KLOR

 

Att sköta sin hund på bästa sätt är ett jobb som kräver kunskap och noggrannhet. Här kommer några små tips och idéer.

 

 

Klor

Hundens klor är hundens inbyggda broddar, i halt väder klipp sparsamt.

De ska klippas helst med 1 - 2 veckors mellanrum. Individuella skillnader finns, men oftare är bättre än mer sällan.

Alla hundar har olika klor och kloväxt så vad som är en för lång klo är ganska svårbedömt. Är pulpan, den blodfyllda innanmätet långt ut i klon så är det svårt att klippa utan att det börjar blöda. En del hundar brukar man säga att om det klickar i golvet när de går så är klorna för långa, det stämmer inte på alla individer, det beror på hur klon växer.

Somliga hundar har lång pulpa hur man än klipper, har man klippt ett tag utan att pulpan minskar i storlek, är det troligen en hund som har långa klor. Det finns t o m raser som ska ha långa klor! Detta kan vi inte göra något åt, utan det får man leva med. Det tråkigaste med att ha sådana hundar, jag har själv haft några, det är att andra människor som har mindre kunskap kritiserar oss och förstår inte att alla hundar är olika, för den skull är de inte dåligt skötta. Hundarna med dessa långa klor ser inte ut att ha något lyta av sina långa klor utan springer, hoppar och rusar som vilken annan hund som helst.

Att endast titta på en hund och tro klon är för lång är svårt.

Då klon definitivt är för lång, då kan det vara läge att uppsöka veterinär och söva hundar för att klippa in i pulpan och sedan stoppa blodflödet innan man väcker upp hunden igen. I detta fall måste man vara mycket noga att aldrig mer utsätta hunden för detta utan sköta om klorna ordentligt.

En klippning med 1 - 2 veckors mellanrum går väldigt fort och är väldigt enkelt, så det kan vi kosta på våra hundar, tycker jag. Klarar man inte det så kanske man inte skulle ha hund.

Vilka klassiska fel gör då folk för att få detta moment så komplicerat? Det vanligaste felet som de flesta människor gör är att vara rädd. Detta känner hundarna omedelbart och då blir det hela farligt naturligtvis, eftersom flockledaren ger de signalerna. Hunden blir nervös och stressad, då blir det hela värre. Ägaren vet inte hur den ska lyckas, hunden blir ännu mer rädd, ägaren står rådlös, hunden sticker. Vilken fars!

Först måste vi förstå att om någon kom och lyfte våra ben hur som helst, mister vi balansen och ramlar, detta är nog en av anledningarna att så många ägare tycker det är lättare att klippa klorna på hundar när de ligger. Man ska lära sig hur man tar i benen utan att bryta hunden sönder och samman eller välta den över ända. Vi ska inte göra illa våra hundar!

Vi ska naturligtvis ha en fräsch klotång, en slö tång nyper klon, den klipper inte.

Att klippa klor gör inte ont, om man gör rätt. Största och vanligaste felet är att man bryter med hundens ben eller klipper med slöa verktyg!

Klipper man i pulpan, den blodfyllda delen inne i klon, så blöder det, just för stunden gör det ont men det släpper fort, det finns ingen kvardröjande smärta, som vi människor t ex har ifall vi bryter en nagel för långt in så det blöder eller nästan blöder.

Kvardröjande smärta kan det vara om hunden t ex rycker ut hela nageln och lämnar pulpan tvärt öppen. Eller om man klipper klon ända in vid roten. Då är hunden berörd en längre tid.

Om hunden blir hysterisk när du klipper in i pulpan, är det för att du är hysterisk!

Din reaktion om du klipper in i pulpan bör vara att du åtgärdar problemet på en gång, lugnt och systematiskt, och sedan fortsätter att klippa.

På ljusa klor ser man pulpan genom klon. På mörka klor syns inte pulpan.

Ser man på en mörk klo att det kommit en liten prick i mitten är det allra första tendensen till att klippa i pulpan, då är det läge att sluta klippa. Man kan däremot klippa ända tills pricken syns, yttersta änden på pulpan, det är ett bra sätt när man vill korta en pulpa som tillåtits att bli för lång.

Klipper du klon ofta hålls pulpan kort, väntar du länge mellan klippningarna blir också pulpan längre.

Har en gång pulpan blivit lång kan du få den att krympa.

En gång tog jag hand om en hund med så vanskötta klor (vissa klor växte runt och in i skinnet) så jag for till veterinären och sövde hunden så de fick klippa alla klor korta, så blodet sprutade, och stoppa blodet innan man väckte hunden. Dessa klor blev jättefina men då såg man att hunden var öm i fötterna ett par dagar, sedan var det bara att hålla efter. Efter detta har jag varit med om detta några gånger till, att tagit hand om hundar med vanskötta klor, men då har jag valt att klippa lite och ofta, det har fungerat fint. Hunden har dessutom sluppit smärtan efteråt, för att inte tala om risken man tar med sin hund vid en sövning som man annars slipper. Man måste däremot låta det ta tid, det är inte gjort på några veckor utan tar många månader.

En gång klippte jag vanskötta, jättelånga klor på en gammal kanariefågel jag hade tagit hand om, det tog en halv dag innan den stackaren kunde sitta på en pinne igen! Kraken bara ramlade ner när den försökte gripa kring pinnen, detta för att de långa, häxlika klorna fanns inte längre!

När det gäller hur man vänjer valpar vid kloklippning står det att läsa på sidan valpars uppväxt i valplådan. När man vänjer en lite äldre valp, läs här.

Om man klipper normalt blir det också lite vasst i ändan på klon, kan lätt dra upp maskor ur strumpor t ex. Då är det heller inte dumt att fila klorna. Vänj hunden sakta enligt samma princip som kloklippning.

När man klipper klorna på långhåriga hundar eller semilånghåriga hundar, är det bra att se till att det inte finns för mycket päls mellan trampdynorna. Är det för mycket päls kan hundens klor få svårt att få grepp om underlaget, detta gör att hunden halkar omkring, speciellt om det är is och därmed halt ute. Då är det bra att putsa pälsen lite mellan trampdynorna och hålla efter.

Se mera om klotänger under rubriken utrustning.

 

 

Klons uppbyggnad

Många förstår att man ska klippa klor och att det blöder om man klipper för långt. Men för att förstå vad som är för långt så ska man lära sig se skillnader på klor. Något som är lättare om klon är ljus, men som man måste förstå om klon är så mörk så pulpan inte syns.

På bilderna nedan ser det ut som pulpan (den blodfyllda delen) ligger mitt i klon, men det gör den oftast inte.

Det finns hundar som har långa pulpor hur man än klipper, allt beror på hundens fysiologi, den kan man inte göra så mycket åt.

Framför allt extremt tunga raser sliter sina klor så mycket att de aldrig behöver klippas, om de klipps skulle de blöda. Denna konstruktion av hund har sällan långa pulpor eftersom det inte gynnas för rasen. Skulle de har stor kroppsvikt med en katt-tass, så de sliter de ända ner i pulpan om pulpan är av lång modell, de hundarna får då mycket smärta och kan få hältor och likande besvär av sina klor, därför gynnas de av dessa raser som har kort pulpa. Utvecklingen (evulotionen) gör att det naturliga urvalet gunnar korta pulpor på tunga hundar, därför har dessa raser mycket sällan långa pulpor "av naturen" (av naturlig orsak).

En hund med hartass och långa tår har större risk att få lång pulpa. Vissa raser ska ha sådana fötter.

Klor är nättare när hunden är ung, och blir grövre med åren.

 

1 2 3 4 5 6 7 8 9

 

  1. En fin klo i längd och grovlek, väldigt normal.

  2. En klo som börjar växa sig lite väl lång, klipper man för mycket kommer hunden blöda.

  3. Går man till veterinären för att korta en klo och de söver hunden, då kan den klippa riktigt rejält på en gång, så är det lättare att hållla efter sedan.

  4. Om man klipper lite och ofta så kommer pulpan gå tillbaka med tiden bit för bit. Hjälper man till med fil efter klippningen så går processen fortare.

  5. Klipper man snett nedifrån som på bilden så får man bort lite klo och det kommer ta tid innan man kan korta klon.

  6. En otroligt välklippt klo, som är mycket regelbundet och ofta klippt, som är snedklippt i nederkant. Detta gör att man direkt ser att det inte är en sådan tung hund som sliter sin klo själv. Har man förmånen att se pulpan så kan man se att pulpan är mer bred längst fram, vilket visar att klon är trimmad till perfektion av ägaren (eller annars av underlaget / vikten på vissa hundar), om klon hålls mer normal är pulpan smalare längst fram.

  7. En klo som är klippt snett överifrån, den smala del som då blir kvar i nederkant kommer hunden väldigt snabbt "slipa bort" av underlaget de går på klon då den endast blir en väldigt liten och tunn bit klo kvar som inte har stöd av en bred klo ovanför. På detta sätt drar sig pulpan tillbaka fortare. Själva klippningen bidrar till att processen att tillbakabilda pulpan jobbar övertid i flera dagar efteråt än annars.

  8. Denna klo kommer slipas till när hunden går så kanterna blir mjukare, men den kommer inte slipas till så klon blir kortare, och därmed pulpan, de närmaste dagarna efter klippningen, som klo nr. 7 kommer göra.

  9. Denna klippning som är helt lodrätt på en stående hund är så man klippte klor förr, innan man förstod vilken hjälp det är att vinka klippytan uppåt och hellre lämna lite extra nedtill som moder natur tar hand om vid slipningen när hunden går. Denna klippning är i alla fall bättre än att klippa i vinkel i klons nederkant.

 

 

Snedslitna klor

Om klorna slits extremt ojämt på tassarna på våra hundar så belastar hunden olika på tassarna. Det innebär att hunden på något vis inte är i balans.

En del har långa klor på vänster bakben vid varje klippning, men inte på höger.

En del har ytterklorna korta och inneklor långa.

Det finns många olika varianter av sned belastning som man ska reagera på.

Om en hund hela tiden undviker att belasta en del av tassen så blir det överbelastning på den andra tassen i tassparet. Det gör snedbelastning väldigt uppenbar när man har koll på klorna, och när detta pågår en längre tid.

Det finns stor orsak att gå till veterinären och få en rejäl genomgång på hunden för att hitta orsaken till den sneda belasning.

Långvarig snedbelastning leder många gånger till benpålagringar som i sin tur leder till smärta och inte ovanligt värre handikapp med åren.

 

 

Klippträning för fellärda/skrämda hundar

Tar man hundar som har svårt med kloklippning, så ska man ju klippa många gånger med täta mellanrum. Allt för att hunden snabbare ska se att det inte är farligt. Hunden får helt enkelt mer och mer förtroende för varje gång allt gått bra.

Ett annat bra trick för att påskynda händelseförloppet är att klippa varje enskild klo massor av gånger vid varje klippning.

 

 

För långa klor

När en klo viker sig mot underlaget så vrids tån (se bilden nedan). Då är klon FÖR LÅNG!

Eller: Om klon växer runt. Då är klon FÖR LÅNG!

Omedelbara åtgärder behövs.

När klorn vrider tån så får tåbenen/skelettet en snedvridning som både är smärtsam och kan ge långtgående handikapp. Om hunden går så för länge så kommer skelettet ta skada permanent, med tiden blir det då benpålagringar i skelettdefekten. Benpålagringar är oerhört smärtsamt. Dessutom ger det större handikapp för varje lager med benpålagring som växer fram med tiden.

Om man ser på det som det är i verkligheten, hunden har alltså smärta i varje steg! Dessutom blir smärtan värre för vart år.

Växer klon runt så kommer den peta sönder skinn och/eller vrida ut tån/tummen så smärta uppstår. När vridningen uppstår får man samma resultat som vid för långa klor/vridna mot underlaget.

Växer klon in i skinnet så kommer det påverka alla skelettdelar inne i benet. I tassarna och ända upp till carpaleden/handloven finns det en ohygglig massa småben. Dessa småben kan då puttas ur läga, och sedan ge samma resultat som vid för långa klor/vridna mot underlaget. Bortsett från det har hunden smärta från första dagen, både i skinnet och så småningom i benen, när klon växt in så långt.

M a o, vanskötta klor = djurplågeri.

 

För långa klor.

 

 

Kartnagel

Även hundar kan få kartnaglar.

Det är som om klon blir porös, ungefär som ett knäckebröd. Ofta gråaktig i färgen. Den har ingen pulpa. Ibland växer den ovanligt fort, ibland tvärs om. Antingen det ena eller det andra.

Jag har haft två hundar med kartnagel genom alla hundar och alla tider.

När jag pratar med veterinärer har jag fått två varianter till varför det blir så. Den ena sa att det var något som kommit in i klon som inte ska vara där, bakterie, ett hundhår eller liknande. Den andra sa att det också kan bero på okänd anledning.

I vilket fall så fick båda mina hundar detta när de var lite äldre. Den ena utifrån ingenting som jag känner till som hänt. Den andra hade förlorat klon, tappat hela klon, och när det så småningom växte ut en ny klo så var det en kartnagel.

