Överklagan Dnr 6420-2018

 

Jag börjar med en beskrivning av besöket denna överklagan gäller.

 

Inspektion 180912

Nytt besök av jordbruksverket (jbv). Först klättrar 3 inspektörer (de är utökade från 2 nu) + 2 poliser över grinden vid vägen, istället för att ringa på telefonen, vars nummer finns skriver på grinden. Inte heller ringde de på någon av de två ringklockorna på sidan av grinden vid vägen. Grinden är 140 cm hög från marken.

Någon eller flera av dem lyckades förstöra min kennelskylt, så det får jag lov att skaffa en ny nu, efter detta. Kennelskylten var väldigt gammal (snart 5 år gammal) och varit utomhus i massor av år, så det var väl dags i alla fall att fixa en ny skylt, men jag hade hellre väntat till sen vår eller tidig sommar med en ny skylt.

Den ena grindstolpen, den närmast ringklockorna, är numera lös. Vickar. Jag måste nog helt enkelt byta ut den. Tills dess får jag leva med detta. Byte måste ske på våren då marken är så genomdränkt med sten så det är nära omöjligt att gräva, utom när det är vår och marken är lös och mjuk ända långt ner i backen. Fast 5 människor som hävde sig över grinden fick hela stolpen att lossna.

Jag släpper in dem i inre hägnet. Det är högre, där hoppade/klättrade de inte över. Inre hägnet är 180 cm högt.

Denna gång var det inte någon av de tidigare inspektörerna (tror jag) som varit här och ljugit sig blåa om förhållandena här, utan "nya" flickor. Dessa ljög inte, så vitt jag vet.

De påstod att jag fått två anmälningar på mig. Jag fick reda på att jag var anmäld för att jag hade valpar sittandes i bur. Om någon har sett något sådant, så beror det på att hundarna åkt bil med mig, och då SKA de förvaras i bur under resa.

Nåja, dessa inspektörer påstod att de såg att ingen hund satt i bur, så får vi se vad som senare kommer fram när det hela skrivs ner om några månader.

De kollade över nästan överallt. Större delen av hundgårdarna med högt staket plus undervåningen och övervåningen.

Det låg tre skitar innanför dörren i dragslussen ut på baksidan (i källartrappen mellan vardagsrummet och f d garaget), en hund var aningen slank men inte sjukligt mager, men i övrigt var det inget att nämna.

Första veckan efter att jag tog hem hundarna (alla utom 2), så var det flera gånger som jag hittade skit från småhundar innanför hundluckan längst ut, detta har upphört efter att hundarna har lugnat ner sig mer och mer. Att sådant förekommer när hundar är stressade, är inte helt ovanligt. Dessutom sanerades alla hundarna från ev. sjukdomar/parasiter, de som har infektioner kan få akuta magproblem under första veckan när de behandlas för dessa nya sjukdomar i Sverige som var och varannan hund är infekterad av numera. Jag misstänker att detta är orsaken att det första veckan var flera gånger skit innanför yttre hundluckan i källartrappen och direkt utanför hundluckan både där och på framsidan. Nu är det inte så längre, efter 7 dagars behandling, har INGEN hund skitit så igen.

Jag har som regel att alltid sanera nya hundar i gruppen numera, med tanke på det nya sjukdomsläget i Sverige. Detta har hos mig pågått i många år nu. Då hundar kommer hem från olika håll är det ingen som helst tvekan att somliga har kommit i kontakt med dessa nya smittor, så jag vet att vissa var infekterade. Då normala, friska hundar som inte är småvalpar oftast inte får symtom, så är det omöjligt att säga vilka som är drabbade. Däremot när de får behandling så är det inte ovanligt att de blir akut skitnödiga, ibland t o m blir lös i magen, i undantagsfall hård i magen, många får under behandlingen "muller" i magen. Klämmer man försiktigt på magen, speciellt när det mullrar i den, så är det ingen tvekan om att hunden har ont i magen. Då jag är EXTREMT noga med att mina hundar är friska, man skulle kunna kalla det besatt av att hundarna ska vara friska, så tar jag ALDRIG emot en hund som inte genomgår en behandling, dels för att bli frisk och slippa ha ont i magen, dels för att inte SMITTA NER de andra hundarna. De senaste, minst 5 åren, har jag inte tagit emot en enda hund utan att den fått gå igenom behandling. Då har det visat sig att nästan alla hundar som kommit till mig från inom Sverige har visat mer eller mindre besvär vid utdrivningen av parasiterna. Däremot de hundar som kommit till mig från utlandet (samtliga har kommit från länder som levt mycket länge med dessa parasiter), de hundarna har fått samma behandling som alla andra som kommit till mig, dessa importer har inte en enda en visat någon antydan till symtom på utdrivning av sjukdom vid behandlingen.

