Mentalitet

 

Ska våra hundar bli små robotar utan individuella personligheter?

Har vi rätt att utradera alla olika varianter i temperament?

Hur mår hundarna i psyket av att inte få vara sig själva?

Skapar vi psykiskt störda hundar?

Ska våra hundar förlora personlighet?

 

 

Hålla fast hundar

Vissa hundar gillar inte att bli fasthållna.

Idag begär nära nog alla att små hundar ska kunna och vilja hållas fast.

Jag har därmed tränat in det medvetet på senare år på mina valpar, så de inte ska få ett olyckligt liv, utan se det som en del av vardagen. Det har gett oerhört gott resultat. Alla hundar, även de som har den mentalitetet så de förr inte skulle vara lika mycket för närkontakt, har lärt sig att godta fasthållande.

Fasthållande är onaturligt för hundar, eftersom hundar inte kan hålla fast varandra.

Vissa hundar kan få lätt panik av detta, om de inte är vanda som valpar att acceptera att bli fasthållna.

Jag som god hunduppfödare har insett att idag gäller det inte helt att matcha rätt hund till rätt ägare utan anpassa hundarna att fungera i gränstrakter.

När jag väger att gå emot hundens natur mot nackdelarna av att bli plågad av att hållas fast regelbundet av ägare eller deras omgivning, resten av livet, har jag insett att det är bättre för hunden att lära sig acceptera fasthållning.

När de väl lärt sig acceptera detta, så är inte steget långt till att med tiden lära sig att tycka om det.

 

 

Stirra i ögonen och föra handen över huvudet och halsen

Stirra hundar i ögonen, speciellt okända hundar vid första mötet, då säger du till hunden att du utmanar den och är beredd att slåss mot den.

Ta sedan din hand, vilket hunden uppfattar som människans mun, och sätt den över huvudet på hunden och för handen bak mot nacken. Då säger du till hunden att jag ska döda din nu.

Anledningen är enkel. Två främmande hundar som möter varandra och beter sig så för fram dessa budskap.

Att stirra hundar i ögonen och ta fram handen över hunden är alltså det värsta möte man kan skapa med en ny hund.

Om och om igen får jag se detta beteende av folk som ska hälsa på främmande hundar numera, och om och om igen säger människorna att: - "Det ska hundar tåla"!

Hur ska vi uppfödare göra, ska vi vänja våra hundar vid att bli förnedrade och nertryckta och hotade på daglig basis för att passa i dagens sammhälle?

De hundar som står rycket för det riskerar att bli de som är mest "okänsliga" och "o-hundliga" och därmed ha lättare att bli oberäknerliga och farliga.

Är det en vettig utveckling?

Tänk er att vänja era barn vid att det första de ska bli utsatta för när de möter främmande är att först bli hotade, sedan som moment 2 hotade att bli dödade! Sedan ska barnen vara välkomnande och glada i besökaren/na! Finns det en enda människa som tror att det är ok?

Men hundar är fantastiska, många hundar har fått vänja sig vid det av okunniga eller extremt elaka ägare. En del klarar det, vilket jag tror inte skulle vara lika vanligt hos barn. Vissa hundar klarar det inte, och jag klandrar dem inte! Det finns gränser för vad en hund ska behöva utstå.

Mental misshandel som går emot hundens instinkt kan vara MYCKET VÄRRE än att sparka hundar. Och det förstår väl vem som helst idag att man inte får sparka hundar, eller?

Och sedan ska vi utsätta dem för grövre misshandel och tycker att "hundar ska tåla det".

 

 

Ska våra hundar bli små robotar utan individuella personligheter?

Har vi rätt att utradera alla olika varianter i temperament?

Hur mår hundarna i psyket av att inte få vara sig själva?

Skapar vi psykiskt störda hundar?

Ska våra hundar förlora personlighet?

 

Uppdaterad 2020-01-22

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström