JAPANESE CHIN´s färger

 

Japanese chin

Det finns "två" godkända färger på Japanese (i Europa med fler länder). Det ena är svart, det andra är rött. Färgen på Japanese ska alltid vara på vit botten.

Svart finns i två färger. Den ena är svart, den andra är svart med röd underull. Inte att förväxlas med valppäls som också kan ha rödaktig underull. Den svarta med rödaktig underull har så gott som alltid bruna ögonpigment och bruna läpp pigment. Ibland också mörkbrun nos. Brun / grå pigment ses på bilden nedan till höger. Röda tonen i pälsen syns klart på vänster bild nedan då han ligger i motljus från fönstret bakom honom och det förstärks ytterligare av att han ligger på en röd filt.

 

 

Så har vi röd. Den förekommer i allt från ljusaste lemon till mörk sobel. Den förekommer också i tigré (enligt japanska skrifter om japaneses färger) fast tigré anlagen är inte speciellt utpräglade för ögat på en Japanese. Jag återkommer till tigré.

Vi går från ljust till mörkt. Så finns det alltså lemon, en "äkta" lemon föds vit. Exempel på äkta lemon är min Pia´s Akira Sa-Chi (nedan till höger). En falsk lemon föds mer eller mindre röd och blir lemon i sin färgnyans för eller senare (senast vid 4 års ålder). Pia´s Akira Musu-Ko (nedan till vänster) är ett exempel på en sådan.

 

 

Lemon återföljs av avpigmenterat pigment i nos, ögonränder och läppränder. De är alltså köttfärgad.

Röd är röd när de föds men kan för det ändra nyans under uppväxten, de kan i slutet bli allt från röd, brun eller lemon. Nyfödda kan till synes vara svart men när de torkat och man bläddrar ner i botten ser man en grå ton, det är den röda färgen som kommer framträda mer där vartefter valpen växer.

Några syskon som är ett exempel på några varianter av rött på rasen är Pia´s En-An Shawn (född i sobel som blev röd med lite sobel kvar som vuxen och med bra pigment), Pia´s En-An Kumamoto (född i sobel som blev totalt röd med en kopparlyster som vuxen), Pia´s En-An Nagoya (som blev helt brun från att vara född i rödsobel nyans) och Pia´s En-An Kitakyushu (även hon född i rödsobel nyans, som blev lemon i sin nyans som vuxen hund).

 

Pia´s En-An Kitakyushu

Pia´s En-An Nagoya

Pia´s En-An Kumamoto

Pia´s En-An Shawn

 

Samma valpar som ovan när de var yngre.

 

1 dag gamla

5 veckor gamla

 

Sobel är svarta toppar (eller mörkare toppar än bottenfärgen, på Japanese oftast svart). Mera svarta toppar ger en till synes svart valp när den föds för att senare ljusna i bottenfärgen. Det "röda" uppenbaras då ofta som grått i botten av pälsen till att börja med. Det avslöjande för att veta om man har en sobel är att huvudet på den vuxna hunden är rött, utan mörka toppar.

Se ovan, kan ni se vilka av valparna som är vilka från 1 dagars bilden?

Ett speciellt exempel på kraftig sobel är min tidigare älskade SE UCH Pia´s Boyo Boasumi-Bago. Han var så kraftigt sobel att han kvarhöll sobel topparna hela livet ut. Som nyfödd var han svart. Han var alltså en äkta sobel, som är ovanligare än man tror på alla hundraser.

 

Valp

Vuxen

 

Sobel återföljs av full pigment, det är det fina med sobel, Har de bara rätta anlagen för bra pigment så blir de nattsvarta på nos och pigment ränder, mycket vackert.

Har man rött från A-serien så kommer de svarta topparna mer eller mindre försvinna under en tidigare åldern. Om det kvarstår några svarta toppar på den vuxna är det företrädesvis i huvudet.

Det är alltså många Japaneser (men även andra raser) som föds med svarta eller mörka toppar, som sedan växer bort, det är då en slags viltteckning (A-serigen), inte äkta, genetisk sobel, som är en annan gen.

 

Här är Boyo (röd valp) med sina syskon (svarta valpar), kan ni se vilken av
valparna som är han, baserat på färgens nyans?

