Bevista hund eller hundar

Hundvett och etikett

 

 

Att bli bjuden in i en kennel är ett förtroende, att klampa in i en kennel ska ske med respekt.

 

 

Att vara social kompetent, att vara politiskt korrekt är något vi människor lägger mycket möda på.

Vi människor lägger ofta stor möda på att visa hur mycket vi älskar hundar också.

Om man ska vara socialt kompetent och politiskt korrekt tillsammans med hundar och gör det bästa för hundar, så tittar man inte på hundarna, man tar inte i hundarna, man pratar inte med hundarna vid möte med hundar.

Uppträder man korrekt vid möte med hundar slipper man 95 % (eller troligen ännu fler om man bara ger det tid) av alla problem med att umgås med hundar. Undantag sjuka hundar, sjuka fysiskt eller psykiskt, och hundar som är helt åt helvete feltränade, tränade till att inte vara hundar. De tar det längre rehabelitering att få till att bli hund.

Hundar som uppfattar som "problemhundar" uppträder i regel bra om bara folk uppträdde som man ska mot dem.

 

 

Om man träffar hund i sitt hem eller "på gatan" så är reglerna lika.

 

 

Hur uppfattar hunden titta, prata och ta i?

Vad betyder det på hundspråk om man kommer hem till en hund och börjar prata med den? Dels försöker besökaren styra hunden som hunden inte har orsak att göra och pratet uppfattar hundar som vekhet. Alltså på hundspråk betyder det att en vek besökare kommer och försöker ta över.

Vad betyder det på hundspråk om man som besökare kastar sig på hunden och ska klappa den? Helt klart oförskämt att komma in på hundens revir och ska ta i hunden! Viss beröring uppfattar dessutom hunden som att man muckar gräl.

Vad betyder det på hundspråk om man kommer hem till dem och stirrar dem i ögonen? På hundspråk betyder det att man är där för att slåss med eller t o m döda den man stirrar på.

Vad betyder det för hunden om man bara kommer in på hundens villkor, när hunden visar att det är ok? En sådan människa anser hunden är att lita på, att känna tilltro till. Att respektera.

 

 

Anledningen till att många "hälsar" översvallande på hundar brukar bero på att de tror hunden är en människa. Ta denna entuiasm och lägg dem på människor, så gör ni nytta! Människor mår mycket bra av det, man kan snabbt få ett otroligt positivt gensvar av människor på det sättet.

Det finns också de människor som förstår hur man ska behandla hundar, men som inte gör det för att visa människorna omkring hur mycket de tycker om hundar.

Vad säger vi till hunden när vi uppträder korrekt? Ja, ska vi översätta det till människors sätt att tänka och prata så säger vi till hunden, jag är 100 % pålitlig. Du är på inget sätt hotad. Eller för att säga det hela i hundspråk, jag är så mycket över dig så jag behöver inte bry mig om dig mer än om en fluga som surrar kring mig. I vilket fall, vi förmedlar till hunden att den kan känna sig trygg med oss. Vi kommer inte besvära hunden men vi är starka nog att försvara den, om så behövs.

Börjar man att fjäska med hunden så fort man träder in på deras revir så säger man till hunden att man är så låg i rang, att man begär tillstånd från hunden att få gå in, att det är hunden som ska bestämma över mig. Jag ställer mig som människa under hunden i rangordning. Eftersom jag är så låg i rang så att jag måste fjäska mig in är jag vek och därmed en otrygg varelse och kan aldrig ses som en ledare.

 

 

Förr och nu

Förr ver det sällan problem med hundar vid mötet med främmande människor, vi fick redan med modersmjölken insupa kunskap om att man inte får titta hundar i ögonen, att man inte fick klappa, prata med eller titta på hundar utan ägarens tillstånd. Man VISSTE på den tiden att om man uppförde sig korrekt mot hundar så besvärade hundarna inte människan.

Varför är det idag ett vanligare problem att hundar har svårt att möta främlingar, medan var och varannan hundägare har mer eller mindre problem med idag? Varför var det ovanligt förr? Varför är det vanligare nu?

