Skotträdsla, skottberördhet, ljudkänslighet

 

Skotträdsla

Skotträdsla är att hunden reagerar på skott, åska och liknande smällar och inte släpper det, inte kommer över det, utan fortsätter att känna obehag och rädsla vid starka ljud.

Jag har inte haft många skotträdda hundar, men de få jag haft har lärt mig något.

Personligen tror jag att hundens allmänna temperament har något att göra med rädsla för ljud, då jag alltid, oavsett ras, har avlat på bra psyken så tror jag det är där förklaringen ligger att jag haft så få skotträdda hundar genom åren.

Skotträdsla finns med framför allt två ursprung. Medfödd och förvärvad.

Skotträdsla kan alltså komma av ärftliga (medfött) egenskaper. Det kan också komma av inlärt (=förvärvat) beteende. Så kan det i undantagsfall komma av sjukdom, då oftast sjukdom som bor i hörselorganen.

Min erfarenhet vid träning av andras hundar är att förvärvad skotträdsla är det vanligaste hos hundar. Förvärvad skotträdsla startar oftast i skottberördhet och ägaren blir livrädd att deras hund är skotträdd och skrämmer därmed hunden, när hunden känner att ägaren än orolig så förstår hunden snabbt att detta ljud är något att vara rädd för.

Skotträdsla tränas lika som skottberördhet.

Viktigast är att skynda långsamt.

 

 

Skottberördhet

Skottberörd är en hund som reagerar på skarpa ljud men kommer över det relativt snabbt. Här finns nästan alla (hörande) hundar i starten. Det är ett bra bevis för att hunden inte är döv.

Hundar som för första gången hör skott och liknande och har en "cool" ägare kommer snabbt att förstå att ljuden är normala och ofarliga, och därmed slutar de vara skottberörda.

Hundar som har ägare som "går i taket" för att hundar reagerar får oftast den hunden att bli skotträdd.

Vissa hundar är skottberörda "för evigt", d v s att de reagerar och kommer över det. Med varje skott borde även denna hund reagera snabbt och snabbt kommer över det, alltså, den bevisar att det inte är döv. Tar det låt säga 1 minut innan de avreagerat från skottet så borde man få ner det till några sekunders reaktion och sedan är det borta, med träning.

Träningen på dessa hundar är smällar långt bort först, sedan närmare och närmare vart efter hunden behärskar det hela. En lugn och stabil förare är naturligtvis ett måste, då det endast är en sådan som kan ge hunden rätt signal av att skott inte är farligt. Att hålla på med något trevlig aktivitet under smällandet är en bra variant, då hunden konsentrerar sig på annat som den gillar när skottet kommer. Olika aktiviteter under de olika träningstillfällena är att föredra på skottberörda hundar.

 

 

Ljudkänslighet

Ljudkänslighet är hundar som reagerar på alla skarpa ljud, som t ex en kraftfull, ofta gäll stämma, ett prassen bredvid örat etc.

Många Collie-raser har detta eller har släktingar som lider av detta. Naturligtvis finns ljuskänslighet även på andra raser ibland.

Ljudkänslighet är var det låter som, de reagerar på alla "ovanliga" ljud och / eller ljud som hunden upplever med en viss skärpa.

Ljudkänslighet är medfödd eller förvärvad.

Att visa känslighet för endast ett enda ljud är oftast inte allmän ljudkänslighet, utan känslighet för ett ljud. Detta tränas lika som ljudkänslighet.

Man får helt enkelt utsätta dem för så mycket olika ljud som möjligt. Alltid under trevliga aktivitet. Ju yngre de är när man kan inleda träningen, ju bättre. Bandspelare är bra att använda vid denna träning. Ett band med blandade ljud man spelar upp gång på gång. T ex under promenader. Vid lek. Vid olika typer av trevlig aktivering.

 

 

Avsaknad av ljudrespons

Detta kan bero på två olika saker, antingen är hunden döv eller så har den lärt sig att inget har med den att göra.

Dövhet går att kontrollera, själv eller med veterinärs hjälp. Se döv hund.

