Problemåldrar på hund

Problemåldrar är det som på människan kallas trotsålder.

Problemåldrar går att mildra eller t o m undvika. Detta om hundarna blir hanterade nog kunnigt och slipper onödig stress och press under uppväxten.

Detta är ett välkänt fakta om människor och något som jag sett om och om igen genom åren på många av mina egna hundar!

Tre "problemperioder"

Man räknar med tre "trotsåldrar" på hund.

De handlar om att bli mer självständig utifrån varje tidsperiods förutsättningar.

Man kan säga att det är hundens sätt att få bekräftelse på reglerna lite tydligare. Det sista ordet är intressant. Har vardagen varit nog tydlig så blir trotsåldrarna i regel inte utpräglade.

Vid ca 22 månaders ålder är hunden mentalt vuxen. Trots det fortsätter hunden att stärkas, eller försvagas, även efter 22 månaders ålder, allt utifrån deras egna erfarenheter i sitt eget liv, som de är givna av sin ägare.

Hur problemåldrar yttrar sig

För mig råder det ingen tvekan om att varje skräck hunden upplever visar sig i dessa utagerande åldrar, vid för människan varje försök till frigörelse, och för hundar försök till att visa sig vuxen men ändå vara osäker i botten på om man är vuxen, till sista trotsåldern, då de tror sig vuxna.

Problemålder ett handlar om att visa att de är äldre och bör respekteras som sådana.

Andra problemåldern är i princip samma sak fast de då anser sig mer vuxna.

Tredje problemåldern är ett steg till frigörelse, till att bestämma, om hunden har en vek ledare, en svag människa.

Varje problemålder fungerar som accelerator för den hundens problem, om man inte gör något åt problemet och lär hunden vara trygg genom att ge den en trygg miljö.

Exempel på hur problemåldrar kan yttra sig

Hundar som t ex blir mobbade och nertryckta av äldre hundar under tidig ålder kommer under varje problemålder att uppvisa elakhet mot framför allt yngre hundar. Vid varje problemålder lite hårdare.

Hundar som blivit skrämda av människor i tidig ålder kommer uppvisa misstänksamhet i förnyad styrka för varje problemålder.

Detta går att mildra genom att lära hunden att det inte är farligt.

Människor utan trotsålder

Människor av vissa udda folkslag har aldrig upplevt trotsåldrar på sina ungdomar. De har inga av de störningar som i stort sätt alla övriga ungdomar i världen har bundna till vissa åldrar i deras liv.

Det som är gemensamt för de folkslag med få eller inga störningar är att de lever som en grupp. De lever i största harmoni. Inga bestraffningar. Bara förståelse, gemenskap och harmoni. De sammarbetar som en grupp.

Alla barn får vara med på i stort sett alla vuxenaktiviteter och invigs i gruppen och hela deras liv från första andetaget. De är trygga. Ungefär som jag lever med mina hundar.

Träna bort problembeteenden

Vad ska man då göra om hunden kommer i en problemperiod med uppvisande av problem?

Jo, det man skulle gjort från början, ignorera i stort sett allt som inte skadar dem själva eller omgivningen.

Låt hunden vara hund och se av egen kraft att inget är farligt!

Om hunden går för långt, så får man lära den att vara duktig och snäll. Det gör man INTE genom bestraffning, då får hunden vatten på sin kvarn.

Det gör man genom att visa hunden att det den reagerar på inte är farligt.

Sedan ser man till att inte låta hunden utöva sina problembeteenden.

Ju oftare hunden tränar på sina problembeteenden, ju fastare blir den i det beteendemönstret, ju mer övertygad blir hunden om att livet är problematiskt.

Egen erfarenhet

På mina egna hundar som jag haft sedan de föddes ser jag kanske en eller två olika avvikelser under någon av hundens trotsåldrar.

Jag minns en gång en hund som jag hade blev skrämd av en främmande människa som liten, hon fick alla tre trotsåldrarna utpräglade med störningar som just hänvisade till att träffa främmande. Sedan försvann de.

Mina hundar lever i regel mycket skyddat, det är sällan någon hinner med att göra mina hundar illa, fysiskt eller psykiskt.

Men sedan har jag myndighets personal som jag är TVINGAD att släppa in, som gör illa mina hundar regelbundet. Sedan jordbruksverket tog över, vill säga, aldrig innan!

Ganska ofta när jag tar hem äldre valpar eller hundar så har de med sig stressbeteenden som visar sig efter att de börjat känna sig hemma i sin nya miljö. Då får vi jobba med att lära hunden bli trygg.

En vanlig variant är att hundar blivit nertryckta av andra hundar, och när de ser att ingen av mina hundar gör dem illa, så startar de mobba mina hundar när de känner sig mer hemma, för det är så de är vana att leva och inte ser att mina hundar är elaka, så de bedömmer att de klarar av att sätta dem på plats. Då får jag gå in och visa dem att detta beteende inte är acceptabelt hos oss, och förr eller senare lär de sig att inte känna sig hotade av andra hundar och slutar därmed att "försvara sig" och blir lyckliga, fria hundar.

Är hunden yngre än trotsåldrarna eller någon av dem, så kommer beteendet tillbaka mer eller mindre och till visst mått under problemåldrarna för att sedan försvinna, eftersom jag hela tiden jobbar med att mina hundar ska vara snälla mot varandra.

Uppdaterad 2018-11-24