BLANDRASER

 

Förr var det få blandraser. Nästan ingen som födde upp blandraser medvetet, eller ens renrasiga utan papper.

När det blev blandraser var det ofta olycksfall förr i tiden.

När det stora uppsvinget kom för framför allt små sällskapshundar i slutet av 1990-talet så exploderade uppfödare som inte hade renrasiga hundar eller inte hade SKK papper på sina hundar. Dessa uppfödare som företeelse tycks leva kvar sedan dess.

Idag har vi ungefär samma proportion mellan renrasigt hundar, och hundar utan papper och blandraser som de flesta andra hundländer (= länder med aktiv hundsport). Så var alltså inte fallet förr i tiden.

 

En renrasig hund utan papper anses det inte finns några direkta bevis för att hunden är renrasig. En hund med papper anser man bevisat att den hunden är renrasig. Blandras är hundar som man vet har härstamning med mer än en hundras i. Det sistnämnda ska inte blandas ihop med hundar som har papper och olika rasvarianter i stamtavlan. T ex toypudel/dvärgpudel, dvärgtax/kanintax, chihuahua långhårig/chihuahua korthårig o s v. Dessa är några exempel på raser som kan producera renrasig avkomma med stamtavla utan att det är några fel alls.

Alltså olika raser är en sak. Rasvarianter är en annan sak. Rasvarianter är flera raser som har gemensam rasstandard.

Vissa rasvariant-parningar är mindre önskvärda då de kan ge negativ egenskaper, ibland fysiskt (t ex vissa hårlagsblandningar på vissa raser ger dålig pälskvalitet) och ibland psykiskt (t ex para två merlefärgade hundar med varandra), men de ovan nämnda är helt ok rasvariant-parningar, men det är ett annat kapitel och hör inte hemma bland blandrasernas sida.

Däremot är det samma sak med blandraser. Parar man två olika pälsvarianter med varandra som inte lierar med varandra, kan avkomman få en mycket besvärlig, och ibland rent plågsam päls. Parar man två merlefärgade hundar med varandra, fast de är av olika ras, kan man få både fysiskt och psykiskt skadade avkommor.

 

 

Hur många raser och vilken blandning?

Angående blandraser, i stora hundländer som USA och England, kallar man blandrashundar för det som hunden ser ut att likna mest, eller det som den beter sig mest som.

T ex om en hund är blandning mellan golden retriever och briard, och ser ut som en tibetansk terrier i jätteformat, så kallar man hunden tibetansk terrier-blandning eller tibetansk terrier-mix.

Själv tilltalas jag av det systemet.

Jag gissar att detta system uppkommit för att beskriva alla dessa gatuhundar som hamnar på hundstallar och behöver en form av beskrivning inför letandet av nytt hem till dessa krakar.

Jag hör ofta folk räknar upp en helt bunt med raser och sedan avslutar med att hunden ser/såg ut som en speciell ras, eller uppför/uppförde sig som en speciell ras.

Istället för att upprepa alla raser till vardags, så kan man gå direkt på "pudelns" kärna, säga vad hunden ser ut eller beter sig som. Varför ska man räkna upp en massa raser som inte verkar ha någon synlig påverkan?

Klart man ska tala om, ifall man t ex ska placera om hunden. Eller om man är till veterinären, då vissa raser har rasbundna sjukdomar som kan underlätta diagnos och t o m vara avgörande för en hunds behandling mot vissa sjukdomar för en veterinär o d.

Men till vardags, tjänar dessa upprepningar ingen speciell roll.

 

 

181025 Värde på blandraser kontra renrasiga hundar

Värde kan vara olika saker.

Värdet ekonomiskt vad gäller inköp av hund är det vi oftast pratar om när vi värderar hundar, oftast är priset mindre för blandraser än för renrasiga hundar.

Men det finns många andra sätt att jämföra värdering av blandras kontra renrasiga hundar.

Att ha och äga en blandras är det i stort sätt samma kostnader som en renrasig.

Vill man ställa ut och tävla så är blandraser mindre värd då de inte kan tävla i samma utsträckning på de flesta områden, men man kan också se det som så att renrasiga är dyrare, då det kostar att åka runt och tävla med hundar.

Värdet av en frisk kontra sjuk hund är underskattat. En sjuk hund kostar i rena pengar, men också i en enorm sorg. Sorgen är inte gratis. Sorgen har alltså också ett värde. I detta fall negativt värde.

När det gäller sjukdomar har man upprepade resultat och dokumentation idag från främst USA, första blandningsgeneration är i snitt något friskare än renrasiga hundar. Andra generationens blandning är sjukare än renrasiga hundar. Det finns gamla svenska forskningar som fastställt detta också.

Hundar som påstås vara renrasiga fast utan papper är i snitt sjukare än renrasiga hundar med papper. Anledningen till det sistnämnda torde vara att vissa hundar som organiserade uppfödare inte vill avla på, eller inte får avla på p g a klubbens regler, avlas det inte ovanligt på hos uppfödare som inte är organiserade. Vanligaste är också att oorganiserade uppfödare inte ens testar sina hundar för olika sjukdomar, så som organiserade uppfödare gör.

Jag har själv många gånger sålt ut hundar som t ex fått knäledsfel, bettfel eller annat fel, för att de inte ska gå i avel, och fått förfrågan från uppfödare som är oorganiserade som vill köpa dem billigt och ha dem som avelsdjur.

Sedan kommer vi till hundens eget värde, som individ. En hund som individ är lika oavsett ras, bakgrund, storlek, hårlag o s v. Papper gör ingen skillnad på det. ALLA hundar har rätt till det bästa och all kärlek i världen.

ALLA hundar, utan undantag, har samma rätt till den bästa vård, den bästa maten, det bästa livet, och därmed har alla hundar samma värde som individ. Ett värde som inte kan räknas i kronor och ören.

Mer om värde på hundar.

 

 

Egen erfarenhet

Jag själv har renrasiga hundar med stamtavla.

Jag tycker att en olyckshändelse inte är hela världen, och det är ju faktiskt bevisat att TOTAL UTAVEL som en första generationens blandning är ibland kan bli något friskare än föräldrarna. Fast fortfarande är det ju så att om föräldrarna är sjuka, så riskerar valparna ärva sjukdom. Fortfarande gäller det ju att avla på fullt friska hundar.

Att avla hundar utan papper, vare sig det är renrasiga eller inte, har jag inte haft något intresse för.

När jag började med hundar så betraktades det allmänt som mycket olyckligt om olyckan var framme. Att medvetet para två hundar av olika ras, fanns inte på kartan.

Om en enskild hund är blandras eller inte, bryr jag mig inte om. Alla hundar har rätt till BÄSTA LIV som en hund kan få.

Jag har varit dagmatte till en blandras en gång i tiden, han hetta Lasse och var mellanstor, en hel hoper med raser i honom, mycket jakt, en trevlig och rolig hund. Liknade ingen hundras som jag känner till, kan inte med bästa vilja i världen kalla den hunden annat än en äkta blandning.

En gång var jag till veterinären och en ung flicka satt utanför med två mellanstora valpar ca 4-5 månader som hon skulle avliva p g a att de hade stört grannar när hon jobbade hela dagarna. De var blandning av diverse med mycket jakt i. Mellanstora och korthåriga. Jag tog med dem hem och hittade goa hem åt dem. Den ena systern skulle jag kalla stövarmix p g a hennes utseende, men dock inte temperament, där var hon mer vinthundslik. Den andra skulle jag kunna kalla samma sak p g a hennes temperament men inte hennes utseende, däremot hade hon schäferns vanligaste färg och teckning, så kanske var det schäfer i dem.

 

PS! En gång i tiden hade jag en blandras golden*briard som kund på trimmet och den såg ut som en svart-aktig tibetansk terrier (när han kom in till trimmet första gången) i stor storlek och den fick en klippning som påminde om en schnauzertrimning. Han såg ut som en riesenschnautzer när han lämnade oss.

För övrigt har jag klippt många blandningar genom åren. De har naturligtvis fått samma noggranna behandling som alla andra.

Jag har också lyckats få fram ett par olycksfall genom åren. Dessa valpar har naturligtvis fått samma balancerade och omsorgsfulla uppväxt som alla andra valpar födda hos oss.

 

Uppdaterad 2018-10-25