Den sistnämna modellen som beror på att hunden inte på något vis förstått att den har något som helst samband med människor eller vad de gör, kommer nästan alltid av att hunden inte uppfattar att människan kommunicerar med dem, detta beror på att människorna kring denna hund har drivit den till denna bubbla genom att inte hålla på med sin hund. Att väcka en hund ut denna bubbla kräver ofta en chock effekt, denna chock effekt ska vara positiv så starten i komunikationen mellan människa och den hunden har en bra grund att starta med. Ett bra sätt är att inte ge hunden sin mat och godis förrän den tittar människan i ögonen. Man kan t ex prova att ta mat eller godis och föra det upp till ögonen på sig själv, få hunden att följa godiset med blicken så hundens blick hamnar vid människans ögon.

Jag har ännu inte träffat på en enda hund som lider av någon form av mental störning som ger självissolering, som t ex autism eller liknande, däremot de som till synes haft det men kunnat tränas ur det, d v s de har inte varit autism utan endast hundstackare som ingen pratat med och därför har hunden trott sig vara totalt issolerad och inrättat sitt liv därefter.

 

 

Inköp av stabil valp

Vill ni ha en valp som växer upp till mentalt stabila hundar även under nyår när smällarna är som värst, så köp era hundar från kennlar som inte har skotträdda hundar.

Valparna i sig kan man testa, men man måste komma ihåg att de flesta uppfödare, framför allt av dvärghundsraser "skyddar" sina valpar från höga ljud för de tror att de på det viset gör det bästa för valparna, vilket naturligtvis är tvärs om. Därför när man testar valpar måste man ställa rimliga krav. De får reagera, men de ska släppa det fort.

En klassiker var när man släppte ner en nyckelknippa bland valparna. De som inte gick fram till nyckelknippan till sist, de köpte man inte.

Idag skulle jag förespråka att be uppfödaren utsätta valparna för höga ljud och samtidigt iakta valparna, och välja någon av de som är stabila. D v s en av de som släpper obehag fortast eller visar nära ingen reaktion. De som inte har någon reaktion alls bör man göra ett eget snabbt test för att se att den valpen inte är döv, som en säkerhetsåtgärd.

Vissa raser hörseltestas innan leverans, så där behövs ingen extra hörseltest. Däremot bör man se till att valparna inte är skotträdda.

Man kan också testa valpar med snälla ljud, t ex visselsignaler, klickerljud o s v. Hur valpen reagerar säger en hel del om dess temperament och tidiga miljöträning.

 

 

 

 

 

Skotträdsla och avel

Ingen hund som går i avel hos oss har medfödd skotträdsla. En rädsla som kan vara enormt traumatisk för en hund och dess ägare är ingen egenskap som en seriös uppfödare bör låta ingå i ett arv för framtida generationer.

Förvärvad skotträdsla ska man vara aktsam med också, ifall hunden i fråga kommer hjälpa till att prägla valparna, speciellt under en tid när det förekommer smällare eller liknande.

Hundar med förvärvad skotträdsla bör tränas att inte vara rädd för smällare längre, innan man parar tiken. Jag har aldrig parat en tik som visat skotträdsla i närheten av parningstillfället.

Medfödd skotträdsla är ofta i samband med nervöst temperament.

 

 

Träna din hund

Har du en hund som är skotträdd och behöver få dess symtom så milda som möjligt? Träna din hund!

Först och främst måste man anpassa ljudnivån till hundens rädsla. Börja inte för stort.

Träna hunden till vardags med ljud! Låt ljuden bli kraftigare allt eftersom. Börja inte för stort. Det kan få hunden att falla tillbaka till en rädsla som t o m kan vara starkare än när du startade att träna hunden. Ha inte för bråttom.

Vid träning är det bra att införa starka ljud i samband med trevliga, roliga händelser. Har man en trygg hund att tillgå så kan den tjäna som bra exempel. Överlåt INTE till en trygg hund att ta ansvar för den rädda hunden!!!

Vilket skarpa ljud man använder spelar i regel ingen roll vid medfödd skotträdsla. Två plåtskålar som man smäller ihop. En plåtskål som man slänger ner i kakel. Klarar hunden detta så klarar den i regel vilka åskoväder som helst och vilka skott som helst.

