Rehabelitering

Rehabelitering

Många av mina hundar har (eller har haft) brokig bakgrund. Här kommer ett axplock av varianter av rehabitering av skadade hundar som jag själv gått igenom tillsammans med mina hundar.

Även om jag har många hundar så lider jag med var och en som inte är på väg mot ett fysiskt eller mentalt tillfrisknande, där det behövs. Som tur är behövs det inte på alla hundar. De hundar som levt med mig sedan födsel eller kommer från bra och duktiga människor behöver därför inte har bekymmer och otrevliga bagage att övervinna.

De som har otrevligt bagage kan se fram emot tillfrisknad när de kommer till mig.

Chihuahua

En valp jag skaffade in som 2 månders valp, var tyvärr skadad mentalt av sin tidiga uppväxt hos uppfödaren (som har 5 hundar i sin kennel, alltså en liten kennel), det skulle snabbt varit helt borta, om han inte dessutom varit väldigt sjuk, döende, så jag var tvungen att tvinga i honom vätska och mat för att få honom att överleva. Detta tillsammans med hans tidiga inlärda förhållande att vara aktsam eftersom omgivningen kunde vara elak, gjorde vårt förhållande extremt ansträngt.

Hans mentala "uppfostran" hos uppfödaren tillät en äldre hund att "fostra" (= fördärva) valpar och skrämma dem. Den äldre hunden gjorde att valparna inte kunde gå fritt på golvet utan att ifrågasätta om det var ok, detta gjorde kullarna "fogliga" (= rädda och därmed mindre rörliga) än annars, vilket var "bekvämt" (typen som vill ha hundar med de får inte synas eller höras, de skulle lika gärna kunna haft döda ting, då skadade de i alla fall ingen) för uppfödaren.

Denna valp förväntade sig alltså "tukt" av de andra hundarna, när det uteblev i min flock så skulle han bli "ledaren" (det som han tidigare hade trott var en ledares beteende), så det fick jag tala om var inte ok i vår grupp, här var hundar snälla med varandra. Hela denna process blev senarelagd p g a att han var döende, fick tvångsmatas och medicineras för att överleva.

När han väl kunde gå ut i gruppen vid 3 månaders ålder var han misstänksam mot mig och mina händer p g a all tvångsmatning. Sedan var jag tvungen att lära honom att inte göra våra andra hundar illa...

Fort lärde han sig vilken ton som rådde i vår grupp, men fortsatte att vara avvaktande mot mina händer och han kände inget förtroende för mig, något som är oerhört viktigt för ett bra förhållande.

Vid 6 månaders ålder kände jag att vi inte kom någonstans, att jag skulle ge honom ca 1 år ytterligare, sedan hitta ett annat hem åt honom där han kanske fick chansen att vara lycklig i resten av hans liv.

Hunden har efter det i expressfart blivit bättre, det är som han förstått att jag varit på gränsen att ge bort honom, han har helt ändrat attityd mot mig, det är en så stor lättnad. Plötsligt går vi från klarhet till klarhet och börjar få ett underbart förhållande, till sist, vi 7 månaders ålder. Han är inte längre avvaktande mot mina händer som tidigare, men det var (även tidigare) med ett undantag, när jag gav honom mat eller godis, nu känner han glädje över mig och sitter i min famn och blir klappad, med nöje, istället som tidigare, under avvaktande men undergiven attityd. Han har insett att jag är glädje, och trygg, inte ondsint.

En vuxen hund kan lättare förstå att man hjälper dem, om man tvingas tvångsvårda dem, men en liten 2 månaders valp kan inte förstå på samma sätt, de är för unga helt enkelt. Han fattade inte annat än att jag gjorde honom illa och var elak, vilket är en helt normal tolkning av vad jag gjorde för en 2 månaders valp. Någonstans många månader senare har han kommit över den attityden och förstått att jag konstigt nog är "snäll" numera. Träningen fortsätter, om än försenad, utifrån detta stadie, då den naturliga inslagen av ökade krav annars kommit längre, om han fått vara en oskyldig och frisk valp från starten.

Vid 2 års ålder fanns inte en enda rest av denna hunds olyckliga uppväxt, förutom att han var steril. Vid flytt (vid ca 3 års ålder) fann han sig tillrätta omedelbart och fungerade perfekt i storstan med sin nya familj.

Japanese chin

Två vuxna hundar jag tog till min familj hade så dålig kondition att jag trodde de skulle dö när de hade gått 10 meter. Den värsta form av dålig kondition jag någonsin sett på hund. Jag fick åka akut till veterinären, då jag trodde de skulle dö. Det visade sig alltså att hundarna "bara" var i urusel kondition i kombination med extremt övergödda. Något som vi fick bukt med så de var i full kondition och perfekt hull ett år senare. Det gäller att skynda långsamt. Hundar kan dö av för snabba åtgärder i sådana lägen. Men redan efter 1 månad var hundarna i acceptabel kondition i både hull och flås.

Japanese chin

Hunden var extremt övergödd vid ankomsten. Den blev med tiden bra i hullet, fast på större sidan kring midjan. En vuxen hund var så rädd att röra sig ibland främmande hundar att den tillbringade de första månaderna i vår familj, han hade näsan i golvet ständigt för att visa sig underlägsen, trots det var aldrig för en sekund svansen nere på denna hund. Efter en månad började han våga ta upp näsan från golvet större delen av dagen.

Efter ett år kunde han gå på golvet utan att ha näsan i golvet ens för enkort stund. Han hade lärt sig att om någon ny hund betedde sig illa mot honom kom han till mig och sökte skydd, han hade lärt sig lita på mig. Goare hund för man leta efter.

Det som ytterligare visar vilket snällt psyke denna hund hade, han har aldrig för en sekund provat att slåss eller utmana andra hundar.

En chihuahua + en japanese chin

Hunden var mager vid flytten till oss. Detta försvann mer eller mindre fort. En vuxen hanhund var så argsint så han anföll allt som närmade sig, allt som rörde sig. Han t o m anföll höglöpande tikar första tiden! Det tog två år innan man kunde lita på honom tillsammans med andra hundar. Han var djupt störd vid ankomsten och under en extrem stress, stackarn. Vilket lidande!

Japanese chin

Hunden var mager vid flytten till oss. Detta försvann mer eller mindre fort. Livrädd för barn och hundar, och plötsliga ljud och snabba rörelser. Skällig. Efter 8 månader var nära nog alla dessa problem borta. Mycket små rester fanns kvar i extrema situationer och då endast under några sekunder.

Olika raser, stora och små

Otaliga är de vuxna hundar jag tagit till vår familj som inte kunde vara lösa på promenader. Somliga har jag fått ordning på, på enbart några minuter, några få har det tagit upp till ett par år.

Olika raser, stora som små

Otaliga är de vuxna hundar jag tagit till vår familj som skällt i tid och otid, varit under oerhörd stress, samma där, somliga blir bra så gott som omedelbart, somliga tar upp till några år.

Olika raser, stora som små

Åtskilliga är de vuxna hundar om har haft "sinnessjuka" stressbeteenden, som t ex snurra runt, runt, försöka krafsa sönder väggar o s v. Vissa kommer över detta fort, vissa tar det lägre tid med, men kan ibland vid extrem stress poppa upp till ytan igen under resten av hundens liv, till skillnad från t ex skällande och rymmande som försvinner i bakgrunden och glöms bort med tiden.

Chihuahua

En hund var rätt och stressad och nervös. Ryckig. Mager. Han hade dessutom sprungit och gömt sig för barn och när han blivit trängd bitit barn. Efter ca 3 månader var han bra i hullet och efter 6 månader var han lugn och trygg. Dessutom ÄLSKAR han barn idag.

Fysisk rehab.

Updaterad 2020-12-09