UPPFÖDNING - försäljning av valpar

 

Ska du sälja hund?

Se till att ställ frågan hur de tänkt sköta hunden efter corona.

Annars riskerar vi att få ett gäng nervvrak till hundar om något år, det är inte därför vi föder upp hundar, för att ge dem ett hemskt liv.

Varje hund förtjänar att kunna lita på sin matte och husse, att de är älskade och omskötta, livet ut, inte bara under en begränsad tid.

 

 

Säljer man en hund så äger man den inte längre. Säljaren har efter försäljning inget rätt till hunden.

Enligt svensk lag räknas hunden som en vara, en sak. Som en soffa t ex. Säljaren har inga som helst rätt att ställa krav på nya ägaren efter försäljning.

Därav är det enormt viktigt att man som försäljare av valpar/hundar eller andra levande väsen att se till att spekulanterna kommer ge hunden ett bra liv. Helt liv. Friskt och innehållsrikt liv. Det är det enda vi uppfödare kan göra. Sen är det kört.

 

 

Får man en valpkull så är det oftast oundvikligt att man måste låta några valpar gå ur kullen. Spar man alla valpar så blir det till sist ohållbart.

De ska ha mat av bästa kvalitet, vacciner, utrymme, träning, veterinär vård vid behov, kärlek och tid.

Har man inte möjlighet till att ge alla sina hundar allt detta får man ha ett mindre antal hundar eller ingen hund alls.

Dessutom är det nog så att vi som föder upp måste se till att endast behålla det allra bästa, är valparna inte fullgoda gör de bäst för rasens framtid och för kenneln att vara sällskapshundar.

Detta gäller naturligtvis tilltänkta valpköpare också!

 

 

Så för att återgå till ämnet, försäljning. Om vi ska känna oss trygga med att valparna flytta måste vi tro att valparna får det bra dit de kommer. Men hur vet vi det? Det vet vi aldrig, vi kan bara göra vårt bästa.

Först som sist, låter något skumt med en människa, är det antagligen skumt, lyssna på magkänslan!

 

 

Så till praktiska tips, är folk inte villiga att hålla kontakt, fråga om valparna när de växer etc, så är de antagligen inte speciellt intresserade, då blir det antagligen inte ett så bra hem. Att jaga valpköpare är inte så lyckat, det är inte ovanligt att just de valparna senare blir omplacerade, och det är oftast inget nöje för en hund!

Jag vill gärna prata med folk personligen, men även över e-post går bra, jag ställer frågor, får jag inte svar undrar man vad de har att dölja. Detta ser jag som ett tecken på att hunden antagligen inte får det bra i det hemmet!

Jag frågar om tidigare hundar / djur erfarenheter. Hör jag att de inte har haft sina djur livet ut, utan placerat många hundar / djur efter ett tag, tyder detta på att de inte är kapabla att ta hand om och fostra hundar / djur, dessa människor kommer antagligen placera om er valp också i framtiden.

Har deras tidigare hundar / djur varit besvärliga så är de antagligen inte så kapabla att ta hand om hundar / djur, deras nya hund löper stor risk att bli besvärlig, de med! En besvärlig hund är inte en lycklig hund.

Har deras hundar / djur varit mycket sjuka under sitt liv, så har du troligen fått tag på en fel letare! En som bara vill hitta fel på hundar, hittar de inga fel går de till en veterinär som fortsätter att söka, de veterinärerna som bara är redo att leta fel är oftast dessa djurägares vänner, passa er för dessa människor. Deras valpar kommer att återkommande utsättas för massor av onödiga tester och svåra undersökningar livet igenom. Stackars oskyldiga djur!

Om människorna kommer och hälsar på och inte gillar hundarna, eller t o m försöker göra hundar illa, eller dina hundar är skeptiska till människorna, dra öronen åt sig, något är antagligen väldigt skumt!

Kommer folk så kan du titta / be att få se bilder på deras tidigare djur. I dagens läge går det också via Internet, och via hemsidor. Titta inte enbart på djuren, titta på omgivningen! Hur får hunden det i själva verket. Springer hundarna fritt på bilder? Har de fina liggplatser? Ser hundarna lyckliga ut? Ser ägarna ut att vara glada i sina djur? Får hundar leka med andra hundar? På hemsidor, hur skriver de om djuren? I telefon eller direktkontakt, hur pratar de om sina djur? Är de djuren bara utställnings objekt eller endast avelsmaskiner, eller är de mera? Man kan utläsa massor av detta.

