Hörsel

Hundens ljudvärld

 

Grundläggande

En hund uppfattar ljud fyra gånger längre bort än människor och dubbelt så ljusa - höga toner som en människa.

Om man tror att man ska använda högre röster eller ljud för att hunden ska höra bättre i en bullrig miljö, är det fel. En hund urskiljer en viskning på väldigt långt avstånd, i en enormt bullrig miljö.

Ljud är viktigt i hundens värld. Ljud kan man ranka som sinne nr 2 i hundens värld. Ett är naturligtvis lukt. 3 är ögon-syn.

Hunden är känd för sin goda hörsel.

Hunden har ett så kallat ytteröra, en tratt som fångar upp ljud och hjälper till att visa i vilken riktning ljudet kommer från. Ytterörat har en extra flik som förstärker signalerna. En hund med hängande öron har en något försämrad hörsel än en hund med stående öron, större öron ger bättre ljudupptag än små.

Olika hundar reagerar olika på olika ljud. Det mesta beror på erfarenhet eller träning av något slag eller modell av socialicering i valplådan.

Hundar blir skadade i öronen precis som människor. Speciellt om de utsätts för smällar och ständiga skrik och andra höga ljud, som människor.

 

 

 

Inlärd "dövhet"

En hund hör alltså oerhört mycket bättre än vi kan fatta. En hund lär sig snabbt att lyssna på sin ägare när den "menar allvar", vissa visat att de menat allvar genom att skrika. Då lär sig hunden att lyssna först när folk skriker, inlärd "dålig" hörsel, kallar jag det.

Lär man hunden "kom hit", så kommer den när man ropar "kom hit". Lär man hunden att det är inte allvar förrän ägaren säger att "nu lämnar jag dig", då lär sig hunden att inte lyssna förrän den signalen kommer.

Vill du lära hunden att lyssna först när det blir skrik eller vill du ha en hund som är lyhörd? Hörseln utgör inga svårigheter för hunden, det är endast träningen av människan som gör skillnaden.

Du får vad du gör dem till eller du får den hund du förtjänar.

 

 

Ljudkänslighet

Ljudkänslighet är hundar som reagerar på olika ljud, som t ex en kraftfull, ofta gäll stämma, ett prassen bredvid örat etc.

Många Collie-raser har detta eller har släktingar som lider av detta. Naturligtvis finns ljuskänslighet även på andra raser ibland.

Ljudkänslighet är var det låter som, de reagerar på alla "ovanliga" ljud och/eller ljud som hunden upplever med en viss skärpa.

Ljudkänslighet är medfödd eller förvärvad.

Att visa känslighet för endast ett enda ljud är oftast inte allmän ljudkänslighet, utan känslighet för ett ljud. Detta tränas lika som ljudkänslighet.

Man får helt enkelt utsätta dem för så mycket olika ljud som möjligt. Alltid under trevliga aktivitet. Ju yngre de är när man kan inleda träningen, ju bättre. Bandspelare är bra att använda vid denna träning. Ett band med blandade ljud man spelar upp gång på gång. T ex under promenader. Vid lek. Vid olika typer av trevlig aktivering.

 

 

Träna valpar förebyggande

Rädsla för smällar kan tränas bort redan i valplådan.

Hundar som är valpar eller unghundar när det är en högtid med mycket smällare blir oftast inte skotträdda. Man har t o m gjort en utredningen som nu kommit fram till detta.

M a o utsätt valpar för smällare så de får leva ett liv utan skotträdsla.

Varje bra uppfödare borde utsätta valpar för massor av ljus, bl a smällar, under trygga förhållanden.

Vi vill ju inte att våra söta valpar växer upp och får ett liv med återkommande rädsla.

 

 

Klicker

Klicker tycks vara ett ljud som mina hundar rent allämt oftast finner väldigt obehagligt. När jag har valpar vänjer jag dem vid ljudet för att de i framtiden inte ska behöva uppleva skräck för ljudet så som de gör först när de kommer i kontakt med det. Ju yngre valparna är, ju fortare kommer de över det. Därför har jag övertag med att jag kan träna bäbisarna när de är riktigt små. Hundar som jag t ex köper in och då tränar när de är äldre tar det längre tid att träna bort rädslan för ljudet på.

Jag klickar helt enkelt när valparna är i full gång och leker. På detta vis kopplar valparna ihop det med vild lek och kan då förknippa ljudet med något skojigt. På små valpar (5 - 8 veckor gamla) tycks det behövas ca 3 - 5 tillfällen för att valparna inte ska bry sig om dessa klick längre.

Under senaste året (2018) har jag märkt att de som tillverkar klickers har förstått att ljudet varit för elakt mot hundar, så de har tonat ner det skarpa ljudet så förr var det mer som "en spark i ändan" medan nu är det mer ett dämpat klick-ljud.

 

 

Inköp av stabil valp

Vill ni ha en valp som växer upp till mentalt stabila hundar även under nyår när smällarna är som värst, så köp era hundar från kennlar som inte har skotträdda hundar.

Valparna i sig kan man testa, men man måste komma ihåg att de flesta uppfödare, framför allt av dvärghundsraser "skyddar" sina valpar från höga ljud för de tror att de på det viset gör det bästa för valparna, vilket naturligtvis är tvärs om. Därför när man testar valpar måste man ställa rimliga krav. De får reagera, men de ska släppa det fort.

En klassiker från förr i tiden var när man (som uppfödare eller valpspekulant) släppte ner en nyckelknippa bland valparna. De som inte gick fram till nyckelknippan till sist, de köpte man inte.

Idag skulle jag förespråka att be uppfödaren utsätta valparna för höga ljud och samtidigt iakta valparna, och välja någon av de som är stabila. D v s en av de som släpper obehag fortast eller visar mycket låg reaktion. De som inte har någon reaktion alls bör man göra ett eget snabbt test för att se att den valpen inte är döv, som en säkerhetsåtgärd.

Vissa raser hörseltestas innan leverans, så där behövs ingen extra hörseltest. Däremot bör man se till att valparna inte är skotträdda.

Man kan också testa valpar med snälla ljud, t ex visselsignaler. Man kan också testa med klickerljud, är valparna inte tränade med det ljudet så visar det ofta hur snabbt valpen släpper obehag. Hur valpen reagerar säger en hel del om dess temperament och tidiga miljöträning.

 

 

 

Skotträdsla och avel

Ingen hund som går i avel hos oss har medfödd skotträdsla. En rädsla som kan vara enormt traumatisk för en hund och dess ägare är ingen egenskap som en seriös uppfödare bör låta ingå i ett arv för framtida generationer.

Förvärvad skotträdsla ska man vara aktsam med också, ifall hunden i fråga kommer hjälpa till att prägla valparna, speciellt under en tid när det förekommer smällare eller liknande.

Hundar med förvärvad skotträdsla bör tränas att inte vara rädd för smällare längre, innan man parar tiken. Jag har aldrig parat en tik som visat skotträdsla i närheten av parningstillfället.

Medfödd skotträdsla är ofta i samband med nervöst temperament, så enbart av den anledningen bör man inte använda skotträdda hundar i avel.

Öven hundar med ofta återkommande öronproblem anser jag inte ska gå i avel! De kan vara konstruerade så att de har lättare att drabbas och den konstruktionen i hundens anatomi eller immunförsvar är väl inte så lämpligt att låta hunden nedärva till nya individer som ska leva med livslånga problem.

 

 

Kolla hörsel

Misstänker du att hunden är döv?

Kolla så hunden inte har sjukdom i örat (t ex öronskabb, öroninflammation, allergi o s v). Det kan försämra hörsel eller t o m med tiden göra hundar döva. Ha därför alltid regelbunden koll på örat. Jag t ex gör luktkontroll vid varje kloklippning av hundarna.

Om örat är friskt:

Ställ dig bakom en dörr, vägg eller liknande, vänd ryggen till hunden.

Säg det ord som den reagerar mest på i alla lägen, mat, ska vi gå ut eller vad det kan vara. Man kan också prassla med en godispåse, om hunden brukar reagera på det. Ruska på en godisburk kanske. Skaka på hundens koppel.

Prova ganska tyst först, höj styrkan efter hand. Hunden ska lätt höra er redan när ni viskar om den hör normalt.

 

 

 

Egen ljudträning

Att vänja sig vid olika ljud är speciellt viktigt för små valpar.

Valpar tränar jag att tycka olika ljud inte är konstiga på något vis.

Vuxna hundar testar jag för att se vad de har i bagaget.

Först testar jag ljudet på längre avstånd, alltid när hunden är upptagen med lek eller annat som den betraktar som trevligt. Men aldrig vid matning. Sedan testar jag närmare och närmare, beroende på reaktion. Får jag en negativ reaktion tränar jag på det hållet tills hunden inser att det inte är farligt innan jag går närmare.

Jag har en egen ljudsamling för detta. Den består av diverse instrument, t ex munspel. Men också olika klicker, vallhundsvisslor, kedjor, hundvisselpipor, domarvisselpipor o s v.

Jag ger valpar mat i plåtskålar, när de lärt sig att kasta sig över maten som hungriga valpar så kan jag smälla ner skålen från ca 1 cm höjd. Denna höjd ökar något när alla valparna inte bryr sig längre. Jag ökar till alla valparna är skottfasta. Oftast tar det 3-5 gånger så är det klart sedan.

Att kasta ner en kedja i en matskål av plåt med några godbitar samtidigt är ett bra trick jag brukar praktisera.

Jag låter dem lyssna på och lära sig vara trygg med alla möjliga ljud. Visslingar. Klicker. Hundvisselpipa, skramel med en kedja o s v. Alla bilderna på denna sida är exempel på några av våra ljudträningsinstrument.

 

 

Förändrig i vårt liv

Har man som jag gått ifrån att vara barnfamilj till att ha utvuxet barn, så blir huset i regel mer tyst. Ungars ständiga ljud och oljud försvinner, på gott och ont. För mig har det varit klara nackdelar. Dels så hade jag ett barn som inte var Sveriges mest skrålande, musik på normal ljudnivå, inte så mycket plötsliga ljud, inte så mycket skarpa ljud o s v. Tystnaden efter henne är trots det markant.

Vi uppfödare som lever i ett mer "pensionärsaktigt" hem vad gäller ljudnivåer måste ersätta detta med andra ljud, så våra valpar inte växer upp och blir mer ljudkänsliga. Detta gäller speciellt för hundar och raser som ibland kan vara mer ljudkänsliga som t ex Collie, Shetland Sheepdog o s v.

Jag har byggt upp en egen ljudsamling. Munspel som jag gillar att spela. Skallror. Klickers med olika ljudnivåer. Visselpipor i en uppsjö. Jag försöker få till så mycket variation som möjligt av olika typer av ljud för våra valpar.

Det gäller att se till att använda dem dagligen när man har små valpar, så de växer upp med dessa ljud, så får man i regel mer stabila valpar som är trygga trots olika, plötsliga ljud.

Det är mycket bra om man har ljud som återkommer oregelbundet "av sig själv", utan mänsklig medverkan. Sådana ljudinslag bidrar också till att göra valpar orädda för plötsliga ljud. Jag själv har t ex ett gäng klockspel/vindspel med olika ljud i vart och ett av dem.

Jag okynnesringen på ringklockan i tid och otid också. Ibland ute ifrån vägen, och ibland från ringenheten som sitter i köket. Jag byter ofta ljud på ringklockan också.

Ringklockan får jag också nästan alltid använda när jag tar över vuxna och halvvuxna hundar också, för att träna den nya hunden att sluta bestämma vem som är välkommen hos oss eller inte.

Ett ljud jag också använder är när jag "tappar" en plåtskål på klinkerplattorna framför vedspisen, det blir en öronbedövande smäll. Det är liksom slutgiltiga testet för mina hundar. Mina öron brukar slå lock. Klarar en hund det, så vill jag tro att den klarar i stort sett vad som helst. Alla mina hundar klarar det testet.

 

 

Mer om döv hund.

Mer om hundens sinnen.

Mer om hundens öron.

Mer om skotträdsla o d.

Mer om hundens öron.

Mer om öronskabb.

Mer om allergier.

 

Uppdaterad 2018-07-12