Myter

 

Jag är vansinnigt trött på alla vilseledelser som folk kastar ur sig utan att veta ett dugg. Här kommer några villfarelser som folk tydligen tror på, trots åtskilliga bevis på motsatsen.

 

 

Det förekommer hemskt många myter inom hund. Här kommer några myter som jag snappat upp genom åren och gärna vill slå hål på:

* Att man får flera valpar vid varje parning. Ja och nej! Varje parning kan också ha motsatt effekt, vilket gör att den "vinst" man eventuellt gör vid andra parningen äts upp av den förlust denna parning skapar på första parningen. En hane tar 2-3 dygn på sig att "ladda om", så flera parningar för tätt är alltså totalt meningslösa. Man bör också förstå att om det blir några valpar från var parning så kan åldersskillnaden vara stor i kullen, det är inte gynnsamt för de mindre valparna eller för mamman. Som ett exempel: Om första parning resulterar i en valp och andra parning vi säger efter 2 dygn som tycks vara populärt, så resulterar det i en valp, fast kanske först 5 dagar efter parning, eftersom sperma kan leva så länge, då blir det alltså 7 dagars åldersskillnad på största valpen och minsta valpen. Mitt råd: Ifall du får en riktig parning och hägning om minst 10 - 15 minuter, låt det vara med det! Det behövs inte flera parningar. Om parningen är kortare, ha hunden stående med baken högre, pressa dock inte på buken! Låt hunden stå så tills 10-15 minuter har förlöpt från hägningens start.

* Att man ska ge kalk under dräktighet åt tikar. Detta kan motverka tikens egen förmåga att ta upp kalken vilket gör riskerna större för mjölkkramp på tiken under digivningen. Något som t o m tiken kan dö av om det vill sig illa. Alltså inget att leka med, anser jag. han man dock en gång rubbat tikens förmåga att ta upp kalk är risten stor att man får fortsätta med tillägg resten av hundens liv, om man inte är klok och tar en sådan hund ur avel, så den slipper lämna sin oförmåga att fungera normalt till nästa generation.

* Att hundar inte behöver avmaskas. Det är MYCKET VIKTIGT att avmaska tikar och valparna, tiken redan vid början på löpet och sedan fullfölja enligt anvisningar som finns på det avmasknings medel som ni väljer att använda. Hundar har mask, mer eller mindre. För att man inte ser mask, innebär det inte att hunden är maskfri. Vid löp eller andra stressituationer (en stressituation är till exempel löp eller en förlossning) kan inkapslade maskar utlösas och sättas fria i omloppet. Därför är det extra bra att avmaska i början på löpen på tikar. Växla gärna maskmedel till vardags, fast inte precis under perioden när man har valpar.

* Att om man parar en hund med ett fel men en hund som har motsatt fel, så kan det bli bra valpar, skitsnack! En hund med ett fel ska alltid paras med en individ som har nära nog perfekt egenskap i den detaljen.

* Att man kan para hundar med dåligt psyke för att få temperamentet bättre hos individen, mamman. Har man svårt att leva med temperamentet hos sin hund kanske man ska träna med den eller i värsta fall kanske inte ha den kvar. Att producera en generation till med hundar men dålig mentalitet är inte svaret! Mamman lämnar inte bara sina gener till sina barn, hon lämnar dessutom fostran i stor utsträckning, en tik med dåligt temperament är inget som man ska använda i avel.

* Att hanhundarna bestämmer antalet valpar per kull, fel igen. Det är tiken och hennes antal av ägg som bestämmer antalet valpar per kull. Hanen har antingen bra spermier eller inte. Han har inte både ock.

* Att olika hanhundar har olika långa hägningar, fel igen, det är tiken som håller fast hanhunden, hanen kan inte göra mycket för att påverka det. Vid höglöp håller tiken oftast kvar hanen lite kortare tid (betraktar utifrån henne själv), vid början eller slutet av höglöpet håller tiken kvar hanen marginellt längre i regel. Hanar som endast stiger på tikar som är rejält mogna får därför något kortare hägningar än vad som är medel för tiken.