Pratar t ex en 20-åring om att de haft massor av djur, kan man undra, hur har den hunnit med det? Är det en samlare som inte har tid att sköta vad de drar på sig?

Börjar folk prata om avbetalningar o d, då undrar man hur seriösa de är om att vilja ha en valp. Jag själv t ex är extremt fattig, men ska jag köpa en hund så är jag så intresserad att jag sparar ihop pengarna först, köper hund sedan. Har jag inte råd med det, har jag inte råd med att ta hand om en hund, anser jag.

Avbetalning innebär att du ligger ute med pengar ännu längre, pengar som du behöver för att betala dina kostnader. Vissa valpköpare tar för givet att vi uppfödare ska agera bank.

Jag ska ta en helt vanlig månad, d v s dagens månad, som exempel.

Idag ska jag till veterinären. Detta utan en fungerande bil. Gamla bilen är för trasig och jag är för pank att köpa ny bil. Veterinären är 1 timmes bilfärd hemifrån. Jag ska köpa avmaskningsmedel för ca 1 500 kronor idag. Hundmat för ca 2 500 kronor (1 månads förbrukning). Veterinärvården (vaccin, intyg o s v) kostar ett par tusenlappar. Lite andra små inköp ska också göras idag för hundarna, tuggben, dental fresch o s v. Ytterligare en utgift på ca 500 kronor. På fredag hämtas en valp som jag säljer för 5 000 kronor. Det räcker inte ens till dagens utgifter på hundarna. Detta är en helt vanlig månad för ekonomin i en kennel.

Att uppepå detta ligga ute med massa pengar, som man kanske inte ens får in, är helt fel. Vi seriösa hunduppfödare lägger ner vår ekonomi, vår själ, vårt liv i våra hundar, vi får inte tillbaka ens en liten bråkdel, och även den ska vissa förvägra oss genom att luras. SÄLJ INTE PÅ AVBETALNING!

Det finns alltid undantag från de bestämda riktlinjer vi uppfödare borde rätta oss efter, t ex har jag återköp på en hund där matte är handikappad, där kändes det rätt och riktigt, ifall något skulle hända henne, men vem vet, jag kanske är den som stryker med först, det kan man aldrig veta.

Om folk pratar om att det passar bra att ha valp nu, för att de är föräldralediga, sjukskrivna eller något annat tillfälligt, så kan man fråga sig om hunden inte ska leva 10-15 år hos dem och om de planerat för senare tider också, då hör man på svaret ifall det är folk som är beredd att leva med en hund hela dess liv eller om det är någon som vill ha en hund just nu och kanske inte kommer ha den kvar livet ur. En förnuftig människa som vet vad den gör och vad den ger sig in i är en mogen människa som är beredd att ta hand om en liten försvarslös hundvalp för hela livet, inte bara första året.

Folk med allergi som vill "testa" hund, ofta vill de ta hem en valp som de sedan betalar eller lämnar tillbaka, som en hund vore en sak. Många som gör så har, handlar hundar regelbundet på detta sätt, och betalar dem aldrig. En del "testar" hundar och lämnar tillbaka, oftast med klagomål för att hunden var dålig! De ger inte ens hunden en chans att få känna sig hemma. De ville kanske inte ens ha en hund.

Detta tyder på att dessa människor inte har respekt för djuren och deras liv, tycker jag. Alltså ingen bra hundägare, i mitt tycke.

Jag känner t ex en hunduppfödare som blåste mig på massor för många år sedan, så hör jag att denna uppfödare fortsätter i samma stil, år efter år! Nu vet jag att detta pågått minst 15 år i samma stil, inte en enda hund lever ett helt liv i det hemmet, raser skiftar, hundar köps in och säljs, bostäderna byts med jämna mellanrum, inte ovanligt finns det hyresskulder lite överallt, liksom skulder på hundar överallt. Det är rena vandrarhemmet för hundar. Tyvärr känner jag till flera sådana här uppfödare och hundägare, man får akta sig!

Som ett exempel: Idag finns det tre kennlar i Sverige som är grundade på stöldgods från mig! Ett gäng hundar som de tillskansat sig på oärlig och många gånger brottslig väg. Kort sagt, "köpare" som inte gjort rätt för sig.

När det gäller återlämning, om folk utan anledning bara ska ha hunden med återlämningsrätt undrar man om de redan planerar att inte ha kvar hunden innan de ens fått hem det nya livet.

I slutänden är det magkänslan som gäller, låter något skumt, är det antagligen skumt. Hellre sälja en valp för lite än ångra den man sålt. När hunden väl är såld är det väldigt lite som man som uppfödare / säljare kan göra.

Lycka till att hitta ett bra hem åt era valpar!

 

 

Varningssignaler

Vissa människor gör sig till experter att lura valp/hundsäljare. De som redan har "vandrarhem" för hundar är så fullfjädrade så de lurar vem som helst.

Med risk för att lära upp nya människor som ska bli "vandrarhem" för hundar kommer jag med råd om vissa saker man kan se upp med. Om en valpspekulant visar upp flera tecken som är "skumma" så är risken att valpspekulanten ljuger.

 

En blivande hundägare borde värna gott liv, i annat fall är risken stor att valpen du säljer inte får ett bra liv.

Varningstecknen kan vara många. Om flera av varningstecknen uppvisas i ett kort samtal så bör man nog avstyra valpköpet, om man är rädd om den valp/hund som man säljer.

 

 

Rätt hund till rätt hem

Har du hittat köpare så gäller det att rätt hund hamnar hos rätt ägare. En del hundar har små defekter som är obetydliga för hundens sundhet och temperament, dessa placeras bäst som sällskapshundar. Fel jag pratar om kan vara avsaknad av en eller två testiklar, små bettfel, små navelbrock, färgfel o s v.

Man måste vara lyhörd för hur familjen är och för hur ens egna valpar är. Man ser ifall familjen vill ha en extremt lugn hund, då är det bra att matcha dem mot den lugnaste valpen i kullen. En sportig familj bör kanske ha den livligare valpen i kullen etc.

OBS! En hund som hamnar fel så kan hunden till sist bli en hund med psykiska besvär. Den/de andra tidigare hundarna och/eller ägarna riskerar också att med tiden få psykiska besvär, om de bryr sig...

 

 

 

Sälja till lägenhetsboende eller villa?

Som jag ser det kan lägenhetsboende ge hundar fördelar.

En villaägare kan lättare låta hunden vistas i hundgård eller trädgård ensam ofta och p g a det umgås med sin hund mer sällan.

En lägenhetsboende tvingas ta ut sin hund och umgås mer handgripligt med hunden flera gånger om dagen.

På detta vis finns det större chans att hunden får göra saker med sin ägare/sin människa under längre stunder dagligen.

OBS! När det gäller promenader behöver jag lägga in en passuss i dagens läge, idag är det fler och fler som tillbringar promenaderna frånvarande från hunden, genom att tillbringa all uppmärksamhet i en telefon. Då ger inte handrastningen någon fördel. M a o, de som "bor" i mobilen har mindre chans att vara mentalt och fysiskt närvarande tillsammans med sin hund.

Viktigast är alltid är en hundspekulant som vill umgås med sin hund.

 

 

Sälja till sällskap eller kennel? Sälja till hem där hunden blir ensam hund eller inte?

Sälja till ett bra sällskapshem ger hunden fördelar. Oftast älskar ägaren sin hund, oavsett vad.

Om hunden blir ensam hund i familjen får den utan tvekan ett fattigare liv, hunden är trots allt ett extremt utpräglat flockdjur, precis som människan. Lika lite som en ensam människa enbart kan och ska umgås med hundar för all framtid, så tycker jag det är synd om hundar som inte får vara hund tillsammans med en annan hund, annat än korta stunder lite nu och då.

Säljer man till kennel är chansen större att hunden får vara hund, vilket är TOPPEN! Men man måste ha klart för sig att vissa kennlar har hundar som bor en och en.

Däremot finns det många kennelägare som mer eller mindre har hundförvaring för hundar. Hundar står i hundboxar, i hundgårdar, i bästa fall på tomten så de ibland i alla fall får vara runt sin människa.

Chansen är stor bland vissa kennelägare att om hunden får något "fel" så blir den till omplacering. Vissa anser "fel" är att hunden t ex får 1:a på en knä, 1:a på en armbåge, bettfel o s v. Detta händer i stort sett aldrig bland sällskapshundsägare.

Vissa kennelägare mördar sina hundar under sådana omständigheter, en del säger att det är för att de "har råd". Som jag ser det, helt känslokallt inför hunden rätt att leva. Detta händer i stort sett aldrig bland sällskapshundsägare.

Får hunden något större fel är det hugget som stucket om ägaren kostar på sin hund eller avlivar den. Många gånger styrs det av vem hundägaren väljer att anlita som veterinär. Där verkar det inte vara någon större skillnad mellan sällskapshundsägare eller kennelägare, som jag märkt.

