Omhändertagande

 

Jbv (jordbrukverket) inspektörer har rätt att förorda ett omedelbart omhändertagande om de anser att akut fara förligger för djuren.

 

Idag sker omhändertaganden regelbundet, som en del av inspektörernas jobb. Tyvärr har jag sett allt för många felaktiga omhändertaganden och felaktig hantering av omhändertagna hundar för att vara imponerad över den senare utvecklingen.

 

För sa man att en bra inspektör tog hand om djuren i sitt område, gav rätta råden och vägledde folk, förklarade regler och bestämmelser så varje djurägare hade det så bra det bara gick till sina djur. Att det skulle komma till ett omhändertagande var en skam för inspektören, den hade ju då misslyckats i sitt arbete.

 

Idag tas hundar mer eller mindre regelbundet från sina ägare av jbv.

Därifrån tas hundarna till diverse olika privatpersoner, uppfödare, och ofta inackorderingsställen.

Så fort som möjligt efter omhändertagnadet ska varje hund besiktas en och en av en veterinär.

Staten vill sedan inte betala åtskilligt för hundar som står uppställda på inackorderingsställen dag efter dag. Hundarna ska alltså säljas fort om. Ofta läggs detta ansvar på inackorderingsställets personal, de ska då bli hundförsäljare åt staten. Många av dessa har inte erfarenhet av säljande av speciellt problemhundar. Oftast så ljuger dessa dessutom och säger att hundarna är friska, glada o s v. Så kan det vara hundar som är sjuka, både fysiskt och psykiskt.

Hundarna får som regel inte med sig något veterinärintyg, trots att det ska finnas för var och en av hundarna.

Hundarna får inte med sig någon skötselanvisning för att hjälpa hunden att få bli frisk och leva ett lyckligt liv framöver.

Säljaren kan omöjligt veta om ev. sjukdom som inte syns vid vanlig besiktning föreligger för hunden, t ex epilepsi.

Säljaren som omöjligt får klart för sig ingående mental insikt på varje enskild hund och vad det behöver av hundägaren för att kunna göra de rätta placeringarna. Tar staten ansvar för dolda fel?

 

 

Trauman

Tvångsomhändertagna hundar? De har stor risk att bli permament ärrade för livet i sin själ. De blir sällan samma glada hundar de en gång varit, om de var glada innan tvångsomhändertagandet. Det är stor risk för mentalt handikappade hos dessa hundar för resten av sina liv.

 

 

Hur gick det sen?

Jag hör mer och mer om hur hundar fick det efter omhändertagande, många gånger har de hamnat ur askan i elden! Vem tar ansvar för detta?

När det gäller att skaffa sig hundar som tidigare farit illa och inte till fullo återhämtat sig.

Skaffar man sig en sådan hund så ska man vara noga med att få ett rättvisande veterinärbesiktningspapper. Man ska också få skötselinstruktioner med speciell inriktning vad gäller att se till att hunden blir frisk och sund.

Många tänker sig att få en hund billigt. Billigt är frågan, då dessa hundar måste återställas till en bra kondition, och sedan ändå kanske har både fysiska och psykiska men för resten av deras liv.

Att vara med och rädda en hund. Men vad är det för räddning om hunden fortfarande år efter de skaffat hunden har samma problem som när hunden omhändertogs! Samma orsak till att hunden i förstånde omhändertogs...

Här har vi ett mycket allvarligt problem idag. Det har blivit populärt att ta djur till höger och vänster, men att se till att dessa djur får det bättre är något som man inte lägger förutsättningar för, något som inte kollas upp, och ännu mindre ger med information för till nya hemmen!

En hund som inte är fullt frisk ska generellt inte omplacerat. Om staten inte har möjlighet att ge dessa hundar rätt vårt utan fort måste ut med dem, så tycker man att man som minst borde lämna med veterinärbesiktningsintyg och instruktioner om hur hunden ska bli frisk. Detta sker inte idag. Tvärs om! Många sjuka hundar med papper på att de är sjuka, säljs vidare till privatpersoner utan stor erfarenhet och ljuger att hunden ifråga är fullt frisk, trots bevis på motsatsen.

 

 

Kostnader

Dessa omhändertaganden är OTROLIGT dyra, även om hundarna går ut dagarna efter de blivit tagna. Långt före det ens är klarlagt om de som tog hundarna gjorde rätt... Dessa skyhöga kostnader kommer från skattebetalarna.

Frakt av djuren är inte gratis. Kostar både transport och arbetskraft.

Besiktning på var och en av hundarna är inte gratis, veterinärkostnader är dyra.

Ett dygns inackordering år 2015 ligger mellan 350-500:-/dygn och hund.

Räkna själva...

 

 

Krav

Efteråt ifall det är konstaterat att det var rätt att ta hundarna så kan den som blivit fråntagen sina djur läggas ekonomiskt ansvarig. Många av dem är otroligt fattiga, eftersom hunduppfödning är så dyrt och inte ger inkomst, om man är seriös, så det är sällsynt att staten/skattebetalarna får tillbaka sina utgifter någonsin.

