Lagar och bestämmelser

 

 

Lokala lagar kan gälla var det gäller t ex tolkning av koppeltvång. Vi hundägare har skyldighet att hålla ordning på alla lagar och bestämmelser oavsett var de är utfärdade ifrån, och vi förväntas också veta när vi ska uppdatera oss p g a nya regler och bestämmelser som flyter in oavbrutet från alla möjliga håll. Ett tufft jobb som i praktiken är omöjligt.

 

Förr kom uppdateringar av djurskyddslagar sällan. Det var nyheter som annonserades i allmänt media och upplystes mer ingående om i fackpress. Idag är det endast en ny lag eller bestämmelser, som tas upp på något undanskymt ställe om det är brist på nyheter.

När det förekom stora ändringar av djurskyddslagarna så skickades dessa ut till alla hundklubbar och till alla aktiva kennlar m m. Allt för att alla skulle veta de nya bestämmelserna och anpassa sig efter dem, vid behov.

Idag kan de införa en ny regel dagen innan och sedan gå ut och inspektera en djurbesättning och "sätta dit" innehavaren för brott enligt nya regeln, och vi djurägare kan inte försvara oss...

 

Handpenning

Så lite information om handpenning. Det tycks råda stor förvirring i detta ämne, trots att detta är reglerat i lagen.

Enligt Svensk lag är en hund räknat som en vara, en sak. Därför ska hundförsälningar följa de regleringarna som reglerar försälning av andra saker, t ex en soffa.

Handpenning på valpar / hundar bör vara 15 % av hundens pris. Det är 15 %, inte mer, inte mindre, som säljaren har rätt att behålla ifall köparen drar sig ur köpet. Det är därför 15 % är den lämpligaste handpenningen.

Om "varan" (d v s hunden i detta fall) inte uppfyller kraven för försäljningen kan köpet hävas, då skall hela handpenningen betalas tillbaka till köparen.

En sådan ändring kan på våra hundar till exempel vara att en beställer en valp, den förväntas då vara ua rakt igenom. Om hunden då visar sig att få t ex bettfel, testikelfel, eller annat, så ska köparen ha rätt att ändra sig och säga ifrån köpet, då "varan" (= valpen) inte uppfyller kvalitet som var "överrenskommet" då handpenningen lades.

Om säljaren ångrar att de lovat bort valpen / hunden räcker inte det för att häva köp, om inte köparen går med på det. I och med att säljaren tagit emot handpenningen är köpet bokat, säljaren kan alltså inte längre ångra den kommande försäljningen.

 

Hundar som bits är olagliga. En hund får inte bitas. Om man som hundägare blir anmäld kan hunden bli omhändertagen och senare t o m avlivad.

EN HUND FÅR INTE UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER BITA ETT BARN!

En hund som biter barn borde omedelbart avlivas utan en sekunds tvekan, oavsett orsak till att den bet.

Det är straffbart att ha aggressiva hundar i Sverige.

En hund som drivs till att bita barn har dåliga hundägare och barnen dåliga föräldrar. Det krävs både ock. En hundägare ska aldrig låta sin hund utsättas för att bli så trängd så den måste ta till eget försvar, den hunden har då gått över gränsen till det normala och kan då lättare göra det igen. En förälder måste finnas där för sina barn och se till att de ALDRIG får vara elaka med djur. Detta är INTE en lösning hund - barn ska lösa utan hundägare - föräldrar, alltså vuxna individer som har ansvaret över barn respektive hund.

En hund, fel hållen, är ett potentiellt mordvapen. Läs mera här.

 

Före 1 januari 2009 hade kommunerna hand om tillsynen av kennlar. Från och med 1 januari 2009 har länsstyrelsen ansvaret för tillsynen av kennlar.

 

Dessa har hela tiden ändrats, som uppfödare måste man hålla sig uppdaterad! Här är några exempel på vad folk tror som inte alltid stämmer:

 

Det har kommit lite nya regler från jordbruksverket som trädde i kraft den 1 maj 2008:

Med anledning av det vill jag informera om de punkter som rör aveln. De nya bestämmelserna innehåller även en hel del ändringar i övrigt när det gäller hållning av hund och katt, så vi rekommenderar att man läser igenom vad som gäller. Läs på jordbruksverkets hemsida.

http://www.jordbruksverket.se/forfattningar.

Använder man länken och går in under 2008 i den vänstra kolumnen så kan man sedan läsa en PDF-fil som heter 2008:5.

Beträffande avelsbiten så skulle vi vilja uppdatera er lite med följande info: SJVFS 2008:5, kapitel 1.

 

Avel

24 § Djur får inte användas i avel om:

  1. de har sjukdomar eller funktionshinder som kan nedärvas,

  2. de är eller med stor sannolikhet är bärare av recessivt anlag i dubbel uppsättning för sjukdom,

  3. de är eller med stor sannolikhet är bärare av enkelt recessivt anlag för sjukdom såvida inte parning sker med individ som är konstaterat fri från motsvarande anlag,

  4. parningskombinationen utifrån tillgänglig information ökar risken för sjukdom eller funktionshinder hos avkomman,

  5. de uppvisar beteendestörningar i form av överdriven rädslereaktion eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för djuret vardagliga situationer, eller

  6. de saknar förmåga att föröka sig på ett naturligt sätt.

 

25 § En tik eller en honkatt som har förlösts två gånger med kejsarsnitt får fortsättningsvis inte användas i avel.

SJVFS 2008:5, kapitel 2

 

Avel:

16 § En tik får inte paras förrän tidigast i andra löpet, dock inte tidigare än vid 18 månaders ålder. Om en tik får två valpkullar inom 12 månader ska tiken ges minst 12 månaders vila före nästa valpning.

17 § Tvångsparning av tikar får inte förekomma. Med tvångsparning menas att tvinga tiken till parning genom att hålla fast tiken trots att tiken uttrycker obehag eller försöker komma undan.

18 § Hundvalpar får inte skiljas från modern annat än temporärt, så länge de behöver hennes mjölk och omvårdnad, dock tidigast vid 8 veckors ålder. Valparna får heller inte lämna uppfödaren förrän tidigast vid 8 veckors ålder om inte särskilda skäl föreligger.

 

Lagen säger numera att hundar ska ut var 4:e timme. Sitter de i hundgård ska de ut därifrån var 4:e timme, är de instängda inomhus ska de ut var 4:e timme.

Hundar får alltså inte vara ensamma hur länge som helst, enligt svensk lag. Hundar är lyckligast när de får följa sin ägare överallt. Hunden är framavlad för att leva med människor som en del av vår vardag, i vått och torrt.

Jag tycker synd om hundar som ska ligga ensamma hem ma 8 - 10 timmar / dag, 5 dagar i veckan. Jag anser det vara rena djurplågeriet. Det sägs att de flesta hundar lever så i Sverige idag (2012). Det är något jag har svårt att tro, då det i min bekantskapskrets av andra djurägare, kennlar, valpköpare, släkktingar o s v inte har så bristfälliga arrangemang för sina hundar.

Det är dessutom olagligt. Enligt svensk lag ska hundar ut var 4:e timme. Tänk när inspektörer börjar anamma den lagen! Om det är så att de flesta hundar i Sverige idag ligger ensamma hemma så gott som dagligen i mer än 4 timmar, då får de problem...

 

Nya riktlinjer från SKK 2012-07-11:

Vägledning vid uttolkning av grundreglernas avelsparagraf, 2. Avelsetik

2:3 att till avel endast använda hundar som inte har allvarlig sjukdom/funktionshinder och som har ett gott och för rasen typiskt temperament. Hund som uppvisar beteendestörning i form av överdrivna rädslereaktioner eller aggressivt beteende i oprovocerade eller för hunden vardagliga situationer ska inte användas i avel.

Med allvarlig sjukdom avses tillstånd som till exempel ger upphov till bestående smärta, fordrar livslång medicinering eller orsakar förkortad livstid.

Med allvarligt funktionshinder avses tillstånd som väsentligen påverkar funktioner såsom andning, cirkulation, rörelseförmåga, syn och hörsel.

Exempel på allvarlig sjukdom/funktionshinder är kliniska symtom på grund av HD, ED, osteochondros, patellaluxation, legg perthes, diskbråck, hjärtfel, epilepsi, atopisk dermatit, nedsatt sköldkörtel- eller bukspottkörtelfunktion och andra i rasens avelsstrategi (RAS) prioriterade sjukdomar/funktionshinder.

Ovanstående gäller oavsett om hunden medicineras eller har opererats för sjukdomen/funktionshindret.

Att generellt uttolka överdrivna rädslereaktioner och aggressivt beteende är i dagsläget inte möjligt. Förutom uppfödarnas egna iakttagelser kan till exempel Mentalbeskrivning Hund (MH) och/eller Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund (BPH) användas som vägledning, exempelvis i de fall svårighet till avreaktion och social oförmåga kan utläsas. Information om rasens mentalitet och typiska särdrag bör kunna återfinnas i den rasspecifika avelsstrategin (RAS).

För att avgöra om någon handlat i strid mot grundregel 2:3 kan en bedömning komma att göras om uppfödaren, utifrån tillgänglig information, borde ha förstått att hunden i avseende på mentalitet inte var lämplig att använda i avel. Datum/Date 2012-07-11 Sida/Page 2/3

Forts. 2:3 att i avelsarbetet undvika parningskombination som utifrån tillgänglig information ökar risken för allvarlig sjukdom/funktionshinder hos avkomman.

Med tillgänglig information avses inte bara resultat registrerade centralt hos SKK utan även annan information gällande de tilltänkta avelsdjurens hälsa och mentalitet. Till exempel oregistrerade resultat eller andra av djurägaren kända uppgifter om hälsotillstånd.

En bedömning av ökad risk kan baseras på kunskap om närbesläktade djur inklusive erfarenheter avseende tidigare producerad avkomma.

På grund av de hälsorisker dubblering av merleanlaget medför kan det inte anses förenligt med punkten 2:3 att para två hundar som är kända anlagsbärare för färgen merle med varandra.

Avseende höftledsdysplasi kan det inte anses förenligt med punkten 2:3 att använda hund med HD-grad E i avel eller att para två hundar med HD-grad D med varandra. Oavsett HD-grad är det inte heller förenligt med grundregeln att använda hundar med kliniska symptom på HD i avel (se ovan).

2:4 att som ägare av avelshund följa SKKs hälsoprogram. För raser med krav på veterinärmedicinskt/genetiskt undersökningsresultat och/eller genomförd mentaltest/mentalbeskrivning/prov ska giltigt intyg om detta finnas för avelshundarna före parningstillfället.

SKKs hälsoprogram omfattar tre nivåer:

 central registrering av veterinära undersökningsresultat

 krav på undersökningsresultat för avelsdjur

 krav på undersökningsresultat och inskränkningar i användandet av avelsdjur

Ansvaret för att giltiga intyg föreligger före parning är ömsesidigt för såväl hanhunds-som tikägare. Datum/Date 2012-07-11 Sida/Page 3/3

2:5 att inte använda hund i avel som vid DNA-test visat sig vara bärare av dubbla anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning. Hund som visat sig vara bärare av enkelt anlag för allvarlig sjukdom med recessiv nedärvning får användas i avel, men endast i kombination med genetiskt/hereditärt friförklarad hund och under förutsättning att detta inte står i strid med gällande hälsoprogram.

Med recessiv nedärvning avses härvidlag enkel recessiv nedärvning, det vill säga sjukdomar/egenskaper som styrs av en enstaka mutation.

Hereditärt friförklarad innebär att en hund med hjälp av sina DNA-testade och därigenom friförklarade anfäder själv kan anses vara fri från det aktuella anlaget. Den enskilde uppfödaren måste själv bedöma vilken tilltro ett hereditärt friande resultat ska tillmätas, eftersom det inte finns några begränsningar avseende antalet generationer av hereditärt friade hundar i SKKs hälsoprogram.

2:6 att till avel endast använda hund som kan fortplanta sig på ett naturligt sätt. Används artificiell insemination (AI) trots avsaknad av dokumenterad avelsförmåga ska respektive ansvarig AI-veterinär intyga att hanhunden och tiken inte bedöms ha nedsatt könsdrift eller oförmåga till normal parning.

AI ska ske enligt de föreskrifter som gäller i landet där insemineringen görs men får aldrig utföras av annan än legitimerad veterinär. I Sverige krävs att veterinären har Jordbruksverkets tillstånd att utföra insemineringar.

Fortplantning på ett naturligt sätt inbegriper såväl parning som valpning. Enligt Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om hållande av hund och katt

 får tik som har förlösts två gånger med kejsarsnitt fortsättningsvis inte användas i avel

 får tvångsparning av tikar inte förekomma

AK 2012-02-28–29 CS 2012-04-25

 

 

Kapplöpningshundar

Kapplöpningshundar i Sverige får man inte spela på för det tror man blir djurplågeri. Däremot är trav och framför allt galopp med hästar inte djurplågeri enligt svensk djurskyddslag. Om en hund gallopperar så leder det alltså till djurplågeri och om en häst travar eller gallopperar så är det helt inom djurskyddslages ramar att inte plåga djur. Ska det hela vara konsekvent borde man ta bort spelande på häst eller införa spelande på hund, kan jag tycka.

 

 

Kastrering

Jag kan tycka detta är lika bakvänt som att det förr ansågs djurplågeri att ha hankatter okastrerade och djurplågeri att kastrera en hund utan medicinsk orsak, det var helt enkelt förbjudet enligt svensk lag att kastrera en hund utan medicinsk orsak. Idag har man utvecklats och inser att kastrering är kastrering vare sig det utförs på hund eller katt. Den skillnaden som fortfarande ligger är dock MYCKET dyrare att kastrera hundar än katter trots att det är exakt samma åtgärd.

 

 

Sverige "fantasiskt land" för djurhållning eller?

Jag hör lite nu och då att vissa tror att Sverige är ett föregångsland när det gäller djurskydd.

Jag har många vänner med mångårig praktisk erfarenhet av djurskötsel som är av åsikten att djur lider i onödan i Sverige på grund av svenska lagar och bestämmelser.

Jag känner till flera veterinärer och flera uppfödare (av både katter och hundar) som har flyttat utomlands då de anser att Sverige är på fel väg, att de har lagar och bestämmelser som skadar hundar/djur.

Även om Sverige har enstaka lagar som är bra, så har de andra som är rent skadliga. Så får det inte vara!

Sverige är absolut inte så bra som vissa tror, vad gäller djurskydd.

Man kan aldrig ta för givet att något är ok vid hantering av hundar. Det kan vara olagligt! På sidan inspektioner står det mycket om lagar och bestämmelser som kan vara väldigt konstiga.

 

Uppdaterad 2021-05-11

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström