0 - 1 veckor

 

 

Lugn plats

Välj en absolut lugn och dragfri plats i huset för tik och valpar! Ingen störning från andra hundar eller från massor av folk. Valp rummet är tabu för alla utan skötaren/skötarna, som bör vara så få till antalet som möjligt och enbart personer hunden känner totalt förtroende för.

Läs mer om stressen för mamman.

Sovrummet tycker jag personligen är absolut överlägsen plats. Det är i mitt hushåll endast jag som har tillträde dit!

Valpplatsen ska tiken vänjas med i god tid före valpningen så hon känner sig trygg där.

 

 

Torrt och varmt

Först när valpar föds ska de ha torrt och varmt. Jag själv använder frotté handdukar som jag har tvättat i 90 grader, ett par handdukar till varje valp.

Ena handduken till att torka valpen med och den andra använder jag när jag fotograferar de nyfödda, varje valp ligger då på en egen handduk, då ser jag snabbt när jag skannar in bilderna vilken valp det är, det är bara att titta på vilken handduk den ligger på!

Jag kan studera bilderna om och om igen, utan att störa tik och valpar. Dessa kort är oerhört viktiga för oss så att tik och valpar ska få absolut lugn.

En valp kan själv inte hålla kroppstemperaturen, det utvecklas först i 3 - 4 veckors ålder. P g a detta är det av oerhört stor nöd att se till att valparna håller en bra balanserad temperatur som de mår optimalt av.

Värmelampa eller värmedyna är bra att ha. Det ger valparna en större viktuppgång och lägger därmed mindre belastning på tiken och ger också valparna största möjliga fördelar för en bra start i livet.

Värmelampa är vad jag föredrar. Värmelampor av utmärkt kvalité köper jag oftast på granngården. Dessa ger värme och dessutom svag belysning vilket hjälper både dig och mamman att ha bra översyn över valparna även på natten när det annars är mörkt. Värmedyna går också bra, men var då noga med att hundarna inte kommer åt sladden! Likaså har värmedynor en förmåga att svaja i värmen, det blir varmt - kallt om varandra. Detta är inte det bästa för valparna! Håll koll på värmedynan, ett bra sätt är att helt enkelt sätta sig på den under ett antal timmar, så känner ni om den svajar i temperatur.

Värmelampan tar man på sådan höjd som valparna ser ut att må bäst, om valparna ligger i ett ormbo hårt sammanpressade över och under varandra hela tiden är det för kallt, ligger valparna utspridda en och en hela tiden är det för varmt. Behovet av värmen skiftar när valparna växer, så man får ha koll på om lampan måste höjas eller sänkas efter hand. På en frisk kull höjer man vartefter för att till sist ta bort värmelampan några veckor senare, beroende på årstid, ras, värme, luftfuktighet och valparna och mammans behov.

 

för kallt

för varmt

 

Fördelen med värmelampa är att man direkt ser att den fungerar, likaså när någon valp gnyr på natten och man vankar, är det bara att kika ifall de mår bra, man behöver inte gå upp och tända lyset och störa allihopa (djur och människor). Fördelen är också att tiken har ledljus hela tiden så hon ser var hon lägger sig.

Väljer man värmedyna så lägger man med fördel värmedynan under halva hundsängen, så kan valpar och framför allt mamman lägga sig på svalare delen ifall det blir för varmt. Värmedynor går ofta att reglera, det är då samma som ovan, ligger valparna i "ormgrop" är det för kallt, ligger de utspridda en och en är det för varmt. Kolla dock värmedynan, det är lätt att koppla in den och ha den i knäet någon timme när man t ex sitter och läser. På detta vis ser man om värmedynan svajar i temperatur, då är det inget bra alternativ för valparna!

 

 

Valpningsjournal

En bra valpningsjournal är suveränt när man ska följa viktkurvor på valparna och för andra noteringar.

 

 

Valplåda

Ta gärna en hundsäng där alla hundarna får ordentlig plats, sängen ska vara tillräckligt stor för att tiken och valparna ska få plats men heller inte för stort, då valparna kan få svårigheter att hitta igen mamman och syskon.

Ett bra sätt är ifall man kan få tag i en kraftig kartong, t ex TV-kartong, de är stadiga och bra, enbart att elda upp efter varje valpning. Ingen risk för att föra med smittor från kull till kull.