 

 

Norge

I Norge (2013) får uppfödare som har sålt hundar till en som får sina hundar omhändertagna ta reda på den/de hunden/hundarna. Där läggs alltså ansvaret för att uppfödare/säljare väljer rätt köpare till sina hundar.

 

 

Om staten inte har möjlighet att ta hand om sjuka djur på ett bra sätt borde de inte dra på sig sjuka djur!

 

 

Förr och nu (2015)

Förr när någon blev ålagd att minska hundantalet så gjordes det genom att de fick kanske en vecka eller en månad på sig att avliva och/eller placera om/sälja hundarna/djuren, allt efter bedömningen om hur akut det var.

Det kortaste tid jag hört var en som på 24 timmar skulle placera ett 45-tal hundar. Hon fick behålla 3. När myndigheten gjorde kontrollbesöket efter tidsfristen så avlivades de som inte var avyttrade så som var beordrat.

Idag tar staten dem, och skryter om det!

Staten har INTE kompetens till hundförsäljning, det är en konstart att hitta rätt hem åt rätt hund, något som fodrar kännedom i försäljning OCH kunskap om varje enskild individ/djur som ska säljas/avyttras.

Deras tvångsomhändertagandes omkostnader ska betalas av djurägaren, det är alltså djurägarens ansvar.

Varför väljer staten att TA IFRÅN istället för att låta detta vara ägarens ansvar fullt ut? Inte bara en räkning på ett ibland extremt dåligt utfört arbete.

Man är rädd att den som inte ska ha hundarna tar tillbaka dem och fortsätter. De som gör det, de kommer i vilket fall skaffa nya djur, så de måste kontrolleras regelbundet vilket som.

Vi vet att många är väldigt fattiga, vilket innebär att hur staten än kräver dessa personer på enorma summor som omhändertagande kostat, så är det inte troligt att de får tillbaka så mycket av alla kostnader, vilket innebär att detta kastande med oskyldiga djur blir att ligga på skattesedeln. Är detta vad skattebetalare ska betala?

I Norge läggs uppfödare och säljare delvis till ansvar för hundar som inte har det bra. De får helt enkelt ta tillbaka dem. Ofta får de också hämta dem. På detta vis kanske uppfödare och säljare tänker sig för lite mer än när de endast säljer till första som kommer. Något som jag tycker skulle vara förnuftigt. Hundarna kommer alltså på så vis till folk med raskompetens och säljvana.

Ett exempel från våren 2015: En som skaffade en omplaceringshund som kom från ett omhändertaget gäng fick höra att hunden var frisk. När de fick hem den var den inte frisk. Dessutom hade hunden mental problematik så den inte alls passade hos denna nybörjar-hundägaren som första hund. Efter några dagar visade det sig att förutom uppenbara sjukdomstecken hade hunden i fråga även epilepsi. Detta kunde ju den tillfälliga försäljaren inte veta eftersom den inte hade kunskap om individerna. Är det så det ska vara?

 

 

Exempel hösten 2015

Idiotin når nya höjder. En man som råkade ut för en bilolycka och hamnade på sjukhus fick hunden omhändertagen, den kunde ju inte sitta själv i bilen när husse var sjuk på sjukhus.

4 dagar senare ska han inte få tillbaka hunden förrän efter nästa möte, om ca 1 månad!!! Dessutom visade det sig att hunden som är trygg och glad med sin ägare mådde dåligt, var nervös och stressad där den hade placeras. Hunden utsattes alltså för omotiverad stress då den hade ett bra hem där den mådde bra, alltså utsattes hunden för onödigt lidande varje sekund den fanns kvar på detta ställe, detta av staten i form av Jordbruksverket.

Är detta en bra framtid för vårat djurskydd?

Efter påtryckningar och till sist med hjälp av tredje stadsmakten, media, så ändrade Jordbruksverket sig och lämnade ut hunden. Varför de ändrade sig vägrade de säga.

Ett tips, ni som åker med hund, skriv en lapp och sätt i fönstret, med dina egna uppgifter och din närmastes uppgifter, så kan någon ta kontakt som ser uppgifterna, ifall det är fara och färde, av en eller annan anledning.

 

 

Vill ni ta hand om omhändertagna hundar?

Ta er i akt! Dessa hundar utges ofta för att vara fullt friska, trots det kan det finnas intyg som bara är några dagar gammalt som säger motsatsen! Kräv att få se intyg! Kräv att få skötselråd för att återställa hunden i fysisk kondition.

Kom ihåg att dessa hundar har en tydligt fysiskt och psykiskt handikapp, i större utsträckning än normala omplaceringshundar. De kräver mer tid, kunnande, troligen mer aktivering och ibland väldigt mycket extra veterinärvård.

Läs mer om omplacering av hundar.

 

 

180712 Några av mina erfarenheter

Jag har upprepade gånger genom året sett och ibland behandlat (på hundtrimmet eller som instruktör) ett flertal hundar som blivit slitna från sina hem av myndigheten och sedan placerade ut hos "hutt och mutt".

Jag har ännu inte sett en enda hund som varit frisk, glad och lycklig. Alla har haft störningar. Inte alls ovanligt både fysiskt och psykiskt.

Men det är ju inte alls konstigt. Först slits de upp, ofta under hemska omständigheter, från sina hem. Sedan placeras de hos en den ena och en den andra.

Idag ofta unga flickor med mycket hjärta och lite erfarenhet. Den vanligaste klassikern är att dessa människor tror att hundar är bäbisar och blir ofta behandlade därefter. Däremellan försöker de vara proffsiga och behandla djuren efter skolböcker eller TV-program, vilket ofta också slutar i katastrof, då dessa personer inte ens förstår vad de ser på TV och då varje individ måste bli behandlad efter varje enskild situation. Vissa saker är inget som en bok eller ett TV program kan lära ut, utan endast erfarenhet.

Sedan ska ofta dessa unga, oerfarna människorna placera om hundarna. Jag har hört de mest hemska hundhandlarmetoder som använts för att prångla ut hundarna så fort som möjligt till första bästa. Vissa av mina valpköpare har i stort sätt blivit förföljda för att de försökt övertala dem att ta en hund, gärna på minuten! Sååååååå brottom...

De som i sin tur vill ha dem är ofta folk som vill ha en hund att tycka synd om eller en billig hund, eller både ock. Inget av det lägger grunden för ett bra hundägande.

Folk som bara vill ha en hund som är billig värderar dem i regel inte så som vi andra gör, som de är VÄRDEFULLA!

Folk som bara vill ha hund för att ha en att tycka synd om kommer ofelbart att göra hunden olycklig, de skapar ett offer som aldrig får vara lycklig och fri i själen. Aldrig uppskattad för vad och vem den är.

Sedan när hundarna väl är i sina nya hem så "skyller" nya ägarna på tidigare hemmet för alla hundens tillkortakommanden.

Något jag hört till leda är t ex: Hunden var SÅÅÅÅÅ mager när den kom, det är därför den är undernärd nu. Då kan det vara många år senare. Värsta djurplågeriet pågår så år ut och år in.

Hundar som är toviga skyller nya ägaren på att de vill inte "göra illa" sin hund då den haft det så svårt, så de kan inte borsta den! Så vansköts hunden dag efter dag.

De vill inte "vara stygg med hunden" och lära den vara balanserad i temperamentet, då den haft det SÅ SVÅRT. Så pågår lidandet...

Nya ägaren tar alla tillfällen i akt att många år efter omhändertagandet fortfarande skylla på tidigare ägare, och därmed fortsätta med vanvård, och tror sedan konstigt nog att de därmed framställer sig själva som räddande änglar som tar hand om en sådan hund.

I själva verket är det rena djurplågeriet.

Så länge staten inte har kunniga, erfarna människor som tar hand om och sedan ombesörjer för mycket noga utvalda hem till dessa hundar med specialbehov, så kan de inte ta hundar och tro hundarna ska få det bättre.

 

En bra hundägare tar ALLTID hand om sin hund och ser till att den får DET BÄSTA.

En bra hundägare ser till att ens hund blir av med ALLA eventuella sjukdomar eller nevroser, OMEDELBART! Oavsett var ifrån problemen kommer.

Duktiga hundägare har på det viset hundar som är glada och friska och utan problem.

 

 

Människa - hund

I människovärlden har vi gått igenom detta. Man började ta barn i tid och otid och förvarade barnen på ett ofta oacceptabelt sätt. Barnen växte upp och tala de om sanningen. Sedan blev man mer restrektiv. Att ta barn ska inte vara vardag, det ska vara extrema omständigheter. Idag tycks det däremot vanligt att barnen kan bestämma, vi ska lära barn att smita från obehag, även när de gjort fel. Staten hjälper barn att bli ouppfostrade. Att barn växer upp och lär sig hitta kryphål istället för att lära sig samhällets regler, och rätta sig efter vad som är rätt och fel.

För att återgå till hundarna.

Dessa förmåner har inte hundar. De är helt i händerna på djurplågare. Vi som älskar hundar måste skydda dem! De kommer aldrig växa upp och säga ifrån. Det kommer ann på oss människor att skydda våra fyrfota älsklingar.

 

 

Död

Många djur varje år går till en för tidig död p g a dålig mental skötsel, många fler än de som dör av fysiska orsaker. Ett ständigt uppslitande från hem till hem är en vanlig orsak till en mycket djup och ibland livslång mental stress som kan leda till att hunden till sist blir till synes ohanterlig för det stora flertalet av människorna, inklusive många hundexperter. Vissa hundar klarar av många flyttar, vissa klarar inte av en enda flytt. Hur de klarar flytt beror i huvudsak på två saker, hur flytten går till och vilken kunskap och kompetens den får i nya hemmet. Sedan finns det olika benägenhet till känslighet för flytt på olika raser och individer.

Många hundar får återkommande fysiska problem p g a psykisk press, som kan komma av t ex många flytter eller kanske enbart dålig mental skötsel.

 

 

Det verkar som att ta hundar har blivit ett självändamål, får inspektörer provision på djuren de tar från sina hem?

 

 

Läs mer om inspektörer.

 

Uppdaterad 2018-07-12