Luktsinnet

 

En hunds utveckling i valpstadiet går: nos-öron-ögon.

Detta är en klar fingervisning om vikten av sinnet för hundar.

D v s luktsinnet är det bästa sinnet hunden har, och det har de med sig från födseln. Hörseln är oerhört bra. Ögonen är inte dåliga, de heller, även om de ser mindre antal färger än oss, så kompenseras det av att de ser rörelser snabbare än oss.

 

Grundläggande sinnen är alltså näsa, öron och ögon, i den ordningen. Vi människor vill gärna ange hur mycket bättre eller sämre ett hundorgan är i förhållande till oss själva. Ibland fungerar inte det, då organet kan skilja sig så pass mycket åt mellan hund och människa så det är helt enkelt inte möjligt att gradera det rakt av. Lär er hur hundens grundläggande organ fungerar m m.

 

Hundens viktigaste sinne är luktsinnet!

Människor har lätt för att missta sig på att hundens främsta sinne är hörsel.

Anledningen att människor ofta tar fel tror jag beror på att vi människor har svårt att förstå hur mycket hunden är beroende av luktsinnet för sin existens. Vi vill gärna försöka förstå hunden och gör för det mesta misstaget att blanda ihop våra sinnen med hundens.

Luktinnet ger hundar så oerhört mycket mer därför att det är extremt mycket mer specialiserat jämfört med människans luktsinne. Luktsinnet följer hunden från födsel och hela livet ut. Ögon och öron kickar igång när hunden redan är präglad i hur den använder luktsinnet för att överleva.

Ska man rangskilja öra, öga, näsa på hund, ska man placera näsan främst, öronen som andra, och ögon på sista plats.

 

 

Näsan - Luktsinnet

Hundars luktsinne är överlägset människan. Hunden har i genomsnitt 220 miljoner luktceller, människan har ca 5 miljoner.

Ska vi fördjupa oss i människornas luktsinne säger man att de har ca 5 miljoner luktceller i snitt. Men egentligen är det så att vi människor har ca 25 miljoner luktceller när vi föds, sedan avtar de år efter år, när vi är gamla (70 år och uppåt) har vi i regel ca 3 miljoner luktceller kvar. Om människan använder sitt luktsinne mer flitigt så bibehåller de fler luktceller högre upp i åren.

Hundar och människor har lika många luktgener, 1000 stycken. Hunden använder aktivt var enda en. Den mordäna människan har 600 av sina vilande och använder endast 400 luktgener i sitt dagliga liv.

Hundar som är specialister på lukt kan ha upp till 300 miljoner luktreceptorer/luktceller.

Mer än halva hundens liv består av lukter. Felar luktsinnet är hunden hjälplös. Vi kan inte ens föreställa oss vad hunden vet och kan med nosen.

1/3-del av människans hjärna arbetar med vad vi ser. Vi människor tror på det vi ser, det vi har framför ögonen. Det vi har framför ögat är sanningen, så som vi människor ser den. Ibland blir vi lurade av våra egna ögon.

Större delen av hundens liv går ut på lukter. Luktsinnet finns från första sekunden de är ute ur fosterblåsan vid förlossningen. Öron och ögon öppnas senare. Luktsinnet har alltså hundar använt från födseln, detta visar hur grundläggande och därmed viktigt luktsinnet är.

Lukter är alltså långt viktigare för en hund än vad synen är för människan. Vi människor kan nyttja detta genom att styra hunden med lukter.

Exempel:

Dessa jämförelser är en mycket liten del av hundens överlägsna luktsinne jämfört med människor. Man måste titta på helheten, alla komponenter tillsammans. Stirrar man sig blind på en siffra så kan man aldrig greppa vad en hundnos kan och gör.

Hundens luktsinne överstiger människans sfär. En hund kan känna dofter som är så utspädda att inte ens våra finaste maskiner kan mäta lukten! Hundens luktsinne är ett sinne som vi inte riktigt förstår hur starkt och komplext det är hos hundar och hur mycket vi kan använda oss av det i vårt agerande tillsammans med hundar.

Hundens luktsinne går uppe i hundens nos, medan noskanalens andning går i nerkant av hundens nos. Detta hjälper naturligtvis till för hundens överlägsna luktsinne.

Hundens förmåga att känna dofter och tolka dem beror på ett komplicerat kemiskt känselsystem, Jacobsons organ.

Med hjälp av hundens rörliga näsborrar kan hunden avgöra varifrån lukten kommer. De kan även lukta med separat näsborre.

Hundar kan separera näsborrarna och luktande sker då i en näsborre, en annan lukt samtidigt i den andra näsborren. Detta gör att de kan med luktsinnet vägrätt, "se" exakt possition. Sedan finns det två luktkanaler ovanför varandra inne i näsan/skallen på våra hundar, de kan också separera lukter. Med dessa får hunden fram platsen i lodrätt läge. Dessa tvådelar har inte människan och är en av orsakerna att hundar är så överlägsen människan i sitt luktsinne.

Fuktig nos uppsnappar dubbelt så mycket lukter mot en torr nos. Därav hundens önskan att hålla sin nos fuktig medan om hunden är väldigt sjuk inte orkar fukta nosen, då är hunden enormt sjuk för det sista hunden vill är att mista sitt luktsinne.

Hundens luktsinne överstiger människans sfär. En hund kan känna dofter som är så utspädda att inte ens våra finaste maskiner kan mäta lukten!

Doftminnet hos hunden finns kvar hela dess liv. Lukter påverkar i stort sätt alla hundens beteenden på ett eller annat sätt.

Varje lukt kan urskiljas ur en kakofoni av lukter. Att ett område består av enorma mängder luktinformation hindrar inte hunden att följa ett specifikt luktspår. Att t ex göra det "lätt" för en hund genom att låta hunden spåra i relativt sett luktfria miljöer gör bara att hunden lätt blir uttråkad. En hund gillar utmaningar och i detta fall, klarar dem galant!

Att lägga ett spår i nästan steril miljö, det är som att be en professor i matematik att klara av 1:ans multiplikationstabell. Den professorn skulle nog bli uttråkad ganska fort, det inser väl vem som helst.

När jag sysslat med spår försöker jag så kreativt som möjligt försvåra för hunden för att få den att öppna sina sinnen, det som jag upplevt som lite trixigare för hunden är när man går i en bäck en bit, när man klättrar uppe på staket, stenmurar, konteiners, så vatten och höjdskillnader är största utmaningen, hunden vill tänka platt. De bara älskar denna utmaning. Att lägga spåret över ett välbesökt torg är en kafferast för hunden.

Lägger man för lätta spår till en hund kan den lätt bli ointresserad och tar sig andra intressen efter vägen istället för att få ett intressantare liv.

Det finns hundraser som är framavlade enbart för sin nos, de är vida överlägsna andra hundars lukt, vi rör oss här i en totalt obegriplig (för människan) värld av lukter och vad de kan berätta!

Vissa raser är framavlade för extraordinärt luktsinne, de har en större luktvärld än andra raser. Man kan t ex här nämna främst Blodhund och även Basset Hound tillhör dessa raser.

Det finns t ex blodhundar med sin förnämt framavlade luktsinne som vida överskrider andra hundars förmåga, de kan sitta i en bil och tala om var en "bov" åkt någonstans i en bil 1 timme tidigare.

En hund som använder luktsinnet är med automatik inte arg eller orolig medan den luktar. Man kan alltså använda luktsinnet som en del av rehalibitering av hundar med störda beteenden, ofta med väldigt gott resultat.

Det tidsminne som hundar har är egentligen kopplat till luktsinnet, där alla andra naturliga orsaker är uteslutna. Hunden börjar reagera när lukten är avtagande till en viss nivå så är hunden van att något händer. Tiden kan inte hundar förstå, inte som vi förstår den. Men luktsinnet förstår hundar och kan med luktsinnets hjälp förstå viss tid. Tappar hunden luktsinnet, så är tidsuppfattningen borta.

I vatten tror många att hunden inte kan följa spår. Det är svårare, men det går. Tränar man upp hunden speciellt på vattenspår så tycks det göra stor skillnad, de blir mycket duktigare på vattenspår när man tränat dem på detta.

Att t ex få hunden att hitta en nyckel man tappat i vattnet på badplatsen är inte omöjligt.

 

Spår, hunden har näsan i ett kontaktspår. Kontaktspår är spåret där sökobjektet har nuddat underlag.

Sök, hunden använder kombination av luft och kontaktspår.

Vid både spår och sök är hunden helt överlägsen.

 

 

190815 Förstå hur dominant hundens luktsinne är

Vi människor har ofta svårt att förstå den värld av lukter som hunden lever i och styrs av. 40 % av hundens hjärna är bulber som bearbetar lukter.

Man skulle också kunna uttryka sig som så att 40 % av hundens liv rör sig om lukter.

 

 

190815 Använd hundens luktinne för hundens bästa

Vi människor kan använda detta mycket oftare än vi gör idag för att bli tydligare i vår komunikation med hundar.

Många tror att om de håller i något gott som hunden får lukta på så måste man ge det till hundarna inom rimlig tid, annars lurar man hunden.

Det är att tro att en hund är som en människa. Hunden är inte en människa.

Att bara känna lukten kan vara en belöning och motivation i sig, utan att hunden nödvändigtvis måste proppas i ätbart hela tiden.

Lukten som man väljer att använda kan dessutom bestå i dofter som inte kommer från ätbara produkter, det enda viktiga är att de intresserar hunden.

 

 

190815 Egen erfarenhet av att använda lukt till hundens fördel

Jag själv hade nöjet att lugna en hysteriskt upprörd hund som blivit misshandlad en hel dag på Arlanda genom att endast använda doften av en löptik och gå med hunden sakta runtomkring på en yta av några meter.

Hunden som varit i upplösningstillstånd och hade blivit jagad en hel dag lugnade sig på några minuter och följde mig troget som en hund i hälarna utan att jag ens en enda gång behövde dra i kopplet.

Lukter är kraftfulla, mycket starkare på hunden än vi människor tror och förstör.

Så klart är löptikdoft för en okastrerad hanhund en otroligt kraftfull doft. Jag hade tur som hade tillgång till den vid det horribla tillfället.

Men bemärk, hunden vände sig inte mot mig senare för att han inte fått para den löpande tiken, tvärs om! Han blev mig otroligt trogen, då jag gett tillbaka hans harmoni i livet som han hade haft hela sitt liv före denna händelse, och som han sedan hade lyckan att få tillbaka igen efter den vidriga misshandel han genomlevde på Arlanda.

Mer om händelsen i fråga, för den intresserade.

 

 

Luktraser och deras särskilda behov

Angående olika raser och blodhundar, normalt luktar hunden strax ovanför ett spår, inte ovanligt lätt skjutet i sidan, beroende på vind eller drag. Blodhundar och Basset Hound och liknande hundar sätter näsan direkt i spåret, när den böjer ner huvudet så faller öronen framåt, en på vardera sida av nosen, och avskärmar lukten, dessutom ramlar oftast skinnet fram så hunden inte ser, vilket ger full koncentration på luktsinnet. På grund av deras fysiologi är därför dessa raser vad man kallar "spårnoga", de vill säga att de har nosen mer exakt i luktspåret.

Hundar som t ex Blodhundar och Basset Hounds har också en ännu mer överlägsen näsa än andra hundar. De är alltså bättre på all form av användning av näsan. De MÅSTE dessutom få användning av luktinnet utöver det vanliga regelbundet för att må mentalt bra.

 

 

Kan hunden känna lukt av DNA?

Hunden påstås i ett engelskt TV program om hundvalpar (visat TV2 170608) att syskon kan känna igen varandra i 2 år på lukten.

Detta betvivlar jag inte ett dugg.

Enligt min erfarenhet kan hundar känna lukten av människor som är släkt! Hela livet. Ju närmare släkt, ju mer igenkännande. Därmed borde det vara självklart att de kan särskilja hundars släktskap hela livet. Alltså med god marginal i 2 år... Igen ska jag påpeka att det är egna erfarenheter och inte alls på något vis bevisat. Sådant kommer duktiga människor bevisa längre fram, om det följer det vanliga som jag vant mig vid genom åren. Jag blir övertygad om en sak och sedan kommer vetenskapen fram till det samma långt senare.

Trots igenkänning så behandlar hunden var och en efter förtjänst. Alltså hunden ger inga vuxna särskilda favörer, och heller inte släktingar. Däremot kan hunden ge särskilda favörer till små valpar och gamla och sjuka hundar, om det är en mentalt frisk och sund tamhund.

Jag märker detta igenkännande särskilt när jag tagit hand om en vuxen hund som lärt känna mig och lärt sig lita på mig. Speciellt med hundar som har haft vissa problem med främlingar tidigare. När de sedan första gången träffar mina släktigar så finns detta igenkännande där som gör den fort trygga fast så kanske inte är fallet med icke släktingar ännu.

Jag märker också det på hundar jag tar hand om som är osäkra på hundar, så lär de känna mina hundar och förälskar sig i mina Japanesers otroliga temperament på extremt kort tid, sedan träffar de främmande Japaneser, är det släkt till mina så visar hunden igenkännande redan på en gång men om det är en obesläktad så finns inte den tilltron där omedelbart innan hunden blivit totalt rehabiliterad och trygg med alla hundar. Det samma gäller naturligtvis mina andra hundar också, inte bara Japaneser, men Japaneser är de som alla nya hundar först lär sig är det snällaste hundar som går att få i denna värld.

 

 

Nosavtryck

Det är mönster i hundars näsor om man tittar riktigt noga. Detta mönster är unikt för varje individ, lika som människans fingeravtryck.

 

 

Hundar och människor har mycket gemensamt

Hundar och människor har mycket gemensamt. Olikheten mellan hund och människa grundar sig på små skillnader som blir stora skillnader. Vi är lika. Framför allt fysiskt. Samtidigt är de största skillnaderna mellan hund och människa de psykiska skillnader som kommer av de olika fysiska skillnaderna, som faktiskt är ganska små men får stora konsekvenser.

T ex luktsinnet är oerhört mycket bättre på hund än människa, liksom hörsel. Detta gör att hundar betraktar världen ur en annan synvinkel, eller snarare luktvinkel, än vad vi gör. Det skapar en grundläggande skillnad i hur olika vi "ser" på omvärlden, eller som det borde heta på hundar, luktar på omvärlden.

En annan skillnad, våra tummar och hundens tummar och allt det för med sig. Sättet vi greppar, tar i saker, sättet som hundar "tar" i saker, med munnen men först med näsa, öra och öga, till sist i munnen. Vi människor tittar först, ögonen är vårat huvudorgan att betrakta omgivningen med.

Luktsinnet på människa och hund är ganska lika uppbyggt, men de olika detaljerna i luktorganet har lite olika storlekar och vinklar, och detta ger i grunden ett annat sätt att betrakta omvärlden.

 

Uppdaterad 2019-08-15

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström