Puppymills

Valpfabriker

 

 

Uppfödning i ett syfte, tjäna pengar kallas ofta Puppymills i utlandet (främst de stora hundländerna USA, England, Australien, men också andra länder). Det är avelshundar som bor på liten yta, ofta burar, i enkom syfte att föda valpar. Det vanligaste är att dessa hundar aldrig under sin livstid får lämna sin bur eller hage.

Hundarna kan inte utöva naturliga beteenden. De kan heller inte lära sina barn att bete sig som hundar. Beteendestörningar som är vanligt att återfinna på hundar från puppymills är steriotypiska beteendemönster, ofta gå eller snurra i ring. Passivitet som går över gränsen till total frånvaro. Hysteriska temperament.

 

 

Man beräknar att 2-4 miljoner puppymills valpar säljs i USA varje år. De flesta genom djuraffärer.

 

 

Begreppet puppymills syftar till en uppfödare som håller en levnadsstandard som inte får förekomma här i Sverige Trots det kan dessa uppfödare röra sig inom ramarna för det godkända i USA eller andra länder där detta förekommer.

 

 

Hundar lever hela sitt liv i burar eller små hundgårdar. Ibland är de inte ens på mark.

Inavel bryr man sig inte om.

Genetiska defekter bryr man sig inte om.

Inga undersökningar över huvud taget.

Inga vaccin eller annan typ av vård.

Stress.

Hundarna har sällan tillräckliga mängder av vatten, värme, skugga, mat o s v. Många fryser eller värms till döds.

Dålig eller ingen pälsvård.

Ej behandling av skador som de "kan leva med" så länge det inte påverkar deras reproduktion.

Otillräckligt med skötare.

Smuts.

Dålig utrustning och tillbehör.

Trånga utrymmen.

Lite kontakt med människor. I stort sett ingen hantering alls.

Slutet är ofta otrevligt för dessa avelsdjur i sådana inrättningar och sker omedelbart när de inte kan producera mera valpar. Är hunden försäljningsbar så säljs den, men det brukar den i stort sätt aldrig vara.

 

 

Fasaden som de visar utåt är i regel en uppsnyggad visningsyta som ska lura köparen. Många gånger ligger själva "kennelanläggningen" på en adress och försäljningen i ett fint hund (som hundhandeln har bidragit till). Många av valparna säljs också vidare till en djuraffär som säljer valparna.

 

 

Troligen finns det inte en enda hundhandlare av denna modell som sköter alla delar som sämst, var och en har troligen en egen "stolthet" över att deras hundar minsann inte lever så som en puppymill beskrivs. De som handhar dessa "kennlar" försvarar sig och anser de gör något bra. De kommer framhäva att hundarna är uppfödda på landet, vilket de säkerligen är, att de ligger i sängar, vilket de absolut inte gör! De kommer ljuga sig blå för att sälja, säga allt som köparen vill höra, för det är så man gör enligt den typen av människor.

 

 

Varje enskild individ som köps från sådan ställen är en vinst för ägaren till dessa puppymills. Man "räddar" alltså inte en hund, utan underhåller systemet när man köper sådana valpar.

Tar man hand om "pensionärer" från dessa puppymills så är man också bidragande till att underhålla systemet, även organisationer som erbjuder gratis veterinärvård. I dessa fall får man då kanske ändå gå in, för att rädda enskilda individer.

Samtidigt så kan man resonera så att det gör också en räddningsinsats när man köper en hund kommer från dessa ställen.

Någonstans måste man dra gränsen. I USA har man gjort det genom att avråda köp av valpar, men uppmundra omhändertagande av omplaceringar, som ibland även kommer från dessa puppymills.

 

 

Vanliga problem för valpar uppvuxna i sådan miljö är ohälsa i kroppen, stor antal rassjukdomar, men också skador. Mentala problem som kommer av att de inte vet hur man ska uppföra sig som hund eftersom deras mamma inte kunna lära dem, då hon förhindras att vara hund.

Steriotypiska beteendemönster är vanligt hos mammor, det är inte ovanligt att de lär ut samma beteende till sina valpar innan de hinner tas ifrån henne, ofta går eller snurrar de i ring. Sjuklig passivitet, de stänger av. Det är svårt att nå dem, att väcka dem ur denna ingemans beteende. Hysteriska temperament, hysteri kan vara allt från hoppande, slickande, flåsande, tuggande på sina egna kroppsdelar, ibland tills blodvite uppstår.

De har ofta ingen känsla för rumsrenhet. Hur kan de får det när de är uppfödda i sin egen toalett?

 

 

Vi i Sverige har en del regler och lagar som förhindrar denna typ av hundhållning och uppfödning.

Angående hundhandlare i Sverige i enbart syfte att tjäna pengar. Där hamnar vi på en annan nivå.

 

 

PS! Vissa av bilderna på denna sida är från godkända "puppymills", vissa från underkända.

Om man enbart går efter vad man ser på dessa stillbilder så skulle INGEN av "kennlarna" på bilderna bli godkänd i Sverige/med Svenska regler (tack och lov).

 

Uppdaterad 2018-07-13