En övning kan vara: Klappa händerna försiktigt när hunden gör något bra, som en glädjeyttring från din sida. Öka sedan ljudnivån vid klappandet.

 

 

Träna valpar förebyggande

Rädsla för smällar kan tränas bort redan i valplådan.

Hundar som är valpar eller unghundar när det är en högtid med mycket smällare blir oftast inte skotträdda. Man har t o m gjort en utredningen som nu kommit fram till detta.

M a o utsätt valpar för smällare så de får leva ett liv utan skotträdsla.

Varje bra uppfödare borde utsätta valpar för massor av ljus, bl a smällar, under trygga förhållanden.

Vi vill ju inte att våra söta valpar växer upp och får ett liv med återkommande rädsla.

Jag personligen ger valpar mat i plåtskålar, när de lärt sig att kasta sig över maten som hungriga valpar så kan jag smälla ner skålen från ca 1 cm höjd. Denna höjd ökar något när alla valparna inte bryr sig längre. Jag ökar till alla valparna är skottfasta. Oftast tar det 3-5 gånger så är det klart sedan.

Jag låter dem lyssna på och lära sig vara trygg med alla möjliga ljud. Visslingar. Klicker. Hundvisselpipa, skramel med en kedja o s v.

 

 

 

Dagar med oljud och ej färdigtränad hund

Om mardrömsdagarna är här och du har en rädd hund så skapa en väldigt lugn miljö till hunden. Gärna mörk eller med väldigt dämpad belysning. Gärna i sällskap med en lugn och trygg människa. Ha gärna på en lugn, mild musik. Har ni tillgång till ett rum eller plats som är extra ljudissolerat är det naturligtvis en fördel. T ex ett rum i en källare där ljud inte tränger in så lätt. Har man en liten hund kan man t ex ta en hundbur, utan dörr, och ställa längst ner i en tvätthög. Tvätten kommer då att ljudissolera. Eller kanske några tjocka mattor på buren. Buren blir då som en koja, en lya, för hunden som är trygg, mörk och tystare.

Att till exempel ha hunden i en plåtlåda i det fria, d v s en bil, är inte alls så smart. Hunden kommer på det sättet närmare ljuden och blir på så sätt mer utlämnad.

Fetvadd eller bomull i öronen dämpar ljudet för hundar, det är bra vid skotträdsla. Vill hunden ruska ur tussarna så kan man knyta en sjal eller halsduk kring öronen på hunden, som i sin tur också fungerar som extra ljuddämpare, som mössa eller öronmuffar.

Psykiskt stöd mot skotträdsla o d.

 

 

Mössa

Du kan också göra en mössa åt din hund som ljudissolerar.

Mössan ska täcka från minst bakom öronen, helst en bit ner på halsen, till ovanför ögonen.

Ta ett tjockt material som inte väger för mycket. T ex sock garn. Använd sedan ljudissolerad stoppning i den. T ex en luftig och lätt halsduk som man fluffar upp och som får fylla upp mössan.

Vänj hunden vid mössan när det inte smäller, så hunden inte förknippar denna med obehag.

Kom ihåg att mössan inte gör hunden skottfast, utan endast dämpar ljudet för stunden. Till vardags, när det inte är tider med smällare bör man träna en sådan hund så den slipper lida av ett livslångt handikapp.

 

 

Klicker

Klicker tycks vara ett ljud som mina hundar rent allämt oftast finner väldigt obehagligt. När jag har valpar vänjer jag dem vid ljudet för att de i framtiden inte ska behöva uppleva skräck för ljudet så som de gör först när de kommer i kontakt med det. Ju yngre valparna är, ju fortare kommer de över det. Därför har jag övertag med att jag kan träna bäbisarna när de är riktigt små. Hundar som jag t ex köper in och då tränar när de är äldre tar det längre tid att träna bort rädslan för ljudet på.

Jag klickar helt enkelt när valparna är i full gång och leker. På detta vis kopplar valparna ihop det med vild lek och kan då förknippa ljudet med något skojigt. På små valpar (5 - 8 veckor gamla) tycks det behövas ca 3 - 5 tillfällen för att valparna inte ska bry sig om dessa klick längre.

 

Uppdaterad 2017-06-20