HUNDEN

Levnadssätt

 

Hundar kan, fel hållna, bli farliga, skada och rent av döda.

 

Jag tror det är viktigt att förstå vad en hund säger, känner och tänker för att göra det rätta mot hunden. Man måste helt enkelt veta vad en hund är för något.

 

Hundar lufsar runt och får i sig allt möjligt, det är så hundar är. Smittor och sjukdomar kan de få på detta vis, men trots allt är det vanligast att hundar blir smittade av andra hundar, indirekt eller direkt. Vanlig smittkälla för hundar är andra hundars avföring men även urin.

Vår miljö och kultur att bo alltför tätt är orsaken till att också våra hundar lever onaturligt tätt, detta ger grogrund för ökade risker för smittor men även risken för att bli skadad eller skada varandra är större med fler hundar på liten yta.

Vi (både människor och husdjur) är inte fysiskt skapade för att utsättas för så många olika smittor och höga koncentrationer av smittor ständigt. Bl a kan vi hjälpa våra hundar genom att avmaska dem regelbundet så de mår så bra som möjligt.

 

Hunddjur är flockdjur. Hundar lär sig snabbt att betrakta familjen som sin flock, oavsett vilka djurslag som ingår i familjen så länge de behandlas som familjemedlemmar av familjen. Detta skiljer hunden från vilda djur som t ex Vargar eller Varg - hund - blandningar.

 

Jakthundar och urhundar bör introduceras med alla familjemedlemmar som valp, helst före 10 - 12 veckors ålder!

Dessa hundar ska t ex blanda sig med små barn och små hundar, marsvin, fåglar, hästar, kor, får, getter, alla husdjur nu kan tänkas ha. De måste lära sig att betrakta familjemedlemmar på ett annan sätt än bytesdjur.

Ta t ex Komondor, Azawakh etc, dessa hundar har sedan urminnes tiden fått flyttat in tillsammans med tamboskapen under en tid som väldigt unga valpar.

Komondor = får, Azawakh = kameler och boskap, för att skilja på dessa och vilda djur och lära sig att betrakta dessa tama djur som familjemedlemmar.

Gör man inte så, är risken väldigt stor att dessa hundar om och om igen under resten av sitt liv försöker få tag i dessa djur, som byten!

 

Hundar (liksom alla flockdjur, inklusive människan) behöver en stark och säker ledare. Som motsats kan kan säga att en osäker ledare ger osäkra hundar. En osäker hund blir definitivt med tiden förstörd mentalt, ibland även fysiskt, de kan helt enkelt få följdsjukdomar p g a stress. De kan också bli farliga med tiden.

En hund kan inte ändra sin livsmiljö, liksom ett barn är den helt oskyddad, den har bara att ta det som det är.

Känner en hund (valp eller vuxen) att ledaren är osäker, blir hunden osäker, blir hunden osäker kommer det att yttra sig i massor av oönskade beteenden. Rädsla, aggressivitet, osäkerhet, stressbeteenden m m. Hunden blir bara sämre och sämre, värre och värre, för var dag som går i denna osäkra miljö. Det är inte ovanligt att samma hund uppvisar båda rädsla och aggressivitet som med åren blir mer och mer aggressivt och mindre rädsla.

För att ta ett exempel, hunden kanske har en glad och självsäker ledare, så plötsligt ska det till att klippas klor, då blir ägaren ängslig att göra sin hund illa, så den blir osäker, då ändrar denna trevliga hund beteende, och trixas på ett eller annat sätt för att slippa. När då kloklippningen är över återgår förhållandet till det normala bra förhållande som innan.

En god sak med hunden är att om du ändrar ditt beteende så gör hunden det också! Det är aldrig för sent att göra det rätta för hunden.

Vi människor är (kort sagt) skyldiga att ge hunden den trygga ledare den vill ha och mår bra av för att den ska få ett bra liv.

 

 

Flockledarskap hundar emellan

I en flock hundar är inte flockledarskapet givet i varje situation.

I en hundflock varierar ledarskapet efter vem som behärskar situationen bäst! En hund kan vara ledare vid matskålen. En annan hund utomhus. Ytterligare en annan i soffhörnet, en är ledaren när det gäller att larma etc.

Ledarskapet skiftar också för en hund som är i löp, den blir lite högre upp på rangskalan medan den löper, en dräktig hund, samma sak.

Detta är helt normalt och som det ska vara. Varje hund på rätt plats vid rätt situation. Alla får utrymme, till det de är bäst på! Alla behövs, alla fyller en funktion.

 

 

Hur formar vi hundar?

Hur formar vi människor hundar att bli det maximala vi vill ha?

