BLANDRASER

 

Förr var det få blandraser. Nästan ingen som födde upp blandraser medvetet, eller ens renrasiga utan papper.

När det blev blandraser var det ofta olycksfall förr i tiden.

När det stora uppsvinget kom för framför allt små sällskapshundar i slutet av 1990-talet så exploderade uppfödare som inte hade renrasiga hundar eller inte hade papper på sina hundar. Dessa uppfödare som företeelse tycks leva kvar sedan dess.

Idag har vi undefär samma proportion mellan renrasigt och utan papper och blandraser som de flesta andra hundländer. Så var alltså inte fallet förr i tiden.

 

 

Hur många raser och vilken blandning?

Angående blandraser, i stora hundländer som USA och England, kallar man blandrashundar för det som hunden ser ut att likna mest, eller det som den beter sig mest som.

T ex om en hund är blandning mellan golden retriever och briard, och ser ut som en tibetansk terrier i jätteformat, så kallar man hunden tibetansk terrier-blandning eller tibetansk terrier-mix.

Själv tilltalas jag av det systemet.

Jag gissar att detta system uppkommit för att beskriva alla dessa gatuhundar som hamnar på hundstallar och behöver en form av beskrivning inför letandet av nytt hem till dessa krakar.

Jag hör ofta folk räknar upp en helt bunt med raser och sedan avslutar med att hunden ser/såg ut som en speciell ras, eller uppför/uppförde sig som en speciell ras.

Istället för att upprepa alla raser till vardags, så kan man gå direkt på "pudelns" kärna, säga vad hunden ser ut eller beter sig som. Varför ska man räkna upp en massa raser som inte verkar ha någon synlig påverkan?

Klart man ska tala om, ifall man t ex ska placera om hunden. Eller om man är till veterinären, då vissa raser har rasbundna sjukdomar som kan underlätta diagnos och t o m vara avgörande för en hunds behandling mot vissa sjukdomar för en veterinär o d.

Men till vardags, tjänar dessa upprepningar ingen speciell roll.

 

 

Egen erfarenhet

Jag själv har renrasiga hundar med stamtavla.

Jag tycker att en olyckshändelse inte är hela världen, och det är ju faktiskt bevisat att TOTAL UTAVEL som en första generationens blandning är ibland kan bli något friskare än föräldrarna. Fast fortfarande är det ju så att om föräldrarna är sjuka, så reskerar valparna ärva sjukdom. Fortfarande gäller det ju att avla på fullt friska hundar.

Att avla hundar utan papper, vare sig det är renrasiga eller inte, har jag inte haft något intresse för.

Om en enskild hund är blandras eller inte, bryr jag mig inte om. Alla hundar har rätt till BÄSTA LIV som en hund kan få.

Jag har varit dagmatte till en blandras en gång i tiden, han hetta Lasse och var mellanstor, en hel hoper med raser i honom, mycket jakt, en trevlig och rolig hund. Liknade ingen hundras som jag känner till, kan inte med bästa vilja i världen kalla den hunden annat än en äkta blandning.

En gång var jag till veterinären och en ung flicka satt utanför med två mellanstora valpar ca 4-5 månader som hon skulle avliva p g a att de hade stört grannar. De var blandning av diverse med mycket jakt i. Mellanstora och korthåriga. Jag tog med dem hem och hittade goa hem åt dem. Den ena systern skulle jag kalla stövarmix p g a hennes utseende, men dock inte temperament. Den andra skulle jag kunna kalla samma sak p g a hennes temperament men inte hennes utseende.

 

PS! En gång i tiden hade jag en blandras golden*briard som kund och den såg ut som en tibetansk terrier i stor storlek och den fick en klippning som påminde om en schnauzertrimning.

 

Uppdaterad 2018-04-18