Att jbv har så dålig information men framför allt ingen som helst utredning som visar dem hur utbrett detta är i Sverige idag, är en stor bidragande orsak till att Svenska hunduppfödare är på väg att skämma ut sig internationellt. Jag får om och om igen förklara för olika uppfödare runt om i världen som köpt svenska hundar och fått sina kennlar nersmittade, att många veterinärer i Sverige inte ens vet om att dessa parasiter finns i Sverige idag eftersom jbv inte har informerat om läget. Hur ska då uppfödare och hundägare veta det? Jag gör mitt bästa för att informera hundägare om problemet, jag skriver MASSOR i ämnet på min hemsida för att hjälpa folk. Olika djurägare ringer mig varje vecka och frågar om hjälp med sina problem. Det finns t o m veterinärer som ger sina djurägare min hemsidesadress för att hjälpa djurägarna att få reda på så mycket som möjligt om de nya parasiterna! Första 4-5 åren var det mest uppfödare som ringde, men numera, senaste ca 2 åren, är det oftare och oftare privatpersoner med en och två hundar som har fått problemen. Många lever med ständig återsmittning, trots att de bor i lägenhet! Läget är helt enkelt katasrofalt i Sverige idag.

Räkningen av hundar och bäddar blev igen rena soppan. De påstod att de ABSOLUT hade räknat rätt när de påstod att jag hade två hundar mer än jag hade, men... Nåja, det har ju ALLTID varit så bland både jordbruksverkets och SKK´s inspektörer, jag begriper inte att folk inte kan räkna, och att de alltid räknar så att de tror jag har flera hundar än jag har.

Så kom det att räkna hundsängar. Sängantalet blev inte korrekt, igen. Men denna gång var det till stor del p g a mig. Jag räknade i häftigheten fel. Nu var det så att jag fotograferade efter de gått, där alla hundsängarna syns. Samtidigt var det så att inspektörerna igen för första gången på många inspektioner av jbv hade med sig kamera, så de kan kolla mina bilder mot sina egna och räkna igen.

Trots att två hundar lyfts ut från köket till stora gängen när de kom, så var det sängar så det räcker till utan problem.

Man kan förstå när både inspeköter och jag räknar fel på två sängar vid deras besök, att det inte är det enklaste att räkna hundarna. Sängarna är ju trots allt stilla, det är inte hundarna. Speciellt inte med 5 människor under besöket utspridda både ute och inne, som hundarna springer emellan hela tiden.

Tyvärr hade jag varit på bilbesiktning och därför fått tagit ut alla burar ur bilen och endast återställt hälften, annars hade jag som vanligt bett dem göra en besiktning av hundtransport, men så hade jag ingen nytta av att göra då bilen inte var iordningställd denna dag.

Jag låste upp och släppte ut dem det sista, så de inte skulle klättra över på vägen ut.

Detta var den kortaste inspektionen jag varit med om (när jag varit hemma) sedan första inspektionen, alla inspektioner från alla olika instanser inräknat, från jag startade med hund år 1976. Detta besök varade ca 45 minuter.

 

SÄNGAR

 

 

Sedan till resterande i denna överklagan.

 

Punkt 1:

Jag har kännedom om mitt antal hundar, de fick t o m läsa en lista på dem från min dator.

 

Punkt 2:

När man får ihop ett gäng hundar som inte längre är en grupp så tar det ett par veckor att få dem sammansvetsade igen. Det är rangordningar som ska stabiliseras, relationer som ska återupptas. Det är hundar som ska påminnas om att de är trygga här (p g a att de inte kännt sig fullt trygga tidigare). Uppepå det fanns det två löptikar vid tillfället (180907). Ca hälften av de 23 hundarna är avelshannar. Om det blir några droppar kiss nära dörren till löptikarna är inte konstigt när det är så mycket relationer att fastställa bland så många avelshannar. Hade hundarna kissat stora floder, d v s rastat sig inomhus, hade det gått att se pölar på golvet inomhus. Markering och kissning är olika, om en hund är rastad, hur länge och nyligen den än varit ute, kan de pressa fram några droppar till, om de vill revirmarkera. Jag har få som går så, men just då var inte det normala tider, dessutom löptikar... Hade hundarna varit icke rastade så hade det funnits bajs och kiss i stora pölar och högar överallt kring ytan där de var. Men varför skulle de när de har hundluckorna! De kan gå ut NÄR DE VILL! Det var endast en enda hund som hade haft den lyxen när den inte var hemma. Alla andra hundarna var TOKIGA i att vara UTE hela tiden på gården mest hela dagarna när de kom hem. Jösses, vad de hade saknat den friheten!

När det däremot kommer besökare och de går in, så går hundarna in. Anledningen till det är att mina hundar är så enormt sociala.

Se på bilderna, om hundarna hade levt i piss och skit så hade det synts på bilderna. Även jordbruksverket tog bilder, men de har jag inte fått se. Det bör även där synas att hundarna inte gick omkring i piss och skit.

 

Bilder
Bild 1 Matrum. Det som blänker under fönstret är speglingen från glasskivan bakom. Om glasskivan skulle varit full av piss så skulle den inte ha kunnat spegla sig så här. Längst till vänster i bild är dörren till löptikarna. Man kan även där se att det inte finns en massa kiss, så hundarna lever i smuts. Det mörka som ligger mitt på golvet är en hov, det är alltså tugg"ben" gör hundar. Det ligger också en ljus hov på golvet, nära höger i bild. Det är gott om tuggrejer och leksaker till mina hundar.
Bild 2 Matrum. Igen horn, bollat, hovar o s v på golvet. Om man är van att gå i dvärghundskennlar där det finns avelshannar, så vet man hur det brukar se ut kring bord- och stolsben, det brukar vara urin. Här ser man tydligt att det inte är något blött eller gult alls.
Bild 3 Matrum. Som sagt, man ser att golvet inte är fullt i kiss och bajs. Längst upp på höger sida ser man vår vinterpool som hundarna simmar i på vintern. I den ligger bl a deras flygvästar, termometer till badvattnet o s v.
Bild 4 Matrum. Detta är dörren till köket, den är stängd när det finns löptikar. Vid detta tillfälle två löptikar på andra sidan väggen + några till tikar. När vi inte har löptikar så är denna dörr öppen. Fastigheten är tidigare inhyst inte mindre än tre olika kennlar genom åren. En av dem hade katter instängda i detta rum när de löpte. Katterna försökte gräva sig ut och gjorde djupa levor i dörr och matta. Mattan har jag bytit ut, men inte dörren. Den ser förskräcklig ut men är ren. Andra sidan av dörren ser normal ut, då inga katter varit och klöst smala sträck i den sidan av dörren. Tittar man noga ser man att det är sträck öven ganska högt upp på dörren, då katterna antagligen har slängt sig och hoppat och klöst för att komma ut. Hundar skulle inte ha kunnat göra så tunna sträck i dörren så högt upp. Problemet är inte bara fårorna i dörren, utan hela färgen är sönderskrapad i nederkant, se den gråaktiga färgen på dörren, när det kommer smuts på den ytan är det nära på omöjligt att få bort. Trots det har jag lyckats få grå/vitt att lysa igenom där genom att ånga med 100 gradigt vatten så smutsen som kan gå att få bort har kokats ur. Trots detta, dörren ser förfärlig ut. Dock inte en enda droppa kiss nedanför, och då har jag vid tillfället två löptikar på andra sidan dörren och 11 könsmogna hanhundar på denna sida av dörren.
Bild 1 Vardagsrum. Igen ser man att vid foten av hundsängen finns inget kiss. Det är ett typiskt ställe som hanhundar kissar på om de inte får komma ut. I vänster hörn ser man det rosa springbandet som hundarna dagligen springer på under vintern, så de även vintertid för mer motion när hundarna inte är ute på gården lika ofta och leker när det är extra kallt och därför rör på sig mindre.
Bild 2 Vardagsrum. Titta vid hundsängbenet. Inget kiss.
Bild 3 Vardagsrum. Igen, inget kiss och bajs.
Bild 4 Vardagsrum. Benen i plastklumparna är benhöjare till trimbordet. De flesta trimbord är gjorde för "medelhunden" så den ska passa flest människor och hundar. Då mina dvärghundar är extremt små dvärghudar behöver de högre ben, alltså har jag ställt dem i benhöjare. Man ser att det ligger horn och ben på golvet. Men kring alla säng- och bordsbenen ser man igen att det inte finns någon kissmarkering, heller ingen bajs på golvet. Man ser också att det finns glasskiva (längst till höger i bild) framför uttag, så ingen hund ska kunna skada sig.
Bild 5 Vardagsrum. Större hundsängen till höger i denna bild är ny från förra inspektionen i mitt hem. Å andra sidan är soffan som jag haft i många år borttagen, så i övrigt är det i stort sätt samma hundsängar överallt som varit i flera år.
Bild 6 Vardagsrum. Uppe till höger i bild finns det en spegel som hundarna roar sig med ibland. Leksaker och tuggsaker på golvet till hundarna.
Bild 7 Vardagsrum. Mer golv som inte är full i piss och skit.
Bild 8 Vardagsrum. Golv med flera leksaker och många utstickande detaljer som pissiga hundar skulle ha lyft benet på, garanterat, om de inte varit välrastade.