Sedan finns det sådant som riktigt skär mig i hjärtat, vissa kennelägare ger upp en hund så fort de anser den inte vara "perfekt". Om någon påpekar något "fel" på hunden så tycker de inte om hunden längre, hunden placeras om.

Fel kan t ex vara för små ögon, för stora öron, för ljusa ögon, För kort svans, för knappa vinklar o s v. Alla är egenskaper som är helt ointressanta en och en för hundens helhelts kvalitet. Massor av dessa hundar kan bli champions om de ser bra ut i övrigt och uppför sig bra och presenteras bra. Uppfödande och presentation kommer ann på ägaren, inte hunden...

Det ironska är att tror man sin hund vara felfri beror det bara på okunskap. Den perfekta hunden finns inte. Alltså ska sådana hundägare inte ha hund, då ingen hund duger eftersom alla hundar har sina fel och förtjänster.

Att en sällskapshundsägare inte vill ha kvar sin hund på grund av någon detalj har jag aldrig hört talas om.

Om man som hundsäljare tror att man ska få "reklam" om man säljer till uppfödare som lovar dyrt och heligt att ställa ut sin hund, så kan jag säga att nästan var enda en som lovat ställa ut valpar eller vuxna hundar, oavsett om köparen varit sällskapshundsägare eller kennlar, har inte gjort det.

Kanske en på tjugo som köpt hund av mig och sagt de ska ställa ut, har inte gjort det. Av de övriga har kanske en på tio av "utställarna" ställt ut mer än en eller två gånger. Detta trots att hunden kanske t o m fått ck, cert, bir eller liknande på sin utställning.

 

 

Hunduppfödare kontra "vanliga" hundägare

Den perfekta hunden är den hund som betraktas av en person som inte har tillräcklig kunskap och/eller en som ser med hjärtat.

Ingen hund är perfekt.

Men om man tittar på hunden genom "kärleks"glasögon så är alla hundar perfekta, för sina ägare.

Uppfödare/utställare förlorar ibland det perspektivet och har svårt att separera dessa två. Det leder ibland till att uppfödare vägrar att se. Ibland leder det till att hunden används i avel, fast den inte borde. Ibland leder det till att hunden inte är lika mycket älskad som den förtjänar.

Av dessa orsaker så är det lättare för mig som uppfödare att sälja hundar som rena sällskapshundar, de blir lika mycket älskade även om ägaren skulle vara medveten om en och annan nackdel som hunden har.

Försäljning av hund.

Hunduppfödare.

 

 

Sälja till gammal eller ung?

Större delen av alla hundar som man hittar på annonser till omplacering beror på flytt, flytt utomlands, byte av arbete, studier, byte av partner, fått barn, väntar barn. Ibland i kombination med allergi. Någon gång också för att ägaren inte klarar av sin hund, ibland för fysiska problem, oftare för psykiska problem. Alla dessa orsaker är vanligast att det sker hos yngre människor.

Att flytta och att anse detta vara orsak till att göra sig av med en familjemedlem är vanligast bland yngre. Det är få äldre personer som räknar ut hunden ur familjen vid en flytt. Även om äldre flyttar utomlands tar de i regel med hunden. Om en äldre byter arbete så den inte kan ta hand om sin hund brukar det göra att de söker alternativa vägar att behålla hunden. Hundvakt. Dagisplats. Hjälp av familjemedlemar eller vad som helst. Viktigast är oftast för den äldre människan att hundens situation är något som SKA lösas, annars byter de inte jobb.

Ska de studera gäller i regel samma sak som om de byter jobb.

Äldre som skaffar ny partner, vilket i sig är ovanligare än att yngre skaffar ny partner, gör oftast inte det om den nya partnern är allergisk eller inte ens om de inte tycker om deras hund. Jag har hört hundratals människor som sagt att de avstått förhållanden då det inte har fungerat med hunden. Jag själv har hamnat i den situationen några gånger. Däremot hör jag många yngre som väljer val av partner före sin redan befintliga familj, d v s hunden.

Det är sällsynt att äldre människor "skaffar" barn, även om det händer. Konstigt nog är det även här vanligt att de löser situationen på så vis om barnet t ex är allergisk mot hund, så hunden oftast inte hamnar på annons. Det arrangeras i hemmet för att båda ska kunna leva tillsammans. Hunden placeras i allra värsta fall hos nära och kära, hos folk som hunden känner och som känner hunden.

