en parning. Tiken ska stå under total uppsikt under rastning i det fria, de ska heller inte rastas fritt utanför inhägnad. De ska då vara kopplade. Den lydigate tiken kan bli lynnig och sticka och leta pojkar när som helst, man vet aldrig under vilket löp eller under vilken tid i löpet detta kan hända.

Sedan har vi den vanligaste varianten, någon öppnar en dörr, en grind eller dyligt... Häri tycks största faran ligga. Hundar tar sig ut genom en grind, dörr, hundgård etc. Gäster öppnar. Barn öppnar. Olika familjemedlemar visste inte att tiken löper o s v i all oändlighet.

SÄTT UPP EN VARNINGSSKYLT PÅ DÖRREN, VÄL SYNLIG!

LÅS DÖRREN TILL LÖPTIKARNA! Häng nyckeln högt upp så barn inte får tag i den. Man kan också "låsa" dörren med en hake högst upp på dörren så barn inte får tag i den.

Varningsskylten mister efter ett tag sin betydelse, blir en vanlig del i "inredningen" bara. Man glömmer läsa och ta sig tid att förstå. Gäster / tillfälliga besökare har väl lättare att ta till sig skriven varning, så det finns nytta med det i alla fall. Speciellt om man sätter upp skylten vid löp, och tar ner den mellan löpen.

Är då dörren låst som extra säkerhet så sker det oftast inte några misstag.

Misstag begås ändå ibland, men blir antagligen betydligt färre med dessa små hjälpmedel.

 

Varianterna hur hundar tar sig ut är oändliga. Här kommer några varianter jag hört om, som jag känner till:

Som ni säkert förstår finns det bara ett idiotsäkert sätt att garantera sig från tjuvparningar, inte ha hund...

Ständig vaksamhet och rigorösa utrustningar och säkerhetsystem är något man måste ta till om man har hund för att förhindra tjuvparning. Låsta dörrar är faktiskt det säkraste jag vet för att stoppa hundar OCH förhindra att någon "råkar" göra misstag samtidigt som man håller sig inom lages råmärken.

 

Man får absolut inte med tvång försöka skilja en tik och en hanhund ifrån varandra när de sitter ihop.

Får man en oönskad parning finns det andra sätt att ta till.

Veterinären har abortspruta.

Det finns också dagenefterpiller (för människor) att köpa på apoteket, en tredjedels tablett för 10 kg hund, ska ges helst inom 24 timmar, men inte längre efter parningen än 48 timmar. Inga garantier finns för att detta fungerar.

 

 

171021 Storleksskillnad är ingen garanti mot parning

Man ska inte tro att en väldigt liten hund och en väldigt stor hund kan para sig.

Man kan inte lita på storleksskillnaden när det gäller att inte para hundar. Hundar kan vara kreativa.

Ibland kan man ha en tik och en hanhund med stor storleksskillnad tillsammans när tiken löper för att plötsligt ett år har de räknat ut hur de ska göra...

Genom historien har jag hört en hel del och känner till personligen.

Jag har t ex regelbundet trimmat en blandras mellan strävhårig normaltax och grand danois i flera år, för att bara nämna ett exempel. I det fallet hade tiken när den var ca 4-5 år gammal lärt sig att lägga sig ner och vika svansen samtidigt så hon blev parad! Ägarna var säkra på att de inte kunde para sig, då de aldrig lyckats tidigare under åren.

En kompis till mig fick blandrasvalpar med en schäfer och en normaltax. Igen fick ägarna lära sig att storleksskillnad inte är något premetivmedel.

För övrigt bör man tänka på hundens mentala hälsa, en hanhund som är sällskapshund borde kastreras. Många sådana här missöden kan man då slippa.

 

 

Läs mer om parningar och tjuvparningar här.

Läs mer om kastrering.

 

Uppdaterad 2017-10-25