 

Så har vi det som krånglar till det hela på denna ras. Brindle (eller tigré). Det kan finnas ett för ögat dolt anlag för brindle på Japanese chin. Det förekommer också på avblekta hundar, det vill säga lemon. Med sådana "röda" som föräldrar kan man få svarta valpar fast man parar två röda med varandra. Det räcker att en av föräldrarna har brindle anlaget för att kunna ge svarta valpar.

P g a att brindel kan dölja Merle, så får vi sätta ett ? i det kapitlet, man vet ju aldrig eftersom det ibland ska födas vita Japaneser, men det får man absolut inte ihopblanda med äkta lemon som föds vita för att sedan få fläckarna. Det i sin tur är en annan slags vit färg, som egentligen inte är vit vid födelsen utan bara ser vit ut för vårat öga.

Merle hos Japanese kan också indikeras när det finns vissa blodslinjer på Japanese med dövhet. Även är parnings / uppfödnings / avels problematik vanlig på vissa blodslinjer av Japanese vilket också är ett välkänt problem hos Merle.

Japaneser kan också födas bruna, det är en annan gen, brunt är en avblekt svart. Bruna Japaneser har bruna pigment (= ögonränder, läppränder, nostryffel och ibland även klor och trampdynor är extremt mörkt brun, syns bäst utomhus i direkt dagsljus).

Det är välkänt att rött parat med rött ger enbart röda avkommor.

Vid parning med merle ska avkommor teoretiskt bli av båda färgerna.

Vid parning med brindle / tigré kan avkommor bli av båda färgerna.

Vid parning med lemon kan avkommor bli av båda färgerna.

 

 

Lemon

När det gäller lemon så har jag personligen erfarenhet av att para flera sådana med olika röda partners och fått svarta avkommor. Alltså undrar jag var det är som skiljer lemon på denna ras från andra raser? En äkta lemon har två avblekningsgener/dilutionsgener ovanpå det röda. D v s det är en dubbelt avblekt röd. Alltså borde den nedärva som röda, men i praktiken gör det inte det, alltså är det någon kunskap på denna ras som är okänd och udda mot andra raser.

Jag har dessutom parat vit/svarta hundar som det är nära omöjligt att tro att de ska bära på röd gen med lemonhundar. Där har jag fått fram röda och lemonavkommor!

Allt tyder alltså på att lemon på Japanese har annan gen är avblekt röd, som är normalt på andra raser.

170205 Jag tar alla dagar i veckan hellre en vackert röd japanese före en lemon. Anledningen är arvsgången på lemon som gör det hela svårt. Sedan underlättar det inte heller att ha en lemon i utställningsringen då de flesta japanese domare inte har en aning om den färgen och därför inte ger dem korrekt kritik i sin bedömning av lemon japaneser, fast utställningar har alltid haft en underliggande värdering i min värld, rasstandarden går alltid före. Det gäller ännu mer numera när jag inte ställer ut så mycket längre.

 

 

Ticks

Ticks, spot, oren vit färg. Vissa raser ska ha så (t ex roan). Vissa raser ska inte ha så (t ex Japanese chin). Vissa raser är det valfritt (t ex Chihuahua).

Avlar man på en hund med ticks så kan man få ticks på avkommorna.

Många är orena i färgen men det syns inte alltid om hunden är i bra och riklig päls. Om en hund är blöt kan man ibland se ticks som sedan inte syns när hunden är torr eller på väg att torka. Vissa ser man ticks på hela tiden. Vissa får så många ticks att det vita ser grått ut. Hunden behöver inte ha det på alla vita ställen över hela kroppen. Det är vanligt att svansen blir gråaktig, det är då en del vita hår och en del svarta som mixas så det totala uttrycket blir grått, som t ex en viltfärgad päls.

 

 

När en hund är rejält urfälld kan man ibland se spot/ticks, och när pälsen växer tillbaka syns det inte längre.

Vissa Japanese valpar har till synes oren färg i pälsen, så kan det vara en fläck som sedan framträder, den behöver inte få ett enda ticks under hela sitt liv när färgen utvecklats klart. Vissa Japaneser är som små valpar kritvita på hela det vita området och som t ex 2-åring börjar hunden plötsligt få fler och fler ticks i det vita.

 

Uppdaterad 2017-05-11