Dvärghundsuppfödare och människor som är vana att springa ut och in i kennlar som kommer hit hånskrattar eller förfäras åt jbv kommentarer att jag är orastade hundar, många blir också rädda, ifall de själv skulle få inspektion när det går att klaga hos mig som har så otroligt duktiga och välrastade hundar.

Bild 9 Vardagsrum. Igen inget kiss och bajs.

 

Punkt 3:

Musse var inte mager. Musse har ett tunnare hull, därmed inte sagt att han är mager. Musse är en slankare modell, dessutom har han haft mycket dåligt hull från 10 veckor till 5 år, då han kom tillbaka till mig p g a dödsfall. Då han flyttade tillbaka till mig vägde han strax över 3 kg, alltså 5 år gammal. Efter tre månaders hårt arbete med hans hull och temperament (han var stressad och nervös) så fick jag kött på benen på honom, han låg då på 4 kg och ställdes bl a ut! Han kom sedan upp i 4,2-4,3 kg efter ett års hårt arbete med hans hull. Hade han fått ha ett bra hull hela sitt liv hade han gissningsvis vägt 4,5 kg och inte sett fullt så slank ut. När han kom hem 180907 vägde han "bara" 4,1 kg och hade fällt ur all päls, p g a stress, han var som korthårig på kroppen. Han är en av anledningarna till att jag tog hem hundarna, då jag inte vill att mina hundar stressas ihjäl av att inte få det rätta livet de har rätt till. Jag står inte ut med att se mina hundar plågas. Inte en enda av mina små familjemedlemmar. Redan 180914 hade han kommit upp i 4,2 kg! Han fällde inte längre. Han började lugna ner sig till sitt vanliga jag. Han har lidit så mycket under sina 5 första år i livet så det sliter hjärtat ur bröstet på mig att se hur han ska behöva lida p g a jordbruksverkets lögner och återgå till en obeskrivlig stress och magra ur totalt igen. I hans ålder hade det till sist blivit hans död! Han är idag 11 ½ år. Han ska inte behöver leva slutet av sitt liv i annat än harmoni hos oss.

Om jag kom in i ett klassrum med 23 elever i olika åldrar och alla hade samma hull, oavsett ras, kön och ålder, så skulle jag inte tro det var sant. Ska vi sedan ställa den jämförelsen i rätt dager, så får vi inse att raser och deras utseende skiljer sig enormt jämfört med olika raser på människor.

På japanese chin finns två olika typer av kropp, en mer satt och med mer rundad revbensbåge, och en mer slank och slimmad typ med mer flack revbensbåge. Musse tillhör den senare varianten. Detta är INTE möjligt att mata upp. Inte ens när de är unga. Det har med deras kroppstyp som styrs av skellettet att göra.

Veterinärtid är beställd för Musse, intyg kommer. Vill man läsa mer om Musse, har han, som alla mina hundar, en egen sida på vår hemsida. www.piaskennel.com/chin/s_PiasShangShekYuppie.htm

 

Punkt 4:

Se punkt 2.

 

Punkt 5:

Jag står bara inte ut med att se mina hundar lida. Ca hälften av mina hundar har haft ett helvete innan de flyttade till mig. Flera började få återfall och bli sämre. De andra som aldrig haft störningar i sitt liv, där fanns det en och annan som började få fysiska och/eller psykiska besvär. Felfria hundar började bli förstörda. Min största plikt är att skydda mina djur mot lidande. Om jag så ska behöva skydda dem mot jordbruksverkets lögner och därigenom gå utanför svenska lagar och bestämmelser, så vägde det till sist tyngre för mig att skydda mina djur från lidande. Jag fick nog av djurplågeriet som jbv hade ställt till med.