* Att tiken ger mycket hanvalpar eller tikvalpar. Fel! Det är hanens arvsanlag (X respektive Y-kromosomer som hanen bidrar med, tiken har endast X-kromosomer) och slumpen som avgör kön. Aldrig tiken. Det finns hanhundar som i övervägande ger hanvalpar eller tikvalpar. Sedan kan man till viss del påverka det hela med när i löpet man parar tiken. Men det vanligaste är dock att hanar ger ungefär hälften av vart kön, utslaget på tillräckligt många avkommor. Resten är det slumpen som avgör.

* Att hanhundens spermakvalitet kan avgöra att valpar dör! Arvsanlagen från hannen kan ge vissa svagheter i överlevnad, men spermiernas kvalitet ger valpar eller inte.

* Att hundar inte får mask om de bara går i koppel. Hundar har mer eller mindre mask, alltid!

* Att katter inte har mask om de inte är utekatter. Katter har mer eller mindre mask, alltid!

* Att katter som har rena öron inte har ögonskabb och därmed inte kan smitta andra med öronskabb. En myt igen, det kan ligga långt ner, katten har en fantasisk förmåga att bekämpa öronskabb, så länge de är i bra ålder och kondition kan de leva i många år med öronskabb utan att man vet det. Det kan ligga längre ner i hörselgången, efter kröken, så inte ens en veterinär hittar det, om man inte avlivar katten och skar upp och kollar. Trots detta smittar den t ex andra katter och hundar! De flesta katter med öronskabb som är friska och vuxna har en skabb som inte syns för blotta topsandet.

* Att tikar ska ha en kull innan de steriliseras, fel!

* Att steriliserade tikar är mer sjuk, fel! Fakta är att steriliserade tikar har mindre risk för bröstcancer och livmodersinflammationer.

* Att hundar är sjuka ifall nosen är varm och torr. Fel!

* Att blandraser är friskare än renrasiga hundar. Fel! Total utavel däremot, som kräver lång dokumentation för att vara säker på, ger friskare hundar. Alltså om man parar två rashundar med lång, dokumenterad härstamning så blir avkomman friskare i första generation, sedan är effekten borta. Detta gäller både blandras och renrasig avel.

* Att alla hundar gillar att bli klappade på huvudet, fel! Det finns åtskilligt med hundar som måste tränas att acceptera det, det är inget som hundar närmalt gillar.

* Viftar en hund på svansen är det alltid glad. Fel! Även aggressiva hundar viftar ofta på svansen. Viftar hunden och hela bakdelen följer med i rörelsen eller böjer sig i den klassiska possitionen där de ligger på frambenen och står bak, då är det normalt en vänlig viftning. Om däremot hunden har väldigt hög svansföring, ofta stel, kan det vara aggression.

* Att enbart hanhundar rider. Fel! Tikar kan mycket väl rida på varandra också.

* Att endast hanhundar lyfter benet när de kissar, fel. Hanhundar kan hålla upp båda bakbenen när de kissar, alltså stå på frambenen med hela baken upplyft, för att nå så högt som möjligt. Tikar kan också lyfta benet när de kissar, ibland båda bakbenen, fast i båda possitionerna är tiken mer marknära i regel, medan hanhundar strävar uppåt, ju högre, ju bättre. Även kastrerade och steriliserade hundar kan lyfta eller eller två ben.

* Att matrester är bra för hundar, nja... Många matrester kan vara giftiga eller på annat sätt farliga. Det blir svårt att kontrollera vad hunden får i sig exakt. Vissa matrester går bara rakt igenom utan minsta nytta. Risken för fel balans i kosten är enormt stor, då uppstår brister eller överskott, båda kan vara farligt för hunden. Vissa matrester är skadliga för hund, t ex giftiga. Matrester är inte hundmat...

* Att vitlök håller borta ohyra från hundar, fel! Däremot kan vitlök i större mängder vara giftigt för hundar.

* Att man inte behöver träna en sällskapshund, då den enbart är till för sällskap, fel! Alla hundar måste tränas, mer eller mindre, för att passa in i möblerade rum och kunna hanteras och inte skada sig själv eller andra. Hunden fodrar vägledning för att vara i harmoni och må mentalt bra. Alla hundägare har ett ansvar.

* Att hundar äter gräs när de är sjuka eller när det ska regna! Fel! Hundar äter gräs ibland, man tror gräs var en av de ursprungliga dieterna för hundar. Gräset är extra skirt och mjukt på våren, som de flesta gröna växter, då är det extra gott. Även gräsrötter kan hundar vilja åt, speciellt på våren. En lätt ökning av gräs och rot ätande på hösten är också vanlig.

* Att hundar äter mat som är extra välsmakande. Fel. Hundar har dåligt utvecklad smak, de luktar sig till maten och äter det som LUKTAR gott (i hundens näsa, t ex ruttet).

* Att hundar slickar sår är bra, för båda människa och hund, fel! Hundar har mindre antal bakterier i sin saliv och mun än vad människorna har, då skulle man lätt kunna tro att det vore mer hälsosamt att hunden slickar bort smuts från ett sår än att man slickar bort det själv, men så enkelt är det inte heller. Vi människor är mer eller mindre immuna mot våra egna bakterier, medan hundens bakterieflora är främmande för den mänskliga kroppen. För mycket slickande är dessutom rent skadligt då såret inte får chans att läka, i sådana fall man kan tvingas sätta krage på hunden för att såret ska få läka ifred.

* Att hundar säger till när något är fel. Så behöver det inte alls vara, det kan vara vilket som. Hundar som drar på långvarig sjukdom kan dessutom vara väldigt duktiga på att dölja sin sjukdom. Det är instinkt, då en skadad hund lätt kan bli utputtad ur flocken då den sinkar de andra. Ibland kan sjukdommen vara utvecklad i full blom innan människan ser att hunden är sjuk. Det gäller att förstå hundar och deras fysik, och psyke.

* Att hundar importerade från bra kennlar med alla hälsopapper och behandlingar i ordning inte kan föra med sig sjukdom eller smitta till Sverige. Fel! För att bara nämna ett exempel, hjärtmask. I länder där hjärtmask finns och hunden får medecinering innan den kommer till Sverige KAN om man har extrem otur bli återsmittade innan de är i Sverige, då har man med sig sjukdomen, därför att det extra bra att upprepa alla behandlingar på en importerad hund efter den anlänt till Sverige, och hålla hunden i "hemkarantän" (alltså i utrymmen extremt bra för sanering och ta upp all avföring och urin med stor nogrannhet, och tvätta händer + gärna byta kläder vid all kontakt med hunden) tills all medecinering fått chans att bota hunden, igen.

* Att hundar äter sten, avföring eller annat olämpligt för att de har brister. Fel. Man har gjort och gör (2012) en enorm mängd tester, ännu har ingen brist upptäckts, så det är fortfarande ett mysterium till viss del. Vissa hundar utvecklar sådana beteenden p g a understimulans / underaktivering. Vissa hundar äter helt enkelt sten, avföring eller annat för att de inte får tillräckligt med mat. En del blir upplärda av sin flocks andra hundar. Sedan finns det ett enormt stort mörkertal som vi inte vet varför de äter olämpligt.

* Att hanhundar som parar första gången inte har fertila spermer, fel! Sperman som inte används utbyts regelbundet, däremot efter en tömning tar det ett tag innan hanhundar har "laddat om" i full styrka, upp till tre dagar räknar man med (2012).

* Att hanhundar som parar första gången enbart får hanhundsvalpar. Fel. Det är bara att kolla i SKK´s register att det inte är sant.

* Förr trodde man benhårt att enbart linje-avel och in-avel kunde ge en homogen typ av hundar, idag vet vi bättre. Typ-avel fungerar bättre, de det bygger på ut-avel så det inte framkallar oönskade arvsalag och därmed dåliga egenskaper som bi-effekt.

* Att ben gör hunden lös i magen, BULLSHIT! Läs mer nedan.

* 2-fingers regeln är en mycket farlig myt. Läs mer nedan.

* UV-skydd för hundar. Hunden har päls! Läs mer nedan.

* Tear-free för hundar. Hunden är inte en bäbis! Läs mer nedan.

 

 

Strävhårig

Para strävhårigt med korthårigt ger endast strävhåriga valpar. SKITSNACK!

Jämför att den strävhåriga, som är dominant över korthår, istället skulle vara en korthårig Chihuahua, och att den korthåriga (som är recessiv till strävhår) är en långhårig Chihuahua. Alla vet väl att parar man korthårig Chihuahua med korthårig Chihuahua kan det bli både ock i kullarna, beroende på vad dold gen de korthåriga bär på. Parar man två långhåriga kan det bara bli långhår. Parar man en av varje kan det bli både ock.

