Utbildning i hundkunskap

 

Att lära sig hundkunskap och ge sig själv en god grund att stå på tar tid. Man säger att 10,000 timmar av studier av ETT ämne gör oss till "experter" i ämnet. Man vet också att lärandet är aldrig över, man kan alltid fördjupa sig mer.

Att enbart lägga in tid räcker inte, man måste lägga in kärlek i ämnet, en kärlek som gör att man tar till sig kunskapen som en törstig tar till sig vatten.

 

Att börja i rätt ände är av största vikt när man ska lära sig något och bli duktig.

 

Lärandet består av flera delar, i huvudsak teori och praktik. Man ska se till att alltid ha hunden i centrum för lärandet oavsett vad man studerar i ämnet.

När det gäller hund är det ett så otroligt brett ämne, att det tar aldrig slut. Detta i kombination av att utvecklingen om kunnande går framåt fort nu, då mycket resurser tillsätts för att öka kunskap och vetande om våra hundar numera, så det gäller att också hålla sig uppdaterad med det sista på kommande.

Om man tänker sig kunskap som en triangel. Basen ska vara bred och avsmalna mot toppen. Om man gör tvärs om, har en svag bas och bred topp så kommer hela triangeln att rasa vid minsta störning i basen.

 

Denna står med stadig fot.

Denna behöver bara en vindpust för att ramla över ända.

 

Alltså om man kan grunden/basen av allt så står man stadigt, resten är grädde på moset. Har man inte grundkunskap kommer allting bara falla omkull, man har inte en chans utan baskunskapen. Vad man än ska lära sig, eller göra, så gäller det att först ha grunden klart för sig. Man måste se till att få en ordentlig, grundlig grund, först därefter ska man röra sig in på detaljerna.

Jag har massor av gånger sett folk som saknar grundkunskap, det är som om de inte kan något alls. Deras sporadiska kunskap har ingen grund. De kan inte se orsak och verkan. De ser inte helheten med hunden i centrum. Därför bidrar deras kunskap endast till att förstöra för hundar i de allra flesta fall.

Utan baskunskap tippar triangeln omkull och blir liggande. Skapar man sedan bredd i grundkunskapen, så är lyckan gjord! Då står sig kunskapen för evigt.

 

Denna står stadigt i alla väder, vad som än händer.

 

Lever man med en eller två hundar så får man inte ihop till en bred baskunskap ens under en livstid, då praktik inte går att läsa sig till.

All djup kunskap kan bara uppnås genom erfarenhet, mycket erfarenhet.

Denna kunskap kommer att försvinna i Sverige p g a att en stort kunskap och erfarenhet skrämmer myndighetspersoner och inte har kunskap nog att förstå vad kunskapen ger i kompetens, en kompetens som övergår deras fattningsförmåga.

 

 

Mentorskap

Att ha en god grund att lära sig hund på kan påskyndas genom en god mentor och att umgås med många olika hundar.

Ibland sammanfaller dessa två lärandets nycklar.

När det t ex gäller mig själv, så när jag lär någon så får de med automatik tillgång till alla mina hundar. Mina hundar får hjälpa mig att lära mina elever.

 

Nycken till framgång är
bl a kärlek och kunskap.

 

 

Egen erfarenhet

Exempel: I somras hade jag en kurs i grundläggande utställningsträning. Där var bl a två som hade champions men ändå inte fick det att fungera som de ville. De hade förstånd att ta flera steg tillbaka och börja om, med sina champions. Redan direkt efter kursen kom den ena fram till mig och tackade, då hon frågat "alla" om varför hon inte lyckas, och bara fått svar att hon kan ställa hunden si eller så, då skulle det blir bra. Eller så hade de talat om att hon skulle träna mera... Men vad hjälpte det när det var uppenbart att hon tränade fel? Jag började kursen med kontakt, som alla mina praktiska träningskurser startar med, det hade INTE EN ENDA talat om för henne innan! Efter det gick allt PERFEKT! Detta efter 4 års träning och MASSOR av experter som försökt hjälpa henne. Jag kan bara ge matte en eloge, hon gav aldrig upp om att få sin hund lycklig, trots att hon hade fått championat och allt. Det visar på en hundägare som verkligen gör ALLT för att ha det rätta förhållandet med sin hund och älskar att se sin hund lycklig, alltid.

Jag ser och hör oftare för vart år veterinärer som inte kan hjälpa hundar. De undersöker hur mycket som helst men kan inte förstå vad felet är. Ändå kan jag ofta hjälpa med mycket små medel.

 

Exempel:

En tik fick feber efter valpning. Hon blev sjuk. Hon togs till veterinären. Veterinären undersökte hur mycket som helst, massor av ansträngning på tiken och stora hål i fickorna på ägaren. När veterinären tryckte på magen kissade tiken, och efter det bajsade hon. Hundägaren fick åka hem med lättare plånbok och tungt sinne då veterinären inte kunde hjälpa, men efter det var hunden frisk! Som ett "mirakel". Veterinären förstod inte varför, och förstår nog inte ens idag.

Miraklet var att hunden fått kissat och bajsat till sist efter valpningen.

Många har haft liknande besvär på sin nyblivna mamma-hund genom åren, kontaktat mig, och jag har sagt att de MÅSTE se till att få hunden att göra ifrån sig, och efter det har hunden blivit "frisk", startat att äta och febern har fösvunnit.

När jag hade min första kull på 1980-talet så var det normalt att veterinärassistenterna frågade, när man rinde veterinären, om hunden åt, hade feber, hade kissat och bajsat. Sådant frågar de oftast inte ens längre.

Grundkunskapen är på väg att tappas bort i all hysteri om specialkunskap och ALLA hundar ska in till veterinären, oavsett ur onödigt det är, så veterinären får ta in lite pengar på problemet, hur litet det än är. Varje veterinär ska vara specialist idag, ingen ska ha baskunskap.

 

Uppdaterad 2018-11-08