 

All övrig tjafs som skrivs bryr jag mig inte ens om att kommentera, jag tycker historien pratar för sig själv. Med tiden kommer sanningen fram mer och mer, då jag vet att jag har sanningen på mig sida och att den snart MÅSTE börja bli UPPENBAR för ALLA som bryr sig om att läsa det jbv skriver och det jag skriver hur det ligger till på riktigt.

 

Finns det någon människa som tror jag är så dum så jag skulle hålla hundarna på ett dåligt sätt när jag vet att de har klappjakt på mig? Ända sätter för dem att sätta dit mig är att ljuga.

 

För övrigt kan jag säga att på den tiden det var kommunen som hade inspektionerna fick man papper i handen varje gång med nya regler, när nya fanns. Man fick visitkort på vad besökarna hette, efter att de presenterat sig.

Idag får man inte veta om det finns nya regler. Och ALDRIG att de presenterar sig eller ger oss någon kontaktinformation. Vad är det de vill dölja?

Svar: Vilka regler de har och vilka de är...

 

Om ni inte är kapabla att se detta (bilder och text) ordentligt så finns det, som alltid, även på min hemsida, och där är även bilderna både större och tydligare dessutom, ytterligare större bilder finns dessutom i min dator, ifall det skulle behövas: www.piaskennel.com/MerOm/Overklagan6420-2018.htm

 

Förslag, för varje lögn som myndigheter packar på oss djurägare, borde de få betala straffavgift, från sin egen lön, till oss djurägare för alla extra kostnader, extra arbete och all sveda och värk. Sedan borde de få betala för allt de har sönder vid sina besök. För att sedan inte tala om när de plågar djur! Det borde de MINST polisanmälas för! Dessutom borde de mista sina jobb! Vi SKA inte ha inspektörer som är tillsatta att skydda djur som plågar djur, är vi ett U-land som inte har något till övers för djur eller?

En sak har jag lärt mig, ett hem visar sitt hjärta genom att visa hur väl de sköter djur. Det gäller även ett land. Här är ALLA hundar högt älskade, välskötta med bårde hjärta och kunskap kommen av utbildning och dessutom från lång och bred erfarenhet!

 

Alla de som anmäler oss och ljuger borde få betala MINST för utryckningen + för förtal mot oss djurägare.

 

Så här ska man inte bli behandlad år 2018, vi (djur+djurägare) är inte rättslösa.

 

Jag hänvisar också till mina tidigare insända:

 

Jag hänvisar också till min hemsida: www.piaskennel.com där det finns 10,000-tals bilder genom åren på mina hundar och vårt hem och omgivning. Texter om våra hundar, deras aktiviteter och vår uppfostran av hundarna + massor av våra metoder vid skötsel m m. Sidan startade 1997 och har vuxit genom åren. Det finns alltså gott om material från både före 1997 men framför allt från senare år. Mer för vart år. Jag är en av Sveriges minst hemliga personer, på min hemsida finns även alla dessa ansökan och överklaganden för hela världen att läsa, ifall ni vill se originalen eller skulle tappa bort era papper...

Annika Hagström, Pia´s kennel, Frisbo 50, 820 62 Bjuråker. Tel: 0762 79 41 25

 

Skickar via e-post Tis 2018-10-30, 02,42 till susanna.svens@lansstyrelsen.se

 

 

BESKRIVNING AV BESÖK ÖVERKLAGAN BESÖKSRAPPORT ANSÖKAN KENNELTILLSTÅND ÖVERKLAGAN FÖRVALTNINGSRÄTTEN YTTRANDE LÄNSRÄTTEN
180124 Svar på tal Dnr 282-947-2014 Ansökan kenneltillstånd 190208 Överklagan Mål nr 1965-18 och 2716-18 180718 509-18 +1965-18 + 2716-18
180529 Överklagan  Dnr 2042-2017 Överklagan kenneltillstånd Dnr 1833-2018    
180912 Överklagan Dnr 398-2018 Överklagan kenneltillstånd Dnr 1833-2018 nr 2    
  Överklagan Dnr 6420-2018     181105 Konsekvenser
  181114 Överklagan nr 2 (förtydligande) Dnr 6420-2018