Använder man hundsängar i trä kan man måla om med lackfärg mellan varje valpning för att på så vis undvika smittor.

Använder man hundsängar i plast är de svåra att sanera mellan kullarna, kanske bäst att köpa en ny inför varje valpning. Man kan ånga plasten i hög värme så tar man död på mycket snusk, men vissa smittor överlever det!

Man kan också ta stora lakan och svepa hela hundsängen i, det ger i vilket fall ett litet skydd.

Sedan är det bra med riktigt hög kvalitet av hundfällar, den typ som släpper igenom vätska och fortsätter vara torrt på ytan. Fällen ska också vara tvättbar på 90 grader och ska naturligtvis vara tvättad i 90 grader innan användandet.

Under fällen har man tidningar som absorberar upp / suger upp vätskan och håller kvar den.

Byt sedan lakan, tidningar och liggunderlag så ofta som behövs, det är väldigt olika från tik till tik, från kull till kull, dessutom är det olika för olika raser. Huvudregeln är att det ska vara bra temperatur och torrt åt valpar och mamma!

Är det tryckande värme så ska man byta fällen flera gånger om dagen för att inte riskera bakterietillväxt som kan göra valpar och mamma sjuk.

 

 

Vatten

I denna ålder händer det att starka och friska valpar hänger med i tuttarna på mamman och hamnar utanför valplådan, har man riktig otur så hamnar valpen i en vattenskål och drunknar! För att förhindra det rekommenderar jag vattenflaska. Vattnet har då också största möjlighet att vara helt fräscht. Utan vatten får inte tiken tillräcklig vätska i sig som den behöver för att bilda mjölk så utfodring av vattnet är helt uteslutet för en bra uppfödning.

Tiken behöver vänja sig att dricka ur denna flaska innan hon får valpar, man måste vara extremt noga med att se till att tiken har lärt sig det här ordentligt innan valpningen. Detta brukar dock sällan vara något problem.

 

 

Valparna kan med fördel dricka ur dessa flaskor senare också.

Att lära sig att dricka ur flaskorna är för valparna lättare än att lära sig att dricka ur en skål, dricka ur flaskorna påminner mer om diandet än att dricka ur skål. Vattennipplarna finns bl a att köpa på häromi.

Om man ändå väljer skål (med en dåres envishet) så kan man hänga upp skålen lite högre på väggen, var dock noga med att tiken når skålen bra. Byt sedan vatten minst tre gånger om dagen för att försäkra er om att det inte finns för mycket bakterier och snusk i vattnet. Om det är rötmånad byt vattnet även oftare.

 

Tiken ska dricka ordentligt. Den behöver mer vatten nu än innan valpningen för att kunna producera all mjölk. Har man vattenflaska åt sin tik ser man exakt hur mycket tiken dricker, men har man skål gäller det att vara ännu mer noggran, om tiken är sjuk kan hon försöka dricka och det mesta hamnar utanför, på golvet, så ser man att det minskar i skålen och så är det inte mycket hon fått i sig i alla fall.

Vid första symtom på eklampsi får hunden först svårt att dricka / svälja. Då igen kan det mesta hamna på golvet. Så fort man känner igen tecknen så kan man fortare sätta in åtgärder och därmed kan man rädda livet på tik och ibland också valpar!

 

 

Valphage

Tiken ska ha tillfälle att gå fritt utanför valplådan. Vill man begränsa tikens framfart tar man en hage som man har tik, valpar m m i. Storleken på hagen är beroende på mammans storlek. Minimimått för sådana hagar hittar man på jordbruksverkets hemsida.

Ifall tiken känner sig stressad och springer fram till nätet/dörren måste man hänga något över hagen så tiken känner sig absolut trygg. Stressade tikar får inte tillräckligt med mjölk, valparna växer inte som de ska och får därmed en dålig start.

Läs mer om stressen för mamman om det finns andra hundar i hushållet.

Man ska alltid har friskt vatten i fri tillgång till dräktiga och digivande tikar. En vattenflasta är att föredra, dels håller sig vattnet friskt längre, dels hålls det absolut rent, dels så kan inte valparna drunkna i en vattenflaska. För att förhindra valpar från att drunkna kan man också ha en skål hängande högre upp, eller ge vattnet ur en hög matbar.