En hund som kommer från en hårdför miljö blir hårdare. Alltså kan det vara mycket slagsmål som tilläts i hundgruppen, mycket skrik och gap mellan människorna, mycket skäll bland hundarna. Inte för att man direkt göra hunden illa, dessa hundar blir mer okänsligare och mycket mer stressade, de lever mer på tåspetsarna, ständigt lyssnande, sällan avkopplad. Skaderisken ökar när man också tillåter hundar mer att bestämma tonen i flocken. Jag tror starkt att dessa hundars liv förkortas av följdsjukdomar från ständig stress.

En hund som inte får någon aktivering hamnar i en situation där de blir kreativa och hittar på sätt att göra livet besvärligt för alla kring sig, djur och människor, de tar saken i egna händer, som en hund utan flockledare, dessa hundar lever i en stor stress.

Eller så blir den hunden inaktiv, klarar inte av något. Den hunden lever under en enorm stress.

En hund som kommer från en mjukare miljö blir mjukare. Vänlighet och låg tolerans mot bråk, en icke skällig miljö, där människorna också pratar vänligt med varandra, dessa hundar blir mer harmoniska och lider inte av samma stress som hundar från en hårdför miljö.

En hund som kommer från en osäker miljö blir osäker och får många olika symtom på stress från detta. De blir mentalt förstörda, mer osäkert, mer störda, mindre osäkert, lite mindre osäkra. Symtom kan vara allt från aggressivitet till extrem rädsla. De lider av en oerhörd stress, de plågas fruktansvärt genom hela livet. Dessa hundar lever i mental misär.

En hund som kommer från en säker miljö (till en säker miljö) är trygg och oftast väldigt lätt att ta hand om.

Man kan kort säga; man får den hund man förtjänar!

Man kan också benämna symtomen; säg mig vem du umgås med, så ska jag säga dig vem du är!

Denna regel gäller lika bra mellan människor som hundar eller andra tamdjur.

 

 

Dominant, alfahund, vek hund o s v

Många kallar sina hundar för dominanta, eller alfatik / alfahane. Egentligen är det få förunnat att ha levt med dominanta hundar, och det är inte alltid en dans på rosor, även om också det kan ha sina bra stunder. De är helt klart totalt oförglömliga. Jag har levt med en oherrans massa hundar och endast haft en sådan hund på alla år och av alla raser jag levt med!

En del är övertygad om att deras hund är hur vek som helst, oftast är de inte detta. Det finns faktiskt väldigt få hundar som är av födsel extremt veka. Många veka hundar är till synes veka för att ägarna gjort dem till detta.

Många hundar blir veka p g a felaktig behandling av sina ägare.

De flesta hundar är mitt emellan, vilket är sunt och bra. Det är de som är träningsbara och lättare att ha att göra med.

En vek hund har ofta separationsångest, de har svårt att vara själva. De har lätt att flippa ur, formligen klättra på väggarna. Detta är också ett beteende som icke tama (typ gatuhundar) hundar kan uppvisa.

En riktigt dominant hund accepterar sällan mer än en ledare, om den har haft någon från den var liten som är tillräckligt stark. I annat lever de mer som en vild hund, fast inom familjen, när det passar dem.

Inom mellan skikten finns alla sorters typer av temperament, som alltid. Lugna, spralliga, clownen, flegmatiska, humoristiska, blasé, dumma, intelligenta o s v. Extrema personlighetstyper är ovanligt, utan extrema beteenden blir oftast till genom ägarens / ägarnas behandling.

Vissa raser har utmärkande drag, men trots det olika personlighetstyper inom rasens spann. En hund kan naturligtvis också vara "som en annan ras" i sitt beteende, det är också sällsynt, men förekommer, utan att man tränat den att bli sådan.

Hundar som umgås med många hundar av annan ras blir lik den andra rasen, p g a träning (alltså inlärning). Det är alltså en naturlig process, den anpassar sig till omgivningen.

En hund som växer upp enbart med mänskligt sällskap blir oftast inte som en hund när den är stor, vilket kan ge mentala störningar och kan leda till "problem" hunds beteenden.

Hundar av uthundstyp har ofta med sig lite av ett vilt drag, alltså inte fullt ut tamhundar. Det som skiljer tamhund från vildhund är enkelt sagt hundens förmåga till samarbete med människan. Vad för vilt drag (eller vilda drag) de har med sig är olika från ras till ras. Det kan alltså vara en extra utmaning att leva med en hund av urhunds ras, eller blandningar med urhundar i. Har man sedan en gatuhund med urhund i är det farligt nära en vildhund.

 

 

Bitande hundar

Hundar som bits är olagliga. En hund får inte bitas. Om man som hundägare blir anmäld kan hunden bli omhändertagen och senare t o m avlivad.

 

 

Förstå hunden

En hund är väldigt enkel, för oss som förstår oss på dem. Ge den bra förutsättningar och de blir bra och bakgrunden är borta. De lever, som sagt, här och nu. Det är en av skönheten med hundar, som jag ser det.

Bete dig illa mot hunden, så får du respons därefter. Bete dig bra mot hundar, så kommer den omedelbara responsen från det.

 

 

Vi vet inte allt om hundar

Det finns åtskilligt mer för oss att lära om hundar. Några saker vi inte vet är t ex:

Vi vet inte vad som gör att hundar startar med vårfällningen. Man kan undra hur hundars kroppar kan veta att vintern är så gott som över?!

Hur kan hundar känna våra humörsvängningar före oss själva?! Ett exempel: När en bra hundmänniska kliver in i mitt hus så vet hundarna redan vad den människan går för innan jag vet det. Det samma gäller om en människa kommer in till oss som inte är lämplig att vistas kring hundar. Jag har bara att läsa och lyssna på mina hundar, så vet jag var som komma skall. Men hur kan hunden veta så omedelbart?

Hundens förmåga överstiger ibland människans förstånd.

 

 

Mina hundar

Jag har genom åren "botat" åtskilliga problemhundar enbart genom att ge dem en bra vardag. Det är inte så svårt. Jag tolererar inte skit från någon hund, det finns inte en hund i mitt hus som bestämmer, ALLA mina hundar är EXTREMT lyckliga och glada och lever i regel ett långt och skojigt liv.

 

 

Hundar ska stanna hemma

Vissa är av den åsikten att hundar ska stanna hemma, är man inte hemma mycket så ska man inte ha hund. Detta påstående tror jag kommer från gamla värderingar, då man i Sverige hade hund som gårdshund, hjälpa till vid vakt, och som larm, barnvakt, vallning av boskapen o s v.

Det är vanligare hos vissa raser, bl a vissa molosser, urhundar och vinthundar + urhundar, att de trivs bäst med att vara mest hemmet och naturligtvis med sin familj.

Om en hundvalp sällan får vistas på okänd mark blir de ofta osäkra och rädda för att lämna reviret kring hemmet. Alltså brist på social träning.

Vissa raser kräver mer träning, vissa mindre.

De allra flesta hundar ÄLSKAR att åka land och rike runt, följa familjen överallt, vara med i allt! Hela deras liv får stimulans och innehåll.

Jag personligen tränar alla mina hundvalpar att följa med på främmande platser, träffa okända människor och åka bil, jag gör inte skillnad på valpar som ska bo kvar här eller valpar som senare ska flytta härifrån, jag gör heller ingen skillnad på olika raser eller på om hunden är en framtida utställningshund eller sällskapshund. Alla hundar har rätt till en bra grund. På det viset har jag lagt grunden till en hund som har chans att vara trygg och glad i alla lägen, sedan är det upp till var och en att fullfölja träningen efter önskemål och behov.

 

 

Hund = ett stycke natur

En hund är en naturkraft. P g a det fyller hunden ett tomrum som uppstått hos människan i den modäna världen i avsaknad av daglig kontakt med naturen och familjens eller den nära omgivningens bruksdjur, hundar och andra djur som hjälpt människan (idag kan man snarare säga att dessa djurslag istället utnyttjats av människan). Förr stod människan i ett normalt förhållande till höns, kor, hundar, katter o s v. Det fanns inte ett barn som inte lärde sig under uppväxten hur man ska ta hand om och respetera djuren och naturen, det var inbyggt i barnens fostran. Detta finns det väldigt lite av idag och uppsvinget av sällskapshundar (jag vet inte om katter och andra sällskapsdjur också kanske ökat i samma grad som hundar senaste 10-15 åren) fyller en del av behovet av att vara omgiven av natur som idag för det mesta saknas i våra liv, framför allt på daglig basis.

Hundarna har den underbara förmågan att få oss människor att bara stanna upp mitt i allt och njuta av kontakten, om vi låter dem. Att bara umgås och se och blir sedd. Något som i dagens internet samhälle mer och mer saknas oss människor.

Naturen är många gånger svaret när människan kommer i obalans i psyket. När vi går in i väggen. Hamnar i stress. Sömnsvårigheter. Naturen kan hela väldigt mycket, om vi öppnar våra hjärtan för moder natur i vilken form den en visar sig.

Djuren är liksom små barn helt oförstörda, om vi inte gjort dem illa. De bara är, helt naturliga. Djuriska. Ursprungliga. De bara älskar dig, oberoende av vad som helst.

Våra hundar är i sin tur beroende av regelbunden kontakt med naturen för att få återhämta sig själv, lika som vi själva behöver.

 

 

Mer om ansvar.

För- och nackdelar med hundar.

Mer om att ha hundar under ansvar.

 

Uppdaterad 2018-07-13