Samma sak strävhår-korthår.

Parar man en strävhårig hund med en korthårig kan alltså både ock dyka upp i kullarna. Parar man två strävhåriga kan det ge korthår, om anlagen finns på båda föräldrarna. Parar man två korthår kan endast korthåriga valpar komma.

Sedan måste man förstå slumpen.

 

Brindle

Sedan var det Brindle. En del vill absolut inte ha Brindle för tar man in en så kommer varenda hund blir Brindle sedan. Vilket skitsnack! Ta t ex min högt älskade och extremt vackert färgade Norton´s Leonardo som exempel. Kolla in hans avkommor.

Brindle har mot de flesta färger en dominans, vilket betyder att nästan vilken färg som helst som partnern har så kan det blir Brindlevalpar om bara en av föräldrarna är Brindle. Detta innebär inte att alla blir det, mycket långt därifrån. Jag jobbar hårt för att få fram en korthårig Brindle tik som kan hålla sådan kvalitet så jag vill ha kvar den, och efter en lång tids strävan har jag nu en sådan som jag hoppas kunna spara, om den får allt den ska ha som eventuellt blivande framtida utställnings- och avelshund.

Parar man Brindle med Brindle så kan även andra färger komma ur en sådan kombination, beroende på om föräldrarna bär på andra anlag också, som t ex vår älskade Leonardo.

Sedan måste man förstå slumpen.

 

 

Storlek på nyfödda valpar

Storlek på nyfödda valpar beror inte på vuxenvikten på pappan.

Vissa blodslinjer har ärftligt hög eller låg födslovikt, eller normal för den delen.

Foder, avmaskning och allmän skötsel och kondition på mamman har mycket att göra med valpars vikt när de föds.

Hur gammal mamman är har också att göra med valparnas födslovikt. Ju äldre mamma, ju större nyfödda valpar.

Valpvikten på nyfödda valpar har inget att göra med vuxenvikten på samma hund.

 

 

Att tro att någon inte kan sköta hundar för att de har många hundar är rena skitsnacket

Det finns de som inte kan sköta en hund, och har endast en hund eller några få. Jag känner till MASSOR av sådana fall med ensamma vanskötta hundar, eller familjer och kennlar med endast några få hundar som har en eller flera hundar i dåligt skick och inte klarar att göra något åt det, sorgligt nog. Man kan lätt förlora förtroendet för människor i detta 'fack'. Jag känner också åtskilliga hundälskare som har och/eller haft massor av hundar som både har och har haft underbara liv.

Mina hundar har och har alltid levt tillsammans med mig. Inte bortstängda från mig. Jag lever med hundar för att jag ÄLSKAR hundar. Inte för att ha dem och samla på hög i någon undanskymt hörn.

Genom åren (första besöket av inspektör hade jag i mitten av 1980-talet) har jag haft åtskilliiga inspektioner från både Hälsovårdsnämnd, Kennelklubb och Jordbruksverket, de har alla gånger utom en kommit utan förvarning. Besöken har sällan varit längre än ett år emellan på alla år. Aldrig har jag haft hundar i hundhus, kennelbyggnader och liknande bortstängda från mig, utan de har i alla år levt kring mina fötter. Det finns det alltså bevis för via alla inspektioner.

Jag skulle gissa att jag genom åren ägt minst 1000 hundar av många olika raser och ur många olika rasgrupper, jag har i det närmaste täckt upp alla rasgrupper. Gör det mig till dålig på att sköta hundar så är jag nog Sveriges dummaste person, har jag inte med all den erfarenheten lärt mig hur man sköter en hund så borde jag nog sjukförklaras mentalt...

Läs mer om vilka raser jag har eller har haft.

 

 

Ben ger dålig mage är en ren och skär myt

Myten att hundar blir lösa i magen av ben är värsta sortens BULLSHIT!

Om man däremot kokar ur märgen ur benen och ger hundar så blir hundar lätt lösa i magen av den soppan. När man kokar så frigör man märgen och fetterna, som fungerar som rena lavemanget i magen på hundar.

Likaså om man gräver ur märg och utfodrar hundar med så är det lätt att hundar blir lösa i magen av detta, speciellt om det är kokt.

Det är alltså för mycket och för hunden onaturligt framtagen märg till hundar som är problemet, inte benen som oftast får skulden.

 

Riktiga köttben är underskattade.

De bidrar med en eminent tandvård på många olika sätt. Tandvården är i mitt tycke i det närmaste oersättlig när det gäller att ha bra tänder på sina hundar.

I alla olika sorters tandkräm för hund ingår benkalk, därför att det stärker tänderna. Själva smulorna som hundar lyckas rispa ur benen är alltså tandvårdande. För mycket av den varan, d v s mer benkalk än vad hunden behöver, går bara ut i andra änden. Då brukar avföringen bli ljusare, ibland t o m bengul, och väldigt torr, rent smulig. Detta beror på att kalk är stoppande då det suger upp vätska.

Senor och trådar på benen fungerar som tandtråd. Vi som ger riktiga ben har väl många gånger sett hur hunden kan dra i en tråd om och om igen. De försöker få lös den. Resultatet blir en fantasiskt förstklassig tandflossning.

Skav av kött kvar på benet kan hunden försöka få loss genom att gnaga med insisiverna, då dessa små tänder till sist äntligen får sig en behandling.

Den tar också hand om andedräkten. Hundar med dålig andedräkt som är rena i munnen brukar ganska fort bli av med dålig andedräkt när de får riktiga ben.

Som exempel kan jag nämna att när jag tagit hand om främmande vuxna hundar som haft dålig tandstatus så räcker det inte att ta bort tandstenen och eventuell inflammation/infektion i tandköttet. Andedräkten kan fortfarande vara förfärlig efter att munnen blivit sanerad. Så ger jag dagligen alger på maten och Dental Fresch i vattnet. Det är inte alltid det räcker heller, fast det brukar minska lukten. Ger jag däremot ben så brukar det på några dagar ändra lukten ur munnen på hunden. Förutsättningen är naturligtvis att allt sjukt i munnen är avlägnat först.

 

Råa eller kokta? Rökta eller inte?

Det verkar vara nästan omöjligt att köpa ben idag till hundar som inte är minst lättrökta. Rökningen gör ben giftiga. För mycket rökt är alltså inte bra för hundar. Jag har fått ge mig på den punkten för att få chansen att ge mina hundar ben. Än har jag inte sett något som mått dåligt när jag ger dem benen.

Råa; Råa ben har kanske större chans att före med en eventuell smitta till hundarna, kanske är det därför man röker dem för att minska risken? Jag vet inte. Personligen ger jag gärna råa ben till mina hundar.

Kokta ben då. De underkänner jag. När man kokar så lösgör sig den nyttiga märgen i vattnet, ger man vattnet så blir hunden ofta att få magsmärtor och diarée. Ger man inte vattnet så är det bortslösat. En bit av det bra med benen tas bort. Benen i sig själv blir skörare, det vill vi inte ha till våra hundar. De behöver få tugga. Senorna lossar, eller om de ändå sitter kvar blir de sköra. Köttskrapet lossnar eller om det sitter kvar så lossnar det lätt. I stort sett alla fördelar som ben ger är borta när man kokar benen innan man ger dem till hundar.

 

Ben ger också sysselsättning. Att få tugga och därmed få utlopp för ett medfött beteende är något som tillfredsställer en hund. Hundar finner stort nöje i att gnaga på riktiga ben. Ju mer slamsor och mer naturligt det serveras, ju nöjdare tycks hunden vara.

Vissa hundar äter inte ben, eller för den delen gör något som helst som du försöker göra med dem. Dessa hundar har i regel levt utan tidigare erfarenhet av detta. De kan behöva serveras om och om igen, gång efter annan, innan de vågar sig på det hela. När det väl gör det så brukar det bli en favorit.

Jag har tagit hand om flera vuxna hundar som t ex inte vill leka, eller inte vill tugga på tuggsaker, ben eller liknande. Hundar som inte vill ta godis o s v. Det brukar bara vara att ge dem om och om igen, till sist provar de, och då blir de oftast fast! Allra vanligast är att dessa hundar när de väl förstått det härliga med köttben är de som tuggar mest, längst och är ovilligast att sluta. Det gäller samma med lek, godis o s v, de måste vänjas.

 

 

Fler valpar vid fler parningar, fel

En kompis till mig ville prova om det blev fler eller färre valpar på en eller två parningar. Högst ovetenskapligt förstås, då allt för mycket spelar in för om det blir många eller få valpar i kullen.

I vilket fall så provades flera raser som parades om. En gång parades tiken med en parning, en annan gång med två parningar. Ibland också med samma hanhund. Det verkade som antalet valpar i slutänden var det samma om det var en eller två parningar när man räknade ut statestiken.

Detta är samma som några specialister nere i Europa kommit fram till för några år sedan. Enligt dem så förlorades foster och ersattes med andra av likvärdigt antal vid upprepade parningar.

Vid parning med mycket långt mellanrum kan hela kullen ersättas med den nya parningen.

 

 

Bakfötter rakt bakåt

Vissa tror att om en hund ligger med bakbenen rakt bakåt så är alla leder prima. Detta är en myt.

Att tro att en hund har perfekta leder för att den ligger så är, en slutsats som kan bli tråkig när man sedan har fått hunden kollad och den kanske i alla fall har fel.

Sambandet mellan att ligga så här och om hunden har HD defekter, knädefekter eller annat finns inte.

En extremt handikappad hund däremot kan undvika att ligga så där för att den har svårt att komma ner i den ställningen och framför allt att den lärt sig att det är svårt att komma upp igen från den ställningen.

Det finns också hundar som är handikappade som trots det lägger sig så här, och sedan tjuter de för att få hjälp att komma ut, gång efter annan. Jag hade själv en sådan "valp" (storlek på valpen ca 30 kg, ca 6-7 månader) en gång i tiden. Den yl-tjöt så var det bara att rusa till och baxa upp den. Enligt uppfödaren var rasen så, uppfödaren nämnde inget om HD deffekter eller liknande som det i detta fall visade sig vara, mycket grav HD deffekt, hunden saknade delar av höftens detaljer.

 

 

2-fingers regeln är en mycket farlig myt

2-fingers regeln är en mycket farlig myt. Många än idag (skrivet 2017) tror somliga att om man sätter på en hund ett halsband och får in 2 fingrar under så är storleken bra på halsbandet.

Vem som helst måste ju ändå förstå hur absurt det är, om man tänker efter.

2 fingrar på vuxna människor är ju ganska lika i storlek. Storleksskillnaden är marginell.

Tänk er sedan en t ex Yorkshire Terrier på 2 kg och en S:t Berhardshund på 80 kg, två fingrar på båda?!

Det hela handlar om omkretsen på halsen och omkretsen på skallen där den är som vidast. Halsbandet MÅSTE sitta snävare än måttet på skallens omkrets, annars kan hunden ta sig lös och därmed är halsbandet mycket farligt.

Illutionen av att hunden är kopplad när den igentligen är lös är mycket farlig.

Jag hör varje år hundar där ägaren/vårdaren litar på att halsbandet är säkert där det sket olyckor och ibland t o m dödsfall p g a halsband som inte sitter säkert.

Instruktioner om hur ett fast halsband ska vara för att vara säkert finns på sidan om halsband.

 

 

170716 UV-skydd

UV skydd för hundar är inget annat än bullshit. Hunden är UV skyddad av pälsen. Hunden har päls. Det är hundens UV skydd. Något mer behövs inte!

Nosen och ögonen schamponerar och balsamerar man inte, men det är det enda som är utsatt för direkt solljus.

Att marknadsföra sin produkt (oftast schampo, balsam o d) som om den har UV skydd för hundar är alltså falsk marknadsföring.

Troligen ett sätt att lura folk att köpa produkten, folk som tror att hundar är människor.

Däremot behöver hunden naturligtvis svalka och vatten vid värme, för att de inte kan TA AV SIG PÄLSEN.

 

 

170510 Tear-free

Tror fabrikanter att vi hundägare ska hiva i schampon o d i ögonen på våra hundar?

Självklart måste man vara extremt försiktig med ögonen på vår hund. Allt annat vore oansvarigt.

Tear-free ska liksom ta ifrån ägaren det ansvaret eller?

Jag tror knappast att det är nyttigt att få in preparat i ögonen som inte är avsedda för ögon, hur tear-free de än är.

I mitt tycke friar denna marknadsföring endast till att sälja preparaten till de som tror att hundar är människobarn.

 

Updated 2018-07-16