Man bör också ha en matplats där utfodringen ges. Gärna vatten och mat bredvid varandra. En sängplats ska ju också finnas. Det ska också finnas en upphöjd plats där tiken kan ligga utan att barnen sedan kommer åt henne. På det viset kan hon övervaka barnen utan att bli tuttad sönder och samman.

Så är det bra ifall man har en lek/kiss plats i hagen, för tiken t ex när hon är högdräktig, olyckor kan hända när en tjock mage tränger på kissblåsan, och senare till valparna.

Valphagen kan lämpligen se ut som följer:

 

 

Valpsäng

med filtar

 

Vatten / mat

 

Tidningar

 

 

Valpsängen har jag beskrivit noga ovanför, för att komplettera, har man hundsäng med genomsläpp i botten bör man ha tidningar under som kan suga upp allt blött, valparna ska ha torrt hela tiden. Lägg handen på sängen varje gång du går förbi, är det minsta lilla blött/fuktigt kan valparna fort få lunginflammation och dö! Stryk också på valparna varje gång ni går förbi, för att känna att de är varma och torra OCH för att de redan i denna späda ålder ska insupa lukten av människa regelbudet många gångar varje dag.

Vatten/mat platsen brukar jag ha tidningar i botten och vetpad fäll över. Så vattenflaska tillräckligt lågt för att valparna också ska kunna dricka, vilket de lär sig tidigt med denna metod. Fällen är för att hundarna inte ska halka omkring för mycket.

Tidningsavdelningen är till för lek och kiss och bajs. Med denna uppbyggnad av valphagen tar hundarna redan fösta klivet mot rumsrenhet i valplådan. Första veckan när valparna börjar kissa och bajsa blir kiss och bajs lite överallt, i sängen, vid matplatsen, på lekplatsen, man måste byta tidningar och fällar oavbrutet. Efter redan någon vecka går hundarna själv på tidningarna, om de får ha rent kring sig, hunden är av naturen renlig om man lär in det vid späd ålder.

Vartefter valparna leker kan man lägga på nya tidningar, tills de har lekt färdigt, då kan man byta alla tidningar och passa på att göra rent noggrant, fast detta är senare under digivningsperioden.

 

Mer om valplådor.

 

 

Mjölktillgång

För att återgå till 0 - 1 veckas ålder : Var mycket noga att se till att alla valparna får i sig mjölk och att tiken har ordentligt med mjölk.

Om tiken har dåligt med mjölk till sina barn bör ni i första hand se till att tiken har det lugnt och skönt utan störningar där hon vistas med sina barn (som alla tikar ska ha). Om allt är frid i och kring valplådan kan ni prova med att ge tiken yoghurt, fil eller andra mjölkprodukter, det är också bra att ge extra proteinrik mat. Ifall detta inte hjälper kan ni i första hand prova att ge tiken mjölkersättning i små doser flera gånger om dagen, det brukar öka mjölkproduktionen på tiken, i sista hand prova med att ge valparna mjölkersättning för valpar flera gånger om dagen i små doser före de tuttar på mamman.

Om tiken har för lite mjölk, kontrollera då att tiken har helt tryggt och lugnt, gör allt ni kan för att tiken ska få det bästa. Se till att det är absolut dragfritt! Drag är förödande för tiken och hennes mjölkproduktion, men även för valparna.

Se till att tiken rastas regelbundet så hon tömmer tarmen och blåsan, annars blir aptiten dålig, tiken får inte tillräcklig näring och därmed inte tillräckligt med mjölk.

181018 Om en liten valp börjar lukta acceton-liknande så är ofta valpen döende p g a att den inte får i sig tillräckligt med föda för att överleva. Det är då akut! Då gäller det att så fort som möjligt sätta in all mat man kan för att eventuellt få valpen att överleva. Man måste dock också försöka få reda på anledningen, kolla så hunden inte har t ex gomspalt, är för kall så den inte kan tillgodogöra sig mat, att mamman har mjölk o s v.

 

 

Avföring och urin, kiss och skit

Håll dock koll på att magen kommer igång normalt så fort som möjligt på tiken. Man vill att avföringen ska ha kommit igång senast 1 - 2 dygn efter avslutad valpning och att avföringen ska bli normal så fort som möjligt, vissa tikar kan bli lite lösa eller hårda i magen efter valpning, det gäller både tikar som fått äta efterbörder eller inte. Kommer magen inte igång på din tik kan det vara något fel, ring i så fall din veterinär.

Även urineringen är viktig att ha ögonen på. Redan på första rastningen efter valpningen SKA hunden kissa. Detta är mycket viktigt. En hund som inte kissar någonting alls får förgiftning och dör, eller är döende, redan efter 24 timmar. Den börjar vingla och bli håglös och utan aptit. Då är det bråttom till veterinären om tiken ska överleva! Man kan också försöka ställa upp hunden och klämma den på kissblåsan rent akut för att på så vis försöka få den tömd medan man tar sig till veterinären.

Se till att nyfödda valpar gör ifrån sig som de ska: Oftast blir mammorna så snabba, duktiga och flinka att städa efter sina små på bara några timmar till några dagar efter valpning så ägaren hinner inte med att se hur valparna gör ifrån sig.

Man ska inte oroa sig så mycket, då våra tikar i regel är oerhört duktiga mammor. Dessutom måste vi människor förstå att hundar är så mycket snabbare än oss människor än vad vi människor i regel förstår.

Man får ABSOLUT INTE under några omständigheter börja med laxativ på små valpar! Valparna kan DÖ! Gör inte våra hundar till försöksdjur!!! Eventuella mediciner ska godkännas av veterinär innan användande. Valpar ska INTE medicineras om inte veterinärer ger ordination!

 

 

Sammanfattning

Kort sagt, tiken ska äta, dricka, bajsa och kissa normalt. Hon kan ligga mycket hos sina barn, hon ska putsa på sina barn, men hon ska inte verka slö eller få hög feber. Trött efter förlossningen är normalt, men slö ska de inte vara.

Det är oerhört viktigt att ha koll på att tiken kommer igång ordentligt med bajsande och kissandet, hunden är öm i baken och tycker det är obehagligt när toalett bestyren ska komma igång efter förlossningen, så gott som alla mammor vet vad jag pratar om, speciellt om de fött vaginalt. Detta kan ställa till stora problem för tiken.

Tiken kan släppas ut men det betyder inte att den gör ifrån sig, håll koll på tiken! Blir urin eller avföring kvar inne i tiken en längre tid får tiken förgiftningssymtom, feber, kan bli trött och hängig. Den vill oftast inte äta ordentligt. Den får mindre mjölk. Valparna blir därmed griniga och pipiga.

Det är avgörande att tiken kommer igång med sina naturliga behov, det är viktigt för hunduppfödaren att ha kontroll över situationen.

Se till att tiken äter bra, hon ska vara vrålhungrig hela tiden om allt är som det ska. Risken för eklampsi ökar lavinartat ifall tiken inte äter ordentligt.

Dricker inte tiken ordentligt kan hennes kropp inte tillverka mjölk. Att de dricker, och att det är rikliga mängder är oerhört viktigt. För att veta mer exakt hur mycket tiken dricker är här en flaska helt överlägsen och även för vattenkvalitens skull. Har ni vanlig skål, byt många gånger om dagen! Detta för att tiken ska få i sig så lite bakterier som möjligt, och dels för att de dricker lite extra varje gång man ger nytt vatten eftersom det då äntligen är rent och fräscht igen, alltså samma effekt som med vattenflaska vid varje drick oavsett byte eller inte!

Kontrollera att mjölken inte är missfärgad eller luktar sjukt. Om tiken får varma och hårda knölar i / kring juvren är det något som är fel. Har tiken sedan feber är något fel. Om detta är fallet kan tiken ha t ex mjölkstockning, uppsök veterinär!

Får tiken penicillin eller andra mediciner är det naturligtvis viktigt att tala om för veterinären att tiken har valpar hemma. På det viset kan veterinären skriva ut rätt sorts medicin som inte skadar valparna.

Trots att man fått rätt sorts penicillin för en dräktig hund så försämrar det mjölkens koagulations förmåga på tikens mjölk, eller om valparna får penicillin av en eller annan orsak. Mjölken ska ysta sig i valpens mage så valpen tillgodogör sig maten maximalt. Detta gör att valparna håller vikten, men går inte upp lika mycket i vikt medan medicineringen pågår p g a att mjölkens koagulations förmågan försämras. Valpen kan också vara hungrig ständigt då mjölken inte får samma tyngd i sig.

Om tiken trots allt har lite mjölk kan man prova att ge tiken yoghurt eller fil, eller så kan man ta mjölk eller grädde och blanda i vatten, det kan öka tikens mjölkproduktion. Man kan också ge tiken mjölkersättning. Allt sådant bör man då ge i många och små doser fördelat jämt över dagen / dygnet till mjölkproduktionen ligger på bra nivå.

I värsta fall återstår konstuppfödning med tikens hjälp. Man ger mjölkersättning till valparna var 2-3:e timme dygnet runt, därefter får de chansen att tutta på mamman.

 

 

Temperatur och luftfuktighet

Valpen har, när den föds, ca 34,5 i temperatur. Om valpens temperatur sjunker under 34 grader kan den inte tillgodogöra sig mat! Valpens system har saktats ner. Är valpen för kall så måste man se till att den har rätt temperatur först (över 34 grader) innan man matar den, annars är maten av inget värde, valpen förlorar bara energi av ansträngningen att äta utan att få någon näring tillbaka för energin den slösat bort. Valpen blir då snabbt sämre, istället för bättre.

Går valpens temperatur under 32 grader så förlorar valpen sug reflexen och kan därmed inte dia alls. Detta jag har sett själv sett åtskilliga exempel på innan jag lärde mig denna kunskap.

Idealisk luftfuktighet kan man mäta med en hygrometer, luftfuktigheten bör ligga på ca 65 % i valplådan, påstås det. 65 % är väldigt normal luftfuktighet i vår miljö.

Jag själv har fött upp åtskilliga valpar, av åtskilliga hundraser och modeller. Jag har i stort sätt alltid haft låg luftfuktighet i mitt boende (p g a min reumatism) och därmed även kring valparna då de lever med mig i mitt hem, det brukar alltså ligga kring 45 %. Större delen av tiden har mina avelsresultat legat över snitt på sina respektive raser, de gånger de inte gjort det har det till sist kommit fram att det berott på andra problem. Min slutsats är att luftfuktigheten inte är särskilt viktig.

För hög luftfuktighet går att reglera med fuktslukare bredvid valplådan, man kan också elda med ved, om ni har eldstad liknande vedspis eller kamin i bostaden, det slukar fukt. Likaså om man har värmelampa till sin kull så slukar det fukt.

För låg luftfuktighet går att reglera genom att ställa fat med vatten nära valplådan. Ju mer vattenyta, ju högre fuktighet. Ställ dock inte vattnet så valparna kan drunkna i det. Vattenfaten kan ställas högt upp.

 

 

Envalps-kullen

Har man endast en valp i kullen så kan den ibland känna sig övergiven, speciellt när mamman är ute och gör sina behov eller äter. Då kan det vara bra att, förutom extra värme, också ha ett litet mjukt djur att ligga intill. Det är heller inte helt fel för att den ska ha någon att "knuffas" med, på gott och ont. Fördelarna är att valpen får stöd när den ska ligga och dia. Mamman får lite extra "väggar" att tvätta valpen emot utan att den så lätt trillar runt. Valpen får lite motstånd på väg till tutten som sporrar den att kämpa. Nackdelen är ifall valpen är klen och sjuklig, så kan förtjänsterna ätas upp av att valpen förlorar extra energi när den ska ta sig till tuttarna.

Det är oerhört lätt att en ensam-valp blir mer bortskämt redan från starten, naturligtvis ersätter inte mjuka djur syskon, men de tar lite udden av för en ensam-valp, den får inte lika mycket gräddfil.

Det mjuka djuret behöver inte vara lika stor som valpen, men det underlättar, man kan också rulla ihop en handduk som valpen får "trängas" med.

 

 

Se till att mamman städar upp efter valparna och tvättar valparna i baken. Gör tiken inte det måste man uppmuntra henne till det, i annat fall får man själv ta över tvättandet, det ska göras varje gång valpen äter.

 

 

Det är viktigt att ta i valparna, var och en, varje dag. Vi ska inte föda upp vildhundar.

Varje dag tar man upp varje valp och inspekterar dem noga. Se till att de är rena i baken, att klorna inte är för långa, att de tappar navelsträngen som de ska utan infektioner uppstår, detta sker ofta på ca 3:e dagen, 1 - 5 är det vanligaste dygnen men det kan förekomma tidigare eller senare avlossning av navelsträngen utan att det är något fel för det.

Valparna behöver också känna lukten av skötaren, så det är bra om man riktigt smörjer in valparna med vår lukt genom att stryka dem över hela kroppen vid en daglig inspektion. När man inspekterar valparna ska man också kolla så det inte finns smet i baken på valpen, det kan tyda på att tiken slarvar med tvättandet eller / och valpen är lös i magen, det ska den inte vara, då bör man få hjälp av veterinären. Ibland vill inte tiken tvätta sin valp i magen p g a att det är något sjukt i avföringen, luktar illa (värre), då behöver den valpen snabbt få hjälp, annars kan den att dö.

 

 

Navelsträngen

Vanligast har navelsträngen fallit bort på mina valpar kring 3 dygnet förr i tiden. Numera däremot faller den vanligast bort kring första dygnet på mina valpar, oavsett ras. Om hundar i allmänhet har bättre mat numera än förr, så kanske sådana läkningsförlopp tidigareläggas, det är i alla fall min teori. Förr hade bra foder oftast en animale-del (protein+fett) på under 30 %, idag ligger det i regel kring 50 % på bra foder. Jag tror att denna reglering av proportionerna i fodret som driver hundarna hårdare än vad som är naturligt är en förklaring.

 

 

Märkning av valpar

För att ha koll på vilken valp individuellt är det viktigt att kunna skilja dem åt. Vissa raser kan det vara svårare att se skillnad på olika valpar i en kull, det finns flera olika sätt att märka valpar.

Ett är nagellacks markeringar på olika ställen på varje valp.

Ett att klippa en snitt i pälsen på olika ställen på varje hund.

Det finns särskild märkfärg för svin som fungerar utmärkt för hundar också.

Dessa metoder gäller det dock att förbättra regelbundet efter att markringarna avtar.

Ett annat sätt är halsband, se dock till att kolla halsen dagligen, valpar växer fort och kan strypas av ett halsband!

 

 

Jag har "pärl"halsband jag tillverkar själv som är trädda på elastiskt band. De fungerar bra som märkning. Man ser snabbt vem som är vem, det är speciellt bra på bilder. Det är lättare att beskriva vem som är vem utan att missuppfattas om man indentifierar dem med en särskild färg på halsbandet. Man kan ha riktigt bra hjälp av halsbanden. En annan orsak är för att de ska bli vana från späd ålder att ha något som kliar och stretar kring halsen, som en del av deras egen kropp. Detta gör att senare koppelträning endast blir halva besväret mot de hundar som först ska vänja sig vid halsband. Om valpen är äldre när den får på sig halsband första gången så tycker valpen i stort sätt alltid att det är besvärligt. När de är vana från små så undviks detta.

 

 

Inspektion och skötsel av valparna

Inspektionen ska i denna ålder särskilt ge akt på att hunden är lagom tjock, de ska snabbt börja se ut som små päron kring magen. Ge också akt på avföring eller missfärgning kring analen, räkna alla tår och klor, titta speciellt efter baksporrar, se kring ögonen om de är slutna som de ska och verkar utfyllda under, det ska inte finnas något rinn ifrån dem eller smuts kring dem, det samma gäller för öronen. Näsan ska inspekteras, det får heller inte här finnas smuts eller för mycket rinn ifrån den, det får absolut inte vara missfärgat och näsborrarna ska vara väl öppna. Håll koll på fontanellen. Är valpen smutsig ger det rena bakterieodlingen, se till att hålla valpen helt ren överallt.

Kloklippning ska göras om klorna är för långa, så de inte skrapar mammans juver och gör illa mamman. Om de då är för långa tar man lämpligast, speciellt för små raser, en nagelklippare för människor. Sporren behöver man inte bry sig om, ifall den inte är för lång ännu. Bak bör man vänta några veckor till innan man börjar klippa dem. Valpen behöver lite klor för att ta spjärn så de kan putta sig fram till tutten på mamman. De bakre klorna kan ju dessutom inte göra illa mamman.

Snabb-check-lista:

 

Hull  Baken  Klor  Ögon  Öron  Tår  Smuts  Fontanell  Näsan 

 

Magen ska vara som ett päron när valpen ätit. Den ska kännas rund och go, men inte spänd i magen (är magen spänd som en bongotrumma är oftast hunden lös i mage eller hård i mage, båda kan vara förödande för valpens hälsa). Känner man sig osäker kan man väga valparna dagligen, gör då gärna det vid ungefär samma tidpunkt varje dag. Första tre dagarna kan valpen gå ner lite i vikt, men sedan vänder det och valpen ska gå upp i vikt. Det är inte alla raser / individer som går ner i vikt, en del står still och en del går upp direkt. Större raser går generellt ner mer i vikt innan de vänder än små hundrasers valpar.

 

 

Min erfarenhet

Mina valpar, oavsett ras, går i regel inte ner så mycket eller rent står still eller börjar gå upp i vikt direkt. Jag tror det beror på att jag lägger så stort arbete på att se till att tiken är i gott hull så valparna helt enkelt får så mycket mat av sin mamma p g a hennes extremt bra kondition.

Sedan jag själv börjande använda värmelampa förlorar oftast mina valpar inte mycket vikt längre, det är vanligare att de står still för att sedan sätta fart och gå upp i vikt.

Jag själv ger alltid blivande mammor avmaskningsmedlet axilur från de är 40 dagar dräktiga till valparna är 2 veckor gamla. Allt enligt axilurs egna avmaskningsprogram. Jag startade med fulla axilurprogrammet någongång 2007-2008 och har hållt mig till det vid varenda dräktighet sedan dess.

 

 

Viktuppgång

En dvärghund kan 10 dubbla sin kroppsvikt under de första 8 veckorna. En stor hundras kan 18 dubbla sin kroppsvikt under de första 8 veckorna.

Är man nybörjare som uppfödare kan man gärna skriva upp vikter och allt annat som händer valparna, t ex när valparna tappar navelsträngen (vanligen runt 3:e dygnet), när de öppnar ögon och öron o s v. På så vis lär man sig sin ras och blodslinje.

Mår valparna inte bra av en eller annan anledning bör man väga valparna och anteckna allt så mycket det går. Behöver man uppsöka veterinär är det bra att ta med sådana anteckningar. Förslag till valpjournaler hittar ni här.

 

 

Håll koll på tiken

Håll också koll på tikens temperatur, efter valpning är det vanligt med en lätt förhöjd temperatur, ofta kring 39 - 39,2, det är normalt. Det ska dock ganska snart gå tillbaka. Är tiken trött efter valpningen och sover mycket, är det normalt också, vill hon helst inte gå ut och göra sina behov, är inte heller helt ovanligt. Men blir tiken slö och håglös, då är det något fel, uppsök veterinär! Håller febern i sig och fortsätter vara förhöjd eller rakar iväg mer i temperatur, uppsök veterinär!

Det är oerhört viktigt att se till att tiken får i sig tillräckligt med mat, det går åt massor av mat till tiken under denna period. Om tiken inte äter tillräckligt får tiken för lite mjölk, blir sjuk, får kanske mjölkkramp och kan t o m dö, så sitter man med en kull med konstuppfödning. Detta är inte bästa möjliga start för en valp!

Att tiken kan äta lite dåligt första dygnet är normalt, ifall tiken fått tillfälle att äta alla efterbörder. Tiken står sig väldigt bra på detta.

Tiken får också en långsammare ämnesomsättning efter att ha ätit efterbörd, det är så oerhört näringsrikt att tiken står sig länga på det, vilket gör att den kan ligga och ge mer värme och di till sina barn, detta gör också att tiken inte känner samma behov första dagarna att rastas som normalt. Man får för den skull inte sluta att rasta sin tik utan ska vara noga med att tikens mage kommer igång, som beskrivits tidigare.

Tiken ska ha många måltider, uppdelat på mänga, små måltider. Absolut inte en giva för hela dagen på en enda gång. Tiken sugs ut något enormt av valparna, tiken måste få jämna måltider jämt fördelade över hela dagen av maten.

 

 

Uppdaterad 2018-10-18