Förr visste alla att hundar känner sig inte bekväma med att man tittar dem i ögonen. Anledningen till det är enkel, det sitter i deras gener. En hund som fixerar blicken på en annan hund betyder utmaning. Hot. På den tiden fanns det ingen som tyckte det var kul att utmana starka hundar eller trycka ner en vek hund genom att stirra på dem.

Denna lilla påmaning att inte titta på hundar gör att man med automatik inte börjar prata med dem, eller springer efter den för att tafsa på dem. Allt föll på plats, hundar behandlades som hundar helt enkelt.

Numera lever vi i som små dockskåp, försöker skapa något som inte finns, lever i en fantasivärd om vad hundar är, och har hundar som leksaker, något man ska bära, klä, göra till små människor. Vi är helt enkelt elaka mot hunden som försöker göra dem till något de inte är.

 

 

ÄLSKA HUNDEN FÖR ATT DEN ÄR HUND!

 

 

Förr sa man att en hund som skäller är aldrig farlig, det är bara att ignorera den. Det är också vad man gjorde.

De som hade hundarna nära sig själva fick hundar som snabbt slutade skälla. De som hade hundar bortstängda långt bort, kanske i en hundgård längst bort på tomten så den aldrig kände sig som en i familjen fortsatte i regel att skälla, ibland under hela besöket, om det inte var för långt, något som ingen brydde sig om på den tiden. På den tiden sa man att det var naturligt att en hund skäller när någon kommer eller när det är främlingar på gården.

Hundar som får för lite aktivering, vilket är vanligare för hundar som inte lever nära familjen, får en uppdämd energi som de tar varje tillfälle i akt att göra sig av med. En hund som lever helt nära familjen har så mycket stimulans i sin vanliga vardag att det i regel räcker för att den vanliga sällskapshunden ska känna sig stimulerad, om man inte lever ett otroligt tråkigt och stillsamt liv eller har en hund med oerhört stort behov av stimulans.

 

 

HÄLSA PÅ BESÖKANDE

Det är viktigt att man som besökare hälsar på rätt sätt på familjen när man kommer in i en familj med hundar, alltså man hälsar på ägaren / ledaren och låter därmed hunden / hundarna se om flockledaren godkänner besöket eller inte.

Därefter tar hunden kontakt vid behov, om besökaren är godkänd av flockledaren.

Om besökaren inte är godkänd har hundarna rätt att hjälpa flockledaren att jaga bort besökaren (om ägaren /ledaren tillåter detta).

Accepterar ägaren / ledaren besökaren kan hundarna komma fram efter behag, när de känner att det är ok.

Vissa hundar kommer före, vissa kommer efter, det betyder inte alltid att vissa hundar är "rädda". Har man t ex en fis förnäm hund, som t ex min dotters Borzoi, så vägrar hon att trängas med slynglarna, när alla hälsar och stöket lagt sig, då kan hon värdigt gå fram, ifall inte besökaren vid det här tillfället mist intresse för henne, då skiter hon i dem! Hon fjäskar inte för någon (annat än mig).

En del ungdomar känner också sin begränsning och vill inte hälsa förrän de vuxna har hälsat, så de ser att det är ok, det är normalt beteende i en flock, de yngre väntar till de äldre är färdiga, precis som alla hundar ska vänta till ägaren / ledaren är färdig. Däremot kan riktigt små valpar gå först!

Att försökta tvinga sig på en hund, och träna den genom att tvångshålla den och föra det fram till besökare är ett mycket effektivt sätt om man vill lära hunden att besökaren är farlig. Ha tålamod med hunden och visa den att allt är bra.

En bra signal som man som ägare kan ge hunden är genom att ta i besökaren, ta i hand, krama om besökaren, klappa dem på axeln eller liknande, det handlar om att blanda lukter med varandra, så ser hunden att besökaren är fullständigt ofarlig och högst välkommen.

Har man äldre, försiktiga hundar bör de inte få chans att lära upp eventuella yngre hundar till det beteendet, om man inte vill ha rädda hundar, vill säga.

En hund som lever i ständig rädsla mår dåligt, den får heller sällan ett friskt och fullångt liv.

 

 

Okunniga hundbesökare

Alla människor är från starten okunniga. Det är grunden för människan. Vi lär oss med tiden av ont och gott som vi går igenom.

Okunniga hundbesökare är oftast inte något problem alls. De "gillar läget" och följer de andra personerna kring hundarna, eller frågar och gör som man säger. De är inga som helst problem.

Mina hundar älskar dessa besökare, att få hjälpa dem att lära sig hund.

 

 

Okunniga hundbesökare som tror sig vara hundexperter

Däremot okunniga hundbesökare som tror sig vara hundexperter är ett gigantiskt problem. De kan orsaka smärta i själen på friska hundar, t o m mina hundar.

Det finns även den modellen som rent praktiskt hamnar i denna kategori, de som tror sig vara hundkunniga och "snälla" med hundar när de gör hundarna illa för att påvisa vanskötsel hos ägaren.

Praktexemplet av de tre senaste hundbesökarna (skrivet feb. 2014) jag haft som gått under den kategorin är att de är hundrädda eller/och stirrar hundarna i ögonen och förföljer dem med blicken, ibland i timmar, dessutom på ett aggressivt sätt/med aggressiv attityd. En oerhörd stress för hundarna.

Av de olika hundbesökare jag haft genom åren är det två som jag avvisade härifrån för att aldrig få komma tillbaka, eftersom jag inte vill göra illa mina hundar och inte tillåter andra att göra illa mina hundar, jag skyddar mina hundar från lidande. Den tredje och sista av dessa besökare är den som tyvärr varit värst och beklagligt nog kan jag inte lagligt avstänga denna människa från vårat hem då det är en myndighetsperson med laglig tillgång till att sabotera och skada mina hundar. Dessa tre helt olämpliga besökare är utspridda på en period av 15 år. Oftare än så knallar inte totalt okunniga (som tror de är kunniga) in i min kennel.

Den första av dessa var en polis, som blev förvisad från mitt hem, för evigt, hon slog dessutom en av mina hundar som hoppade upp på henne för att få kontakt. Den andra en kvinna som lotsades vara medial, hon stirrade i över en kvart på en av mina hundar som trots alla signaler försökte på människan att förstå att hon inte var farlig, men kvinnan förstod ingenting utan fortsatte att stirra, också den kvinnan förvisad från mitt hem för evigt, den senaste en inspektör från jordbruksverket. Vi har tydligen en förmåga att välja konstiga stadsanställda när två av tre är sådana så de hamnar i denna kategori hundbesökare. Alla tre var dessutom kvinnor.

 

 

För att sedan nämna första gången jag kom i kontakt med (arbetsplatsen där jag jobbade var drabbade) detta beteende var det en kvinna som la sig till med en påhittad titel som skulle antyda att hon var extra djurvänlig.

Hon sammarbetade ofta (jag tror alltid) med en kvinnlig journalist för att hänga ut hundägare eller hundorganisationer. Samtliga gånger så misshandlade hon hundar eller andra djur, fotograferade detta och skrev ihop artiklar om detta som att det var ägaren/innehavaren som var den olämpliga.

Människan ifråga vanskötte dessutom egna hundar så till den grad att hon senare fråntogs hundar, och det var YTTERST ovanligt på den tiden. Inte ens fast det fanns många bevis, det skulle sedan finnas massor av gånger, upprepat, innan man gick in och tog djur. Man försökte alltid först lära rätta sättet, innan man insåg att det var hopplöst, och därmed tog djuren. I hennes fall drog man sig troligen extra länge p g a hennes självpåtagna titel och hennes medvekran i dessa räder mot icke ont anande djurägare som allt som oftast fanns med i en av våra största dagstidningar.

Genom åren skadade hon många djur, sina egna och andras, i sin iver att synas och betraktas som duktig.

 

 

Dessa 5 kvinnor är de värsta djurplågarna jag stött på under mina senaste 35 år. Jag själv anser att folk som kan behandla djur så illa borde ha förbud att ens gå i närheten av ett enda djur för resten av sina liv, livstids dom alltså. Detta trots att jag normalt är oerhört tålmodig och anser att folk kan lära sig och ändra sig, men när det gäller medvetet djurplågeri så drar jag gränsen, även om djurplågaren tror att deras djurplågeri är försvarbart med "vinsten" hundan/djuret kan göra när dess ägare blir uthängd. Djurplågeri är ALDRIG försvarbart!

 

 

Ytterligare en sak som gör mig sorgsen och skamsen är att alla dessa varit kvinnor. Dessvärre tror jag knappast detta var en slump när jag ser liknande tendenser i det lilla hos massor av kvinnor, men sällan hos män. Vi kvinnor kanske ska lyssna lite mer på männens klokhet. Man kan rent fundera om inte t ex djurinspektörer skulle behöva ingås av minst en man vid besöken, det är så långt det gått under senare år (skrivet 2015).

 

 

Vad gör jag när jag går in i en kennel eller ett hem med hund?

Delvis beror det på vad jag gör där. Ska jag skaffa mig en hund därifrån tittar jag extra mycket på hundars kvaliteter, på gott och ont. Ska jag hjälpa med träning av en hund, eller flera, iakktar jag dessa med extra uppmärksamhet. Är jag bara där "ändå" för ett normalt besök bara, så blir det med allmänt.

 

Först när jag kommer så tar jag in närmiljön, var är ingången, var är hundar, hur fungerar lås m m, så man kan gå in utan att förstöra något för hundarna eller dess ägare. Går jag in i ett hundhem och förstör för hundarna så stressar jag hundarna. Jag vill inte komma dit och göra hundar illa, varken fysiskt eller psykiskt. Jag älskar hundar och vill för allt i världen inte göra hundar illa.

Nästa steg är att jag letar igen ägaren, tar kontakt med denna, hälsar och hoppas ivrigt på att få se och prata mer med den / dem som har hundar.

Hundar skulle jag ALDRIG ta kontakt med. Varför? De är, eller ska i vilket fall inte vara ledare i ett hem, utan det är (förhoppningsvis) deras ägare.

Jag stirrar för allt i världen inte på hundar! Varför? Jag har ingen som helst orsak att utmana hundar, jag vill vara hundarnas vän. Däremot har jag dem hela tiden i ögonvrån, men är noga att hundarna inte har en aning om att jag iakttar dem.

Jag är inte otrevlig mot ägaren. Känner jag att jag inte står ut med ägaren går jag därifrån. Känner jag att jag plågas i min själ över hur hundar har det så går jag därifrån. Vill folk ha min hjälp så gör jag mitt bästa för att hjälpa.

Annars är jag extra uppmärksam på olika tekniska lösningar vad gäller t ex grindar, hundsängar, leksaker o s v. Jag är alltid nyfiken att lära mig nytt, vissa idéer och knep har jag fått tag i på detta vis.

Om någon hund gör någon ovanligt, avvikande, så brukar jag vilja ha reda på varför, ofta frågar jag ägaren för att få en bild av vad som skapat hunden som den är, oavsett om det är något bra eller dåligt. På detta vis lär jag min något nytt också.

Allt som gör det möjligt för mig att göra livet bättre för mina älskade hundar är sådant jag suger till mig av. Då spelar det ingen roll om det är fysiskt eller psykiskt, båda delar kan förbättra, gäller det beteenden som är negativa så lär jag mig något av det också, och kunskap gör oss alla bättre med tiden. Vi får möjlighet att lära oss hur man ska och hur man inte ska behandla hundar och varför.

I regel blir jag noga inspekterad av de våta nosarnas kontroll i början av mitt besök för att hundarna senare övergå till vila eller ett stilla betraktande av mig som person och mitt förhållande med hundägaren. Jag blir i regel alltid behandlad med respekt av hundarna, då jag ger dem respekt.

 

 

Huvudregel för att beträda hem med hund

Vi som har hund eller hundar behöver hjälpa till att lära folk hur de ska beträda våra hem. Ju fler som kan informera, ju fler kan lära sig, ju fler som lär sig, ju bättre liv får våra hundar och därmed blir det även bättre för hundägare, deras grannar, släktingar och vänner o s v.

 

Huvudregeln för att beträda kennlar eller liknande är:

Titta inte på hundarna.

Ta inte i hundarna.

Prata inte med hundarna.

Mata inte hundarna.

 

Om man vill ha kontakt med hundarna SKA man ta kontakt med ägaren som får förmedla en kontakt, om det är önskvärt.

Prata med ägaren i vänlig ton om du vill ha kontakt med hundarna! Är folk aggressiva i sin framtoning vid kontakt så får hundarna ett otrevligt intryck av person och vill INTE ha kontakt med sådant folk.

 

Skyltar för att sprida dessa budskap kan jag hjälpa till med att göra efter era önskemål och sända till er via mejl att skriva ut. Skyltar.


 

Budskapet behöver spridas då det finns allt för många som inte kan de grundläggande reglerna för vett och etikett för besök i hem med hund. En okunskap som ökar i galoppfart under senare år! T o m mycket hundfolk tycks ha kommit ifrån dessa enkla små regler av någon underlig anledning.

Skriv gärna ut en av skyltarna eller gör en egen och sätt upp den vid din ingång! Vill ni ha andra färger eller egna bilder inlagd är det bara att pingla en signal till mig så fixar jag det åt er, om jag bara kan. Det går också bra att sätta fast bild på den egna hunden på skylten, eller namnet på kennel. Lägga in telefonnr o s v.

 

Kan ni inte göra en egen variant, ring så ska jag hjälpa så gott det går! SPRID BUDSKAPET för våra hundars skull!

 

Tänk om en skylt som denna kunde möta alla besökare, och då framför allt inspektörer när de besöker kennlar! Det vore ett enormt lyft för alla hundars mentala hälsa och inte minst för besökare, inklusive inspektörers chans att få se hur hundar VERKLIGEN är när besökaren inte påverkar hundars naturliga beteende.

 

 

Egen erfarenhet

När jag började umgås med hund som litet barn så gjorde jag alla fel som man kunde i mötet med hundar. I desperation så förföljde jag hundar, ville sluka dem med ögonen, jag höll fast dem om jag kom åt. Vissa hundar som kände mig kunde gå undan för mig, jag blev bara för mycket, för påträngande för dem. Jag gjorde lika med katter. Katter som kände mig sprang och gömde sig när de såg mig.

Jag gjorde alla fel som tänkas kan, då jag var desperat att vara tillsammans med hundar och andra djur. Jag har fått lärt mig att sluta kasta mig och mitt sätt över hundar och andra djur. Bryr man sig om hundar så lär man sig att vara snäll mot dem. Att bete sig fel mot dem stressar och skadar hunden.

Nu är det många år sedan jag gjorde fel. Att göra rätt sitter i ryggmärgen på mig nu, men det tog många år att träna bort mina felaktiga beteenden. När jag lärde mig att avstå från det värsta, så blev det de värsta av de felbeteenden som återstod o s v. Jag tränade mig själv att bli så tydlig med hundar så de kände att jag var på deras sida och inte försökte tvinga hundar till något de inte är. Ju mer jag lärde, ju mer åtnjöt jag hundars beundran. Jag förvandlades till en ledstjärna för mina hundar som de alltid kunde vända sig till för kärlek, vårdnad och beskydd.

Den enorma "kärlek" jag måste ha utstrålat som ung kompenserade alltså inte på något vis kunskap om hur hundar ska behandlas för att må bra.

Vi kan alla lära oss om vi bryr oss om hundar.

 

När man springer ut och in i kennlar i Sverige idag bör man ha särskilda skor som man inte använder hemma, allra helst t o m skoskydd. Och sedan hålla noga handhygien, tvätta händerna med "kirurg"metoden innan man tar i nästa hund från en annan flock, t ex sin egen.

 

Uppdaterad 2018-04-02