Naturligtvis är det stor chans att båda fått i sig främmande föremål i klon anternativ klostället.

Så vitt man vet lider inte hunden av detta.

Så vitt jag sett så har ingen av mina två hundar någonsin visat hälta, irritation eller liknande mot den klo eller tassen där de haft kartnageln. Den ena på vänster framtass, den andra på väster baktass.

Man klipper dem som vanligt.

Håll koll ifall kloväxten är onormal snabb, så måste den klon klippas oftare än de andra.

Ibland avstannar kloväxten på dessa klor till stora delar.

Man man prova att doppa eller smörja klon med arnika regelbundet. Ibland ska det ha hjälpt, har jag hört. Jag tror att det kanske kan fungera, i vilket fall är det inte på minsta vis farligt att prova.

 

 

Kloklippning för hundvårdare med smärta i händerna

Har man smärta i händerna när man behöver ta till lite extra krafter så är knepet att klippa många gånger på varje klo med lite i taget, det är underbart snällt mot smärtan i händerna. Man får en mindre bit klo att klippa vid varje klipp, en som inte är så tjock och därför inte kräver så stora krafter i nyporna, i slutänden blir resultatet det samma, eller bättre.

Man kan också blöta fötterna på hunden före klippningen. T ex klippa klorna efter en blöt promenad eller efter simning och badning.

Så tycker jag att giljotinklotången är snällare mot mattes onda händer. Läs mer nedan om olika klotänger.

 

 

Olika sorters klotång

Det handlar i regel om vad man vant sig med till att starta med.

Sedan kan våra liv förändras. Klor kan vara ovana. Det finns ibland orsak att prova annan utrustning.

T ex jag själv har ont i händerna numera och har då (igen) provat giljotinklotång. Denna gång föll den mig i smaken. Utan minsta tvekan är denna extremt mycket snällare mot mina händer och den enda jag använder idag.

Jag misstänker att jag höll den fel när jag provade använda den förr. När man klipper ska den hållas upp och ner. D v s det rörliga hantaget ska vara från tassen vid klippning. Annars fungerar den inte.

 

Giljotinklotång.

 

 

Slipning

Slipa klor eller inte efter klippningen? Ja, det är frågan.

Har man en hund som hoppar och ömma kläder är det en stor fördel då nyklippta klor är lite vassa.

Vill man också göra det där lilla extra. Kanske t ex till en hundutställning eller varför inte till nyår?

Har man en hund som har kronisk lång pulpa, så får man klart det bästa resultat man kan få med slipning på slutet. På så vis kan man hålla all "död" klo borta så det endast är någon mm klo utan blodfyllnad över pulpan, och på så sätt kan man hålla klona maximalt korta.

 

Oklippta.

Klippta. Klippta och slipade.

 

Jag har förstått att det är många som tror att det är svårt att lära hundar att få klorna slipade istället för klippta eller som komplettering till klippningen.

Enligt min erfarenhet så är det hur enkelt som helst att slipa klor på hundar, de flesta av mina tycker slipen är skön och föredrar slip framför tång!

Jag har synnerligen lättskötta hundar, men trots det har jag inte robotar, alla visar vad de gillar och vad de inte gillar.

Några av alla hundar jag har kört kloslip på, det är nog totalt ca 100 hundar i alla fall genom åren som jag provat kloslip på, så är det några som har reagerat på ljudet och gärna vill titta, ibland oroväckande nära. De flesta tittar en kort stund och sedan är det bra. Några få har svårt att släppa det hela utan vill vara med och lukta och titta länge.

Bortsett från det så tycks det som om alla hundar, även de som reagerar på ljudet, tycker kloslipen är snällare och behagligare än klotång.

I mitt fall kan det delvis bero på att jag får ta i hårt när jag klipper när det är kallt ute och jag är extra stel i fingrarna, och den extra muskelstyrkan jag får annamma reagerar vissa hundar på, de tror jag har ont, och de har rätt att så är fallet ibland.

Trots det är det inte många av hundarna som bryr sig, och inte alltid. När jag slipar klor får jag däremot aldrig ont i händerna.

Slutsatsen är att hundarna tycker slipning är trevligare än klotång. De flesta bryr sig inte alls, inte ens från första sekunden. Undantag, som sagt, de som tycker ljudet är intressant och vill titta/lukta på kloslipen.

Jag klipper yttersta spetsen först, den som är tunn och lättklippt, sedan slipar jag resten.

