BÄRA HUND

 

Först som sist ska vi slå fast att hundar ska inte bäras i onödan. Hunden har inget behov av att bli buren, tvärs om! Hunden kan skadas fysiskt av att bli buren. Hunden skadas alltid psykiskt av att dagligen bli buren. Bära hundar i onödan = misshandel av sin hund.

 

Historiskt sätt är det ytterst få som burit hund. Numera är det var och varannan dvägdhundsägare som bär hundar.

 

Det är härligt att vara extremt nära hundar, som t ex när man bär dem, då har man dem väldigt nära hjärtat. Denna närhet kan man lätt nå utan att bära hund. Man kan ha dem i sängen när man sover. Man kan ha dem i knäet när man sitter. Man kanske tar sig en middagslur i vardagsrumssoffan, då kan man ha hunden liggande på eller bredvid sig. Man kan också sätta sig eller lägga sig på golvet med hunden, kanske på en skön hundfilt! När man har dem på trimbordet kan man låta dem luta sig mot oss. Vissa hundar älskar att trycka sig intill mitt bröst när jag borstar dem.

Med hjälp av alla dessa varianter upplever jag själv en stor fysisk närhet med mina hundar regelbundet.

 

 

181024 Om man måste lyfta och bära

Det finns situationer där man behöver lyfta och ibland också bära hundar, trots att det under normala förhållanden inte är bra för hundar att bli upplyfta och burna.

T ex om en hund är sjuk. Eller en höggravid tik som ska in i bilen, kanske till veterinären, och inte bör skada magen. Eller en gammal hund som behöver hjälp sista åren upp och nerför trappor.

Om man måste bära en hund så är det ganska bra att använda en bur eller väska att bära den i. Dels så minskar det de psykiska nackdelarna av att bära hund. Dels så blir hunden mer skyddad rent fysiskt. Hunden har en plan botten att stå på och vet hur den ska förhålla sig till den possitionen för att underlätta för sitt handikapp, alltså minimerar det risken att skada hunden.

Fördel är om väskan eller buren inte är för stor, och för hundar som ska skyddas, mjuk i sidor och kortändan och en något mjukare underlag, allt efter behov. Är buren/väskan väldigt bred så kan hunden slinga runt däri och skada sig.

Skulle man tappa hunden så har den större chans att inte bli skadad.

Man lär hunden lätt att gå in i buren eller väskan själva, och sedan lyfter man hela ekipaget. På det viset riskerar man inte att skada t ex en havande mage, göra illa en skadad rygg eller liknande.

OBS! Var väldigt försiktig så hunden inte tar sig ur när du bär hunden i väska! Lita heller inte på det lilla kopplet i buren, det är nästan alltid för långt så hunden kan ta sig ur ändå, och hänga sig...

 

 

ATT BÄRA HUNDAR

Varför är det då inte bra att bära hundar?

Det är inte bra! Varför frågar sig kanske någon? Hunden kan inte utvecklas psykiskt och fysiskt av det!

En hund behöver, som alla däggdjur inklusive människan, använda sina muskler för att utveckla dem, annars förtvinar musklerna du inte använder. Utan tillräckligt med utvecklade muskler har en hund problem med att röra sig, problem med att få leder att hålla ihop m m.

T ex den känsliga knäleden på våra dvärghundar (som är de som brukar bäras omkring) hålls ihop med huvudsakligen senor och muskler, ifall musklerna inte får utvecklas får hunden alltså patellaluxation (d v s knäledsfel). Detta är bara ett av exemplen på hur hundens kropp kan utvecklas negativt av att bli buren.

När hunden dessutom "ställs på höga hästar", ser hela sitt liv passera revy från höga höjder vid ständig direktkontakt med sin ägare (= flockledaren) får hunden inte utveckla sin egen personlighet, stå på egna ben, den får inte chans att se livet som den fröjd det är. Den färgas obönhörligen av sin ägare och dess livsuppfattning, enligt mitt förmer, är det endast ägare som är osäkra (ofta osäker på att hunden ska klara sig i detta liv och på sin egen förmåga att få hunden trygg), som vill gömma sig bakom sin hund som har hunden som sköld framför sig, det ironiska är att en hund som alltid blir buren inte är kapabel att stå upp för sig själv eller sin ägare. Den blir med tiden ofta bitsk dessutom.

Om man dessutom varje gång hunden vill leka med saker eller andra hundar sliter upp den på armen lär man hunden att det är fel/farligt att leka, vilket i sin tur gör hunden ännu mer osäker och förstörd.

En hund med sådan behandling kan aldrig få en lycklig tillvaro för resten av sitt liv!

Det är ägarens ansvar att se till att våra hundar mår bra och har ett bra liv.

 

 

LYFTA OCH BÄRA HUND MED OND ELLER LÅNG RYGG

Man ska naturligtvis alltid undvika att lyfta hund ifall det inte är nödvändigt. När det är nödvändigt att lyfta eller bära en hund med lång rygg eller en hund som har ont i ryggen gör man det lämpligast genom att ta ett stadigt tag kring hals och ett kring buk.

 

Vi tackar Teddy för hjälpen

 

 

LYFTA OCH BÄRA DRÄKTIG TIK

Man ska naturligtvis alltid undvika att lyfta dräktig tik ifall det inte är nödvändigt. När det är nödvändigt att lyfta eller bära en dräktig tik gör man det bäst genom att hålla en arm bakom baken och låta buken vila på handen och den andra handen i fronten på en liten hund och på en stor hund tar man en arm i knävecket och en hand i hals (stora hundar) eller front (mellanstor hund) beroende på storlek på hund. Trycket ska aldrig vara på buken.

 

STOR HUND LITEN HUND
Vi tackar Aurora för hjälpen Vi tackar Tiffany för hjälpen

 

 

 

LYFTA STOR HUND

Ibland kan en stor hund vara tung att lyfta, men med rätt grepp kan en väldigt liten person ofta lyfta en ganska tung hund.

Man ska naturligtvis alltid undvika att lyfta hund ifall det inte är nödvändigt. När det är nödvändigt att lyfta eller bära en stor hund gör man det lämpligast genom att ta ett stadigt tag kring hals och ett kring buk.

 

Vi tackar Lady för hjälpen

 

 

Hålla fast hundar

Att bära hund är ett sätt att hålla fast hundar, vare sig de vill eller inte.

Krama ihjäl hundens psyke. Hundar är inte gjorda för tvångshållning. De flesta hundar tycker det blir för mycket att gå från famn till famn oavbrutet, det ligger inte i deras natur att få psyket "våldtaget" på det viset. Vi som föder upp dvärghundar bör träna dem att tåla många kramar och extrem närhet med främlingar så de tål denna typ av vårdslöshet mot hundens psyke. Annars riskerar vi att hunden växer upp och blir olycklig vid all kontakt med främlingar för resten av sitt liv. Folk kramar inte sina hundar ständigt för att vara elaka, de vill vara snälla och givmilda när de låter sin älskade goding gå från famn till famn hos en massa främlingar. Vi uppfödare kan få alla valpar att uppskatta den behandlingen genom lite extra träning när de är så folk ofta beter sig mot hundar i okunnighet och på det viset motverka framtida eventuella problem för hunden. De flesta hundar hamnar som sällskapshundar hos folk som inte har den där extra hundkunnigheten som vi uppfödare bör ha. Det ligger i våra händer att hjälpa hunden att få ett bra liv på alla sätt. Vi har satt dem till världen. Vi måste göra vårt bästa för att varje individ ska få ett lyckligt liv. Vi kan informera om och om igen, men det finns bara så mycket man hinner med att informera om vid en försäljning. Vanligast är att folk sedan inte söker råd av uppfödaren något mer, tragiskt nog. Det är ju trots allt uppfödaren som ska vara expert på sin hundras och sina hundars blodslinje och därmed ska det vara uppfödaren som kan hjälpa till bäst, under förutsättning av hunden har en kompetent uppfödare. Fram till 10-12 veckors ålder kan man med fördel låta valpar gå från famn till famn, sedan måste man läsa av hundens egna vilja och psyke. En valp som fått träningen och sett att alla varit trevliga som lill-liten har inga problem. En hund som inte blivit ordentligt tämjd i tidig ålder kan ibland få problem. En hund som varit med om otrevligheter i famnen, kanske blivit tappad o d, kan bli skrämd och därmed lärt sig att det är farligt i famnen på människor. En annan sak som dvärghundar ofta förknippar med att gå från famn till famn är att de blir fråntagna från sitt hem. De blir otrygga. De lär sig med tiden att inte lita på människor, att de får återgå till sin trygga tillvaro. De hundar som jag kallar "vandringspokaler" drabbas ofta av detta (se mer under omplaceringar).

 

 

Mitt personliga bärande på hundar

Jag bär inte runt på hundar av flera orsaker.

Det ligger inte i min natur, i min kultur. När jag växte upp så ifall någon bar en hund undrade man om den var sjuk. Att växa upp med den inställningen var sunt. Det hjälpte hundarna att få ett bra liv. Att få vara hund.

Jag är dessutom alltid rädd att tappa dem. Tänk om jag vore orsaken till att skada eller döda en hund för att jag ska vara självisk nog att bära den fullständigt i onödan, skulle jag kunna bära den smärtan? Jag tror det skulle vara svårt.

Tänk om jag skulle ramla och skada min hund! Skulle jag kunna leva med det?

Jag vill att mina hundar ska få vara lyckliga HUNDAR! Inte våldtagna i psyket genom att jag ska göra om dem till människorbarn. Jag älskar mina hundar FÖR ATT de är hundar, inte för något som jag har lust att göra dem till.

Viktigaste av allt, jag vill inte skada mina älskade hundar. Varken fysiskt eller psykiskt.

Ibland måste även jag lyfta eller bära hund. T ex när jag lyfter upp dem på trimbord, badbord o s v. Ibland får jag lyfta högdräktiga tikar ur valphagar, då deras magar är så stora så de inte kommer ut genom grinden utan att riskera att göra sig illa. Om en hund är sjuk. O s v. Då håller jag mig till ett minimum av lyftande och bärande.

 

 

181024 Egen erfarenhet, en berättelse från vårt liv

Jag skulle till veterinären med en valpande tik. Jag hade en tygbur med plan botten. Buren hade öppning i taket. Den klädde jag i en enormt stor kudde som täckte hela botten och alla 4 sidorna. Hunden låg som i ett brett korvbröd.

Veternären hade aldrig i hela sitt liv sett en så utmärkt transport för en valpande tik för att underlätta för hunden och skydda hunden under den en timme långa transporten från mig till veterinären.

 

Updated 2018-10-24