Rangordning

 

Ranghög ska ALLTID människan vara. Ingen hund ska stå över en människa, inte ens den minsta lilla nyfödda spädbarn. Människan ska vara ledaren, oavsett vad.

 

Ibland måste vi låta hunden styra till viss del. T ex när en hund bestämmer riktningen när ni följer ett spår som ni satt hunden på. Varje gång som man låter hunden bestämma, ju viktigare är det att ha grunden etablerad och påminna om din status som flockledare regelbundet.

 

Rangordning är inte så betydelsefullt i en grupp hundar som har en bra och stabil flockledare. Ibland undergrupperna, d v s hundarna, är de olika proffesionerna mer eller mindre fixa och hunden utvecklar det den är bra på och blir ledare i sin roll, om den inte tränas annorlunda, utan bara får vara hund.

Då jag nyligen (2013-2014) har haft förmånen att följa tre kullsystrar, så kan jag splitta upp dem en och en i några olika moment under deras utveckling, så var och en kan se. Dessa tre unga damers utveckling är på inget sätt unik, utan en helt vanlig historia.

Systrarna Ebba, Diana och Filippa.

Ebba är utan tvekan den som går fram när det gäller dödande av byte, då ligger hon på.

När det är mörkt är Diana larmaren.

När det är ljust är Filippa larmaren (tillsammans med sin faster som är förste larmare).

Diana var den hund som först gick ner i källaren, de andra två gick ner först tredje gången de hade tillgång till att gå ner.

Först ut ur bilen när det är mörkt på skogen är Filippa.

Den som sist går ifrån gäster när det är färdighälsat är Diana (om man inte räknar hennes faster utan enbart bland dessa tre).

När det gäller att släppa ifrån sig "byte", mat eller tuggben, eller t o m leksaker, så är Ebba orubbig, ingen tar det hon har om hon inte lämnat det först, då bryr hon sig inte. De andra två låter andra hundar ta ur munnen på dem, om de blir satta i den situationen.

Detta är bara några exempel, av dem kan man förstå att en hund som är hög i rang inte alltid är bäst på allt eller högst i rang i alla situationer. De andra behövs och är nödvändigtvis inte alltid högst i rang i varje situation.

 

För att bli en flockledare krävs ett bra kroppsspråk.

 

 

Mobbing

Mobbing misstas ofta för rangordning.

Mobbing är att hundar skadar varandra, fysiskt eller psykiskt. En hund eller hundvalp är inte född till att hela tiden vara under toffeln på vissa andra hundar. Så får det inte vara!

Om man som hunduppfödare har en valp i kullen som är mobbad så MÅSTE uppfödaren se till att den blir skyddad. En sådan valp kan växa upp och få psykiska skador för livet. Den kan bli nervös, aggressiv eller på annat vis fördärvad. Är vi uppfödare har vi ansvar för våra hundar, det inbegriper även alla valpar i de kullar vi föder upp.

Alla hundar har rätt att känna sig trygga och älskade för den de är.

Jag känner flertalet kennlar som genom åren har haft problem med aggressivitet, nervositet eller liknande i kenneln.

Flera av dem har tagit min hjälp för att bli av med problemen i sin kennel/hundflock.

Med träning med mina metoder har jag kunnat förmedla min kunskap och de har sedan fått en hundflock som bestående lever i harmoni, generation efter generation.

Flertalet av dessa kennlar har också haft hälsoproblem något mer än det vanliga på sina hundar, och efter träning med mina metoder har hundarna utan annan åtgärd än det mentala blivit friskare!

Även "olyckor" för hundarna har minimerats i dessa kennlar efter mina metoder.

Dessa människor kan i sin tur hjälpa till att förmedla dessa träningsmetoder till andra som har bekymmer...

Därmed har ett stort antal hundar fått ett friskare och lyckligare liv.

 

DET FÅR ALDRIG VARA PRAXIS ATT VISSA HUNDAR ELLER HUNDVALPAR I EN KULL SKA VARA MOBBADE!

 

 

Kroppsspråket tillsammans med att man är handlingskraftig om något "otäckt" händer så man kan skydda sin familj och att man inte är elak, sedan har man oftast ledarskapet som i en liten ask.

 

Uppdaterad 2018-10-10