 

 

För långa klor

Jag har skrivit detta förrut, men känner behov av att påminna. Numera verkar det som om folk tycker klor är för långa i tid och otid, även om värsta hysterin har lagt sig. Speciellt om du har en korthårig hund. Något man ska förstå är att korthåriga hundar kan ha kraftigare och längre strån än vissa andra korthåriga hundar. Exempel: Labrador har längre och tätare hår än vissa andra korthårsraser, eftersom de ska ha en päls som skyddar dem för att bli blöta på skinnet när de simmar. Medan däremot t ex Italiensk vinthund är extremt kort i sina strån och totalt utan underull, om de är rastypiska. Så även bland korthåriga hundar finns differans. Att felbedöma klolängd sker inte bara bland oinvigda utan gäller även många veterinärer, inspektörer, och annat yrkesfolk som borde fått bättre utbildning. En långhårig hund som har mycket längre klor än en korthårig hund, där får ofta den långhåriga hunden inga komentarer, fast de korthåriga får det. Detta är helt enkelt faktafel. Tro inte att jag anser att fler borde få anmärkningar, utan helt enkelt tvärs om! Jag har sett för långa klor. Jag har själv "botat" ett gäng hundar genom åren från för långa klor. För endast ca 5 år sedan klippte jag klorna på en mycket långhårig hund som gick runt med rundväxta klor! Detta på tre av tassarna... Det är lidande. För ca 8 år sedan var det en ca 5 månaders hundvalp som uppfödaren INTE HADE SETT att den hade baksporrar. Alltså var de aldrig klippta. Båda baksporrarna växte runt och skavde. När jag klippt hundens baksporrar så fanns det röda skavsår under. Då pratar vi om att hundar har FÖR LÅNGA klor. Att ha hundarna så är DJURPLÅGERI. Att låta hunden ha normallånga klor, och inte extremt kortklippta klor, kan vara till stor fördel för hunden, speciellt under vintern. En hund använder faktiskt sina klor som sporrar t ex på halt underlag. Hunden behöver också sina klor för att gräva. Extremt kortklippta klor är alltså inte det bästa för hundar. Jag har t o m sett hundar som är så extremt kortklippta i klorna så de reagerar med smärta när man trycker med fingret mot klotoppen. Då kan man bara tänka sig vilken smärta det kostar hunden att gå och stå. Känsligheten på pulpan berörs av trycket om det inte finns tillräckligt många mm klo kring pulpan.

 

 

Trampdynornas vård

Spruckna trampdynor eller andra sprickor på hund? Det finns många medel att köpa för detta. Utöver det så fungerar Arnika bra.

Arnika kan också fungera bra på sköra klor.

Mer om tassar och trampdynor.

 

 

Är olyckan framme?

Det är ju sällsynt att man behöver blodstoppande preparat, men bra att ha om olyckan är framme.

Kaliumpergamanat blev jag bekant med när vi kuperade (= klippte av) svansar och öron och klippte sporrar på hundar. Har man en gång provat det bästa är allt annat inget att ha.

Har man aldrig klippt för långt någon gång så är det bra. Men de flesta har misslyckats någongång.

Jag har blodstillande hemma, det är toppen och snabbt.

Har man inget hemma kan man göra en egen blandning, jag brukar använda en äggkopp, den är precis lagom stor. Blanda majsmjöl och vatten, eller potatismjöl och vatten. Det ska bli som ett slam i konsistensen.

Doppa klon i detta eller applicera geggan på klon med en tops.

Geggan drar ihop sig när den torkar och bildar på så vis en propp i änden på klon som stoppar blödningen, mer brukar inte behövas för att få slut på blödningen.

Geggan fungerar bra som blodstopp på andra ställen också.

Man kan också ha klon under tryck, oftast mellan tumme och pekfinger, tills blodflödet har stoppat.

Ibland splittrar sig klon, det brukar bero på att klon är skör, kan vara en gammal hund, eller en hund som lider av näringsbrist e d, eller så är klotången gammal och trött, dags att köpa ny!

Ifall man då ska ha bort en splittrad klo kan man med fördel ta till en nagelfil.

På en större hund är det kanske ett lämpligare verktyg med en vanlig, kraftig fil.

Blodstillande preparat kan vara olika effektiva. Jag har provat några sorter.

 

 

Mer om tassar och trampdynor.

Mer om klovårdsutrustning.

 

Sköt om klorna på era hundar!

 

Uppdaterad 2022-05-31

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström