Jakthundar

 

Brukshundar är en hund som arbetar.

Jakthundar är alltså en form av brukshund.

 

Först vill jag ha sagt att jakthundar är något av de mest missförstådda hundarna som finns hos folk som inte har nära kontakt med jakthundar.

Som oftast kommer fördommar om hund från okunskap och dålig erfarenhet.

 

Först ska vi fastslå: Alla hundar är jakthundar. Däremot är inte alla raser framavlade för att ha större jaktintressen för särskilda jaktsätt. Lägg märke till de två sista orden: särskilda jaktsätt. Det ger nyckeln till det vi människor måste förstå för att kunna förstå vad jakthundar och jakthundsraser är eller kan vara.

 

Jakthundar som ingår i jaktraser (det är de som jag kommer skriva om nedan) finns i MASSOR av olika former. Exempel: Labrador, tax, cocker spaniel, stövare o s v.

Man behöver nog inte ha så mycket kunskap om hundar för att känna till att dessa raser skiljer sig väldigt mycket mentalt. Därför bör det få de flesta att tänka till.

Fråga dig:

  1. Vad används rasen ursprungligen till för slags jakt?

  2. På vilket sätt är rasen framavlad att jaga?

Här är det sedan lättare att börja öppna sina ögon och se på jakthundar som det de är, hundar i en enorm variation.

 

Sedan har vi fördommarna bland även kunniga hundmänniskor, man tycks tro att alla jakthundar är omöjliga att kontrollera och omöjliga att ha lösa. Det är inte så. Hundar är högst träningsbara.

 

 

Viktigt

Vill man leva med en jakthundsras så ska man låta den få utlopp för sin jaktinstinkt. Det är så hunden som är framavlad för detta blir lycklig.

 

 

Jakthundar utan jaktinstinkt

Det finns hundar av utpräglad jaktras som inte har något större intresse för att jaga. Så finns det också bland hundar som är framavlade av så kallad jaktstamm, d v s hundar där mer eller mindre alla släktingar är aktiva jakthundar.

Dessa hundar har inte samma behov av att jaga, däremot behöver alla brukshundar lite mer än en vanlig sällskapshundar.

Men igen, även bland jakthundar finns det de hundar som är så orastypiska så de inte ens har speciellt intresse av extra aktivering. De ska ju inte behöva aktiveras extra, utöver en normal hund, om de inte vill.

Men trots att en hund inte har behov av extra aktivitet brukar alla normala, friska hundar tycka det är kul i alla fall. Det ska vi naturligtvis inte förvägra dem bara för att de är orastypiska.

 

 

Tidig träning

Ska man ha jakthund så gör man klokt i att mycket tidigt träna in inkallning.

Raser som jagar på syn har extra stor fallenhet att fortsätta rakt fram. På raser som jagar på syn är det därför extra bra ifall man lär in kommandot "vänd".

Ju yngre hunden är när man lär in detta, ju bättre är det.

Samtidigt är det bra att hunden får chansen att lämna ägaren också redan när de är små, för de raser som ska jaga så. Enklast är det att man är med dem i större inhägnader och t ex väcker jaktlusten genom att ge den konstgjorda byten en bit ifrån människan.

 

 

Framavlad jaktstamm

Så finns det också bland hundar som är framavlade av så kallad jaktstamm. Det är hundar där mer eller mindre alla släktingar är aktiva jakthundar, eller som idag, aktiva tävlingshundar, hundar som tävlar i jakt.

Avkommor från hundar där många generationer jagat har större förutsättningar att bli bra jakthundar.

Hur det är med avkommor från hundar där många generationer gått på jaktprov och visat framfötterna i dessa tävlingar vet vi inte så mycket om ännu.

 

 

191011 Skryt/överdrifter

Ska man lyssna på jägare så är de ofta som storfiskaren, var och en har skjutit så mycket och så stora byten för just deras hund.

Idag verkar det som om man iställer skryter över jaktmeriter på jaktprov och/eller hur länge hunden jagar (på vissa raser).

 

 

191011 Skjuta för hundar alternativt jaktprov

När jag började med hund så var det i regel samma hund som både jagade praktiskt och visade färdigheter på prov. Den hund som jagades mycket med och sköts mycket djur för visade man också att de var duktiga jakthundar genom att tävla med den.

Idag tycks det mig som om tävlingshunden och den praktiskt använda jakthunden är olika hundar.

Det tycks mig mer och mer sällan som hundar som används i praktisk jakt används i avel, speciellt då inte i avel med SKK-registrerade hundar.

Det verkar istället som om det är mer konsentration på att använda hundar som vunnit jaktprov i avel idag istället.

Vad är då skillnaden?

För att svara på det måste man studera jaktprovet på vart enda jaktprov och rasen som ska tävla på det jaktprovet.

En sak är säker, om varje jaktprov gick ut på att komma hem med ett byte och det var det som gav poäng, så skulle jaktprov och praktisk jakt vara väldigt lika.

Ju längre ifrån jaktprovet är verklig jakt, ju mer konstgjort, ju mer ointressant för att mäta jaktförmågan på hunden.

Då är jag tillbaka till att alla hundar är i botten jakthundar, om man går nog långt tillbaka.

 

 

Olika udda jaktbyten

Vi får fler och fler nya raser i vårt avlånga land. Vissa av dessa är det extra viktigt att hålla kort.

Exempel: Bisamråttor börjar etablera sig i Umeå. Som om vi inte får nog mycket skit från Amerika förrut.

Bisamråttan kan nog vara hur superbra som helst, i USA. Men den platsar inte i vårat ekosystem.

Därför är det dessutom jaktsäsong på bisamråtta året runt i Sverige.

Det verkar på mig att Sverige behöver flera jakt-allround hundar.

Hittills har oftast Sverige satsat mest på specialist jakthundar. En ska bara gå på hare. En bara på rådjur. En enbart på älg. O s v.

Vi kanske behöver börja tänka lite annorlunda?

 

 

 

191011 Viltspår

Några ord om viltspår.

Alla hundar som har ett luktsinne, d v s alla friska hundar, kan gå viltspår.

Jag kan på inget sätt påstå att det är ett "bevis" på att en hund är en eminent jakthund.

Mer om viltspår.

 

 

191019 Springa "vind för våg"

Jag har tyvärr fått en dålig uppfattning av jägare sedan jag flyttade norrut 1992. Där sprang hundar vind för våg på min tomt upprepade gånger varje höst, från jag flyttade dit tills jag flyttade därifrån (december 2018).

En gång fick jag en högdräktig tik ihjälbiten av en jakthund som hoppade in på vår gård och bet ihjäl tiken. En skräck som jag aldrig glömmer.

Varje jaktsäsong gick jag promenaderna på natten i skogen med hundarna. Jag stog med hundarna på tomten vid varje rastning. Jag fick låta bli att rasta mina hundar i tim-tals flera gånger varje jaktsäsong p g a att det cirklade jakthundar kring vår gård.

Före jag flyttade norrut och efter har jag inte sett några sådana problem av ett enda slag. Inte en enda gång.

Däremot la jag märke till något hösten -19 som jag tycker var fantasiskt bra. På lokalnyheterna tog de upp att jakten börjat i området. De uppmanade alla som gick med hundar eller red på hästar i eller kring skogen att ha massor av reflexer på hundarna och/eller hästarna och ha reflexvästar i klara färger på sig själva också!

De kanske skulle ta efter denna varning där uppe i norr där problemen är så utbredda.

 

 

Egen erfarenhet

Jag har själv levt med ett gäng olika jakthundar. Jag har inte haft problem med det.

Däremot förvånade det mig att det var så otroligt enkelt att lära av mina Podengo Portugues Grande från att jaga getter (det var två som jag tränade), trots att de var vuxna med råge när de tränades. När jag gjort det så ville dessa två hundar inte ens titta åt får, rådjur eller liknande djur efter den träningen.

Observera då att dessa två hundar redan tidigare och även efter träningen jagade aktivt och regelbundet små gnagare.

 

 

Läs mer om brukshundar.

Läs mer om Podengo Portugues som jakthund.

 

Uppdaterad 2019-10-20

 

© all rights on www.piaskennel.com belong to Annika Hagström