Både äldre och yngre kan dö eller bli så sjuka så de hamnar på sjukhus långa tider eller liknande, så de inte kan ha kvar hunden. Att äldre blir så gamla så de inte kan ha kvar hunden längre för att de blir för gamla är ovanligt. Jag har tagit hand om 1 hund på alla år p g a att en äldre person miste sin make som hade vårdat frun, och frun var tvungen att flytta från villan på landet där de bott i årtioenden till ett äldreboende där hunden inte fick följa med.

När det gäller omplacering p g a att ägaren inte klarar av sin hund är det betydligt vanligare hos yngre människor än äldre. En äldre människa vet i regel vad den klarar av och drar inte på sig mer än den klarar. En yngre människa överskattar betydligt oftare sin förmåga.

En hund som mår psykiskt dåligt kommer förr eller senare nästan säkert att få fysiska problem också till följd av sin psykiska obalans.

 

Totalt sätt kan man säga att omplacering på hund av äldre människor är mer sällsynt, omplacering på hund av unga människor är betydligt vanligare.

 

Sedan kan man säga att uppfödare oftare placerar om hundar än privatpersoner med sällskapshundar.

Vissa uppfödare är kvickare att omplacera hundar p g a struntsaker, vissa har rena vandrarhemmen för hundar. Vissa har hundar kvar t o m när de hade kunnat få det bättre i ett annat hem.

Vissa har kvar hundar så de inte har kvar plats till avelsdjur, så deras uppfödning till sist avstannar och t o m avslutas.

Att ha och fortsätta att bedriva hunduppfödning är en balansgång mellan sällskap och avel. Detta gör att för att kunna fortsätta att bedriva ett vettigt avelsarbete så är det större risk att en uppfödare placerar någon hund ibland än en privatperson.

 

Att som säljare hitta ett permanent hem dit hunden får flytta och ha det bra och fortsätta att leva livet ut är vanligare att hitta bland medelålders till äldre människor som inte är uppfödare.

 

 

Sälja till förtidspensionärer?

Ibland är det lättare sagt än gjort att hitta bra hem till hundar.

Exempel: Jag lever fattigt och jag är kroniskt sjuk. Ändå gör jag allt för mina hundar.

Jag har sett många som har dubbelt så stor inkomst än jag, och ibland mer, och ibland MYCKET mer, och ändå inte kostar på sin/sina hundar ens hälften av vad jag kostar på mina hundar (jag pratar om kronor per hund).

Otroligt många jag känner umgås och gör mindre tillsammans med sina hundar än vad jag gör.

Vad jag vill säga med detta är att fattiga med automatik inte är dåliga hundägare, och att folk med sjukdom inte med automatik är olämpliga hundägare.

När det gäller kronisk sjukdom kan det, konstigt nog, ha en fördel för hundar, trots att jag tror att det inte finns EN ENDA som inte skulle föredragit att vara frisk. Det är att är man sjukpensionär så är man tillgänglig för hundar HELA TIDEN, om man så VILL och VÄLJER att tillbringa sin tid med sin hund/sina hundar.

Sedan finns det de som bara ger upp om de inte klarar av en hund till 100 %. T ex om den kissar inne första dagen i nya hemmet, så lämnar de igen den eller säljer den vidare.

Vissa gör vad som helst för att få sina hundar bra. Vissa behåller sina hundar hur illa de än sköter sig, utan att göra något av problemet så hunden går i livslångt lidande.

Själv ger jag mig inte förrän mina hundar är friska och sunda i kropp OCH själ.

Alltså gäller det fortfarande att hitta dom hundägarna eller blivande hundägarna som inte bara vill äga en hund, utan som vill vara tillsammans med sin hund, och vill göra allt för att deras hund ska må bra, när man hittar bra hem till sina hundar.

 

 

Många frågor

Om man som uppfödare är "besvärlig" och ställer många frågor till hundspekulanter så är det ett utslag av att uppfödaren faktiskt bryr som om var valpen eller hunden hamnar och hur den får det. Det är i sin tur ett utslag på att uppfödaren har hundar för att den bryr sig om sina hundar.

Jag köper hellre en hund av en som bryr sig om sina hundar än en som enbart har hundar utan att ha hjärta för hundar.

 

 

Spekulanter som har eller har haft flera problemhundar?

Det finns människor som om och om igen tar emot omplaceringshundar, eller valpar, som blir "problematiska".

Dessa människor måste förstå att problemet ligger hos dem, inte hundarna. Inte förrän då kommer dessa djurägare kunna göra något åt sina problem.

Om man som omplacerare av en hund hör att spekulanten haft flera hundar, eller t o m andra sorters djur, som varit mentalt ur balans och/eller mycket sjuka så kan det alltså mycket väl bero på den människan, den djurägaren.

Man bör då som omplacerare dra öronen åt sig, du kan annars riskera att skicka din hund in i ett levande elende.

Jag har alltid sedan jag lärde mig hundförsäljning varit noga med att höra om spekulater har och/eller har haft många problemhundar, då är det i regel inget bra hem. Hundarna lever med problem hela livet, de oskyldiga stackarna, och ägarna lägger ner massa arbete på att förstöra dem, enbart för okunskap. Då spelar de inget roll om dessa människor har en eller flera hundar åt gången...

 

 

Hur spekulanter uppträder vid besök

Vissa vill att spekulanter har med sig hela familjen vid besök. Visst är det att föredra.

Många har olika kriterier som är viktiga. Vissa vill att de ska hälsa på hundarna på ett visst sätt. Vissa vill att besökarna inte ska hälsa på hundarna före ägarna. Vissa vill att besökarna ska gosa med hundarna. Det finns massor av olika exempel.

Ett exempel: En kennel i England med stora hundar med stora läppar, säljer inte till spekulanter som knuffar bort hundarna när de kommer och ska hälsa, eller torkar bort slem från kläder när hunden har "snorat" ner dem, vilket den rasen oftast gör.

Hos mig: Det viktigaste, som jag ser det, är att mina hundar är harmoniska med besökarna. Då sänder besökaren ut rätt signaler.

 

 

Hur spekulanter handhar sina tidigare hundar

Vissa vill att besökare ska, om möjigt, ha med sig sin egen hund, som uppfödaren får träffa, för att på så vis se om spekulanten är lämplig hundägare.

Man kan då se hur välskött tidigare hunden ser ut. Om den ser välnärd ut. Ren. Tovfri. Glad. Pigg. Frisk. Klar i ögon och nos. Är sådant bra, så får hunden troligen bra mat och skötsel.

Man kan se ifall hunden är social med främmande människor.

Det är också viktigt att man ser att ägaren har kontroll på sin hund, utan att kuva hunden. Visar hunden kuvade tendenser så lever hunden under en sådan kontroll att hundägaren inte har förståelse för hund. Har hundägaren kontroll på hunden, är hunden trygg. Har hundägaren inte kontroll så är hunden stressad och blir kanske att ta överhand senare.

Man ska särskilt kolla på sådant som är rastypiskt för den hunden, och se om det är omskött.

Den hund då säljer till dessa människor kommer troligen få samma typ av skötsel som den tidigare hunden.

 

 

Leverans viss tid

Att välja en hund efter när den är leveransklar är inte så smart.

Jag brukar snabbt upplysa mina valpspekulanter om detta. Om de envisas, och inte förstår mina argument så dömmer jag ut dessa som blivande ägare till Pia´s hundar, de får vända sig någon annan stans.

Väljer man valp efter när den är leveransklar, så står det klart att man som uppfödare inte är utvald för sina hundars kvalitéer.

Sedan vill de flesta ha valp som är FÖDD på sommaren. Så knäppt. När hunden är i livligaste åldern är det mitt på hösten! Det har INGEN tänkt på som jag påpekat detta faktum för.

Man ska ha hunden alla årstider och alla tider på dygnet. Ska då det vara avgörande när hunden är leveransklar för om man ska köpa hund eller inte? Jag tror inte en sådan blivande hundägare kan erbjuda min valp ett bra hem för hela livet, under alla årstider.

 

 

Leverans kring högtider och bemärkelsedagar

Att låta den nya hunden bli en julklapp till familjen eller present på annat sätt, är inte fel.

Fel är att ge hundar till folk som inte längtar efter en hund och vill ha den.

Att man bestämt sig för att hunden blir julklapp kan däremot bli ett problem, ifall man ska ta hem den på julafton.

Två bekymmer.

Det är inte alla uppfödare som vill ägna sig åt att lämna ut hund på julaftonen. Vi uppfödare HAR RÄTT till ett privatliv. Alla är inte som mig som ställer upp nära nog alltid, om jag kan. Dessutom har jag inget intresse för bemärkelsedagar.

Sedan det andra, att ta hem hunden mitt i massor av släkt, vänner, paket, stoj och stök är inte det bästa.

Om man inte har en normal vardag kring sig på bemärkelsedagar och högtidsdagar är det bättre att slå in en fin bild på hunden ifråga och tala om att den kommer hem så fort allt är lugnt igen.

 

 

När visar man då upp valpar bäst?

Vad kan vi göra för att visa så mycket som möjligt av valpen när den får besökare?

Ibland kommer folk långväga ifrån för att titta på sin valp innan ett eventuellt köp.

Spekulanten vill ju helst se så mycket som möjligt av valpen. Uppfödaren vill ju att köparen ska få se så mycket som möjligt av valpen när de har en kort stund på sig att se allt det du har sett.

Eventuella köpare kan bara sätta sin tillitt till uppfödarens skicklighet och planering och hålla sin part av planeringen, d v s komma i rätt tid på rätt dag.

Uppfödaren kan göra desto mera.

Man har ju vissa planlagda saker under en dag. Valparnas matning. Promenader. Lek med valpar. Nattning av hundar. Det normala är att valparna vaknar, rastas, matas, rastas igen, leker en stund, eventuellt rastas igen (beroende på ålder) och somnar. Optimala är att eventuella spekulanter kommer vid nästa uppvakning, så får de vara med om rastning, matning, rastning igen och lek.

Jag brukar passa på att göra lite nya och olika träningar vid besök, så får de se hur valparna i kullen fungerar i olika situationer. Det behöver inte betyda så stor ansträngning från uppfödarens sida. Släng ner en kattunnel till valparna, ställ ner en spegel, en ny leksak kanske med ljud i, något skoj man sett på en affär och har köpt nyligen eller liknande.

När detta är gjort och valparna somnar så fikar man och går igenom teoretiska saker + visar släktingar.

Om valparna är väldigt små har de täta intervaller och då kan man ha tur att få visa upp ytterligare en vakenperiod för spekulanterna innan det är dags för deras hemresa.

Detta kräver att man umgås med sina valpar och har koll på deras intervallen som förändras tidsmässigt ju äldre valparna blir.

Dyker eventuella spekulanter upp för tidigt eller för sent kan det bli mitt i sömnen, allt de får se är sovande valpar... Läs mer om detta.

 

 

Hur lämnar man över en hund bäst?

Var uppmärksam på när hunden är helt konsentrerad på nya ägaren, då ska uppbrottet ske. Hunden får en känsla av att den följer sin nyfikenhet och glädje i nya människan istället för att bli övergiven av gamla människan. Detta kan förkorta rehabiliteringen i nya hemmet med veckor. Vill vi verkligen hundens bästa, sluta säga adjö. Hunden är ingen människa.

Jag kramar och kelar inte med hundar direkt när jag lämnar ut dem. Anledningen är att jag vill hjälpa hunden att inte känna separationsångest. En sådan starkt negativ känsla som separationsångest kommer aldrig underlätta starten på nya livet för hunden och dess nya familj.

Jag har sett hundar gå från gamla ägarens famn med ofta djupt olyckliga djurägaren som ska säga "adjö" och hunden har blivit vansinnigt förtvivlad och startat sitt nya liv i den hemska känslan, att överge en familjemedlem i djup själslig nöd, och därmed fått en ohyggligt svårt start i sitt nya liv. Det är så extremt tragiskt och traumatiskt för hunden så det kan påverka hela hundens kommande liv.

Dessutom är det så otroligt lätt att avhjälpa.

Man tar adjö av hunden INNAN nya ägaren kommer in i bilden, så kommer ingen separationsångesten för hunden vid övergången till sitt nya och förhoppningsvis lyckliga liv som varje god hundägare som bryr sig om sin hund bör hoppas på för sin hund.

 

 

Varför visar jag upp alla mina hundar?

Varför visar jag upp alla mina hundar, mer eller mindre, så fort jag t ex ska leverera en valp, folk kommer och hälsar på eller liknande? Man kan kort och gott säga att jag visar upp alla mina hundar så fort jag har en chans.

Jag är stolt och glad över mina hundar. Jag vill att alla ska se att de är glada och framåt, orädda och hanterbara av alla. Att mina hundar är friska och glada från den största till den minsta, från den yngsta till den äldsta, oavsett ras. Om folk skaffar en hund från mig tycker jag det är viktigt för de nya ägarna att se i vilken anda hunden blivit skött och vårdad, så de ser av vilken kvalitet hunden är kommen. Är man spekulant på en hund som jag fött upp är jag extra noga att visa ALLA släktingarna jag har till den hunden, så spekulanter kan se att hunden jag har till salu har det finaste påbrå som går att få, enbart glada och friska släktingar, inga personlighetsstörningar, inte ens skotträdsla på en enda hund. 

Dessutom vill jag att alla hundar ska få en chans att hälsa, att vara med. Ingen ska behöva känna sig utanför.

Därav är alla mina hundar med på min hemsida att se också, för alla i hela världen att titta på. Mina hundar tål granskning då de är så bra.

 

 

Hundspekulanter som inte ens kan läsa annonen till slut

Man undrar om man ska våga sälja en valp till någon som inte är läskunnig? De sänder SMS och mejl i enorma mängder varje gång som jag annonserar. I annonsen står att om de vill ha kontakt så ska de ringa och att jag inte svarar på SMS och mejl. Anledningen att jag inte svarar på SMS beror på att jag får ont i fingrarna. Anledningen att jag inte svarar på mejl beror på att jag sällan har uppkoppling, och då jag har uppkoppling måste jag svara de som är akut. Tid över till att vara alla akuta är t o m begränsad. Men för att återgå till den första frågan, ska icke läskunniga kunna ta hand om en hund på ett bra vis? Folk som lever i ej så utvecklade länder och bor "mitt i naturen" kan nog ta hand om en hund på ett bra sätt "rent instinktivt", via uppfostrad och erfarenhet av att leva nära natur och djur. Men en människa som bor i Sverige och ringer på en annons och inte kan läsa, jag ställer mig tvekande till om de kan ta hand om en hund på ett bra sätt.

Mer om hundspekulanter och deras ibland underliga föreställningar om hundförsäljning.

 

En sak är i alla fall säkert, det är inte lätt att sälja hundar på ett ansvarsfullt sätt.

 

 

Efter försäljning

Angående kontakt efter försäljning.

Ibland när man är "ny" med hundförsäljning/överlåtelse m m så lovar man livslång kontakt, besök och annan uppföljning.

Efter ett tag så kommer man på att det fungerar inte som det borde.

Det handlar om matematik.

Säg t ex att man säljer 2 hundar under ett år, 2 till nästa år o s v. Visst kan det fungera. Problemet är dock att vissa valpköpare/hundköpare inte vill ha kontakt.

Säg sedan om man säljer 10 valpar/hundar på ett år. Det blir då ca 100 hundar att hålla kontakten med i 10 år, om man utgår ifrån att hundarna lever i 10 år i snitt.

Då blir det heltidssysselsättning att åka runt och hälsa på och ringa, skicka julkort m m till var och en.

Vissa köpare vill alltså inte ha kontakt. De känner sig påträngda av hundens förflutna. Det innebär inte att hunden har det dåligt där, utan enbart att de klarar sig själva. Det måste man som säljare respektera.

Förr sa man att inga nyheter är bra nyheter när man placerat en hund. Då var allt bra. Oftast hör köparen av sig om det är något problem, så resonerade man förr, och det stämde väldigt ofta.

Förr resonerade man som så att den som köper hund vet var man finns, hur de får tag i oss, vid behov. Vi fanns där för våra valpköpare, och hundköpare, resten av livet.

Men det är ju upp till hundägaren att se till att hunden mår bra, och att om så behövs, hjälpa hunden genom t ex information och stöd och råd från säljaren, där så kan göra nytta. En säljare kan inte gissa sig till när sådant behövs.

Faktum är att säljaren har INGEN SOM HELST laglig rätt till hunden efter den flyttat. Man kan bara be för att man gjort ett bra jobb i val av ny hundägare och finnas där för de som vill ha kontakt.

Jag själv har god kontakt med vissa, ibland även många år efter att hunden inte finns längre. Ibland har jag ingen kontakt alls. Och allt däremellan. Allt beror på köparen.

Jag är MYCKET VÄL medveten om att min lagliga rätt till hunden är över. Jag följer lagen och respekterar nya ägarna.

Sedan till sist återvänder jag till när jag startade, det är en fråga om matematik. Ska jag engagera mig i alla hundar jag en gång haft hela tiden, så skulle jag få göra mig av med mina hundar, för jag skulle inte hinna med dem. Jag är hundägare och har ett absolut ansvar att se till att mina hundar har det allra bästa de kan få, det kan jag inte göra avkall på för att åka och fika i tid och otid hos alla möjliga rumt om i världen.

 

Updaterad 2022-04-10

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström